Lyckliga gatan!

Sverige är världens näst gladaste människor!

Det känns väldigt svårt att se det många gånger då jag upplever att många gnäller för mycket.

På Facebook är alla lyckliga. Är de inte lyckliga beklagar de sig men jag tror ändå alla de som alltid har det så fantastiskt, otroligt, bra tillsammans och i livet är flest. Jag tror även att det är de som mår sämst.

trouveztout.org

Att vara lycklig borde vara väldigt lätt i Sverige. Vi har materiellt sett allt vi kan tänka oss. Ekonomin är förhållandevis bra och ingen behöver svälta. I mina ögon finns det inga fattiga barn i Sverige. Det finns vuxna människor med väldigt dåligt hum om ekonomin som därför förvaltar sina pengar så illa att barnen blir lidande.

85% av människorna i Sverige upplever att de är med om fler positiva än negativa händelser varje dag.

Jättebra att det är så och stämmer undersökningen är det bra.

Hade jag fått fylla i en enkät inom detta hade jag med bockat för att jag är lycklig.

Jag har allt jag behöver, tak över huvudet, mat varje dag och en inkomst. Jag har ingenting att gnälla över och borde sväva bland molnen över hur mitt liv ser ut.

Jag kan dock grubbla en hel del över allt jag inte tycker är bra. Jag har en förmåga att hänga upp mig på de saker jag inte kan förändra. Hade jag kunnat hade jag hjälpt de som mår dåligt, väckt människor från de döda och sett till att varenda barn som inte hade det bra hos sina föräldrar fick flytta hem till mig. Ingen som inte själv valt ensamheten borde vara ensam. Sedan kan jag samtidigt se att det är upp till var och en många gånger. Det är lätt att tycka synd om någon som är ensam men många gånger kanske de personerna borde se till varför de är det.

I det stora hela är mitt liv totalt meningslöst. Jag tillför ingenting för att göra mänskligheten bättre och jag kan reta ihjäl mig på att jag inte kan göra mer. Det genererar ett konstant dåligt samvete men förhoppningsvis lär jag mig att leva med det. Jag har ju inte precis något val.

"In our family portrait we look pretty happy

We look pretty normal, let's go back to that

In our family portrait we look pretty happy

Let's play pretend, act like it goes naturally"

PINK

Länderna i topp

1. Australien
2. Sverige
3. Kanada
4. Norge
5. Schweiz
6. USA
7. Danmark
8. Nederländerna
9. Island
10. Storbritannien

http://www.dn.se/ekonomi/sverige-nast-lyckligaste-landet-i-varlden

http://www.youtube.com/watch?v=hSjIz8oQuko

Hembesök av BVC

Det nya föräldraskapet innebär en hel del nya saker och häromdagen fick vi hembesök av BVC. Trevligt! Jag tror det är bra att någon som ändå får betraktas som lite myndighetsperson kommer hem och tittar hur de nya medborgare ska ha det. Jag förstår att de flesta är så pass smarta att de håller det rent när de kommer men av erfarenhet från skolan är det inte alltid så. Renligheten brukar inte vara det enda problemet.

Jag har ett starkt förakt mot både psykologer och olika sorters personer man kan tänkas gå att prata med. För mig behöver det vara en perfekt människa som lever som de lär för att jag skulle gå och prata med dem om jag nu behövt det. Jag tror inte det är fel för de som behöver det men så länge jag har familjen och mina nära vänner behövs det inte. Alla människor har sina spöken att dras med.



narhalsan.se

En av frågorna som kom var om jag varit glad över att ha varit med barn. Svaret är väldigt enkelt. Nej. Inte ett dugg. Jag har sett det som jobbigt och de som tycker det är mysigt.. ja. Kul för dem. Jag är inte en av dem. Det finns en väldigt stor anledning förutom det faktum att jag inte riktigt är som alla andra. Jag har från första stund varit helt övertygad om att det först skulle bli missfall och sen att det skulle vara något fel. Fram till att de sa på BB att allt var ok med henne var jag rädd att något skulle vara fel. Risken fanns att mina tumörer skulle finnas på henne men hon har klarat sig. Rädslan har ändå varit där hela tiden. Jag har totalt ignorerat att jag varit med barn och jag har levt precis som tidigare med det undantag att jag inte druckit. Vilket jag iofs inte brukar göra så mycket.

Om några veckor kommer jag börja lämna prover igen för att se om jag är frisk.
Trots att det inte är något jag vill tänka på är det ständigt återkommande.
Rädslan över att dö för tidigt gör att allt är färdigplanerat för att barnen ska ha det så bra som möjligt i framtiden. Jag vill inte binda dem för hårt enbart till mig och ser gärna att min man finns där för dem minst lika mycket som jag. Jag tror det är lätt att den ene föräldern, och då oftast mamman, ser sig som ovärderlig. De tror de gör något som ingen annan klarar och allt prat om feminism är försvunnet när detta kommer på tal. För mig, oss, är vi lika viktiga båda två. Utöver oss är familjen och vännerna viktiga även för barnen om de är viktiga för oss.

Sjuksköterskan från BVC frågade om vi båda var hemma och nej det är vi inte. Min man är hemma och jag fortsätter jobba fram till sommarlovet. Det är fyra veckor kvar och jag jobbar likadant som jag gjort de sista åren sedan Lilleman kom hit. Jag kommer så länge barnen är små inte jobba heltid. Jag drar hellre in på något annat. Jag kommer börja jobba i augusti igen och då kommer vi göra som vi gjort tidigare. Vi ser till att alltid någon är hemma för barnen men någon av oss jobbar. Det fungerar sålänge man är beredd att vara flexibel. Jag bryr mig inte om vad jag jobbar med sålänge det är bra för barnen. Vi som föräldrar är lika viktiga båda två och kan därför båda vara hemma.
Med tanke på hur mycket problem vi haft och hur mycket min kropp fått stå ut med de sista fem åren kommer det få vara lugnt ett tag. Rädslan kommer finnas där om det blir fler barn och jag kommer med all sannolikhet stänga av mitt psyke som skydd då med.
Det är lättare att aldrig ha brytt sig om det blir fel.
Det är lättare att vara känslokall och stänga av när risken är att det kommer göra ont.
Alla fungerar olika men det är mitt sätt och det fungerar för mig.

Följdfrågan blev om det kändes bra att vara mamma nu och det svaret är lika enkelt. Ja, det är klart. Jag skulle älska vilket barn som helst som sattes i min vård. Barnet är alltid viktigast och jag skulle utan problem offrat mitt liv för barnen och familjen.

"Yesterday is history, tomorrows a mystery"

Justin Timberlake

Välkommen moderna värld!

Steriliseringskravet vid könsbyte förvinner i sommar. Äntligen.
Jag kan vara konservativ i en hel del frågor men att inte ta bort detta hade varit stenåldern för mig.

Det jag alltid har värnat högst är främst att barn ska få det bra och deras rättigheter.
Därefter familjen.
Då vi nu lever på 2000-talet är detta ett steg i helt rätt riktning som jag ser det.
Inte för att det är ett nytt årtusende utan för att familjen inte ser ut som den gjort tidigare.
Den familj många så gärna pratar om som kärnfamiljen finns inte kvar på samma sätt som förr.
Vad man tycker om det kan man ha splittrade åsikter om.
Att vara biologisk förälder behöver inte vara det bästa och det finns så många andra i ett barns omgivning som kan spela en stor roll. Föräldrar är föräldrar, ja, men att det är en man och en kvinna behöver inte vara den avgörande pusselbiten för att barnet ska må bra.

För ett par år sedan såg jag ett program som tog upp om hur det var att leva som ung nu och för hundra år sedan. Som jag minns det var snittet för vad en person träffade på en livstid då cirka tvåhundra personer. Det är vad en person i Göteborg träffar om dagen om de är ute. Att det inte ser ut likadant är då lätt att se. För hundra år sedan träffade du aldrig någon som fick dig att tvivla på hur du levde utan de fick helt enkelt finna sig i det. Betedde den andre parten sig illa, främst mannen som då var familjeförsörjaren, hade den andre ingen möjlighet att lämna.
I dag skiljer sig människor för vi är så gott som jämställda och alla klarar sig själv.
När man träffar så många människor varje dag och dessutom har internet är det inte så konstigt att man inte lever med samma person i en livstid. Sannolikheten att du träffar helt rätt första gången är liten. Sedan mina tonår vet jag två par som fortfarande är ihop. Det ena paret var frireligiösa och de andra fann nog helt enkelt varandra. Väldigt fint och fantastiskt men ovanligt.

En familj ser inte likadan ut idag. Det finns ofta mer än en pappa, mamma, syskon.. Barnen är vana vid att familjerna är uppdelade men jag ser det som att det är en vuxensak. Så länge de vuxna beter sig vettigt och som folk behöver det inte bli något större lidande för barnen. Jag tror barnen lider mer om de vuxna bråkar och beter sig illa. Även tysta bråk. Barn är så mycket smartare än vad många tror och de som jobbar inom skolväsendet får höra många sanningar från dem. Det är ytterst få saker som är hemliga när de börjar prata.

Familjen 2013 ser inte ut som 1913. Barn är inte riktigt likadana och är vana vid andra saker.


sourze,se

Jag ser det som fantastiskt att de som nu känner att de är födda i fel kropp ändå kan få möjligheten att få biologiska barn. En man som blir en kvinna kan frysa sin sperma och en kvinna som blir en man kan behålla sin livmoder och allt dit tillhörande för att sedan bli gravid som man.
Konstigt, ja, men vilken lättnad för dessa människor. Barnen som föds kommer inte lida av det utan det som kan förstöra är samhällets attityd. Jag är helt övertygad om att den kommer ändras.
Jag tycker inte att staten eller regler ska inskränka på något så personligt.

Det finns många som måste ha ett biologiskt barn för att föra sina gener vidare. Jag har aldrig brytt mig men de som nu gör det kan få sin dröm om biologiska barn uppfyllda även om det är så att de lever i fel kropp.

Jag tycker detta är ett stort kliv i rätt riktning. Alla de som vill ha barn och de som gör sig så mycket besvär för att skaffa dem kommer garanterat bli bra föräldrar.

http://rod.se/steriliseringskravet-tas-bort-i-sommar

Hadille och barnets bästa

Sverige i ett nötskal. Jag vet inte om någon borde tipsa den treåriga Hadille att om hon gått ut och sparkat ner någon, kastat sten på polisen eller eldat upp några bilar så hade hon fått mer sympatier och förmodligen fått stanna i Sverige. Hon kunde skyllt på taskiga förhållanden i sitt hemland eller gråtit inför domstolen om det ens gått så långt.


svt.se

Just det. Sverige är hennes hemland. Just det.
Hennes biologiska föräldrars hemland är inte Sverige. De lämnade henne vind för våg och flyttade utan henne.
Detta är ett barn. Ett barn som är fött i Sverige och har levt hela sitt liv i detta land.
Hon lever i ett fungerande familjehem, pratar svenska och har aldrig gjort någon person någonting.
Hon får två års uppehållstillstånd för att kunna lära känna sina biologiska föräldrar och sedan flytta med dem. Hur tänker migrationsverket?
Allt annat än att denna flicka får stanna i sitt familjehem är barnmisshandel.

Hadille är nu tre år. Hon ska lämna landet när hon är fem. På två år ska hon lära sig ett språk hon inte talar för att sedan flytta till ett land hon inte har några anknytningar till mer än att de föräldrar, vars gener hon bär, kommer därifrån.
Finns det inget sätt att förbruka sitt föräldraskap på i detta landet?
Kan någon göra vad de vill för att de är biologiska föräldrar?
Helt uppenbart har dessa människor inte det som krävs för att ta hand om sitt barn.
Ingen frisk människa lämnar sitt barn och försvinner för att dyka upp två år senare.

Det finns i mina ögon en riktig sak att göra här och det är att ge familjehemmet vårdnaden. Jag hoppas verkligen att socialen tar tag i det som är deras skyldighet och startar en vårdnadsöverflyttning så fort Hadille har bott i tre år i familjehemmet. Det är det enda sättet att ge barnet den trygghet det behöver.
Sverige talar sig varmt om "barnets bästa". Vet inte migrationsverket vad det innebär?
Ofta tvivlar jag på att myndigheter överhuvudtaget ser till detta.
Migrationsverkets beslut läser jag inte på något annat sätt än att det är till föräldrarna fördel.
Var i beslutet är det det bästa för barnet?
De lämnade sitt barn men ska nu få tillbaka henne som om ingenting har hänt.
Absolut inte.
Låt Hadille stanna för här har hon en möjlighet till ett bra liv med människor som aldrig skulle lämna henne vind för våg.

http://www.migrationsverket.se/info/7408.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5546931
http://www.expressen.se/kvp/haddile-far-uppehallstillstand/

Återvinning efter kremering

Ämnet har varit uppe tidigare men nu är det aktuellt igen. Ett ämne som döden är alltid svårt men jag tror inte att det finns någon som inte tycker det är fel som det fungerar idag.

Många väljer att kremeras efter sin död. Många idag har metaller i sin kropp i olika former.
Som lagen ser ut idag är det förbjudet att ta vara på dessa metaller vilket gjort att uppskattningsvis 22 ton metaller begravs varje år.
Sverige är ett av få länder i väst som inte tar hand om dessa metaller.
En av frågorna som behöver tas upp är vem som äger metallen som blir över.

Som jag ser det finns det inget problem. Går det att omhänderta dessa metaller och möjligtvis återvinna dem så gör det. Kan det hjälpa någon annan så är det ok.
Miljön är alltid det viktigaste i vanliga fall så jag förstår inte varför detta är ett undantag.


aftonbladet.se

22 ton om året blir en hel del metaller som finns i jorden och med tanke på att mycket av dessa metaller kommer från proteser kan de verkligen återvinnas.
Jordens resurser räcker inte för alltid.

Jag är medveten om att det kan kännas moraliskt fel att få en metallbit i sin kropp som tidigare har suttit i en annan människas kropp men samhällsekonomiskt kan det inte bli mer slit och släng än att låta dem ligga kvar i jorden. Ännu mindre att fortsätta lägga ner dem i jorden.
Jag ser gärna en förändring.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/dyra-metaller-begravs-nar-vi-dor

Ett besök på BB

Det är alltid intressant när man får vara med om vården som man så många gånger pratar om och som jag så många gånger sitter med och tar beslut om. Jag sitter med i landstinget Blekinge så just den vård jag har fått har jag inte varit med om att ta beslut om.

Då vi varit i Malmö med alla provrörsförsöken och sista gången gått privat på Cura har det känts självklart att fortsätta i Skåne även om vi nu råkar tillhöra Blekinge. Det är en osynlig gräns som inte syns. Vi har närmre till Kristianstad än Karlskrona. Efter Cura har vi gått på Capio i Kristianstad och där har jag gått sedan jag gjorde mina allergiutredningar för många år sedan.
Jag har min vanliga vårdcentral i Sölvesborg men har gått på Capio med allt som har med graviditeten att göra då de varit med även alla gånger det gått fel och det inte har stämt. Mitt förtroende för dem är högt och de är väldigt effektiva. När det hade gått fel sist ordnade min läkare en tid till sjukhuset så jag fick komma tillbaka inom tolv timmar.
Det kallar jag service.

Med tanke på allt som gått fel innan och att jag varit sjuk har jag fått gå på betydligt mer kontroller än vad man brukar göra. Då Lillan blev procentuellt mindre i magen hela tiden fick jag gå på ännu fler kontroller. De kan inte förklara till hundra procent varför det blir så men det är en kombination av många saker där min stress enligt läkarna var en avgörande faktor.
Det är inget jag kan hjälpa då stressen kommer innifrån.

Dagen innan jag fyllde trettio var jag precis som vanligt på kontroll och värdena var då så pass dåliga att jag lades in. Besöket tog några timmar och jag var mest irriterad av att inte få komma iväg då det var planerat fest på födelsedagen. Min uppsyn när de sa att jag inte fick åka hem utan skulle läggas in direkt var nog det enda som gjorde att jag fick hämta mina saker.
Jag kände mig fullt frisk men då det enligt läkaren var säkrast att göra så med den historia jag hade i ryggen var det inte så mycket mer att göra åt saken än att skrivas in.
Ärligt talat. Jag hatar sjukhus. Personalen är trevlig och de som låg i rummet jämte var trevliga men det är inte min grej att ligga och lyssna på alla klaganden och suckar på nätterna. Jag trivs hemma.
Dator, Ipad, Iphone, tomater, godis och Coca så överlever man allt.
Ändå förstår jag inte varför jag skulle vara inlagd hela helgen då jag mådde bra.
På söndagen fick jag åka hem och sova bara jag kom tillbaka dagen efter.

På måndagen var jag där inne igen för nya prover som visade att allt var bättre men en rutinkontroll visade att jag redan var öppen så samma visa upprepade sig. Känns snyggt att bli inlagd i foppaskor, shorts och ett linne med gröna knän och fötter då förmiddagen ägnats åt trädgården och jag inte ens hunnit duscha innan jag skulle in. Jag tänkte göra det när jag var klar med trädgården på eftermiddagen. Irriterad över att P1 inte fungerade och att jag inte fick se debatten om EU.

Den som påstår att det är mysigt, bra, trevlig, whatever att föda barn ljuger. Fy.
Min rädsla innan har varit att jag inte skulle känna att hon var på väg då min smärttröskel är så hög men det gick inte att missa. Uppenbarligen inte. Det enda problemet var att det gick så snabbt så den stackars barnmorskestuderande som lämnades ensam med mig hann få mer än en smäll innan hon upptäckte att Lillan redan var på väg ut.
Att sitta och försöka klappa mig på handen som om jag vore en femåring för att upplysa mig om vad för smärtstillande som fanns att få "när det kändes outhärdligt" gjorde inte saken bättre. Jag hade inte läst någonting om något då jag anser att de som jobbar där bör ha den kunskapen och inte jag.
Det tog sekunder sen var det folk överallt och det visade sig att Lillans hjärtljud gick ner, precis som de oroat sig för att det skulle, så sen gick det undan. Jag hann inte reagera mer än att de tog bort henne en stund innan jag fick henne. En snygg rundel på hennes huvud blev det.
Det gick undan och min man hann inte in.
Inget jag beklagar då det med all sannolikhet hade betytt att han fått smällarna som barnmorskan fick. Vi var överens även innan att det var viktigare att han var hemma med Lilleman än med mig då jag helt ärligt inte förstår riktigt varför mannen ska vara med.
Barnmorskans sista kommentar var att jag var som skapt för detta och att jag slog rekordet för förstföderskor i Kristianstad. Det är nog första gången jag känt att det inte var roligt att vinna. Aj.
När de kollat att allt var bra med henne kunde jag koppla av och min man åkte hem igen.
Lillan vet inte om han är med eller inte ändå men Lilleman därhemma undrar var vi är.

Dagen efter fick de komma och hämta oss. Det skönaste som finns är alltid att komma hem.
Jag kan helt ärligt säga att det tog fram tills nu innan jag överhuvudtaget kunnat tänka tanken på att skaffa fler barn. Nu gör det inte ont någonstans längre så jag har börjat ändra mig. Kanske.
Jag har alltid önskat mig en stor familj och det finns fem sovrum i huset.
Adoptera känns ändå lättare men vi får väl se.

113 13

Ibland undrar jag om det är jag som är totalt blind, döv och inte förstår någonting. Jag må ha en hel del bokstavskombinationer men jag kan inte för mitt liv minnas att jag har varken hört eller sett reklam för att det nu finns ett nytt nummer att ringa.

lindesberg.se

Numret ska vara till för att avlasta SOS alarm från onödiga samtal som inte är akuta.

Med undantag då för att jag verkligen inte har sett detta så undrar jag varför de inte har gjort mer reklam för detta?
Det är väl i allmänhetens intresse att veta att det finns ett nytt nödnummer även om det inte behövs vid mer än icke brådskande ärenden!?


http://sv.wikipedia.org/wiki/113_13



Tornados i USA

Naturen har alltid intresserat mig. Jag har alltid varit en skogsmulle som i och för sig hatar att vara ute när det är kallt men kunde bosatt mig mitt ute i en skog på sommaren eller hösten enbart för att titta på fåglar, insekter och hur växtligheten fungerar. (Så länge jag slipper stöta på vildsvin igen)

Mitt intresse för just naturen samt geografi har gjort att jag alltid tittat mycket på naturprogram och en favorit har alltid varit naturkatastrofer. Jag tycker det är häftigt att naturen kan ställa till med de mest märkliga saker. Människan är så liten jämfört.


tornadotitans.com

Tornados och monstervågor har alltid varit favoriter om det nu går att påstå att något av dem är en favorit. Jag inser hur förödande de är för den enskilda människan och samhällen men jag är väldigt imponerad av naturens kraft.
Sist ut nu är Oklahoma och jag tycker det är fruktansvärt det som har hänt dem. Åndå kan jag inte låta bli att undra.
Om man nu bor i ett av de mest tornadotäta områdena i världen.
Varför bygger man inte ett skyddsrum eller en källare?
Om man vet att det kommer vara likadant varje år, värför bor man kvar?
Jag hade aldrig bott kvar och jag hade tvingat min familj med mig.
Att se sitt hem i spillror om man har turen och överlever kan inte vara roligt.

Innan jag dör skulle jag vilja vara i närheten av en sådan tornado som drog fram i Oklahoma nu. Tanken på en två kilometer bred tornado som drar fram är i mina ögon väldigt häftigt.
Jag är inte riktigt som alla andra.

http://www.reuters.com/article/2013/05/22/us-usa-tornadoes-idUSBRE94J0TK20130522
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1682359-lista-stora-tornados-i-varlden-och-sverige
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tromb

The Butterfly Effect

Mitt liv ser inte ut som jag först föreställde mig det. Vägen har ändrats många gånger trots att det inte alltid har varit lätt. Det har inte alltid varit mina val och många gånger har jag helt enkelt fått finna mig i de beslut som andra tagit. Ofta, ofta undrar jag om jag valt rätt, om jag är på rätt väg.
Jobbar jag med rätt saker. Jag trivs, men är det det jag ska göra alltid?
Hur går det i nästa val?
Jag har hållit på i så många år redan. Det kanske är dax att sluta?
Jag har bott i Hällevik och Sverige hela mitt liv. Jag borde kanske flytta utomlands ett tag.
Jag är med jämna mellanrum trött på mitt långa hår. Kanske dax att klippa av det.
Vad var det nu jag tänkte äta idag..

Livet är fullt av val. Ofta tänker jag som så att jag lever bara en gång och ska leva så att jag inte ångrar att jag inte gjorde något jag tänkt. Ändå finns det så många saker jag skulle önskat att jag hade gjort. Jag kanske inte lever om fem år och då ska jag ha hunnit med allt jag vill.
Vissa beslut är svåra och andra bryr jag mig inte om.


filmaffinity.com

Påverkar mina beslut någon annan påverkas jag på ett annat sätt. Kanske jag skulle? Eller inte.

The Butterfly Effect har varit min favoritfilm under många år.
Den behandlar just detta ämne och visar hur olik framtiden kan se ut om man gör minsta ändring i ett val man gjort. Minsta fjärils vingslag har en betydelse. Den kan skapa en orkan på andra sidan jorden. Filmen handlar om att det finns en mening med allt. Alla val i livet, bra som dåliga, spelar en stor roll för framtiden. Varenda detalj. Filmen handlar om att han inte är nöjd med utfallet i sitt liv så han vänder tillbaka och ändrar någonting. Han vaknar upp i nutid igen och upptäcker att hans val påverkat hans liv i negativ bemärkelse. Är det inte hans liv som påverkats är det någon nära väns.
Alla resor han vänder tillbaka gör han av en anledning. Tjejen i hans liv. Hans barndomskärlek. Hur han än gör så slutar det i katastrof för henne och till slut vänder han tillbaka för att göra det svåraste beslutet någonsin. Han vänder den stora kärleken ryggen för att sedan vända tillbaka till nutid. Ingen av dem minns varandra och filmen slutar med att de möter varandra och bara går förbi men båda vänder sig om och minns något. De fortsätter dock att gå.
Jag har alltid hatat slutet för att de aldrig får varandra men de är båda ändå lyckliga på sitt håll men på ett helt annat sätt. Det kanske är så livet är.
Trots att alla val inte blir som man tänkt kanske de är till det bästa ändå.
Det finns en mening med just det valet trots att det inte känns så just för tillfället.
Finns det någon som inte sett filmen så rekommenderar jag den trots att den har dryga tio år på nacken. Den fick mig att börja tänka en hel del och jag tror fortfarande att den stämmer även om det inte går att återvända för att det man ångrar eller tycker är fel.
Det gäller att helt enkelt ta beslut i sitt liv som gör att när man sitter gammal på hemmet, om man nu får möjligheten att bli det, kan leva med det man har gjort/ inte gjort och hur livet till slut blev.

"If one thing I know - I´ll fall, but I´ll grow

I´m walking down this road of mine

This road that I call home"

Envy - Am I Wrong

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilseffekten
http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Butterfly_Effect

Husby i fokus.

Husby brinner och Löfven säger på nyheterna att det är på grund av att så många ungdomar är arbetslösa. Ungdomar har slagit sönder allmän och privat egendom samt eldat upp saker.

När jag växte upp hade vi prenumationer av olika serietidningar med jämna mellanrum. Kalle Anka hade vi alltid och med jämna mellanrum dök det upp andra tidningar. En av dem var Knasen. I en av dessa strippar kommer Knasen till Schassen och ber om lov att köpa halstabletter.


megafonen.com
 

Svaret blir nej. Anledningen är att om han får köpa halstabletter vill alla andra också köpa det enligt Schassen. Det betyder att det blir rusning till sjukan och det kommer bli kaos. Livgardet behöver kallas in och då kommer det bli krig. Olika länder kommer blanda sig i och till slut är det världskrig och människor dör och allt bara för att Knasen vill ha halstabletter. Det sista han nämner är att just han hatar ljudet av människor som äter halstabletter.
Flummigt kanske men det var detta jag tänkte på när jag hörde Löfven.
Vill man ha en anledning till något så hittar man det alltid. Den som vill bråka kommer hitta en anledning. Så ser jag på det som händer i Husby.
Så som dessa ungdomar beter sig är fel. På nyheterna intevjuades en flicka i tolvårsåldern som tyckte det var orättvisst att nyheterna bara kom när det var något som var fel i Husby. Jag tror att hon delvis kan ha rätt men det berättigar inte dessa människors beteende.
Media skriker sedan om polisvåld.
Det finns med all sannolikhet rötägg bland polisen med men de är där och gör sitt jobb.
Det är inte polisens fel att det finns människor som leker bärsärkar. Att media går på dem tycker jag därför är helt fel. De måste kunna försvara sig om de blir påhoppade och jag förstår inte att det överhuvudtaget skrivs om det i skvallerpressen. Det är kanske lättare för fler att identifiera sig med det. Jag vet inte.

De som tror att de förändrar någonting genom att förstöra för samhället och privatpersoner är helt fel ute. De ska ha straff. Jag är för betydligt hårdare straff och det minsta man kan begära är att de som ställer till det på detta sättet betalar för det de har förstört. Jag tycker dessutom att de borde hjälpa till att laga/bygga upp det de har förstört. Då kanske de inser värdet av de saker de förstört.

Det går med all sannolikhet att skylla på ungdomsarbetslösheten. Det går även att skylla på lågkonjunkturen, det dåliga vädret, boendet, skolan, färgen på ett hus eller en bil...
Den som vill bete sig illa hittar alltid en anledning att försvara sitt agerande oavsett vad det handlar om. Dessa ungdomar gör fel och det måste de få lära sig om de inte redan visste det.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/upplopp-och-brander-i-husby_8188862.svd
http://www.sydsvenskan.se/sverige/upplopp-och-brander-i-husby/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16804681.ab
 

Ett hot mot demokratin

Tjatig som jag är så trycker jag för att det där som kallas demokrati och yttrandefrihet är det viktigaste vi har i vårt land. Det är primärt. Inget annat är viktigare för att ett land ska fungera.
Allt annat är underordnat.

Att vara förtroendevald/politiker är något av det finaste som finns. Det betyder att människor har röstat på just dig för att du ska föra fram deras åsikt. De litar på dig.


peterularsson.se

Oavsett vilket parti du då sitter för eller vilka åsikter du har. Det spelar ingen roll. Människor litar på dig och vill att du ska representera dem. Det absolut värsta våld som finns är därför i mina ögon det mot de som är förtroendevalda. Det är ett hot mot demokratin.
Om man inte har samma åsikter löser man inte det med våld. De som nu misshandlat och trakasserat denna ordförande. Vad tror de att de har vunnit på detta?
Ok att de lyckades att få honom att avgå men vad speglar det i vårt samhälle? Det är fruktansvärt.
Vem ska bestämma gränsen över vem som får engagera sig var?
Är det ok att misshandla någon för att de är aktiva i ett parti, oavsett vilket parti? Är det ok att göra sådana övertramp på demokratin? Nästa gång är det kanske ok att misshandla den som jobbar på fel ställe, har "fel" religion (finns ingen felaktig religion då det är upp till var och en) eller fel hårfärg?

Det människor som beter sig såhär mot andra människor inte ser är att det är upp till var och en att bli politiskt aktiv. Alla i Sverige kan engagera sig. De som gör det väljer kanske detta framför en sport eller diverse kultursaker. De har gjort ett val att verka för förändring av det de tycker är fel.

Hur man än gör som förtroendevald trampar man någon på tårna. Det ingår i jobbet. Alla kan inte alltid bli nöjda men man kan alltid göra sitt bästa. Jag har med blivit hotad. Aldrig utsatt för något men hotad att bli det. Det är allt annat än en bra känsla och det får inte gå till så. Jag förstår att männsikor slutar när det helt plötsligt inte bara är de själv som blir utsatta utan även deras familj. De som har barn kan känna rädslan. Det är så fruktansvärt fel i ett land med yttrandefrihet och demokrati.

När människor inte längre vågar engagera sig av rädsla för vad de själv, deras vänner och familj ska få utså är något riktigt fel. Det är inte det Sverige jag vill leva i.

http://www.expressen.se/kvp/sd-ordforande-avgar-efter-hot-och-vald/

Hockey + hjältar?

Jag vet att det är jag som är annorlunda i detta men jag förstår det inte. I förmiddags gick det upp för mig att det tydligen varit VM och då i hockey. Ok. Sverige vann tydligen guld. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Jag har inte hört en endaste sändning eller sett det på tv. Mitt liv och min tid är för viktig för att spenderas på det.
Varenda gång det kommer skränanade på radion stänger jag av. Vem orkar lyssna på det?
Det ger för mig ingenting och jag kan inte se betydelsen av detta.
Vi vann guld. Fantastiskt.
Världen blir verkligen en bättre plats på grund av detta.
Jag har i mitt liv varit på en "riktig" hockeymatch. Brynäs mot HV71 i Kinnarpsarenan.


mckaila.blogg.se

Min enda lärdom från det förutom att vuxna människor skriker som små barn är att man inte får komma in på en stund om man kommer för sent. Det var i mina ögon roligare att dricka öl utanför än att titta på hockeyn. Helt meningslöst. Det gör ingen skillnad i historien.

På radio och med all sannolikhet tv skanderar de nu om våra svenska hjältar.
Hjältar?
De har åkt skridskor och skjutit på en puck.
För mig är inte det hjältar. Det är inte ens ett riktigt jobb.

För mig är hjältarna de som jobbar inom äldreomsorgen, psyk och allt inom vården.
Det är hjältar. De gör skillnad för andra men får knappt ett tack för det.
Trots bristen på tack och alla liv de räddar räknas de inte som några hjältar.
En hjälte är någon som räddar någon annan, någon som gör något osjälviskt eller någon som gör en betydande skillnad för andra. Det är hjältar i mina ögon. All heder åt dem!

Jag må vara en ragata (och just om detta har jag fått höra det en hel del gånger) men när Viasat skickade brev om att de nu höjde sin avgift men istället fick vi Viasat sport plus skräp någonting fick jag ett spel. Samtalet till Viasat gick snabbt där jag bad dem säga upp allting. Jag avskyr när de lägger fram saker som om det är det bästa för mig. Detta blev dock bra. Varenda sportkanal sades upp och på det sättet försvann två tredjedelar av priset. För min del behövs det ingen tv längre. Den enda gången den används är när Lilleman vill se film eller det är nyheter/nyhetsprogram. Jag hinner ytterst sällan titta på tv och det jag tittar på ligger på svtplay och ses i efterhand på nätterna.

Om hundra år spelade det ingen roll vilka som vann hockey-VM. Däremot lever det kanske någon person enbart för att någon idag vårdar en person på rätt sätt. Den personen kanske uppfinner något meningsfullt för hela mänskligheten. Ge en eloge till de som verkligen är hjältar istället för den hysteri som är i media över att några män är duktiga på att åka skridskor.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4lte

Amun Abdullahi Mohameds utfrysning

Vissa saker fastnar i mitt huvud och detta är en sådan sak.
Denna kvinna vågade ställa sig upp, gå emot "sina egna" och stå för sanningen.
Vad hände då?
Hon får fly Sverige för att svensk media är för fega för att ge henne rätt.
Svensk media är för fega för att försvara henne mot andra.
Hon har gjort det rätta. Hon har gjort det man uppfostrar sina barn till att göra och vara.
De ska vara ärliga, rättframma och stå för vad de tycker.
Jag är uppväxt med att jag kan säga till kungen att han har fel bara jag gör det på rätt sätt.


sverigesradio.se

Amun har tagit upp ett problem, antecknat noga och gjort ett bra reportage.
Hon kan nu inte vara kvar längre.
Hon skulle tystas för hon sa inte den sanning som svensk media ville ha.
Är detta Sverige? Är detta ett land att vara stolt för?
Jag skäms å hennes vägnar för att det är såhär för detta är inte vad jag står för. Är inte vi ett fritt land? Är vi bara ett fritt land när man följer strömmen och inte säger emot redan fastställd "fakta"?
Jag blir rädd när jag tänker på att jag stenhårt propagerat för att man ska lyssna på radion. Jag gör det för det mesta och då en blandning av P1, P3 och P4 beroende på vilket program som sänds.
P1 har i mina ögon alltid varit den seriösa kanalen som det går att lita på och det är ytterst sällan jag lyssnar på någon av de mer regelrätta musikkanalerna såsom Rock och NRJ. Jag kanske har haft fel hela tiden!?
Jag kunde kanske lika gärna lagt all min tid på dessa kanaler istället för om inte de seriösa kanalerna kan ge mig fakta utan att tolka den så som de vill är jag inte intresserad av att lyssna på dem. Jag vill ha media i Sverige som för fram nyheter sedan vill jag tolka dem själv.

Amun är en stark kvinna i mina ögon. Hon flydde sitt land till Sverige och klarade, utan att från början kunna svenska, läsa till journalist i Sverige. Hon började alltså med att läsa in vårt språk som är allt annat än lätt för att därefter ta sig in på en eftertraktad utbildning i Sverige.
Väl där gör hon ett bra jobb och väljer att gräva och skriva om något som visar sig vara obekvämt. Hon om någon vet vad hon skriver om. Hon har upplevt det på riktigt!
Hon tar tag i det som faktiskt är ett problem men då lägger svensk media pengar på att göra ett program om att hon har fel. Att hon ljuger. Programmet visar sig vara felaktigt men vad hjälper det när det finns talesätt som "ingen rök utan eld". En liten korregering ser ingen.
Media har efter Uppdrag Granskning varit tysta. Det är de själv som är kritiserade och det är nog inte så roligt att skriva om. Deras tystnad är i mina ögon ändå väldigt talande.
Amun väljer nu att lämna Sverige.
Jag hoppas Somalia kan se hennes styrka och behandla henne på rätt sätt.
Bättre än vad Sverige och svensk media har gjort iallafall.
Jag tycker det är sorgligt att en så rättfram människa väljer att lämna vårt land.

Lobsang Sangay på besök i Sverige

Lobsang Sangay är exiltibetanernas politiske ledare och han är nu på besök i Sverige. Självbränningarna ökar i Tibet trots att både Lobsang och Dalai har motsatt sig att människor utsätter sig för detta. Sedan femtiotalet har Tibet levt under Kinas förtryck utan att omvärlden gjort någonting och som människor beter sig nu lär det inte bli en förbättring för människorna där.

För mig är det fel att inte ställa sig upp och säga vad man tycker. Jag tycker det är fel att Kina ockuperar Tibet och har gjort så länge jag har varit medveten om situationen där. Omvärldens tystnad är för mig också fel. Är världen så rädd för Kina?


chinatourguide.com

Engelska regeringen sa 1950 att så länge Tibet var autonomt (självstyrande) var det ok att Kina var Tibets överhöghet. Tibet är inte autonomt. Det styrs av Kina.
Tibet har en exilregering i Dharamsala och har haft det sedan 1959. 1959.
Tibet är alltså ockuperat och övertaget sedan femtiofyra år och ingen har gjort någonting under alla dessa år. Jag förstår att ingen vill bråka med Kina men det som Kina utsätter Tibet för är inte ok.
De som säger emot blir fängslade och torterade och omvärlden gör ingenting.
Ingen vågar ta ställning och ställa sig upp för dem.

Sju år i Tibet kom 1997 och var länge min favoritfilm och bygger på Heinrich Harrer upplevelser från det att han tillfångatogs av nazisterna under andra världskriget, lyckades fly och blev vän med Dalai Lama. Filmen är fantastisk och en av anledningarna att Potalapalatset är en av de platser jag vill besöka.

Jag hoppas att Tibetanernas fredliga kamp för ett fritt Tibet ska ge resultat.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/okande-fortryck-far-motstandet-att-vaxa
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Heinrich_Harrer
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sju_%C3%A5r_i_Tibet

Antisemitismen i Malmö

Ett ämne som alltför sällan tas upp i tidningarna. I dagens DN finns dock en längre artikel med. Citaten nedan är från artikeln.
Det är återigen ämnet om alla människors lika värde som ska upp till ytan.
Judarna flyr Malmö. De vågar inte bo kvar och flyttar. Anledningen är att de inte längre kan röra sig fritt utan att bli påhoppade. Artikeln är väl värd att läsa.
Varför är det så tyst om detta?

Var ska gränsen gå?
Spelar det verkligen någon roll vilken tro någon tillhör?
Vad har hänt med "Sköt dig själv och skit i andra"?
När det har jagats så mycket att alla judar har flytt Malmö, vilka står på tur då?
De som är överviktiga?
Med glasögon?
Något speciellt utseende?
Tro?
Politisk inriktning?

I artikeln står det: "-Har man inga judiska symboler på sig, så har man inga problem." Det är en man som heter Kaj Gellberg som säger detta och han är själv jude som jag förstår det.
Denna mening är skrämmande.
Byt ut orden "judiska symboler" mot "inte urringning" eller "kort kjol" och säg vad ni tycker då?
Alla har rätt att klä sig som man vill och jag tycker det är fruktansvärt att detta är Sverige.


varldenshistoria.se

Varför skulle inte judarna få vara här? Vad har de gjort någon?
Mig veterligen kan jag inte minnas en enda artikel om en jude som jagat någon annan, skrikit åt dem eller hotat dem. Artikeln tar upp att det ofta kopplas ihop med att de kommer från Israel.
Det går myter om vad judar gör med palestinska barns blod.
Är dessa människor medvetna om att vi lever i Sverige 2013?
Artikeln berättar om en lärare som elever vägrar ha för att hon är jude.
Elevens föräldrar förbjuder det.
Hallå?
Skulle hon vara mindre bra som lärare för att hon är jude?

Judarna har i mina ögon fått stå ut med tillräckligt med trakasserier genom åren och ska få sin fristad. Hatet mot dem har funnits genom alla tider och fick med all sannolikhet fart med att Israel utlystes till fri stat 1948. Palestina har aldrig tolererat detta och det krigas konstant.
Svensk media är en stor del i att visa vilken sida som är "rätt" i Sverige.
Säger man något positivt om Israel här ska man helst göra det tyst för att inte reta upp det andra "lägret". Detta är pinsamt!
I grund och botten är vi alla människor och vi har alla rätt att tro på vilken gud vi själv vill utan att behöva stå till svars för det. Vi har religionsfrihet i Sverige och vi kanske behöver bli bättre på att upplysa om det då många inte verkar ha förstått det.

Säger någon antisemitism, judehat, till mig tänker jag på en bomberjacka, rakad skalle och kängor. Nynazister. Jag minns vilka som hade detta för sig när jag var yngre men de har alla vuxit ifrån det. Enligt artikeln är det dock inte dessa som är ett problem.
"I Malmö är det ofta unga män med familjebakgrund i Mellanöstern som står för trakasserierna mot judar". Gör detta då någon skillnad för svensk media?
Hade det varit lättare att kritisera detta om det var skinnskallar som stod för hatet?
Med tanke på Uppdrag Granskning i onsdags kan det vara så att ingen vågar säga någonting.
Hatet mot judarna är där likväl.
Varför händer det då ingenting?

Jag har fått lära mig att när någonting inte fungerar på en arbetsplats/grupp/förening/etc är det ett ledningsproblem. Detta rör Malmö. Alltså är det ledningen i Malmö kommun som ska ta tag i detta och med tanke på den förre ledarens tyckande är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det gör. Jag tror att sådant här måste stoppas så snabbt och effektivt som när det sker mobbning på andra ställen för det är exakt det som händer här. Av vuxna människor och det är hemskt att alla andra står tysta bredvid med sänkt huvud och låtsas som om de inte ser det.
Känner någon igen det?
Historien upprepar sig.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/malmos-judiska-liv-tynar-bort

Uppdrag Granskning och dagens tystnad!

Janne Josefsson retar stora delar av svenska folket. Han retar dem som innan har avgudat honom och sett honom som Sveriges rättesnöre. Martin Aagård går till attack liksom många andra journalister för det jag kallar skräptidningar. De säljer lösnummer och måste producera överskrifter som säljer.

Jag tycker Uppdrag Granskning var helt ok igår och Janne Josefsson har stigit betydligt i mina ögon. Jag tror att han med börjar vakna och det kan vara anledningen till att reportagen börjat ta upp de frågor som av någon anledning anses känsliga av många.
Gårdagens program kunde varit vassare men det är en bra början.


svtplay.se

Journalister har en otrolig makt över vad som publiceras och vad som syns i Sverige.
Att bli kallad rasist är så otroligt lätt idag och det är för mig media som har skapat detta.
Per Brinkemo som var med i första delen av programmet är ett bevis på att det är lätt att bli stämplad. Han jobbar med somalier och integration men sa emot andra journalister som påstod saker om dem. Han påpekade det som för honom som jobbar med det var tydliga sakfel. Han la ingen värdering i det utan sa bara att det inte stämde. Han om någon bör veta det.
Det räckte för att han skulle bli uthängd som rasist.
Hans tur i det hela är att han själv varit journalist och kan få upprättelse genom media och de kontakter han har. Alla andra då?
Alla andra som stämplas som rasister för att de på något sätt kritiserat det man inte får tala om?
Min åsikt är att det bästa sättet att motverka trångsynthet är att prata öppet om allting.

Media kan utan problem gå in och klippa bort och citera precis vad de vill för att kalla det en sanning. Att meningen är tagen ur sitt sammanhang bryr de sig inte ett dugg om och nu när Martin Aagård blir utsatt för sin egen medicin skriker han högt och tycker Josefsson gör ett dåligt jobb.
Är det inte roligt att råka ut för sig själv?
Vad har hänt med "Kasta inte sten när du sitter i glashus"?
Har ni glömt att Josefsson fick det stora journalistpriset?
Tycker ni inte att han är duktig längre?

När media rullar igång någonting är det helt omöjligt att försöka styra det. De har en otrolig makt och precis som journalisten ansåg med Stefan Gunnarsson, som varit pianist i "Så ska det låta", räknas han som en offentlig person och får finna sig i att bli skriven om trots att han säger att han verkligen inte vill. Är det ok?
Kan man göra så med vem man vill?
Att bli utsatt för ett drev är allt annat är roligt och journalister kan gå över lik när det är något.
Jag hade inte haft något emot det om det hade varit en "nyhet".
Med det menar jag en större nyhetshändelse även om jag då fortfarande inte anser att det är ok att förstöra någons liv. Att kalla vissa saker de hänger ut människor för "nyheter" tycker jag dock är fel. Det känns som att de många gånger gör hönor av fjädrar för att kanske sälja ett nummer till.

Det mest patetiska av allting är dagens tystnad i alla tidningar.
Ingen kommenterar och Josefsson ska väl ut i kylan precis som Amun Abdullahi som medverkade i programmet. Hon vågade! Hon gjorde det många är för fega för! Hon flyttar nu tillbaka till Somalia för att hon anser det landet iofs korrupt men inte alls så som Sverige. Bra Sverige!
Starkt av Amun att våga ställa upp. Hon tog tag i den obekväma sanningen och blir utfryst.
I Sverige får bara några personers sanning komma fram.
I dag är skvallerpressen tysta.
Jag kommer så länge jag lever aldrig köpa dessa tidningar.

http://www.svtplay.se/uppdrag-granskning
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16769704.ab
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/11/yrkesetiska-namnden-for-journalister_20.html
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2013/03/journalistpriser.html

Det där med vikten.

I hela mitt liv har jag haft "problem" med min vikt. Det är mest alla andra som har haft problem och jag har fått förklara mig mer än en gång varför jag är så smal. Jag kan inte hjälpa det. Hur jag än gör går jag inte upp i vikt och har aldrig gjort. Jag har vägt strax under femtio kilo i nästan hela mitt liv. Den dag jag slutade med mjölken gick jag upp några kilo och har sedan hållit mig där sedan dess. Inget konstigt för mig. Skulle jag vilja gå ner i vikt räcker det att jag börjar träna en dag i veckan. Då menar jag inte styrketräning utan innebandy som är en av de få sporter jag tycker är roligt och den har utövats i några år innan men enbart på skoj. Mitt stora problem kommer till att gå upp i vikt.



mabra.com

När vi skulle börja med provrören var ett av kraven att mitt BMI var för lågt. Jag var tvungen att gå från "undernärd", som jag varit hela mitt liv, till "normal" för att få starta. Jag var tvungen att väga över sextio kilo.
Det är svårt att förklara vilka problem detta innebar för mig. Jag var tvungen att sluta med innebandyn och matintaget ökades drastiskt. Jag fick räkna kalorier men på motsatt håll jämfört med vad de flesta andra gör. Det tog mig månader att gå upp dessa kilon.

Innan jag åkte hem från BB kom det en sjukgymnast som berättade för mig att jag inte fick börja springa än på några veckor.
Springa?
När jag ifrågasatte detta sa hon att jag kunde få gå promenader i lugnt tempo om jag ville.
Promenera?
Det syns inte hur lat jag är utanpå. Varför i hela världen skulle jag vilja ut och springa?
Det är bara rädda människor som springer.
När jag sa att jag inte hade några planer alls på att överhuvudtaget röra mig mer än absolut nödvändigt resten av mitt liv tittade hon bara på mig och fortsatte med vad hon hade att säga.

Graviditeten gjorde att jag gick upp sexton kilo och det mesta kom de sista två månaderna. Jag har känt mig som en ballong men när jag blev inlagd fick jag höra att jag nog inte gått upp många kilo så liten som jag var. Jag såg normalviktig ut helt plötsligt. När jag vägde som mest vägde jag tjugofem kilo mer än vad jag gjorde när min man och jag träffades. Tjugofem kilo. Offantligt mycket i mina ögon. Idag väger jag lika mycket som jag gjorde när jag hade ätit upp mig inför provrörsförsöken. Hade det inte varit att magen inte hunnit dra ihop sig helt och hållet hade det inte synts att jag varit med barn.
Det har gått lite mer än en vecka och de sexton kilona är borta trots att jag inte gjort någonting för att hjälpa dem bort utan nästan tvärtom.
Jag kommer fortsätta att tappa i vikt tills jag ser undernärd ut igen.
Jag kan inte hjälpa det.

14 år

För fjorton år sedan idag var jag med min familj i Limhamn i Malmö och tittade på bron som höll på att byggas. Det skulle dröja ett år till innan den var klar men det syntes tydligt hur den skulle se ut. Jag minns vad jag hade på mig, vilka vi var och stämningen som fanns där under hela dagen.

När vi kom hem från utflykten kom samtalet som tryckt hela dagen.

14 år går så otroligt fort och livet är inte rättvist. För fjorton år sedan dog en av de människor jag minns tydligast från min barndom och detta datum är för evigt inpräntat i minnet.

Det är förutom Estoniakatastrofen 1994 och Lady D 1997 det år jag har att referera till när jag tänker på datum. 1999 var det år som gjorde att hon aldrig fick uppleva 2000-talet och allt som har hänt därefter.

Jag spelade på hennes begravning och det var sista gången jag spelade på en begravning.

Aldrig mer.

Det tog väldigt många år innan jag bara klarade att gå in i kyrkan igen och det är det första jag tänker på när jag går in i en än idag. Sarah Brightmans Time to say goodbye är fortfarande en av de värsta låtar jag vet och hör jag den byter jag kanal eller stänger av radion.

Hon fick aldrig se sin son växa upp till den härliga människa han är idag.

Min lillebror.

Jag har alltid funderat mycket på döden. Jag antar att de flesta gör det men min fasta övertygelse är att det kommer något annat efter. Jag tror inte att man dör i den bemärkelsen utan att man går vidare.

Jag tror att den dag jag lämnar detta livet väntar ett annat och de jag trivts med denna gång kommer återfinnas där även om det inte är i samma bemärkelse som det varit här.

Den 14 maj kommer alltid vara en dag jag minns.

<3>

Nötkött, griskött, råttkött..

Jag hörde först om detta hos Lotta Brome. Kina hade också testat sitt kött när det blev så mycket snack om hästköttet i olika nötfärsprodukter. De hade inget hästkött i sitt nötkött.
De hade råttkött istället.

Lek med tanken att detta hade varit i Europa.
Då hade jag förstått hysterin runt det hela!
Råtta låter inte precis aptitligt men jag är fullt medveten om att jag med all sannolikhet har ätit det när jag varit och rest. Jag lever fortfarande så det är ju uppenbart inte dödligt, om jag nu fått det i mig.
Det var inte bara färsk råtta de hittat utan även kött från självdöda djur.


westelindh.blogg.se

IKEA i Kina gick ut med att deras köttbullar inte kom från Europa när det blev så mycket diskussioner vilket resulterade i att deras försäljning rasade. Kineserna hade inget problem om det var hästkött i köttbullarna så länge det kom från Europa. Det var ok.
Anledningen var att de inte litar på Kinas köttproducenter.
Jag förstår dem.

Är det vi i Europa som är överkänsliga då?
Jag tycker inte det. Jag äter så lite kött att jag förmodligen hade behövt äta tabletter för att få upp rätt näringsinnehåll i maten. Jag kompenserar det med bönor och liknande för att det ska bli bra. Jag skulle dock aldrig tvinga barnen att äta min kost. De får välja själv när de blir stora och här finns all varierad kost även om jag inte äter den själv. Det står oftast minst ett alternativ till middagen på bordet.
På grund av mitt låga köttintag oroar jag mig inte ens. Jag hade dock mycket hellre ätit hästkött än råtta. För många år sedan såg jag ett nyhetsprogram där programledaren åt råtta. Hon tuggade och tuggade men spottade till slut ut det. Hon sa att hon kanske hade ätit det om hon inte vetat vad det var hon stoppade i munnen. Jag har provat mycket som är märkligt i min värld och hade förmodligen testat om jag fått tillfälle men då vill jag veta det innan.

I Europa och Sverige har vi full kontroll på det mesta. Vi är även de mest allergiska och överkänsliga. Jag är urtypen för en allergiperson. Jag kräver att det ska vara rent och undanplockat runt mig, maten ska vara fräsch och tappas minsta sak på golvet, även om det är nystädat, så slängs det.
Jag tror dock jag är en av de överkänsliga typerna som skapar detta samhälle. Tyvärr.
Jag önskar att jag inte hade varit ett sådant pjaug som jag är men kan inte hjälpa det.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5524719

Mamma på riktigt..!?

Lillan är här och Lilleman har blivit storebror. Det mest skrämmande var att komma hem och se hur mycket större han hade blivit på ett dygn. En riktig jätte jämfört med lillasyster.
Storebror och lillasyster.

Så ser vi det. De kommer växa upp som jämlikar under detta tak och det kommer inte göras någon som helst skillnad på dem. Att vara förälder har för mig ingenting med genuppsättningen att göra. Hade Jens haft femton barn med tio olika innan vi träffades hade jag älskat dem som mina egna. Skulle det inte vara vi hela livet och han träffar en ny med barn kommer jag älska dem som mina egna likaväl som om min nye hade haft barn. Barn kan aldrig hjälpa att de finns till.
Ändå är det nog den vanligaste frågan jag fått både i slutet av graviditeten och nu.
"Hur känns det att bli/vara en riktig mamma?"
Hur menar man då?
Jag inser att ingen frågar för att vara elak på något sätt men det räknas ändå som en skillnad.
Ett biologiskt barn skulle alltså kännas mer!?
"Riktig?"
Hur tänker dessa människor med adopterade barn?
Blir de föräldrarna aldrig "riktiga"?

Nu har inte vi några adopterade barn så just det kan jag inte jämföra med men min övertygelse är densamma. De som nu tror att det är någon skillnad kan läsa följande väldigt noga:
Det är INGEN skillnad.
Det gjorde betydligt mer ont när Lillan kom hit jämfört med Lilleman men det är EXAKT samma känsla. Det är samma kärlek till båda två och det finns INGEN skillnad.
Det kan jag säga trots att det tog nästan fem år att få Lillan till världen. Fem års väntan på att hon skulle få komma hit och ändå är det ingen känslomässig skillnad gentemot dem.

Jag blir väldigt rädd för "vi" och "de"-tänk.
Är det konstigt att så många familjehemsplacerade barn hamnar snett i livet när samhället gör den grupperingen direkt?
Samhället med enskilda individer har bestämt sig från början att det är en skillnad på att vara en "riktig" mamma eller inte. I mina ögon har jag varit förälder i två år. Först till en och nu två.
Jag kan mycket väl tänka mig att även adoptera barn. Jag kommer vara lika riktig för det.
Det finns statistik som säger både det ena och det andra om familjehem och adoption. Den negativa statistik som finns förvånar mig inte alls när så många har denna skrämmande inställning till att vara förälder. Jag tycker det är fruktansvärt att vuxna människor gör skillnad och sorterar barn i fack efter vem de bor hos. Dina, mina, våra, era. Det spelar ingen roll. I detta avseende skulle jag kunnat bo i ett kollektiv bara det var det bästa för barnen oavsett om de har mitt blod i sig eller inte.

För mig handlar inte föräldraskapet om vilken genuppsättning barnet har. Det är känslan.
 

Galen av Facebook?

Facebook kan göra dig galen säger forskningen nedan. Ok.
Min första tanke är att det kan verkligen inte vara något nytt!


pakman.com

Facebook är för mig en egen verklighet som inte riktigt överensstämmer med den riktiga verkligheten. Par kan verka så lyckliga på facebook men helt plötsligt hör man att det är slut. Förvåningen är då total. Slut? De som gör så mycket tillsammans, gillar varandras statusar, taggar varandra och så ofta uppdaterar över hur lyckliga de är!?Jag kan öppet tömma i princip hela mitt liv på nätet. Det stör mig inte.
Fråga mig något och jag ska svara för jag har inget att skämmas över i mitt liv.
Mitt liv.
Inte familjens.
Familjen kan bli omnämnd om det är något speciellt men annars hålls de utanför och de gånger jag vill någon något ringer jag, skickar ett privat meddelande eller smsar.
Ingen annan har med det att göra och jag skulle aldrig skriva ut var jag befinner mig om inte någon annan är hemma. Det går inte att lita på någon.
Jag behöver varken lägga upp gulliga bilder på mig och min man, barnen eller bästa vännerna. Jag behöver inte bevisa något för någon utan ser det som tvärtom. De som aldrig lägger upp något ser jag som lyckligare än de som lägger upp bilder. Jag har en privat mapp där bilder för den närmsta familjen finns då vi är utspridda lite men det är det enda.

Skulle då facebook göra mig galen?
Nej, det är som allt annat.
När jag känner att det blir för mycket håller jag mig borta ett par dagar precis som med allt annat. Det är inte så att uppdateringen på facebook är den viktigaste.
Jag kan dock se varför endel blir galna av det.
Lever man sitt liv genom facebook kan jag förstå det.
Är det sen så att du håller en fasad av dig själv som en person på facebook men är en annan egentligen förstår jag verkligen att det kraschar till slut.
Jag tror verkligheten skiner igenom till slut hur man än gör.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16718948.ab

En höna av en fjäder..

Svensk media i ett nötskal. Coca Cola tänker lansera flaskor med vanliga namn på i sommar. Vissa namn har de valt att ta bort och enligt dem själv handlar det om att namnen kan vara stötande.

svt.se

Muhammed, Max och Felix är bortplockade.
Media har då frågat en person som heter ett liknande namn men inte någon av de andra.
Mahmoud som är ordförande för stiftelsen kultur och integration tycker det är diskriminerande men mitt namn är inte med.
För mig är det helt ok.
Jag kan tycka att det är ok att ta väck namn som förknippas med en profet, hamburgerrestauranger och ketchup. Det hade varit en sak om protesterna kom för att de plockade väck alla namn från en religion eller ett visst ursprung men så är inte fallet.

Detta är för mig att göra en höna av en fjäder. Diskussionen är lika lågflygande som den var när det handlade om Nogger Black. Tänk om fel namn hamnat på Coca Cola light? Eller zero?
Skulle media skrikit då med?

I mina ögon har Coca Cola en ny kampanj. Vad roligt för dem!
Ibland undrar jag om det inte finns bättre saker för media att skriva om. Finns det verkligen inget mer intressant? Det bör väl hända mer saker på jorden som är av större värde än detta?
Intressant är också att se hur media väljer att vinkla samma "nyhet".
Nedan finns två länkar. Den ena bygger sin historia på att det handlar om rasism och den andre om att de helt enkelt har bytt sin etikett.
Överskriften kanske kan påvisa om tidningen vill sälja lösnummer eller vara seriösa.
I mina ögon är det helt klart bäst att läsa så många tidningar som möjligt och sedan helt enkelt bilda sin egen uppfattning. Jag tycker det kan bli kul att se om det är några vänners namn som dyker upp på flaskorna även om mitt inte är där!

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/handel-och-tjanster/coca-cola-ersatter-logga-med-egennamn_8139820.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16713789.ab

Är det värre att misshandla ett djur än en människa?

Tro mig när jag säger att jag älskar allt levande. Djur som människa.
Jag har knappt hjärta att slå ihjäl mindre kryp och skulle absolut inte kunna döda ett större djur.


vargfakta.se

Det är inte det jag ska skriva om nu för djurplågeri är fruktansvärt ur alla synpunkter. Jag har till och med problem med den jakt som är ok. Jag inser att det måste finnas i en viss mån men jag kommer aldrig stå för den på något sätt. Jag kommer aldrig ställa mig med ett gevär och döda något levande.
Jag minns hur de jag lekte med när jag var liten drog väck benen på lockar och harkrankar för att de såg så roliga ut när de försökte ta sig fram på de ben som var kvar.
Jag tyckte det var hemskt då och gör fortfarande.

Att slå ihjäl en varg är inte friskt. Det krävs garanterat mycket kraft och jag förstår inte hur någon klarar det. Det jag tycker är märkligt är att det ger ett straff på ett år och nio månader för den som gjort det. Jag upplever straffet som ok även om åklagaren vill höja det. Det är inga problem för mig.
Problemet kommer när jag sätter det i propotion till vad straffet är för att slå ihjäl en annan människa.
Tittar vi på Kortedalamisshandeln som jag brukar dra upp är straffet väldigt högt.
Eller rättare sagt, tvärtom. De dödade honom visserligen inte men förstörde hans liv.
140 timmars samhällstjänst för att förstöra någons liv ställt mot ett år och nio månader för att döda en varg? Jag tycker inte det är rätt att döda någon eller något men om det nu ska bedömas är det värre att döda någon än något. Ett människoliv är mer värt än ett djurs oavsett om djur många gånger känns som den bästa vännen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16714969.ab

Berättelsen om Pi

moviezine.se

För väldigt många år sedan läste jag Paolo Coehlos bok Alkemisten. Jag minns att jag tyckte den var fruktansvärt tråkig i början men efter ett tag fastnade jag. Än idag skulle jag beskriva den boken som en av de som fick mig att ändra mina åsikter och mitt tänk. Den må vara flummig men det var en speciell känsla i den. Det kändes som om jag lyftes över något annat.

Nu har det hänt igen. Berättelsen om Pi fick mig att ändra mitt tänk till förhoppningsvis det bättre. De första sjuttio sidorna är fruktansvärt upprepande och trista men då jag bara kämpat mig igenom dem var det sedan lugnt. Boken är så detaljerad i vissa avseenden att den kan förklara ett grässtrå på fyra meningar. Dess styrka är dock den djupa tanken om livets mening och religion.
Berättelsen om Pi tar upp saker jag aldrig funderat över.
Vad är det som säger att en person bara får ha en religion?
Finns det bara en sak som är rätt?
Varför skulle det inte gå att ta lite av varje relgion och göra till sin egen?
Måste man tillgöta någonting för att bli accepterad?

Pi förlorar hela sin familj. De drunknar tillsammans med i princip hela familjens zoo när de ska ta sig över Stilla Havet. Pi och den bengaliska tigern överlever och det gör det tillsammans på en liten båt i över tvåhundra dygn. Hur?
Genom att veta varje saks plats. Genom att följa naturen och vad den ger.
En tiger vet inte att den är en tiger. Den vet inte hur stor den är. Den följer sina instinkter och genom att lära sig dem överlever Pi.

Boken är tråkig i början men väl värd att läsa!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ber%C3%A4ttelsen_om_Pi
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yann_Martel
http://www.sf.se/filmer/Berattelsen-om-Pi/

Åsiktsfriheten i Sverige!

Jag blir så arg när jag läser denna artikel!
Det finns inget viktigare i Sverige än demokratin oavsett hur någon vrider och vänder på det!
Det är ovidkommade vilken partifärg någon har, ålder, kön, etnicitet eller bostadsort.
Människor i Sverige har åsiktsfrihet oavsett åt vilket håll åsikten lutar.

zazzle.se

Hur tänker då de människor som misshandlar och förstör någons liv för att denne person faktiskt vågar stå upp för sin åsikt?
Vill de ha anarki?
Hur hade skogen varit om alla fåglar sjöng likadant?
En persons åsikt är inte rätt för att de tycker den men de har all rätt i världen att uttrycka den fritt!
Ingen i vårt land ska vara rädd för att säga sin mening!
De länder där man inte kan stå för sina åsikter kallas för diktaturer.
Åsikter man inte samtycker med ska man debattera och prata emot. Inte slå. Inte jaga.
Våld löser inga problem och de som inte förstått det kan sätta på nyheterna och lyssna på en endaste sändning för att förstå det. Hela jorden är fylld av hat och det enda de männsikor som behandlat denna mannen på detta sättet skapat är hat.
Inget gott kommer av det.
Vad tror de en misshandel, trakasserier och hot leder fram till?
Tror de att samhället ska tycka att de gör något bra för att mannen tillhör ett visst parti?
INGEN får behandlas på detta sätt oavsett vad de sagt eller tyckt.
Det finns INGET viktigare än åsiktsfriheten och demokratin.
Ingen ska behöva vara rädd för att säga sin åsikt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarki
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16715639.ab
http://hd.se/angelholm/2013/05/02/sd-politikerns-stuga-brann-ner/

Då var hon här!

Självklart sötast i hela världen, smartast, vackrast, förmodligen en kommande statsminister, rockstjärna, musiker och helt klart ett geni. Nej, hon blir nog som alla andra. Jag tänker likadant som tidigare. Hon är varken sämre eller bättre än någon annan och kommer inte heller bli fostrad att tro det.

46 cm lång och 2665 gram tung. Ingen stor klump men vår. Efter många om och men är hon nu här och kom mitt i diskussionen om EU jag ville se på SVT Forum. Bråttom hade hon och slog rekord ut, helt klart samma vinnarskalle som oss. Det tog nästan fem år men det var det helt klart värt och oavsett vad hon hittar på i framtiden är hon vår. Namnet har diskuterats fram och tillbaka länge och vi har inte alltid varit riktigt överens men nu är vi det och det blev Eden Bim Eir Pilthammar.

"Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag, utan dina andetag".

Jag har aldrig förstått varför någon har mer än ett namn då jag inte ser meningen med det men då Lilleman har tre namn ska hon också ha det. Det ska vara lika mellan dem. Vanliga namn har aldrig varit aktuellt då jag inte vill att hon ska få heta sitt namn med första bokstaven i efternamnet hela livet. Det finns redan så många som har det så.

Eden kommer från hebreiskan, bygger på Edens lustgård och kommer från kristendomen/judendomen. Bim kommer från indonesien och som jag tolkar det från hinduismen där det var en gud. Eir kommer från fornnordiskan och var en gudinna inom den nordiska mytologin och asatron.
Betydelsen är egentligen inte så viktig utan det är ursprunget som har större mening för oss. Vi har diskuterat att det ska vara namn från olika religioner och sedan att det gamla från Sverige är viktigt. Med tanke på att främst svensk historia och sedan religion är bland det roligaste jag vet kändes det viktigt att ha något namn från fornnordiskan.

Då vi inte anser att barn får ett val till att bli publicerade eller inte kommer det inte läggas upp några bilder på henne. Det finns inga på Lilleman. I den tidsålder vi lever har de förmodligen facebook, eller något liknande, om tio år och får då själv bestämma om de vill ha bilder på internet. Vi kommer inte lägga upp några. Med tanke på mitt politiska engagemang vill jag inte heller på något sätt utsätta dem för något obehag då det tyvärr finns många som inte skiljer på mig och min familj. Mina politiska tankar är mina och inte deras.

Den som vill se Bim är välkommen hem till oss tidigast nästa vecka men vi vill inte ha några bilder på internet! Tänk även på att hon har allt hon kan tänkas behöva och inte kräver någonting. Lilleman däremot kan behöva något litet som grattis till att han blivit storebror!

https://www.youtube.com/watch?v=tldhkGMysQ0

Pankbanken

sverigesradio.se

Jag blir så imponerad av människor som har en ide och sedan går efter den. Som gör verklighet av den! Speciellt imponerad är jag över när ungdomar gör det!

Pankbanken skapades, om jag har förstått det rätt, av Myra Granberg och Robin Holta för ett par år sedan. Två musikintresserade personer med egna ideer som de förverkligat.
Pankbanken är ett reggaeband som gör att ingen kan sitta still, det svänger!

Myra och Syster Sol har en hel del gemensamt med rösterna och musikgenren.

Jag älskar all sorts musik. Det finns ytterst få låtar jag absolut inte kan tänka mig att lyssna på men av någon anledning är reggae, rnb, hiphop och rap rätt starkt representerade även om det kanske inte är den genre jag först skulle påstå att jag tycker om. Jag lyssnar väldigt mycket på olika svenska artister som Taube och Vreeswijk men det blandas hej vilt. Viss musik gör att det är helt omöjligt att vara still och Pankbanken är en av dessa grupper. Några av de största låtar som gjorts enligt mig återfinns hos Eminem och Fugees.

Jag önskar Pankbanken all lycka och framgång de kan få!

http://www.nattstad.se/Pankbanken
http://www.youtube.com/watch?v=DC7xWidRrUk

ALLA människors lika värde!

Sverige är helt ok. Sverige är ett land där alla människor ska ha samma värde. Jag skriver "ska ha samma värde" för det är inte så. Jag tycker mig med jämna mellanrum se hur människor gör skillnad på andra människor. Jag är förmodligen inget undantag även om jag helst inte vill vara sådan.
Jag försöker att inte vara en person med förutfattade meningar även om jag ofta märker att mina tankar inte alltid går efter det.

Ofta hör jag människor säga att "de säger inte vad de tycker egentligen".
Nej, det är möjligt men vem gör det?


varldenshistoria.se

Jag känner en person som alltid säger exakt vad hon tycker och det är verkligen inte populärt i de flesta fall. De flesta klarar inte av det och tar då avstånd. Ärlighet är då bra så länge det passar in i det de själv vill höra. Vill de inte höra det tycker de att personen i fråga pratar skit eller är elak.
Gäller det ett politiskt parti måste man gå på det skrivna ordet.
Jag har varit med så många år att jag tror jag kunde dragit upp jämförelser med alla politiska partier som idag sitter i riksdagen där deras företrädare sagt en sak men gjort tvärtom.
De har skrivit saker i sitt partiprogram men gjort tvärtom.
Säger de då vad de tycker?
Man ska inte kasta sten i glashus.

Jag vet att jag tjatar om detta ofta. Alla människor är lika mycket värda i grunden. Jag kan inte döma en människa efter dennes åsikter, tankar, kläder, utseende, religion, politisk riktning, föräldrar, boende.. listan kan göras väldigt lång.
Jag dömer människor efter saker de har gjort mig eller familjen personligen och jag kommer förmodligen aldrig förlåta den person som betett sig väldigt illa. Tycker jag då illa om den personen har det inte med något av ovan att göra. Det har med hur den personen är. Det spelar alltså ingen roll vilken religion, vilket parti, vilket kön, ålder etc de tillhör.
Jag tycker att alla borde tänka likadant.

När media hoppar på någon väldigt mycket reagerar jag likadant.
När de exempelvis jagade Håkan Juholt gick jag i spinn här hemma.
Jag har inte samma åsikter som honom, tänker inte likadant, tillhör inte samma parti, ålder.. vi har nog inte mycket gemensamt MEN, alla kan göra misstag. Låt honom vara!
När media har hängt ut någon i ett par dagar räcker det. Oavsett vem det är.
Det enda jag kan tänka mig att se skillnad på är om det är en grov brottsling men då gör Sverige tvärtom istället. De skyddar dem. Oftast visas ingen bild för deras personliga integritets skull men är du förtroendevald och begår ett misstag ska du jagas med en blåslampa.
Rätt?
Olika politiska misstag får betydligt mer uppmärksamhet än när något hemskt hänt. Jag har inte kollat men är rätt säker på att om man söker på olika politiskt uppmärksammade felheter de sista åren har de fått mer uppmärksamhet än vad exempelvis Mangs har fått sammanlagt.

Sist ut av alla var nu Omar Mustafa. Och Veronica Palm. Jag har inte tänkt att jag skulle skriva någonting om detta men nu blir det ett par rader iallafall. Han avgick. Slutdiskuterat.
Jag tänker inte lägga mig i vad som sagts och inte för det rör inte mig.
Jag tycker dock att det är märkligt att någon kan vara hög företrädare för så vitt skilda saker och det handlar om ALLA männsikors lika värde.
Hade reaktionerna varit likadana om Omar Mustafa hade varit företrädare för något av de andra partierna som sitter i riksdagen? Välj mellan S, V, Mp, Sd, C, Kd, Fp och M.
Vad tror du?
Expo, som jobbar mot rasism, har kritiserat människorna som var inbjudna av Islamiska förbundet. Mustafa försvarade det. Åter igen, tänk om det var ett annat parti som gjort det.
Det har varit personer som är antisemiter, försvarat självmordbombare mot Israeliter och tycker att Israel kan liknas vid cancer. Är det ok?
Främjer det alla människors lika värde?
Det tycker inte jag.
Oavsett vad någon tycker om konflikten mellan Palestina och Israel är det människor som bor där.
Judarna är lika mycket värda som alla andra männsikor på vår planet.

Jag tror många har lätt för att prata illa om andra, om de som "inte säger vad de tycker" och om de som inte alltid följer strömmen. Mustafa avgick. Låt honom nu vara.
Den som har ryggen fri kan kasta den första stenen.
Jag hade aldrig kunnat kasta någon.