Pensionssystemet i Sverige

Politik innebär diskussioner och väldigt mycket tyckande och tänkande inom olika ämnen. Mina intressen är vida spridda men detta är en sak som jag aldrig lyckats läsa mig till. Åtskilliga gånger har jag suttit på banken för att bestämma hur mina pengar ska placeras och trots att vi gått igenom det många gånger kan jag just nu ändå inte redogöra hur de är placerade. Det är i mina ögon en djungel. Jag förlitar mig helt och hållet på min banktjänstekvinna som enligt mig gör ett väldigt bra jobb.
Jag har inte den blekaste aning om hur min pension kommer se ut och det bekymrar mig ingenting.

Nu diskuteras pensionssystemet och om det ska vara kvar eller inte. Om det ska förändras. Jag ska helt ärligt säga att jag förlitar mig på att andra människor kan detta för jag har inte kompetensen att tycka någonting om det. Artikeln säger att om PPM tas bort kommer dagens pensionärer tjäna på det och min generation förlora på det. Dagens system är krångligt och man måste göra ett val.

svd.se

Jag tycker valfriheten är bra och att den som vill ska kunna välja efter sitt eget förstånd. Jag anser dock att människor måste ta ansvar över sitt eget liv och se till att sätta de frö som ska ge dig pension den dag du blir pensionär. Jag måste själv spara till det redan nu.

Jag sparar. Det måste man och jag hade mått dåligt om jag inte hade en buffert. Jag har dock inga planer på att någonsin gå i pension. Visst, jag kan ändra mig men jag har svårt att tro det. De kommer förmodligen få tvinga bort mig från jobbet och egentligen handlar det inte om att jag måste jobba utan mer att jag vill ha den sociala biten. Jag har dock inga planer alls på att jobba mer än lagom. Under perioder av livet kan jag jobba mer men de sista åren innan pensionen kommer jag inte jobba heltid. Man lever bara en gång. Barnen är bara små en gång. Resa kan jag göra sen och att jag måste förverkliga mig själv är inte viktigare än barnen och familjen. Jag ser dock på detta med andra ögon än många andra.
Jag är inte hemma och är mammaledig. Jag är för rastlös för det. Jag vill dock inte jobba heltid så en kombination mitt emellan är perfekt och alla blir nöjda. Jag har därutöver en många gånger ändlös energi och klarar inte människor som hellre pausar än gör det de ska. Barnen går först, sen det jag har tänkt göra och därefter kan jag pausa om jag nu skulle behöva det. Oftast behöver jag det inte.

Det här med pensionen då. Jag har faktiskt ingen aning.
Skaffa en banktjänsteman ni litar på om ni har lika dålig koll som jag på det.

http://www.svt.se/agenda/tusen-kronor-mindre-om-ppm-skrotas

Möjlighet att skänka sina barn.

Provrörskarusellen sätter många tankar i snurr. Det finns de som trots dagens teknik aldrig kommer bli föräldrar trots att de vill och att de med all sannolikhet kommer att bli bra på det. En av de vanligaste frågorna vi har fått under tiden vi höll på var "Är det då era barn?".
För mig är det en konstig fråga men jag har ju förstått efter hand att det inte är självklart för alla hur det fungerar. Det finns två sätt att gå tillväga, IVF eller ICSI.
IVF innebär att ägg och spermier läggs i ett rör så att de själv sköter befruktningsprocessen. ICSI innebär att en spermie tas och sätts in i ägget för att sedan växa i rör
et. Det är alltså de som sökt som är biologiska föräldrar.

villhabarn.se

Hormonprocesserna är allt annat än roliga och att plocka ut äggen ligger precis efter att föda på smärtnivå. Det är väldigt obehagligt att känna hur de är med en nål, inne i kroppen medan du är vaken, för att ta ut äggen som bildats.

Sverige är som jag skrivit innan landet förbud och krångel till mycket och det är det jag tänker ta upp här. Vi har ett tvåsiffrigt antal befruktade fina embryon i en frys i Malmö. Där finns alltså potentiella barn. Väljer vi att inte skaffa fler barn kommer frågan komma vad vi ska göra med dessa och det blir en etisk fråga. Valen står idag mellan att kassera dem eller skänka dem till forskning.
Jag anser att man ska skänka dem till forskning då det kan vara ett sätt att hjälpa andra i samma situation.
Det finns dock ett alternativ till som är förbjudet i Sverige.
Andra länder har som möjlighet att man kan skänka dessa embryon till par som aldrig kommer kunna bli biologiska föräldrar. Det betyder alltså att man som biologiska föräldrar adopterar bort sitt ofödda barn till en annan familj. Det barnet behöver aldrig få veta att dennes föräldrar inte är dess "riktiga". Barnet har en möjlighet att när det fyllt arton begära ut sina papper för att hitta sina biologiska föräldrar om det är så att barnet vet om hur det ligger till. Ofta uppmärksammas sådant om det händer något i familjen, någon blir sjuk, och barnet inser att den inte har samma gener som föräldrarna och därför inte kan hjälpa dem.

Detta betyder att det finns familjer där ute som skulle kunna få barn med våra gener. Tanken är rätt mäktig och jag förstår om många tycker att det känns konstigt och inte vill.

Jag hade inte haft några problem med att denna lag ändrades i Sverige så fler skulle kunna få möjligheten att bli föräldrar. Jag har dock svårt att se att jag skulle klara att skänka våra embryon men det finns garanterat de som kan. Tanken på att kanske möta sitt biologiska barn och inte veta om det känns konstigt. Likadant att det faktiskt i så fall är "vårt" barn även om det inte är det.
Konstigt känns det också att den andra mamman på något sätt blir en slags surrogatmamma. Just att vara surrogatmamma har jag inget emot och hade inte själv haft några problem att vara det till någon nära vän men att det barnet genetiskt är jag. Mycket att tänka på.

Möjligheten finns också att det arton år senare knackar på dörren och det står en kopia av sig själv. Den delen har jag inga problem med och hade inte haft om det hänt heller. Då hade familjen bara blivit större och med min syn på vad som är familj hade jag älskat det "barnet" med. Även om det var ett snedsteg från den respektive. Barn kan aldrig hjälpa det.

Jag anser att de som vill skänka de barn de inte själv vill föda ska få den. Det finns många i Sverige och norden som hade blivit väldigt glada över de barnen och jag tycker att det ska vara upp till alla de par som nu har embryon i frysar runt om i landet att bestämma.

Ett extra år i skolan vid dåliga betyg!

Klarar du inte skolan på utsatt tid får du helt enkelt gå ett år till. Egentligen har jag ingen större tanke på detta då jag redan har gjort det. Jag orkade inte med skolan, brydde mig faktiskt inte ett dugg, och fick därför gå ett extra år på gymnasiet. Skillnaden mot idag är att de som inte klarar sig ska gå ett extra år istället för att gå om. Det kanske är bra men jag hade hellre sett det såhär:

Börja med anpassad skolstart. Låt barnen göra något slags test, som kunniga inom området får skapa, för att se när varje barn bäst klarar av skolan. Vi vill ju ha en skola för alla!
Gör alltså skolstarten flexibel så att barnen kan börja nollan (ja, jag säger fortfarande nollan) mellan exempelvis fem och sju års ålder. Det hade kanske medfört att de som verkligen klarade att börja tidigare gjorde det och fick den stimulans de behövde. De barn som hellre ville leka två år till fick det.
Jag tror att detta hade skapat klasser där eleverna låg mer lika varandra. Klasser där kunskapen var det som stod i centrum.

Jag har aldrig varit en förespråkar för blandade klasser och mina erfarenheter är att det mest är ostrukturerat och försvårande för eleven. Möjligtvis att man kan slå ihop nollan och ettan för att sedan slussa upp de som var mogna för det men absolut inte i de högre åldrarna.

mariaweimer.se

I andra länder finns det prov som ska göras varje termin. Klarar du inte proven, får du inte gå upp en årskurs. Jag är inte insatt i exakt hur detta fungerar men tror att det hade varit bra. Genom sådana tester hade man fångat de elever som låg på gränsen eller under direkt. Det hade inte längre kunnat vara någon som kom i nian och sa att de varken kunde räkna eller läsa för de hade aldrig fått komma upp till den klassen.

Jag inser att motargumenten är att det blir stressigt för barnen och att de känner press. Jag anser dock att mycket av dessa problem skapas av föräldrarna utan att de tänker på det. Minns en gång på en skola jag jobbade där klassen skulle gå en sträcka för att ha lektion utomhus. Den ene elevens föräldrar kom på morgonen och ifrågasatte högt hur eleverna skulle orka gå "hela den långa vägen fram och tillbaka!". Föga förvånande så började eleven till denne förälder beklaga sig efter femtio meter medan inga andra barn klagade alls. Jag ser det som att den föräldern implementerade sitt tänk på sitt barn. Hade denne istället sagt att "Det är inga problem att gå den lilla sträckan" hade inte eleven gnällt. Jag tror att man många gånger lägger in en värdering i saker utan att tänka sig för. Så även jag för jag är inte perfekt på något sätt.
Detta med stress och press tänker jag likadant med. Om föräldern lägger fram vad kul det är att få veta hur mycket kunskap man lärt sig under en termin tror jag eleven hade tänkt annorlunda. Utöver det behöver man inte vara bäst eller "vinna" alltid och det ska barn också lära sig.

Jag vet inte om ett införande av ett extra år är det optimala men det kan verkligen tas upp för diskussion så länge det är bra för eleven.

http://www.metro.se/nyheter/regeringen-vill-ha-ett-extra-grundskolear/EVHmil!3o6KR1hg1M0M/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5643259
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-utreder-extra-skolar_8511112.svd

En hyllning till Cura och Capio!

Det tog nästan fem år för lillasyster att hitta hit och det finns en sak jag vill framhäva tusen gånger om. De människor som är rädda för valfrihet bör enligt mig flytta dit där den inte finns om den upplevs så jobbig. Den som inte vill välja behöver inte det.

Jag har dock gjort ett aktivt val av väldigt enkla skäl. Jag upplever inte att jag fick den vård jag var berättigad till och utöver det, det som spelade mest roll, var att de jag mötte var allt annat än trevliga. Det är inte så att situationen man hamnar i när man inser att det inte går att få barn är enkel. Det blir miljoner frågor på ett par sekunder. Att sjukvården då ska vara tillmötesgående är för mig självklart och den personal inom detta som inte känner så bör inte heller jobba inom detta yrke.
Utöver det brottas man med regler som förmodligen uppfanns för femtio år sedan.
Det ställs kravs på att du ska ha bott ihop i ett visst antal år enbart för att få söka hjälp. I dagens samhälle finns det de som lever som särbos hela sitt liv. Skulle de aldrig få skaffa barn då?
När den dörren stängdes söktes det privat med en gång.
Det blev några vändor till Karlskrona för att sedan skickas till RMC i Malmö. Jag har skrivit om dem och det obehag vi kände inför dem. Fel människor på fel plats. Jag ska absolut inte hänga alla för det fanns de som var trevliga där men den dag vi hade satt vår fot på Cura förstod man hur det skulle vara. När jag ringde till RMC kunde jag få veta att vi fick vänta för att det fanns fler i kö, att de inte hade tid och när jag tog upp vårdgarantin för att komma fram till en av de specialister vi skulle till fick jag ett skratt i örat om att jag kunde ju försöka söka mig någon annanstans.
Attityden var hemsk.

Vi kom till Cura och där var det tvärtom. De beklagade att de inte hade tid samma dag eller nästkommande dag. Inget prat om att vänta i månader. Vänliga läkare och övrig personal som även om de inte lät mig få som jag ville hela tiden, kunde förklara sakligt varför. Utan överlägsenhet eller förarglighet. De kom på den tid som var utsatt, de frågade hur man mådde och hur det kändes. Det må inte vara vård i den bemärkelsen men det är dock så viktigt. Något som RMC inte förstod.

Cura är allt det som fattades på RMC och lite till. Det har kostat oss en mindre förmögenhet att skaffa barn och det kostar då man går privat men valet är väldigt lätt. Hade vi fått veta vilken oerhörd skillnad det är mellan de olika klinikerna från början, hade vi mer än gärna även betalt de första försöken själv. Det hade varit värt varenda krona att slippa upplevelsen av hur det inte ska få vara inom vården. Det hade kostat oss men vi hade sparat två år i väntetid. Två år där vi kunde fått en helt annan upplevelse.

Jag har hört många som har liknande upplevelser av RMC men jag tror att de flesta glömmer när de väl har fått sitt/sina barn. Då lämnar man det bakom sig. Jag gör det inte. Jag ser det som min uppgift att ändra på det som är fel och detta är fel. Ett bemötande kan vara så viktigt.

All mödravård har sedan genomförts på Capiokliniken i Kristianstad som även det är privat. Skillnaden här är att man kan få gå där, trots att man är Bleking, om man ringer till landstinget Blekinge i Karlskrona och ber om att få gå i Skåne. De gick med på det direkt då jag fick tag i dem och om Capio har jag inte ett enda ont ord att säga. Trots att det är de som har fått ta tag i mig i både med och motgångar har de alltid skött det effektivt, trevligt och korrekt. Då det ligger granne med Centralsjukhuset i Kristianstad har det inte kunnat vara enklare.

Det låter förmodligen förvirrat och flummigt. Många kommer säkert säga att jag är bitter på RMC för att det aldrig blev något barn där trots fem försök men jag vet att det inte är så och den som varit på båda ställena kan utan problem vittna om skillnaderna som finns.
Ofrivillig barnlöshet är betydligt vanligare än man tror och det är väldigt många som har hört av sig till mig efter det att jag berättade öppet om det. Min uppmaning till alla er som har problem men fortfarande inte fått hjälp är: Spara pengar och strunta i landstingets tre försök. Åk till Curakliniken i Malmö (Per Albin Hanssons väg) och gärna sedan även till Capio för de kommer se till ert bästa och behandla er bättre än RMC där du/ni är sill på ett rullande band.
Tack för att det finns privat sjukvård!

http://www.curakliniken.se/
http://www.capio.se/

Svärdet och Spiran

Då jag aldrig har tid att titta på tv när just det jag vill se går ser jag nästan allting på play. När jag ska se något på tv blir det därför serier av olika slag och denna blev jag tipsad om av en väldigt bra person. Jag blev förälskad.
Första delen heter Svärdet och Spiran och den andre delen heter En värld utan slut.
De både delarna har det enda gemensamma om att de handlar om samma by, Kingsbridge och bygget av deras katedral. Det är helt olika karaktärer med i filmerna och den andre utspelar sig 150 år efter den andra.

För en historienörd som mig är detta väldigt intressant. Ännu mer intressant blir det när man inser att även om det är en hel del berättelse runt fortfarande är så att de största personerna har funnits på riktigt och katedralen som tar så många år att bygga med alla sina motgångar även den finns på riktigt.

Rent historiskt är den andra delen betydligt bättre. Den avverkar digerdöden och krigen som rasade mellan England och Frankrike. Både innehåller dock rädslan för häxor och fruktansvärda maktmissbruk. Kallas visst politik.. Mycket av det står kyrkan för.
Självklart innehåller de även den kärlek som alla vill ska vara på riktigt. Trots långa avstånd och mycket händelser emellan blir det till slut de. Efter hand som serier går bygger de även upp katedralen och det känns som om man får en insyn i vilket otroligt jobb de lade ner på detta. Gissningsvis är det ytterst få som skulle ta på sig att börja bygga en kyrka idag när den beräknade byggnadstiden är minst femton år.

Som barn älskade jag Maj Bylocks Häxböcker. Alla hennes historiska böcker faktiskt. Som vuxen försvinner jag fullständigt om jag börjar läsa Diana Gabaldons Outlanderserie. Man läser inte igenom över tiotusen sidor över natten men böckerna är värda varenda minut de tar.

Den som tycker om historia bör se denna serie även om ingen av delarna är helt nya. Det stör dock inte då det inte behövs några effekter av något slag för att göra den bra. Intressant hade varit att höra alla de som kallar sig för feminister idag. De flesta kvinnor som är med i denna serie behandlas som något katten släpat in. Som kvinna hade du absolut ingenting att säga till om.

Serien är sammanlagt nästan femton timmar lång men den är helt klart värd att se!

Legalisera hasch?

Varje dag "bläddrar" jag igenom alla större tidningar i Sverige och efter ett tag lär man sig att "slöläsa" så att man inte behöver läsa varenda ord och varje rad. När det är något intressant fastnar jag och läser hela. Denna fastnade jag för.

Jag är väldigt konservativ i vissa frågor och skulle kämpat in i det sista för vårt kungahus. Monarkin är något av det finaste vi har och jag vill ha ett starkt försvar. Vi måste ha människor som klarar av att driva detta om femtio år. Det går inte att nedrusta allting för att sedan tro att kunskapen går att finna i böcker. Vissa saker måste gå i arv och läras praktiskt.
Jag är dock väldigt liberal i många frågor och detta som Norberg tar upp har jag legat i diskussioner med folk de sista tio åren. Jag har alltid rest mycket och sett andra delar av jorden. Det ger inte bara kunskap utan även insikt om att det finns två sidor av allting.

Sverige är landet förbud. Här är mycket olagligt och hade alkoholen uppfunnits idag hade den garanterat varit klassad som narkotika. Min uppfattning är att den som vill få tag i någonting gör det. Oavsett om det är lagligt eller inte. Svenskar är ökända i många länder för att det är vi som raglar fram. Av någon anledning måste man dricka sig väldigt berusad, skrika, slåss och härja när man är utomlands. Det är ju så billigt och inte nog med det kan man få tag i drickan överallt. Jag har aldrig gjort så och har inga planer på att börja. När kompisarna åkte på festresor åkte jag på resor där man kunde studera kultur eller historia. Jag hymlar inte med att även jag drack ibland men det var aldrig på det sättet.

Om då hasch hade varit lagligt när jag var ung. Hade jag testat?
Förmodligen. Jag är inte annorlunda på något sätt. Hade jag fastnat?
Högst osannolikt. Jag har för mycket krav på mig själv och skulle aldrig tillåta mig att göra det.
Min familj hade aldrig tillåtit det. Jag har ett alldeles för starkt skyddsnät runt mig för att hamna i en sådan situation. Det låter kanske förmätet men min uppfattning är att det oftast är det som betyder någonting. Självklart finns det undantagsfall men jag tror att det viktigaste och det som spelar mest roll är familjen.

drugsmart.com

Johan Norberg diskuterar gängkrigen i Göteborg som nu tagit många människors liv. Han skriver att om haschet hade blivit lagligt hade denna undre marknad försvunnit. Jag förstår med att det förmodligen hade dykt upp någon annan undre marknad men jag har resonerat precis som honom. Det är ändå så att varje människa själv bestämmer över sitt öde.
Det kanske hade blivit så att haschet hade blivit som cigaretter. Det hade varit artonårsgräns och hade funnits i butiker så att alla vuxna hade kunnat köpa det. Det hade med all sannolikhet funnits de som köpt ut till yngre och de som fastnat i detta men jag har svårt för att se det. Jag hade inte köpt det idag även om det var lagligt för jag har ingen anledning.

"Portugal avkriminaliserade narkotika för eget bruk 2001 efter en svår knarkepidemi. I dag är det fler som under sin livstid prövar, men det har minskat i de lägsta åldrarna och problemanvändarna är färre". skriver Johan. Han fortsätter och skriver att Högern som från början var helt emot detta beslut nu har ändrat sig.

Jag har sedan start varit väldigt positiv till sprututbytesprogrammet av den anledning att man förutom att få ner sjukdomarna även har koll på vilka som missbrukar.
Om en legalisering av hasch vore bra eller dåligt kan inte jag bestämma för jag har inte den kunskapen men jag ser gärna att vi ser över hur det ser ut i resten av världen för att sedan se hur vi kan göra här. Uppenbart fungerar det inte som det är idag och även landet Sverige bör kunna ändra sig om det visar sig att det finns bättre metoder än de vi har idag, som inte fungerar.

http://www.metro.se/kolumner/johan-norberg-stoppa-gangkrigen-med-lagligt-hasch/EVHmir!ViTHzgZOGXqlM/

Frisk!

Ibland är sjukvården bra! Speciellt när man får besked om att man är frisk.

Helt frisk kommer jag förmodligen aldrig att bli då jag fortfarande pratar för mycket och har en miljon idéer som alltid kräver att få komma ut i ljuset. Jag har dock efter ett par månaders väntan fått besked att jag är fysiskt frisk. Det finns inga tumörbildningar och mitt liv kommer rulla vidare som så många andras.

Gemensamt för alla som blir riktigt rädda att de inte kommer överleva, även om det är det enda vi vet att vi inte gör, är nog att man plötsligt kollar av vad som är viktigt i livet. Vad som betyder någonting och vad man värderar högst.

Jag vet att många tycker att jag är väldigt udda då jag är så öppen med allt runt mitt liv och mig men det är så jag fungerar. Genom att berätta allt självmant behöver ingen undra och det blir inget skitsnack vilket annars är väldigt lätt. För mig är det väldigt märkligt med alla de människor som aldrig berättar. Som aldrig säger vad de varit med om eller hur de känner inför något.
Då jag alltid pratar för mycket och många gånger upplevs som för rättfram händer det med jämna mellanrum att jag inte får det svar jag förväntade mig när jag frågar. Att någon berättar att allt inte är som det ska är en sorts förtroende som man inte kan låtsas som att man inte hörde.
Ändå tror jag att det är en av de vanligaste reaktionerna.

yonasu.com

När någon råkar ut för något. Antingen själv, familjen eller vännerna är det så många som vänder ryggen och går mot ett annat håll. De är egentligen rädda men skyller på att de inte vill störa eller lägga sig i. Jag fungerar precis tvärtom. När jag hör att något hänt någon gör jag det motsatta och letar upp personen i fråga. Det finns inget värre än tysta människor.
Näst efter det kommer hycklande människor.
Det är personer som gärna tycker och tänker väldigt mycket, men bakom ryggen på den som blivit drabbad. De erkänner aldrig öppet att de vet vad du drabbats av.

Tyvärr har "jag", trots att jag inte är sådär väldigt lastgammal, drabbats av många vänner som tyvärr gått vidare alldeles för tidigt av en mängd olika orsaker. Det första jag gjort när jag hört talas om det är att ta kontakt med de anhöriga i de fall jag känt dem. Det är ingen som minns vad man sa efteråt men man minns vilka som hörde av sig. Vilka som brydde sig.

För mig har alltid en av grundstenarna varit att leva som jag lär. Jag klarar inte människor som utåt sett står för en sak men när du inte längre tittar gör tvärtom. Människor inom yrken där andra personer ska få prata av sig bör i mina ögon vara felfria även om jag vet att det inte är så. En präst som gått på krogen, full och raggat när frun var hemma hade aldrig fått mitt förtroende och detsamma gäller alla andra personer med liknande yrken.

Jag kommer leva vidare men mina tankar är ständigt hos dem som inte längre finns här. Varje dag och varje minut finns det någon som mister en anhörig.

Jag tänker åter igen försöka slå ett slag för att du som enskild person ska kunna hjälpa någon annan: Gå med i Tobias Registret och få möjligheten att rädda någon annans liv.
Deras liv kan hänga på att just DU bryr dig!

www.tobiasregistret.se

MAIF och minkar

Under gårdagens match på Strandvallen ställdes sex minkar ut i ett litet minkhus. Djurens Rätt har hela förra veckan försökt få rubriker om ämnet, ville att alla skulle bojkotta matchen och det gav ringar på vattnet.
Oavsett vad man tycker om just minknäringen bör man se på den andra delen av ordet: näring. Näring. Det finns andra sorters näringar i Sverige. Bilnäringen, industrin, mat, restaurangnäringen för att nämna några.
Tittar man längst ner på MAIFs hemsida ser man deras över hundra sponsorer.
Ska man då göra skillnad i vem sponsorn är?
Eller främst, VILKEN näring det är som vill ställa ut?
Mitt svar är väldigt enkelt: Nej.
Det spelar ingen roll.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av fotboll eller sport över huvud taget. Att Djurens Rätt nu försöker göra politiska poäng för att en av lagets sponsorer vill ställa ut ser jag som löjligt. Jag anser denna organisation vara det över lag då man tror att det går att förändra någonting genom att ge sig på enskilda näringsidkare. Varför inte protestera om de ställer ut en bil? En bil kan köra ihjäl många djur för att inte tala om vilka avgaser de ger ifrån sig, De affärer som finns med som sponsorer, säljer de verkligen bara saker som är bra för miljön och djuren?
Vill en organisation förändra gör de inte det på detta sätt utan att helt enkelt, på fredligt håll, förändra lagen. Som jag ser det, tyvärr, är risken väldigt stor att minknäringen försvinner om vi byter färg i regeringen vid valet.

Jag hade velat ha en förklaring från dessa personer med var gränsen ska gå. Vilka näringar ska få finnas kvar? Vem ska bestämma vilka de ska vara?
En vanlig myt är att minken är ett vilt djur. Ja, det var det från början med men d

Kristianstadsbladet.se

omesticering har gjort minken till ett burdjur. Minken vet inte längre hur det är att vara fri då våra svenska minkar har bott i burar de sista femtio generationerna. Med samma tänk borde dessa personer också förbjuda all inlåsning av hundar för de är ett annat djur som har domesticerats.
Är det ok att låsa in sin hund?

Vänstervridningen i vårt land har av någon anledning godkänt våld och trakasserier från grupper liknande Djurens Rätt. Hade det varit ok om de hade tagit sig in i privata personers hus och släppt ut deras husdjur? Såhär gör de med minken. Är det ok?
Vi som nu råkar bo i ett av Sveriges minktätaste områden vet att en mink är allt annat än roligt att ha runt husknuten. Speciellt om du har barn som vill vara ute och leka.
Att släppa ut dem är inhumant vilket dessa aktivister inte förstår.

Jag ser det som väldigt positivt att de fick visa upp sina minkar. Oavsett vad man tycker om just minknäringen är aldrig fakta och kunskap fel och det är vad man kan få om man hälsade på dem igår. Svensk mink har det bra och det hade dessa människor också sett om de besökte farmarna dagtid utan utklädnad. Jag har ingen längtan efter en minkpäls men den som vill ha en ska kunna köpa det. Naturligare kan det inte bli. Kanske bättre med en PVC-päls?
Jag är helt övertygad om att protesterna kommer hand i hand med Sveriges jantelag. "Varför ska hon/han en minkpäls när jag inte har råd med det!?"
Länge leve valfriheten och för mig är det omöjligt att förbjuda en väl fungerande näring.
Tack MAIF för att ni stod upp och vägrade ändra er!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=5650508
http://www.maif.se/
http://www.svenskmink.se/?page_id=7

Inga polisnotor till arrangörer..

Ytterligare en sak jag inte håller med om. Jag förstår att Sweden Rock och alla fotbollsklubbar är överlyckliga över att slippa dyra notor från polisövervakningar men jag förstår det inte.

Som skattebetalare betalar vi, trots alla skatteavdrag som regeringen med Moderaterna i spetsen sänkt (Tack!), stora summor skatt varje år. Att de pengarna går till sjukvård, äldreomsorg, skola och så vidare säger jag ingenting om. Jag säger ingenting om att de går till polisen heller. De får gärna ta sina resurser och spärra varenda väg i hela Sverige för att kolla nykterheten och jaga tjuvar men att nu åter igen låta oss skattebetalare stå för dyra övervakningar av fotbollsmatcher etc är absurt. Mina surt inbetalade skattepengar ska gå till att hålla en massa huliganer i schack. Varför?
Ok, om kostnaden hade sänkts för dem, men varför ta väck hela beloppet?

aftonbladet.se

Hade summan halverats hade det fortfarande varit en liten intäkt för att hjälpa till.

I min kära hemkommun har vi Mjällby AIF som efter många om och men tog sig upp i Allsvenskan och dessutom har lyckats med att behålla sin plats där. Jätteroligt!
Den bästa tiden att begå inbrott i vår kommun är när det är match för då finns det inte en polis någonstans utom på en koncentrerad yta kallad Strandvallen.
De brukar stå och göra nykterhetskontroller eller ta fortkörare före och efter men det går rätt snabbt att genomskåda det. Kostnaden för att ha en hel hög med polisbilar och pikébussar stående där hela tiden är inte billigt. Nu ska vi skattebetalare åter igen ta den kostnaden.
Jag är inte nöjd med det beslut som har tagits.
Jag var däremot väldigt nöjd när beslutet togs att den som behövde polisen skulle betala den.

Jag kan inte se varför det ska vara olika regler för olika instanser.
Om den lokala krogen har en spelning måste de hyra in vakter utifall det blir bråk.
Det är ingen annan som hjälper dem med den insatsen.

Som jag ser det kunde kostnaden halverats för att visa båda sidor vad som gäller. De pengarna som kommit in kunde använts till mycket bättre saker än att ha polis stående under varenda allsvensk match eller musikevenemang.

http://www.svt.se/nyheter/arrangorer-slipper-polisnotan
 

Alla elever ska vara med på simundervisningen.

"Land ska med lag byggas" sa Karl XV och jag kan inte mer än hålla med honom. Lagen står över allt. Även religion, oavsett vilken det är.

För mig är det totalt ovidkommande hur någon ser ut, vilken religion eller kultur de har. Det är ovidkommande vilka traditioner de har eller hur de tror att jorden skapades. Ovidkommande vilken Gud de tror på, om de har någon. Ovidkommande vilken åsikt de har om sång, dans, simning eller sexualkunskap i skolan. ALLA barn som bor i Sverige innefattas av skolplikten och ska därför vara med i all undervisning och på grund av detta är jag väldigt glad för den dom som kom i Tyskland. Religionen står inte över ett lands lag.

allastudier.se

Tyvärr är det så att dessa saker ibland krockar. Sist var det elever som slapp vara med i skolundervisningen i ämnena musik och dans. Jag tyckte det var idiotiskt. Det hade varit lika idiotiskt att låta elever slippa simundervisningen på liknande grunder. Barn måste kunna simma och enligt mig borde det vara föräldrarnas ansvar att lära barnen det men nu är det så att det är skolan och då alla barn går i skolan är det ett bra sätt. Den som inte kan simma riskerar att drunkna om de hamnar i vattnet och det behöver man inte vara så smart för att räkna ut.
Jag har varit med om elever som på grund av sin religiösa tro inte kunnat vara med på sexualundervisningen vilket inte är bra. Det är inte så att skolan lär ut några konstiga saker utan de förklarar helt enkelt vilka skillnader och likheter det finns mellan en man och en kvinna. Tonåringar bör veta det från en neutral enhet som inte lägger en värdering i dessa saker. Könen är på detta sätt lika. Detsamma gäller även de andra saker som jag skrivit.
Det är viktigt att barn i Sverige får lära sig att vi alla är lika mycket värda.
Jag hade vänner när jag var yngre som inte kunde hälsa på varandra när de bodde hemma då deras föräldrar kom från ett varsitt krigshärjat land där de krigat mot varandra.
Här i Sverige har vi neutral mark och alla människor är lika mycket värda.

Jag hoppas verkligen att samma beslut som i Tyskland kommer tas även här i Sverige om det kommer upp. Alla ska vi vara lika inför lagen, med samma rättigheter och skyldigheter.
Jag hoppas alla barn i Sverige får möjligheten att simma, dansa och musicera i skolan.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/religion-inget-skal-for-att-slippa-simskola
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/08/05/Darfor-vill-de-inte-att-barnen-dansar-i-skolan/

Vargens vara eller inte.

Vargens överlevnad i Sverige är en fråga som aldrig har intresserat mig. Jag dödar knappt flugor som tar sig in i huset då jag är väldigt övertygad om att detta med karma till slut kommer ikapp alla. Jag vill inte ha någons liv på mitt samvete oavsett hur litet och ömkligt det än är. Jag tror inte på detta med att döda andra levande varelser och jakt är något, även om jag är fullt medveten om hur viktigt det är, jag inte är förtjust i. Jag skulle aldrig kunna skjuta ett djur.

djurskyddet.se

Vargen då. De är liv precis som alla andra varelser på planeten men jag har full förståelse för att människor inte vill ha dem runt sina bostäder eller vid sitt boskap. Jag var hos en vän för ett litet tag sedan och de hade haft varg ändå upp på husknuten men hundarna hade skrämt iväg den. Jag hade blivit totalt livrädd. Hur ska någon kunna släppa ut sina barn om det går en varg lös?
Ett barn är ett lätt byte.

I Svalbard finns det kravallstaket runt dagiset (ja, jag säger fortfarande dagis för liksom att en lokavårdare fortfarande städar lokaler så anser jag att förskolan är det som kallas för nollan vilket gör att det innan kallas dagis oavsett vad storstan säger). Anledningen är inte att barnen i Svalbard är extra jobbiga utan det faktum att det ger lite skydd för barnen om isbjörnarna går till attack. Är det så vi ska ha det i Sveriges vargområden? Ska vi hägna in dagisen?

Djurens rätt och andra liknande instanser skriker högt för vargens överlevnad men det är ju inte så att vargen försvinner om den inte längre finns i Sverige. Det finns fortfarande gott om varg i andra länder runt om i världen. För mig är det viktigt att respektera alla djur men även människorna. Man börjar lära sig redan på lågstadiet om näringskedjan. Vi står överst i den.
Vargen under.
Det borde räta ut en hel del frågor och undringar. Helt uppenbart kan vi inte leva tillsammans och jag hoppas att alla de som så väldigt gärna tycker att vi ska ha hur mycket varg som helst i Sverige också tar med sina barn och bor i de områden där de har problem med dessa djur.
Jag hade aldrig velat bo i ett område med varg eller björn.
Vargen är ett oerhört vackert djur men barnen hade aldrig fått gå ut om det fanns en risk att de skulle bli deras middag.

http://www.svt.se/nyheter/ny-rovdjurspolitik-baddar-for-brak-1

Att bli av med sin legitimation.

En legitimation är inget man förtjänar och sedan aldrig kan bli av med. Jag anser utöver det som finns idag att det dessutom borde finnas en kontroll på alla som har legitimation. Så många yrken är det inte. Jag hade exempelvis inte velat gå till en läkare som är närmre döden och inte har utövat sitt yrke på några år. En utbildning är för mig en färskvara.



st.nu

En lärare har blivit dömd för att ha skickat sexsms till en före detta elev som vid tillfället bara var tretton år. Högst olämpligt. Jag anser att det ska vara så att den person som verkligen misskött sitt yrke ska bli av med sin legitimation. Detta bör vara en sådan sak med tanke på vilken beroendeställning denna elev har haft till sin lärare. Hur man än känner för någon eller vad man tänker måste en lärare förstå att det inte går att göra såhär mot en elev. Lika lite som att en läkare kan göra något. Eller någon annan där den andre parten hamnar i underläge.

Jag anser att det finns för många som idag tycker att en examen är en livstidsbetygelse. Lika självklart som det bör vara att en läkare blir av med sin legitimation om denne begår allvarliga fel så tycker jag det borde vara självklart att en lärare som begår övergrepp och blir dömd för det ska dömas och bli av med sin. Jag kunde även tagit steget längre och sett till att den lärare som upprepat misslyckas med sitt budskap och som lyckas förstöra många elevers utbildning bör bli av med sin. Jag förstår att det låter hårt i mångas öron men saken är den att en förstörd utbildning kommer inte tillbaka för eleven hur lätt som helst. Jag har suttit i gymnasieförbundet och sett statistiken över de elever som blir underkända i de olika klasserna. Det går att spåra ner varifrån de elever som fattas den grundläggande kunskapen kommer ifrån men det går emot någons personliga integritet att göra så. Det är synd om läraren men inte om alla elever som har det fruktansvärt jobbigt för att försöka ta igen de år av kunskap som de missat av den simpla anledning att läraren de haft, inte kunde lära ut.

Jag har tjatat om det innan. Finns det tjugo elever i en klass och femton blir underkända kan man inte tro att det är femton elever som är korkade och inte förstår. Läraren klarar inte sitt uppdrag. Hur många chanser ska man få?

Det är mycket snack om förstelärare nu. Jag vet inte hur varje kommun väljer dem och är inte insatt i det men alla har haft en bra lärare under sin uppväxt. Förhoppningsvis. Fler har förmodligen haft en sämre. Kollegor och elever bör få hjälpas åt att bestämma vilka som gör sig förtjänta av denna roll. Jag kan utan problem räkna upp de lärare i kommunen jag anser ska ha detta. En av dem har tyvärr gått i pension och en annan är på väg. Tyvärr. Vissa människor är födda till att lära ut. Många tänker som så att eleverna inte klarar att välja ut en lärare och att de förmodligen bara väljer den som är snäll men det tror inte jag. Jag anser inte att man ska tänka eleverna som mindre vetande för många vet och förstår betydligt mer än vad man tror.

Att denna lärare i Sveriges Trädgård ska bli av med sin legitimation ser jag som självklart.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/larare-kan-forlora-legitimationen

Min älskade Taube!

Vissa saker förstår man när man blir vuxen. Jag kan inte påstå att jag alltid var så förtjust i att nästan enbart lyssna på Evert Taube alla timmar i bilen ner till Spanien. År efter år. Nu gör jag. Jag kan nästan alla hans låtar och hans musik utantill. Utan att jobba för det som vuxen.

Taube är en av de absolut största svenska visförfattarna och hans musik går aldrig ur tiden. På pianot hemma stod alltid "Evert Taube - 50 visor till luta och gitarr" och den spelas med jämna mellanrum fortfarande och min förhoppning är att det även ska gå vidare till nästa generation.
Jag har skrivit tidigare om vilket omfång jag har i musiksmak.
Jag lyssnar väldigt gärna både på R&B och Hiphop men inget slår Taubes berättande texter och favoriterna är många. Fritiof som namn till en eventuell son har funnits med länge. (trots att jag inte tycker om bokstaven F i namn då det är omöjligt att skriva den snyggt i skrivstil)



taubetolkarna.se

I början på boken har Taube själv skrivit att han har granskat och godkänt alla texterna men jag har ytterst svårt att se att han hade fått sjunga vissa av dem idag. Exempelvis "Jag är fri, jag har sonat.." med sina ord hade aldrig fått gehör idag men texterna är godkända 1955 då det var en annan jargong i Sverige.

Från det att jag är liten finns det inspelningar på när jag sjunger Taube och när pappa fyllde jämt härom året var det en "modern" skiva med bland annat honom som spelades in. Det bästa med hans musik är att den är så enkel att spela då den ligger självklart i fingrarna. Texterna är berättelser så de är enkla att komma ihåg. Den sköna Helen (Flickan i Peru) och Linnea var de första jag lärde mig utantill på piano och de sitter än.

Då jag jobbar som musiklärare nu är Taube en av de som jag kommer ta upp. Vi har börjat med Cornelis och Povel Ramel men sedan kommer Taube. Därefter kommer all tänkbar musik att blandas då jag anser att man idag både ska kunna den gamla och den nya musiken. Jag älskar musik.

Favoriterna är:

• Brudvals; kan inte bli fel med denna början: "Hör fioler och flöjt..."
• Calle Schewens Vals; "Jag är som en pojke fast farfar jag är.." Så tänker jag med bli förutom då att jag tänker bli en tant som lever som en tjugoåring! (Jag har inga planer på att byta kön.)
• Den lycklige nudisten: "O, vad det är underbart att få naken dansa.." Jag har aldrig varit speciellt pryd.
• Eldarevalsen; En underbar berättelse där han bland annat överlever för att skotten på båten var så snål att han ville ha tillbaka sin hacka. Han hade då somnat i en av kittlarna till ångpannan.
• Ellinor dansar: Den låt som jag finns inspelad med som liten "Mjuk och lugn skall en flicka vara.." (Det hjälpte uppenbarligen inte.)
• Fritiof i Arkadien: Brukar nynna på denna när jag står längst upp på Stibyberget och blickar ut över vackra Listerlandet!
• Möte i Monsunen: "Vi hissade den gula och den blå.." Kan inte alla sjutton verserna men någon gång så!
• Pepita dansar: Världens underbaraste nedgång i slutet!
• Sjösala vals: Den första text jag lärde mig helt utantill men det tog lång tid innan jag lärde mig hur en mandelblomma verkligen ser ut.
• Skärgårdfrun: Den absolut roligaste av dem alla att spela på piano!

Det finns betydligt många fler men tio känns som max att skriva ut. Musiker som Evert existerar inte längre. Tyvärr.

Pensionärer i skolmatsalen

För några år sedan motionerade jag om att all personal på en skola skulle få äta i matsalen för samma peng som en pedagogisk lunch. Det innebär att de ska få äta maten billigt, inte så mycket att skolan går back, så att de kunde sitta och äta med eleverna. Främst för att många elever behöver äldre förebilder som äter riktigt men även för att lugna stämningen i matsalen med fler vuxna.
Självklart fick jag avslag på motionen. Jag tillhör ju fel parti.

När jag nu hörde denna nyheten blir jag glad. Jag tror att detta är riktigt bra både för eleverna och de äldre. Jag är övertygad om att detta kan hjälpa många att få en vettig bild av äldre som i framtiden kanske gör att de tänker sig för en extra gång innan de beter sig illa mot någon av dem.
Möten mellan generationer är aldrig fel!
Jag förvånas även över att det är så svårt att få igenom någonting när man tillhör "fel" parti. För två veckor sedan var det en artikel i tidningen hemma om att en tjänst där föräldrarna får ett sms om deras barn inte är i skolan. Det är fyra år sedan jag motionerade om det i kommunen men fick avslag. Nu kom detta. Ska det vara så svårt att få igenom en idé?

svt.se

Ofta räknas bara pengarna för vad exakt den insatsen ska kosta men samhällsnyttan tittar man inte alls på. Elever som får en bra utbildning är viktigt. Att elever lär sig respektera och se att även äldre människor är viktiga är också viktigt.
Varför är detta då så svårt att genomföra i min hemkommun?

Skolan som har infört lunch även för pensionärer är en friskola. Jag är inte förvånad.
Tanken är självklart inte att konkurrera med befintliga restauranger och jag ser inte det som ett problem då jag inte tror att dessa äldre går ut och äter så ofta. Detta kan alltså vara alternativet till att få maten hemkörd av kommunen. Detta innebär valfrihet för de äldre.

En skollunch kostar inte många kronor. Räkna med kostnaden för lokalen och arbetet som ligger bakom så är det fortfarande så att det är billigt att äta maten i skolan och det är absolut inget fel på den. De skolor jag har varit på har väldigt bra skolmat med alternativ att välja på.

Jag hade gärna sett fler vuxna i våra matsalar. Det behöver inte bara vara pensionärer utan kunde även varit all personal på skolan som jag motionerade. Det fattas väldigt ofta män inom skolväsendet och detta kunde hjälp då även vaktmästarna kunde ätit i matsalen. Nu menar jag inte att dra alla över en kant men av alla de skolor jag har varit på har jag aldrig stött på en kvinna inom detta yrke.
Jag hoppas att fler skolor runt om i Sverige tar efter detta fantastiska exempel!

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/pensionarer-ater-lunch-i-skolan

Gangster squad

Vilken film! Förutom att väldigt trevliga Gosling är med är filmen toppen. Jag älskar gangsterfilmer! Sean Penn spelar gangsterbossen Micky Cohen som på fyrtio och femtiotalet styrde i och runt Los Angeles. Filmen handlar främst om den grupp poliser inom LAPD som bildade Gangster Squad även i verkligheten. Genom att gå vid sidan om lagen tar de sig fram.

Jag är väldigt liberal i mycket av mitt tänk även om det konservativa tar mycket plats. Jag tror att förbud av olika näringar föder maffian och gangstrar i olika länder. Hade inte USA infört sitt spritförbud hade de med all sannolikhet aldrig haft de stora problem de har, även om de nu inte är så stora som de en gång varit.

Med detta menar jag inte att man ska tillåta allt för det måste finnas gränser på allting. Ett mellanting hade dock inte varit fel. Det finns länder som har legaliserat exempelvis cannabis och syftar på att det inte är farligare än alkohol. Jag ser det som en inkörsport till andra saker och är inte övertygad om att det hade varit bra. Jag håller dock väldigt starkt på att människor själv väljer hur de vill leva sitt liv. Jag kan inte tvinga någon som inte vill att göra någonting.

Jag älskar att resa och har varit i Amsterdam många gånger. Oavsett vad man tycker om Red Light District och det liv som finns där är staden väldigt mysig. Jag har trots deras liberala syn på vissa droger aldrig stött på någon som betett sig illa på grund av ett drogmissbruk. Det räcker dock att man åker ner till Spanien och går ut en kväll för att kunna räkna raglande fulla svenskar.
Vad är då fel?
Vilka gör rätt?

Jag är inte glad i vårt Systembolag och har aldrig varit. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns för jag inser att det inte går att köpa alla deras sorter på ICA. Jag tycker dock att alla de vanliga sorterna bör få säljas i vanliga affärer också. Jag vet inte varför vi svenskar ska anses lite mer korkade än övriga Européer och ska behöva skyddas mot detta. Det hade säkerligen blivit problem i början men samtidigt är det så att den som vill får tag i vilken drog de vill.

Det kanske hade gått att ta en sådan här film till nutid.
Vad hade hänt om knarkare plötsligt inte behövde göra inbrott för att få tag i pengar då priserna hade dumpats för att det gick att köpa dem i affärer?
Det kanske hade blivit samhällsekonomiskt väldigt bra?
Jag spånar bara fritt nu och att legaliser någon drog är jag inte intresserad av. Inte av vapen heller men det kan vara så.. eller inte. Det kanske hade känts tryggare för övriga medborgare?
Svaren som uteblir är många. Jag vet inte.
Som det ser ut idag går det i vilket fall att konstatera att droger finns överallt.

Se filmen! Den är väldigt bra.

http://www.youtube.com/watch?v=bRVvEHk7xOs
http://en.wikipedia.org/wiki/Gangster_Squad

Ökning till journalistutbildnignen.

Bit aldrig den hand som föder dig.. nej, visst. Men ibland måste man nafsa lite. Media är de som hjälper den som är förtroendevald att få publicitet och att gå emot journalister kan bli ödesdigert. Det minsta lilla någon går emot så kan de bli uthängda i media. Den som väl blivit uthängd i media har ytterst svårt att bevisa sin oskuld i det som tas upp medan tidningen kan skriva en liten notis någon dag efter och berätta att de gjorde fel. Det är alltid så mycket snack om jämlikhet i vårt samhälle. Jämlikt?

"Du får rejäla kunskaper i källkritik och etiska frågor" skriver Göteborgs Universitet på sidan för de som vill utbilda sig till journalister. De fortsätter: "Medierna kallas ibland den tredje statsmakten. Journalistiken är en maktfaktor som kritiskt granskar samhällets makthavare. Men yrket har vidare ramar än så. En journalist måste kunna förklara och konkretisera dagsfrågor av betydelse. Allt ifrån partipolitik till konsumentfrågor. Allt från oenigheter om miljöhot till orsakerna bakom oroshärdar i avlägsna delar av världen."

allisonkilkenny.com

Jag håller med om att de är den tredje statsmakten och det är mycket möjligt att de kritiskt ska granska samhällets makthavare men jag upplever det inte alltid så. Visst kritiserar de, ibland och vissa, men verkligen inte alla och allt. Media kan förstöra någons liv inom loppet av några timmar för så länge det finns uttryck som "Ingen rök utan eld" kommer människor alltid att döma den som blivit föremål för publiciteten.
Min uppfattning är dessutom att den journalist som väljer att vrida sina artiklar, ofta får betydligt mer publicitet än vad de enligt mig förtjänar. Skulle du vara journalist och hamna i fängelse, då du tagit dig in i ett land du inte fick, behandlas du som en hjälte och allt du därefter gör räknas som fantastiskt.

Ofta när jag läser olika artiklar undrar jag vad journalistutbildningen egentligen gör. Visar dem vilken väg de ska "gå"?
Det händer mer ofta än sällan att jag reagerar över språket de använder. Självklart ska det anpassas efter vad de jobbar med men det finns inget "dom". Han gick inte hem till honom och all sär skrivning är fruktansvärt jobbigt att se. Lär de ut det på journalistskolan?
Jag är inte perfekt, verkligen inte, men den som utbildar sig till detta bör klara så självklara saker.

De ska vara källkritiska och granskande.. jaha. En av de enda jag vet som lyckas med det är Janne Josefsson och han hatas av övriga inom journalistkåren. Varför det då? Han gör ju det som de alla borde göra. Det senaste årtiondet är det i princip ingen journalist som dömts för något övertramp. Frågan som ställs då är: Finns det inga journalister som har gjort övertramp?
Jo, med all sannolikhet. Tyvärr är det så att de som sitter i journalisternas "domstol" också arbetar inom samma yrke och... just det.. man biter inte den hand som föder dig. Det känns förmodligen inte så bra att sätta dit någon i sin egen arbetsgrupp eller yrkeskategori.

Media styr ofta precis vad som ska diskuteras i samhället och journalisternas egna tankar skiner allt för ofta igenom. Ofta dyker det upp personliga värderingar i inslagen och det är inte ok. De kan plocka ut en mening ur ett sammanhang för att sedan påvisa att det är sanningen vilket visar att de är mer intresserade av att sälja sina lösnummer än att hålla sig till sanningen.
Att utbilda sig till journalist idag är att bli en domare, en människa som bestämmer vem som ska dömas och vem som ska klara sig. Konstigt att det är fler som söker dit?
Nej. Inte ett dugg. Jag hoppas bara att de som söker gör det för att de vill göra rätt och inte för att de ska bli ytterligare en i ledet av människor som är kritiska på så sätt att de många gånger sväljer mygg och silar elefanter. Jag vill ha nyheter framförda till mig utan värderingar för de vill jag sätta dit själv.

http://www.svt.se/kultur/allt-fler-journalister-okat-med-400-procent-pa-10-ar

Vanans makt.

Sallad. Jag älskar sallad och den innehåller i princip alltid samma ingredienser; sallat, roman, tomat, gurka, lök, fetaost, oliver och vindruvor. Någon gång kan det hända att det dyker i nektariner, persikor, kiwi eller rädisa beroende på vad som finns hemma. Därefter är fantasin slut. Kör jag och handlar kör jag helst till samma affär och går samma runda som alltid för jag vet att det är det bästa sättet för mig att minnas vad det är jag ska. Varför förändra sig?

När jag var färdig lärare var jag runt på var och varannan skola i de omgivande kommunerna vilket innebär att jag i princip har varit på varenda skola på en radie av fem mil. Jag såg aldrig det som något jobbigt utan upplevde det som nyttigt att vara överallt. Det tycker jag fortfarande. Vilket vikariat jag än har fått så har jag tagit det vilket gjort att jag ofta har jobbat med just de ämnen ingen annan vill ha; slöjd, idrott och musik.
När jag tog tjänsten som sylärare fick jag börja om hemma. Jag har alltid haft väldigt lätt för allt det praktiskt men det gällde att försöka minnas allt. Det tog två veckor hemma för att lära mig sy, virka och sticka igen samt att lära om vad alla stygn och tyger heter. Jag minns det fortfarande.
När jag började jobba som idrottslärare hörde jag ingenting på ett par veckor. Ljudvolymen inne i en idrotthall kan bli öronbedövande och var det till jag lärde mig hur jag skulle göra för att lösa det och till slut var det inga problem.

Efter många år på en skola som jag verkligen trivts på har jag nu börjat på min gamla högstadieskola.
Jag har tidigare haft musiktjänst men då främst jobbat med yngre barn. Med denna terminen började jag ny skola och fick nya arbetsuppgifter. Jag har utöver matte och naturkunskap, som är det jag har utbildning för, nu även musik på låg och mellanstadiet. Jag älskar musik, det finns ingen tvekan på det. Det har dock tagit fram tills nu att verkligen få alla miljoner idéer jag har i mitt huvud till att ta sig ner på ett papper för att sedan omvandlas till en lektion. Jag har aldrig haft ett jobb som krävt så mycket av mig själv på min fritid men det gör inget. Fingertopparna är stenhårda för jag övar minst två timmar om dagen, eller natten rättare sagt. Jag måste kunna alla låtar jag ska lära ut och jag har fruktansvärda krav på mig själv och det stör mig otroligt mycket när jag inte kan leva upp till dem.

micco.se

Vanans makt. Ja, det är den som gör att allt nytt känns jobbigt i början. Det är den som gör att människor lever ihop i årtionden fast de egentligen känner att det förmodligen kan vara bättre, det är den som gör att jag alltid beställer samma pizza de gånger jag ska äta det. Jag kan studera menyn i en halvtimme men kommer välja samma som vanligt. Vanan gör att du köper samma färg till huset som det redan har, att du alltid äter samma frukost på morgonen och att du blir superirriterad när Facebook ändrat på några funktioner som faktiskt alltid har fungerat. Det är vanan som gör att vi inte har ett helt papperslöst samhälle, de som inte vill lära sig ipads och datorer är många. En vana kan vara bra men.. för att lyckas måste man pröva vingarna ibland.
Jag trivs på "min" nya skola men jag saknar mina förra arbetskamrater.
De har det förmodligen lite för tyst och lugnt utan mig så jag får helt enkelt ta ett varv in där någon dag. Vanan gör dock att det alltid blir "en annan dag" och helt plötsligt har terminen gått.

"Du lovar dig själv att morgondagen ska bli annorlunda. Men morgondagen är oftast en upprepning av i dag."

James T McCay

 

Nya kvoteringsregler!?

Min uppfattning är att mannen och kvinnan är skapta olika. Vi har, oftast, inte samma kroppsbyggnad eller samma tänk inom vissa frågor. Jag får ofta höra om det jämnlika samhälle vi ska ha. Män och kvinnor ska vara lika inom alla aspekter. Jag tänker inte så och ser inte meningen med kvotering över huvud taget.
Jag är självklart för att det ska vara lika mellan könen och vet att det idag inte alltid är det men jag anser att det kommer förändras med tiden. Vissa saker tar tid för många människor att förstå. Inte minst med tanke på att jag kan få svar på mina insändare med att "beslut som har tagits ska stå fast för annars är det odemokratiskt". Det är skrämmande för med det tänket skulle det aldrig bli några förändringar. Hade det varit så hade kvinnan förmodligen fortfarande inte haft rösträtt.

EU har nu fått för sig att det ska bli en lag på att kvotera in fler kvinnor i bolagsstyrelser. Jag säger direkt absolut nej till det. Jag är emot all sorts kvotering. Oavsett om det är mellan könen, religion, ålder etc.


allbright.se

Polishögskolan kvoterar. De vill exempelvis ha en viss del män och en del kvinnor. Testen är dessutom olika, har varit, beroende på vilket kön du har. Katastrof. Det ska vara lika för alla. Jämlikhet ska inte bara gälla på det ena hållet. Hade någon tyckt att det var ok om män fick lättare potentiella intagningstest till att bli förskollärare? Jag skulle inte tro det.

Jag anser att det finns en anledning att flest kvinnor arbetar inom förskolan. Av samma anledning jobbar fler män med att laga bilar. Jag hade rent fysiskt inte klarat det arbetet. Vi är helt enkelt skapta på olika sätt. Alla följer inte mönstrena och det är bra men att tvinga fram det ser jag som fel. Det kan få ta sin tid bara det blir bra. Jag tror inte stämningen blir så bra om det kommer in en ny eller någon byts ut på grund av sitt kön. Mångfald berikar.

Jag har alltid haft betydligt lättare för att samarbeta med det motsatta könet. Anledningen är att de oftast är betydligt rakare i kommunikationen så om det beror på att jag är allmänt trög och inte förstår andra kvinnor eller jag helt enkelt är väldigt manlig vet jag inte. Jag avskyr när någon ska gå som katten runt het gröt eller prata om någon bakom ryggen. Det är bättre att vara rättfram och ärlig. Tycker jag något är bra så säger jag det och skulle jag inte tycka det är jag tyst såvida ingen vill veta min åsikt. Då kommer jag vara ärlig.

När jag gick i skolan blev man ofta tvingad att göra olika grupparbeten ihop och högskolan älskade dem. Man skulle sitta ihop, analysera, diskutera och skriva ihop något gemensamt. Jag avskydde det. Varför? Självklart ska man samarbeta men att samarbeta och skriva ihop någonting med någon som har det motsatta tänket är inte lätt. Jag kan samarbeta men då med de som tänker eller fungerar som mig och jag vill välja dem själv. Jag vill inte bli tvingad. Med detta menar jag att grupperna som redan finns i bolagsstyrelserna, kanske är de bästa!? Jag vet inte. Jag har dock väldigt svårt att se att ett tvång på att få in kvinnor till en viss procent måste innebära en förbättring. Hur ska vi då göra med olika kulturella inriktningar, ålder, religiösa åsikter?
Ska de också få en viss del av platserna?
Var ska man dra gränsen?
Nej, jag tycker inte om kvotering av något slag och skulle aldrig rösta för det.

http://rod.se/k%C3%B6nskvotering-i-bolag-kan-bli-lag

Nya Zeelands tur!

Nu är det ok att gifta sig som homosexuell även i Nya Zeeland, som fjortonde land. Detta ser jag som ett starkt tecken på att människors egna vilja är det viktigaste.
Ingen ska behöva bestämma över vad någon annan får eller inte så länge det inte skadar någon annan.
Det är det absoluta i självbestämmandet.

hbl.fin

Giftermål har aldrig varit viktigt för mig utan är mer en juridisk bra sak när man är en familj. Jag har aldrig förstått varför man ska ha ett stort bröllop och att ha en vit klänning när man levt många år ihop och har barn är för mig hyckleri. Tittar man på traditioner och det är viktigt bör man då leva efter att man ska ha varit jungfru fram tills den natten med för annars bör man inte ha en vit klänning. Jag tänker samma med att bruden ska föras fram till altaret av sin far för att sedan lämnas till sin blivande man. Jag undrar hur många som är medvetna om att det görs för att visa att kvinnan inte är jämställd mannen utan lämnas över från en som bestämmer till en annan. Modernt. Kunde vara intressant att höra vad alla som kallar sig för feminister tycker om detta.
Jag vet att jag är rätt ensam om dessa tankar i en tid då många verkar tycka att få en ring på fingret är det högsta man kan uppnå. Om de som delar ringar delar samma kön, stör mig inte. Kan vi ha kvar en massa helt meningslösa traditioner som människor gör utan att reflektera kan vi införa några nya.

Jag vet att det är väldigt många som inte är så förtjusta i detta med samkönade äktenskap men jag ser det som så att jag inte har med hur andra vill leva sitt liv att göra. För mig spelar det ingen roll om människor lever tillsammans eller isär så länge de är lyckliga. Man lever bara ett liv och då ska man göra det man själv mår bra av. (Så länge det inte skadar någon annan)
Så länge prästen inte blir tvingad att gå emot sin personliga tro i vigseln så har jag inget emot detta. Jag tycker inte att prästerna ska bli tvingade till detta utan det får vara upp till dem var och en.

 

"Vad som ligger i vår makt att göra ligger också i vår makt att inte göra."

Aristoteles

Man kan inte älska alla människor på jorden men man kan respektera dem och deras beslut.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5619991

Tolv år.

Tiden går otroligt fort. För tolv år sedan kom jag upp ur källaren för jag hade sovmorgon (förmodligen i och med att jag fick gå ett extra år på gymnasiet..) när min dåvarande svärfar sa att jag skulle titta på teven. Vi stod förundrade båda två och tittade på den och såg live hur det andra planet flög in i byggnaden. Jag minns att han undrade om det var en ny film på gång eller vad som var på gång. Det tog dagar och veckor innan det verkligen sjönk in vad som hade hänt. Den händelsen var nog en av de första som verkligen visade att livet inte alltid är en dans på rosor och händelsen sitter fastetsad i minnet väldigt tydligt. Jag tror det är få som inte minns den.

Förundran blir då stor att mina elever inte har en aning om vad 9/11 är. Någon har föräldrar som berättat för dem om de två tornen i USA som blev träffade av flygplan. Det är väldigt svårt att förklara för dem att världen blev en annorlunda plats efter den händelsen. Julen tre år senare spolade en tsunami livet av hundratusentalsmänniskor i Asien men detta minns de inte heller och det känns märkligt då dessa händelser är stora för mig.

Jag brukar fundera över att det kanske är så hela tiden men av någon anledning inbillar jag mig att det har blivit värre. Händelserna kanske inte har blivit värre men det faktum att sociala medier och nyheter sprider förloppet inom minutrar hjälper säkert till. Det kanske har varit likadant alltid annars?

davidpakman.com

När franska revolutionen slutade bara några år innan ett nytt århundrade skulle ske, de kanske trodde att det var slutet? Den händelsen och det förloppet kanske ändrade människors livssyn på den tiden. Freden i Roskilde, Brömsebro, Kalmarunionen, uppfinnandet av hjulet, Vietnamkriget, Elvis död.. det kanske är likadana händelser för andra människor?
Jag kommer aldrig få ett svar på det men en sak vet jag. Den chock som elfte september innebar kan jag inte bli drabbad av igen för den visade att det verkligen finns människor som är beredda att göra fruktansvärda saker för just det de tror på. Jag vet att det händer väldigt mycket hemska saker i krig och jag försvarar inte det men att göra som de gjorde mot Twin Towers denna dag för tolv år sedan är fruktansvärt.

Jag har valt att inte se en enda film om händelsen mer än en kort snutt av en långfilm. Jag har även sett en bit av Moores film men orkade inte. Jag klarar inte allt det negativa och hemska. Jag lever hellre i min lilla rosaskimrande molnvärld att människor i grund och botten är vänliga och snälla människor. Jag har aldrig förstått hur man kan göra saker som uppenbarligen, utan någon större intelligens, innebär smärta för någon annan. Varför skulle man?

Livet har gått vidare och jag kommer förmodligen tragga om denna händelse resten av mitt liv och mina framtida barnbarn, om jag lever, kommer tänka att det var varken hela världen eller något att hetsa upp sig för. Det var ju bara två torn.. Tårarna kommer bara jag tänker på den ångest människorna inne i dessa torn måste ha känt.
Den som lever får se. Jag hoppas att världen hade varit en betydligt bättre plats att leva på för fler människor men sannolikheten att det blir så är tyvärr väldigt liten.

Vad gjorde du för tolv år sedan?

The Blind Side

När det kommer en film på tv som innehåller ordet "drama" brukar jag googla slutet för att veta att jag slipper ägna natten åt att gråta floder. Ingen får dö för då byter jag helt enkelt kanal. Härom kvällen dök The Blind Side upp och efter att ha konstaterat att det var en verklighetsbaserad film som inte slutade illa såg jag den. Att hålla tårarna inne gick inte ändå.

ericmetaxas.com

Filmen bygger på Leigh Anne Tuohy och hennes vilja att förändra när hon träffar den då tonårige hemlöse Michael Oher. Hon, hennes man och deras två barn tar sig an denna tonåring trots släkt och vänners protester. De bor i Memphis och att låta en 193 centimeter lång, 140 kilo tung, svart tonåring flytta in i sitt hus tillhör inte det vanliga. Familjen Tuohy äger över åttio restauranger i USA och är ekonomiskt oberoende. De hjälper honom att komma in på college och att börja träna rugby. När han hade visat vad han kunde ringde var och varannan klubb och ville att han skulle börja hos dem.
Familjen Tuohy adopterade till slut Michael då bland annat försäkringarna krävde målsmans underskrift och de är en familj än idag.

Jag tycker filmen är bra dels för att den slutar som en film ska, lyckligt och dels för att den är sann. Det finns verkligen människor som är beredda att offra allt för att hjälpa en någon annan och jag beundrar det något oerhört. Trots släktens protester och vännernas spydiga kommentarer så gjorde de detta. Det förändrade hans liv utan att begära någonting i gengäld.

Min önskan är att många ska se denna och lära sig att se bakom ytan. En person är sina handlingar och inte sitt utseende, sin hudfärg eller sin religion. Michael föddes till att bli en förlorare men klarade med denna familjs hjälp att ta sig till toppen.
Jag önskar att fler kunde hjälpa till även här i Sverige genom att bli exempelvis familjehem.
Det är många gånger tufft men känslan att man gör någonting för någon annan, hoppas jag ska göra att man mår bra den dag man sitter på hemmet.

Jag rekommenderar så många som möjligt att se denna filmen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Oher
http://en.wikipedia.org/wiki/Leigh_Anne_Tuohy

Saaaanktaaaaaa Luciiiiiia..!?

Göteborg tar nu bort den traditionella omröstningen av Lucia. Från och med denna ansökan kommer bara en mun och dennes röst visas. De vill att så många som möjligt ska få vara med, även män.
Jag tänker såhär:
Äntligen! Det räcker med det ytliga samhälle som redan finns. Lucia ska inte vara en skönhetstävling utan det viktigaste måste vara att personen i fråga ska kunna sjunga. Denne ska kunna framföra våra traditionella luciasånger utan en massa feltoner. Det är charmigt med skolans och alla andra gruppers Lucia men där finns oftast lika mycket falska toner som rena och jag förstår att en stor stad som Göteborg nu väljer att satsa på röster med kvalité. Att män kan söka stör mig inte då det är folket som sedan röstar på den de vill. Jag har ytterst svårt att se att majoriteten av alla i Göteborg kommer rösta fram en man till att leda sitt tåg.

Med detta hoppas jag att det snart kan ske förändringar inom fler områden.
Jag har länge eftersökt ett neutralt sätt för en förtroendevald att till exempel skicka en motion. Som jag ser det idag är det ofta så att en motion avslås eller godkänds beroende på vem som har skickat in den och jag tycker det är väldigt fel. Det bör vara sakinnehållet och inte vem som står bakom som avgör ifall idén är bra eller inte. Likadant gäller med arbeten. Skulle ingen veta vem som sökte, om ansökningen var neutral, skulle allt snack om jämlikhet kunna skippas. Hade alla varit neutrala med enbart kunskap på pappret hade det alltid enbart bedömts efter kunskapen och ingen kunde skyllt på att de har ett visst kön, en viss ålder, en viss kultur etc.

Jag förstår att det för många människor som inte är så förtjusta i förändring är jobbigt att rösta på en mun till Lucia men för mig är detta något positiv. Den som vinner kanske inte är den fagraste personen på jorden men med stor säkerhet är det den med bäst röst av de uttagna som vinner.
Det tycker jag är betydligt rättvisare än som det är idag.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3757891.ece

En knäpp på näsan till Skolinspektionen.

Riksinternatet Lundsberg stängdes omedelbart när Skolinspektionen hade varit där och tittat. Anledningen var att två elever hade bränts med ett strykjärn under en nollning.
Jag tyckte beslutet var idiotiskt.
Att kollektivt bestraffa en hel skola med tvåhundra elever för att några beter sig fel är inte rätt och att förvaltningsrätten nu kommit fram till att skolan i morgon ska öppnas igen är det enda riktiga. De kommer sedan sätta ett fast beslut så fort som möjligt men inget tyder på att de kommer ändra sig igen. Skolan kommer därför förmodligen vara öppen framöver.

svd.se

För mig är detta ett stort bra beslut i rätt riktning. Som jag såg det var stängningen en blandning av Sveriges jantelag och många människors avundsjuka över att skolan inte är en "vanlig" skola. Det går ju förmodligen bara en massa rikemansbarn där och de kan gå i en vanlig kommunal skola precis som alla andra.. Skönt med valfriheten. Skönt att Lundsberg får fortsätta!

Det hade varit mycket intressant att se om Skolinspektionen hade tvingat andra skolor att stänga på grund av mobbning. Speciellt om skolan var en kommunal skola. Med tanke på att det finns en hel del områden i Sverige som är hårt drabbade, inte bara skolorna utan samhället, så bör det inte vara några problem att hitta någon skola där grov mobbning förekommer. Det kan dock vara så att det är betydligt enklare för Skolinspektionen att blunda då.
Den som tror att det är någon större skillnad på en privat, en kommunal och en friskola angående detta med mobbning bör ut och besöka fler skolor. Jag har gissningsvis varit och jobbat på mellan tio och femton olika skolor eller förskolor och min erfarenhet är att det finns överallt. Det går inte att komma undan och med tanke på att vuxna människor kan mobba varandra och bete sig väldigt illa är det inte konstigt att det finns barn som gör så. Jag tror alltid det kommer finnas men det måste vara så att de som jobbar mot det aldrig ger upp, oavsett vilken arbetsplats eller skola det är.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5638184

Vikten och 5:2

En "normal" person ska ligga på ett kaloriintag på runt 2000 (kcal) om dagen. Halverar du det går du ner i vikt. Punkt. Du behöver inte ens halvera det. Det räcker att du helt enkelt tar bort lite eller bara rör dig mer. Det gäller, att personen som ska banta själv bestämmer sig för att göra det. 5:2, Viktväktarna, GI.. visst. Det fungerar garanterat ett tag men är ingen lösning i längden om du inte tänker leva efter det hela livet.

Jag är nog en av världens lataste människor. På radion häromdagen var det en man som fick frågan om han brukade motionera. Svaret blev en fråga: Räknas det när man springer till bussen?
Jag skrattade rakt ut för det kunde varit jag. Jag tycker inte om att sporta av något slag och är inget för att ställa mig i ett rum med en massa andra människor och svettas. Dock är det så att jag är fruktansvärt rastlös och väldigt tävlingsinriktad oavsett vad det är. Jag tänker inte förlora utan en kamp. Har jag väl bestämt mig så kommer jag att ge allt.

djurungar.blogspot.com

Enligt tabellen nedan behöver jag ett intag av 1670 kcal om dagen för att inte tappa i vikt. Jag hade en period då jag åt mellan 4000 och 4500 kcal om dagen men ligger nu runt 3000 kcal om dagen. Trots detta går jag inte upp i vikt utan tvärtom. Det är med all sannolikhet så att jag inte har generna för att bli stor men utöver det sitter jag aldrig någonsin still. Jag hade en stegräknare på  mig ett par veckor för några år sedan. Hade någon frågat mig innan så skulle jag gissat på att jag gick en knapp kilometer om dagen men jag låg mellan fem och tio kilometer en vanlig dag när jag inte jobbade. Jobbade jag blev det dubbelt upp. Min uppskattning av mig själv stämde inte alls och uppenbarligen rör jag mig betydligt mer än vad jag själv tror att jag gör.
Det kan vara anledningen till att jag inte går upp i vikt utan istället rasar så fort jag gör något utöver det vanliga.

Vart vill jag då komma med detta då jag förstår att detta är ett ämne som retar många människor, särskilt med tanke på att jag då inte är överviktig och inte har några större problem med det. Jo. Jag tror att mindre fastor kan vara bra som ett sätt att "rena" sitt system men jag tror inte att det är en bantningsmetod. Att helt börja ändra sitt protein eller kolhydratintag tror jag inte heller på. Om någon börjar med en "metod" för att leva efter den ett tag, innan de går tillbaka till sina gamla vanor, kan de lika gärna hoppa över det. Till sist måste det ju ändå vara så att du går ner i vikt när du rör dig mer än du äter. Att tro att det finns genvägar förstår jag inte.

http://matkalkyl.se/berakna-energibehov-kcal.php

Det här med att stava ett namn.

Vissa saker är ytterst svårt för många människor och jag blir lika irriterad varenda gång det händer. Ett namn är väldigt viktigt för personen som har det då det är dennes identitet. Alla kan göra fel, det säger jag ingenting om men jag undrar ofta hur den svenska journalistutbildningen ser ut.
Ett namn har ett egenvärde.

Som journalist borde det vara extra viktigt att åtminstone ha namn och plats rätt för sig när det är så att något ska gå i tryck. Har personen i fråga dessutom påpekat stavningen extra bör det inte vara så svårt att göra rätt.
På facebook står många gånger namnet ovan kommentaren som läggs men ändå görs det fel. Jag säger inte att ingen får göra fel för även jag skriver fel ibland men den dag någon har påpekat att jag har gjort fel, händer det aldrig igen.

Jag heter Emilie. E-M-I-L-I-E. Sex bokstäver. Hur svårt kan det vara egentligen?
Jag heter inte Emelie, Emely, Emmelie, Emili, Emmely, Emily eller någon annan stavning utan Emilie. Emilie det är jag. Emelie är det inte. Det finns ytterst få stavningar jag inte fått skickat till mig och jag har gjort det för vana att alltid bokstavera mitt namn för att det inte ska bli fel.
I efternamn heter jag Pilthammar. Jag tycker inte det är så krångligt det heller men med jämna mellanrum kommer det någon fantasifull stavning; Pillhammar, Pitthammar, Pitlhammar, Pjitrhammar.. Det går att fortsätta. Att efternamnet blir fel kan jag ändå köpa på något sätt då jag tycker att förnamnet är viktigast.

När jag nu har börjat nytt jobb med många klasser är stavningen av elevernas namn en av sakerna jag försöker lära mig först. Barn har svårt att förstå att det kan vara klurigt att minnas alla första dagen (även om det brukar gå förvånansvärt bra) men att gå in och få runt åttio nya elever sätter hjärnan på prov. När omdömena ska sättas ska jag veta vilka alla är och då kommer jag sätta stavningen med. Det är viktigt och skulle det bli fel blir de stötta.

De gånger jag är med i tidningen blir det rätt ungefär varannan gång. Sist skrev jag extra att jag ville de skulle stava mitt namn rätt då vi kommer behöva titta på den bilden många gånger men nej. Det blev fel ändå. Det kanske inte är hela världen men jag heter Emilie oavsett vad andra tycker om den stavningen.

Ha en bra dag!
Hälsar, E-M-I-L-I-E =)

Nahid Persson Sarvestani

Nahid Persson Sarvestani hotas och känner sig rädd här i Sverige. Anledningen är att hon, som är en välrenommerad prisbelönt journalist, gjort filmer om sitt förra hemland Iran.
Filmerna är några år gamla för jag minns när de kom och minns att det blev hålligång runt dem. Nahid fick fly sitt hemland under den iranska revolutionen då hon inte längre uttryckte de åsikter regimen tyckte stämde med deras verklighetsuppfattning. Hon satte sig emot ett land som inte följer de mänskliga rättigheterna.

Jag har sedan ungdomen velat besöka Iran, eller Persien som jag då tänkt det och anledningen var Aladdin. Jag tyckte om den filmen när den kom och hade velat se landet på riktigt. Jag har vänner som har varit där på skidsemester och de var begeistrade. De filmer jag sett därifrån visar ett fantastiskt land gällande naturvyer men det faktum att de som styr sitter kvar och inte bryr sig någonting om rättigheter som borde vara självklara stoppar besöket.



landskronadirekt.se

Nahid säger i intervjun att hon inte kan förstå hur hennes forna, nu åter igen, landsmän kan fly ett land för att fortsätta samma hat här. Det förstår inte jag heller. Hon är rädd för sina landsmän som hon uttrycker det. Ingen ska behöva vara rädd för att uttrycka någonting i Sverige.
Politik och samhällsproblem är vad hennes filmer visar men tydligen har dessa människor, som även startat en facebookgrupp för att stoppa henne, varken förstått att det verkligen är så det ligger till i deras hemland eller att filmerna är några år gamla.

Då tänker jag såhär. Var ligger felet?
Det enda jag kan se är att Sverige som land är alldeles för dåliga på att berätta vilka skyldigheter och lagar vi har i vårt land. Vi har yttrande och tryckfrihet. Flyr du en diktatur som förtrycker dig ska du självklart få komma hit och få den hjälp du behöver men man kan inte komma hit och begära att hatet ska få fortsätta. Det finns inget öga för öga i Sverige. Här har vi en lag som reglerar vad man får och inte får göra. Att hota någon för att denne har uttryckt något som i vissas öron inte är passande är ett brott men att göra en film om problemen i sitt förra hemland är det inte.
Att hota någon måste bedömas som ett grövre brott, speciellt när du hotar någon för dennes åsikter. Det enda det leder till är hat och ett nytt förtryck.
Jag hoppas verkligen att Nahid orkar stå upp för sig för kvinnor som henne behövs överallt oavsett vilket land eller vilken kultur de har. Människor borde lämna hatet samma sekund de flyr det land de inte längre kan stanna i. Hat föder bara hat.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nahid_Persson_Sarvestani
http://www.svt.se/kultur/film/nahid
http://www.wmm.com/advscripts/wmmvideo.aspx?pid=8
http://www.wmm.com/filmcatalog/pages/c718.shtml
https://www.youtube.com/watch?v=IMfLzPzY2-s (Hela filmen)
Sök på "Prostitution behind the veil - iran" så kommer hela filmen i delar upp på youtube.