Jag är född och uppvuxen i Hällevik i Sölvesborgs kommun.
I snart fyrtio år har jag bott här och alltid trivts. Fick turen att arbeta på skolan här och mina barn får växa upp i en by där alla vet vilka alla är, både på gott och ont.
Den första politiker som jag faktiskt kom nära var det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet Jens Åberg. Våra familjer umgicks och hans femtioårsdag firade vi tillsammans i Spanien.
Jag tyckte alltid om honom och en av berättelserna kring hans politiska karriär var cykelbanan till Nogersund som han envisades med att bygga, tvärtemot vad partiet hans ville.
Han lyssnade dock på kommuninvånarna och genomförde det som idag är en självklarhet för alla - cykelbanorna!
Det gjorde inte mig till socialdemokrat då och inte heller nu, men jag tyckte om Jens för den person han var för mig.
Igår samlades tre partier för att sätta laget före jaget.
Sd, Kd och MED samlades i Sölvesborg för att samla ihop listorna till en folkomröstning som rör sig kring de politiska lönerna i kommunen. För mig är det en självklarhet att tänka om, men det har visat sig tydligt att den egna lönen var viktigare än löftena man gett till kommuninvånarna.
Man gjorde tvärtemot vad man lovade tre dagar innan valet gick av stapeln.
Mest intressant är då att läsa kommentarer från dem som hycklar mest: moderaterna.
Socialdemokraterna kommer inte förlora på att de samarbetar men moderaterna, som lovade att upprätthålla det de redan satt i.
De har blivit de stora förlorarna.
Det spelar ingen roll vad de gör, så kommer de att få se sanningen i vitögat om tre och ett halvt år.
De bröt sina löften och den chansen får man inte igen.
Vad heter det.. som gråter för betalda poster har åsikter och man förvånas över en bild. Jag får väl tipsa dem om att det kan vara en ny idé till konst eller kan säkert media vränga till det så att det kan resultera i en uteslutning.. om jag varit moderat. Partiet som försvaras av sliskiga människor som precis blivit medlemmar och plötsligt vet exakt vad som hänt sedan 1900 frös ihjäl, likt små barn som envisas med att just den platsen satt just JAG på FÖRST!
I moderaterna, där får alla vara med eller ta en timeout, så länge de inte har skämtat på en bild för då j'vlar!
Jag kan se hur rädslan lyser igenom för de vet att deras förtroende är skadat och informationen går varm i grupperna. Vad hände!?
MEDborgerlig Samling fungerar inte så och vi i MED Sölvesborg är en fantastisk grupp som stöttar istället för att sänka.
Här är högt i tak och man kan skilja på det viktigaste som finns: Sak och person.
Redan i MEDs partiprogram från kommunen i somras kan man läsa att vi vill stoppa den politiska adeln. Vi anser att ett tjänstemannaansvar är nummer ett, och att lönerna för politiker ska sänkas.
Undrar du mer?
Just detta kan läsas under punkt två.
Den gemensamma åsikten i att kommuninvånarna i Sölvesborg ska få valuta för sina skattepengar är enande. Giriga politiker och det vi i MED kallar för politisk adel, det måste bort.
Ingen ska sitta som politiker för lönen och vi har många idéer kring vad som ska ske i framtiden.
Det många vet med mig, det är att jag inte kan bli köpt.
Min åsikt är inte till salu under någon form och sedan barnsben finns det vissa saker som för mig är helt heliga: Skilj på sak och person.
Jag är fostrad så.
Jens Åberg var en politiker för mig, men inte bara det.
Han var den leende och glade mannen på semestern men även den som hade pondus och sa vad han tyckte när alla andra gick emot.
Det beundrar jag, oavsett parti och person.
Att stå för det man säger, för precis motsatsen gjorde mina tidigare partikamrater i Sölvesborg.
Folkomröstningen i Sölvesborg kommer förmodligen inte förändra någonting för den maktgalne, som enbart sitter där för sina pengar, kommer inte flytta sig förrän några tar i och lyfter bort henne.
En folkomröstning är dock en tydlig signal om vad som komma skall.
Laget före jaget.
Tänker man så kan man inte höja sin egen lön.
Tänker man så, så arbetar man dock för kommunens bästa och att invånarna ska få så mycket utav sina skattepengar som möjligt.
Tänker man på laget före jaget, så skiljer man på sak och person. Då ser man också storheten i att Jens Åberg gick tvärtemot sitt eget parti, för folkets vilja om en cykelbana var viktigare än att partikollegorna ansåg att pengarna skulle läggas på annat.
Eller sig själv.
