Ursäkt till fosterbarnen

Idag kom äntligen ursäkten till de stackars barn som fått utstå fruktansvärda saker under sina fosterhemsplaceringar, idag kallade familjehemsplaceringar. Ingen vet hur många av dem som inte orkade såhär långt, som gav upp innan. Tanken slår mig dessutom mer än en gång att det hade förmodligen varit fullt möjligt att det pågår liknande än idag på andra utsatta barn. Jag är övertygad om att det är betydligt svårare att ta sig igenom utredningarna idag med syftet att man ska behandla dem illa men det är garanterat inte omöjligt. Den inställning man får höra om att familjehemsföräldrar inte ska bli för fästa vid "sina" barn hjälper mig inte precis på traven att inte tro det heller. Jag undrar hur lång tid det ska ta att tvätta väck det gamla ordspråket "blod är tjockare än vatten". Visserligen tror jag det bästa är att barn är med sina föräldrar i den mån det går men det finns många barn som hade klarat sig mycket bättre utan dem. Och självklart ska de då komma till ett bar familjehem som behandlar dem som om de var deras egna barn.