Föräldrar. Och barn.

I min familj är det så mycket som känns självklart. Har jag inte hört av mig så ringer de eller tvärtom. För mig är det det normala. Själva julafton är inte det viktiga bara det går ihop med en dag där vi kan träffas alla och bli fetare. Kan försvara de jag känner som är vuxna barn eller barn och inte har tid med föräldrarna men motsatsen borde inte finnas. Hur kan föräldrarna inte ha tid med sina barn? De bryr sig inte om barn och barnbarn och hjälper inte till med någonting även om de inte bett om barnbarn, men de är ju ändå mor-farföräldrar. förstår inte hur det går ihop. Samma människor kommer med all sannolikhet begära att de ska få all hjälp de behöver av dessa barn och barnbarn när de blir gamla och behöver hjälp. Blod ska vara tjockare än vatten men jag förstår de jag känner som helt enkelt slutar umgås med familjen för när det tar mer energi är det ger glädje är det ingen ide att bry sig mer. Jag tänker aldrig bli så i framtiden. Familjen går före allt.