söndag 31 mars 2013

Vapen lösning på problem?

Detta är för mig höjden av dumhet. Jag är väldigt liberal i väldigt mycket men detta med vapen och USA tycker jag är väldigt konstigt. Tror de verkligen att fria vapen till alla får stopp på våldet?
Jag tror Sverige har helt rätt i detta.
Strängare regler och mer restriktioner gällande vapen.
Jag är dock väldigt medveten om att det absolut inte är omöjligt att få tag i vapen här i Sverige heller. Den som vill få tag i ett vapen har förmodligne inga större svårigheter för det och jag vet vem jag skulle höra av mig till om jag hade känt att jag var i behov av ett.
Jag skulle aldrig utnyttja det. Jag vill inte ha vapen i min närhet.

Jag tror att USA behöver gå in och ordna lagar som täcker hela landet och inte att varje delstat ska bestämma det själv. Helt uppenbart, med alla skjutningar de har haft, är något fel.
Jag tror inte att fri tillgång till vapen hjälper mot detta.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16513211.ab

lördag 30 mars 2013

Nordkorea och King

Om du fått veta vad Stalin/Lenin/Hitler skulle göra innan de gjorde det. Hade du stoppat det?
Vi pratar mycket etik och moral i skolan samt tittar på nyheterna varje vecka.
Frågan som kommer upp när nyheterna om Nordkorea och Kim Jong-uns upptrappning, är varför ingen gör något. Det är elever som tagit upp varför inte bara någon går in och plockar bort honom. Mitt svar blir att det med all sannolikhet hade kommit en ny ledare som var likadan och följdfrågan blir då att varför inte göra likadant med honom också?

Jag tror inte att våld löser några problem och Nordkoreas befolkning är hjärntvättat men..
Varför inte?
Varför går ingen in och löser upp detta land för att hjälpa befolkningen?

En av mina favoritförfattare är Stephen King. Han skrev en bok 1979 som heter The Dead Zone, Död Zon. Boken tar upp exakt detta dilemma. Om du får veta vad som ska hända, tar du saken i egna händer och tar bort personen innan denne hinner göra någonting som skapar ett stort lidande för många?

Nordkoreas befolkning lever i svält och sist jag såg Matrix funderade jag över deras situation. De lever i en stängd värld där ytterst lite information sipprar in och ut. De tror säkert att de har det bra för de vet inget annat. De flesta vet förmodligen inte vad de missar för de borde då ha gjort uppror.
Länken underst är skrämmande. Det är ett klipp från Nordkorea med barn som spelar gitarr.
Vilket är då bäst? Att leva i den stängda världen och tro att det är så det ska vara eller vakna upp och se hur världen ser ut på riktigt? Som ett Matrix?
Länken underst är skrämmande. Min uppskattning av deras ålder är att de är cirka fem-sex år. De ler skrämmande. Jag tror inte det är fel att barn får lära sig saker men detta är fruktansvärt.

Hela världen kommer drabbas om det blir krig i Korea. Startar de ett kärnvapenkrig från Nordkoreas sida kommer det finnas i mycket luft på vår planet. Ska vi då sitta och vänta på att detta händer eller hoppas på att något sådant aldrig händer? Det är förmodligen så att vi får ställa vårt hopp till USA som så många gånger förr och det är bara till att hoppas att så få människor som möjligt kommer till skada eller dödas.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5490077
http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6d_Zon
https://www.youtube.com/watch?v=gSedE5sU3uc

fredag 29 mars 2013

Läraryrkets status

Den dag någon blir sjuk är den enda önskan de har, förmodligen, att man ska bli frisk igen. Det är helt plötsligt det viktigaste i hela världen. Inga pengar i världen hjälper. Vilka vänner du har hjälper inte. Du kan vara president men det hjälper inte om du får en sjukdom som det inte finns ett botemedel mot. Pengar är dock det enda som verkar vara viktigt i dagens samhälle.
Jag som moderat borde ju avguda dessa lappar och verkligen anse att det är det viktigaste.
Det är det inte. För mig är tiden det viktigaste. Tiden med familjen och vännerna betyder så mycket mer än vad jag får i lön.
Pengar gör mycket saker enklare men jag skulle offra vad som helst för att Lilleman inte ska växa upp och säga att jag var någon som fanns där ibland. Barnen är det viktigaste. Den dag jag sitter på ett hem ensam har jag med all sannolikhet bäddat för det själv. Jag tänker aldrig sätta mig i den sitsen. Jag slutade jobba heltid när Lilleman flyttade hem. Han är värd så mycket mer än de pengar jag förlorar på att inte jobba heltid. Vi klarar oss på grund av de val jag gjort tidigare i mitt liv. Jag tänkte till innan jag kom hit och såg till att jag skulle kunna ha det hyfsat.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/langa-dagar-och-dalig-lon-lararyrket-har-sjunkit-i-status

Läraryrket har dålig status. Det är lätt att komma in på utbildningen. Utbildningen är inte bra. En lärarlegitimation stjälper mer än den hjälper. Lönen är dålig. Dagarna är långa. Loven är inarbetad tid. Yrket har få ljuspunkter men om lönen höjs blir det så mycket bättre.

Allt ovan hör jag med jämna mellanrum och tillåt mig tvivla. Jag har jobbat inom vården, plockat jordgubbar, inom fiskindustrin, i olika affärer med allt som det innebär, på en bondgård, som florist, som musiker, i kyrkan, inom politiken, inom handikappomsorgen, inom förskolan och alla delar av skolan utom gymnasiet. Det ställe som helt klart ger sämst betalt med sämst arbetsvillkor och tider är musiken. Jag gnäller inte för det. Jag spelar av en annan anledning än pengarna. Jag trivs med att spela!
Det yrke där flest helt klart gnäller är inom skolan.
Jag älskar mitt jobb inom skolan.
Jag trivs med eleverna, byggnaden i sig och mina arbetskamrater.
Min arbetstid börjar strax innan åtta men jag kommer minst en timme innan för jag tycker det är lättare att koncentrera sig då. Jag är på skolan betydligt mer än vad jag ska vara men det gör inget för jag trivs med mitt jobb. Jag älskar det!
Den dag jag inte trivs längre eller ser fler nackdelar än fördelar så byter jag.
Visst, lönen är inte den bästa om man jämför med andra yrken men vad gör det när man trivs.
Jag är ledig alla helger, alla röda dagar, alla lov (jag vet, det är inarbetad tid) och jag trivs med det.
Jag har jobbat varannan helg i nästan tio års tid och det störde mig inte alls då.
Ska jag jämföra lönen jag har som lärare med den jag får för att spela skrattar jag.
Jag tror ingen skulle vilja byta de lönerna. Timpengen som musiker hamnar en bra bit under femtio kronor i timmen. Det är dessutom obekväma arbetstider och det finns inget obtillägg.

Jag tror att det bästa sättet att höja statusen för lärarna är att de som redan är i yrket talar om fördelarna istället för nackdelarna. Berätta att det är världens bästa jobb!
Har du inget att jämföra med så gör något annat ett tag för att sedan komma tillbaka.
Var jag än är berättar jag att jag älskar mitt jobb som lärare.
Jag framhäver fördelarna med att få vara ledig hela sommaren och att kunna vara hemma med familjen alla kvällar och helger. Jag skulle kunna gå ut och ta en debatt om hur bra det är att jobba som lärare när som helst och jag rekommenderar alla som trivs med människor, barn och ungdomar, att läsa till lärare. Det är det bästa yrke jag någonsin har haft och jag stortrivs med det.

torsdag 28 mars 2013

Flygrädd? Japp.

Jag är tydligen som många andra i Norden. Jag tillhör dessutom svenskarna där vart fjärde är det. Jag är flygrädd. Riktigt flygrädd.
Det står i länken nedan att det vanligaste sättet att råda bot på det är att helt enkelt bli ordentligt full. Det har jag testat och det fungerar så länge man fortfarande är välkommen på planet.

supershero.shapemeup.se
Det är dock inte lika kul när man sätter sig på planet och inser att man måste på toaletten på grund av allt man druckit innan man steg på, men då inte får resa sig för att planet precis ska lyfta.
Känslan som kommer då är panik.
Att hamna jämte mig är ingen höjdare.

Jag pratar väldigt mycket i vanliga fall. Blir jag nervös utökas ordflödet kolossalt och jag skulle förmodligen kunna föra en hel konversation med en cementvägg bara för att slippa tystnaden.
Jag tål ingenting i alkoholväg och efter fyra öl är jag alldeles för påverkad.
Det positiva i det är att ju mer jag dricker desto tystare och inbunden blir jag.
Problemet blir att jag utöver det blir trött och illamående.
Jag blir aldrig någonsin bakfull och kan vakna tre timmar efter jag somnat med mina ADHD-gener på topp. "Dagen efter" brukar jag hinna med mer än vad jag gör två vanliga dagar.
Det har hänt att jag knappt fått följa med flyget. Jag fick böna mig ombord.

Min logik säger mig att jag inte ska vara rädd. Jag kan statistiken och jag vet att det är farligare att köra bil men det hjälper inte. Jag har varit med och nödlandat en gång för över tio år sedan och flygrädslan kom med det. Innan dess var jag aldrig rädd. Det är ingen höjdare att vända halvvägs ut över Atlanten för att gå ner och nödlanda. Tystnaden på planet var fruktansvärd. Efter det har jag även varit med om att ett flyg som jag satt i var på väg att landa men fick lyfta igen för att sedan landa från ett annat håll på grund av väldigt starka vindar. Det var ingen höjdare heller och allt har spätt på rädslan.
Mitt stora problem kommer till kontrollen.
Jag är ett kontrollfreak och jag känner att jag har kontroll i en bil men inte på ett flyg.
Jag måste alltså lita på att piloten är nykter och kan sitt jobb.
Jag vet att sannolikheten är liten att det ska hända någonting men den lilla biten räcker för att förstöra. Jag inser att jag måste klara det för att åka på semester till exempelvis Asien med bil är inget alternativ. Jag har rest med flyg nykter men det innebar mardrömmar minst en vecka innan jag ska resa. Med min tro på reinkarnation borde det inte vara ett problem men jag kan inte hjälpa det.
Skönt att slippa vara ensam.

http://nyheter.destination.se/769/svenskarna-dricker-mest-och-ar-raddast?utm_source=AB&utm_medium=Mittspalt&utm_content=kvinna_som_dricker&utm_campaign=svenskarna_super_mest&%23xtor=AD-500-[destination]-[TF_Resor_Mittspalt]-[Puff_huvudspalt]-[aftonbladet]-[]-[]

onsdag 27 mars 2013

Helt ok att tafsa..?

Artikeln är från igår och berättar om en kvinna i Lund som på dansgolvet blivit tafsad på av en okänd man. Hon går efter honom och ger honom ett slag som knäcker hans näsa.
Hon dömdes för misshandel och ska betala honom 1860 kronor i böter.
Han fick ingenting då det inte går att bevisa att han gjort något.

http://www.dagensjuridik.se/2013/03/knackte-nasan-pa-tafsande-man-pa-dansgolvet-kvinna-doms-misshandel

Det finns nog ytterst få kvinnor som inte blivit utsatta för detta och det är fruktansvärt obehagligt. Att kvinnan inte har slagit med en gång förstår jag. Det första jag skulle göra är att kolla om det är någon jag känner. När det går upp att det inte är det kommer en tyst chock över att någon faktiskt inkräktade på min kropp utan att jag vill det. Det må inte vara en våldtäkt men obehagligt är det.
Det är väldigt svårt att få mig riktigt arg. Irriterad kan jag vara och förmodligen otrevlig på de flesta sätt men riktigt arg är det sällan jag blir. För många år sedan på ett av alla jobb jag varit på var det en herre som hade för vana att komma med väldigt långa fingrar och tafsa precis på alla ställen han kom åt. Det fanns ingen på arbetsplatsen som tyckte om det men få sa något.
Att herren inte hade riktigt "alla hönsen på rätt ställe" ansågs vara förmildrande och istället undvek alla att gå nära honom när han kom. Vi som blev utsatta var alla x-kromosomer.
En dag sa jag till honom att han inte fick röra mig och han stod som ett frågeteccken men sa inget.
Gången efter han försökte kom min reaktion omedelbart och han fick en lavett.
Efter det fick jag vara ifred så några höns hade helt uppenbart inte rymt.

Den stora skillnaden i detta är att kvinnan på discot dröjde med att slå vilket gör att det inte räknades som självförsvar. Självklart uppmanar jag inte till våld för det löser inga problem men jag förstår henne. Bara för att man är kvinna ska man inte få stå ut med vad som helst.
En individs kropp är en privat sak som den själv bestämmer över.

tisdag 26 mars 2013

Situationen på Cypern

Jag är ingen expert på ekonomi och jag är totalt värdelös på att hålla ordning på alla papper. Dagens teknik med dropbox och iCloud är som skapat för mig. Allt finns alltid tillgänligt på internet för av någon anledning tycker jag att det är betydligt lättare att sköta det när det finns abstrakt i en dator. Ska jag sätta in papperna i en pärm blir det problem direkt för jag är för lat för att sätta in dem med en gång utan de hamnar istället i en hög på skrivbordet. Precis som om det är jobbigt att sätta in dem direkt med en gång. Två gånger om året sätter jag sedan in dem i en pärm och då efter att ha gått och haft panik i många månader över att jag måste göra det. Det är likadant varje gång.

Med tanke på detta skulle jag aldrig kunna ta över efter Anders Borg. Vilket parti någon än tillhör och vad man än tycker om honom som person tror jag knappt det finns någon som kan påstå att inte Sverige, mycket genom hans förtjänst, klarat sig riktigt bra genom den kris som främst resten av Europa drabbats av.
Det går dock rätt lätt att se den röda tråd som genomsyrar de länder som har mest panik nu.
De har alla haft samma partibeteckning på styret även om de inte heter som i Sverige.
En politik som genomsyras av dåligt ekonomiskt styre.

Ska man ha hand om en större organisations ekonomi, såsom ett lands, behöver man använda pengarna som man använder dem i sitt hem. Då menar jag inte som ett par från lyxfällan utan som någon som sköter den.
Det hör till sunt bondförnuft att ha en sparad buffert för oförutsedda utgifter.

När ett land går bankrutt är det lätt för alla att skrika högt. Jag tycker synd om de som nu kommer ryka på extra skatt men helt ärligt stör det mig inte. Det finns en väldigt enkel anledning till det:

"Inkomstskatt
Inkomst EURSkatt %
0 - 19 5000
19 501 - 28 00020
28 001 - 36 30025
36 301 -30"

Citatet är taget från länken nederst. Detta betyder att en normalinkomsttagare på Cypern i princip inte har någon skatt alls. Nederst här kommer skattesatsen i Sverige. Det är bara att jämföra och se varför det blir som det blir. Jag garanterar inte att siffrorna stämmer till hundra procent och det är möjligt att jag har missuppfattat det men som jag läser och ser på det hela hade det varit riktigt ekonomiskt bra för mig att bo på Cypern innan detta hände.
Det kallas att ta ansvar för sin ekonomi.

Jag lider med dem som blir drabbade av denna kris men då det är demokratiska val även på Cypern är det enda sättet de kan visa sitt missnöje på genom att rösta annorlunda nästa val. Som jag ser det är det klart att EU ska hjälpa Cypern igenom sin kris med hjälp av lån men de ska också betalas tillbaka för de lånen är mina med fleras skattepengar. De lånar från oss som skött vår ekonomi.

"Inkomstskatt 
Sverige har tre inkomstskattnivåer (2009):
  • 0 % 0 till 18 700 kr (18 700 = Grundavdrag)
  • Cirka 31 % (landstingsskatt ca 7 %, kommunalskatt ca 24 %, med olika nivåer i olika kommuner ): 18 200 till 380 200 kr. (380 200 kr = 367 600 kr (den egentliga skiktgränsen) + 12 600 kr (Grundavdrag vid denna bruttoinkomst))
  • 31 % + 20 % (statlig skatt): 380 200 kr till 538 800 kr. (538 800 kr = 526 200 kr (den egentliga skiktgränsen) + 12 600 kr (Grundavdrag vid denna bruttoinkomst))
  • 31 % + 25 % (statlig skatt) + 28 280 kr: 538 800 kr och mer."

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/avtal-om-cypern-klart-i-elfte-timmen_8028110.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/cypern-kan-pusta-ut-till-pa-torsdagen_8032134.svd
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skatt_i_Sverige
http://www.cyperninvest.se/index.php?option=com_content&task=view&id=39&Itemid=54

måndag 25 mars 2013

Självklart för pågatåg till Blekinge!

Jag upprepar ständigt att det viktiga är sakfrågan och inte personen. Jag har skrivit många gånger att det är viktigt för mig att skilja på sak och person och att det går över alla gränser. Jag kan inte tycka illa om en person för dennes åsikter så länge den inte har gjort mig eller min familj något.

Precis som att jag tycker EU är viktiga i vissa frågor men fullständigt ska sluta lägga sig i andra finns det saker som är viktigare än partigränserna. Det finns andra tillhörigheter för att någon ska passa in i en grupp. Med exempelvis mitt musikintresse är det många gånger svårt att hitta musicerande vänner (särskilt med min förkärlek till Afzelius, Wiehe, Imperiet) som tänker i samma politiska banor som jag men det är bara en del av mig.

Pågatågen är en fråga som visar att just partitillhörigheten inte alltid är allt. Vår kommungräns är det som sammansvetsar alla partier i Sölvesborg, från vänster till höger. Vi vill alla ha hit pågatågen. Jag har andra partikamrater i övriga Blekinge som tänker tvärtom för att de inte bor i samma kommun.

För mig innebär pågatågen till Blekinge ett stort steg framåt. Jag är övertygad om att det ger näringslivet en skjuts samt att fler människor kommer bli intresserade av att flytta till vårt lilla län när det finns möjligheter till bra pendling.
För Sölvesborgs del skulle det innebära halvtimmestrafik till Skåne och sedan vidare till Sverige och Europa. Av all information jag har fått kan jag inte se några nackdelar med denna satsning och jag tror att man ska ligga i framkant på en våg. Vi har fått detta erbjudande nu och jag tycker att vi ska ta det. En sak utesluter inte en annan.
Om det är servering eller inte på ett tåg bryr jag mig inte om då det inte är något jag utnyttjar ändå. Jag är tacksam om jag kan åka med utan att krypa runt och må illa på grund av min åksjuka. Däremot är jag säker på att det lönar sig mer för vårt län att prioritera fler tåg än servering på tågen.
Jämför jag fler stadsbussar och pågatågen tror jag även där att det är viktigare att få in tågen som ger fler människor möjligheten att pendla än att det ska vara fler bussar inom en kommun.
Vi är ju inga stora städer i Blekinge.

Min röst för pågatåg till Blekinge hade varit självklar.

http://www.pagatagnordost.se/samhall.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5480731
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5483119

söndag 24 mars 2013

Clowner utan gränser

Vissa saker imponerar väldigt mycket på mig. En av de sakerna är människor som är beredda att offra sig själv, sin karriär och sitt liv för att hjälpa andra människor. Att åka som voluntär till ett krigshärjat land går inte att räkna som någon större merit och ger inga pengar.
Det ger garanterat betydligt mycket annat istället.

Clowner utan gränser må kanske inte vara en av världens mest behövliga organisationer men då det sägs att det sista som lämnar en människa är hoppet är det inte fel att dessa människor åker runt och ger barn i flyktingläger en möjlighet att glömma bort den verklighet de lever i för en stund.
Det är så lätt att gnälla över sin egen situation och det är svårt att sätta sig in en andra människors liv.
Jag beundrar dessa människor som åker iväg på detta.

http://skratt.nu/

Jag har många gånger suttit och läst igenom anmälningen till GMU för att sedan läsa in KMU
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Jobba-har/Bli-soldatsjoman/Grundlaggande-militar-utbildning/
då det är en väg att gå för att kunna åka iväg och göra skillnad någonstans i världen.
Jag har aldrig trivts med att bara leva mitt liv med mig utan vill göra något för någon annan.
De val jag tagit tidigare stoppar mig från att nu göra denna utbildning och jag ångrar att jag aldrig gjorde lumpen när jag hade anmält mig till det för över tio år sedan.
Jag skulle aldrig kunna åka iväg och lämna barnen nu. Om tio år eller i nästa liv.
Det finns förhoppningsvis en mening med allt.
Clowner utan gränser hade aldrig varit något för mig då jag med all sannolikhet inte räknas som någon rolig människa men det finns säkert andra sätt jag kunde tagit mig iväg på.
Jag beundrar de människor som gör detta väldigt mycket.

lördag 23 mars 2013

Earth hour 2013

En klimatmanifestation som förra året gjorde att 55% av alla hushåll släckte sina lampor. Det betyder att ungefär hälften inte släckte. Jag är en av dem.

"Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan."

http://www.wwf.se/vrt-arbete/klimat/earth-hour/frgor-och-svar/1417601-frgor-och-svar-earth-hour

Jag tvivlar starkt på att någon makthavare i något av världens länder som spyr ut sopor bryr sig om att vi släcker ner en timme om året. Det har pratats om klimatförändringar och global uppvärmning sedan jag var liten och ändå sitter jag här, den 23 mars 2013, och tittar ut på snön som ligger på marken. Uppvärmning? Jag hade inte blivit ledsen av att slippa snön.
Allt förändras och det finns forskning som visar att jorden värms upp innan varje ny istid. Att vi släcker lamporna en timme gör ingenting åt detta.
Lägg en kampanj om att tänka smart på miljön istället.

I detta hushållet finns i princip inga sopor. Vi har full källsortering, alla lampor är utbytta till lågenergi och allt vi har kunnat göra för att hjälpa miljön en bit på vägen är gjort.
Nya bilar är uttittade för att de ska vara bra för miljön  och alla ärenden samplaneras för att slippa ligga och köra i onödan.
Jag känner att vi drar vårt strå till stacken och tycker snarare att det är hyckleri att släcka sina lampor för en kort stund en kväll för att sedan inte bry sig om någonting gällande miljön alla de andra timmarna om året.

Utöver detta lever vi i ett industrisamhälle som kräver energi. De skriver att anledningen till Earth Hour är att uppmärksamma klimatförändringarna. Min gissning är att om vi går ut på stan och frågar är det inte svaret vi kommer få av de flesta.
Varför släcka en timme om året när vi under julen sprider ljuset runt oss i form av utebelysningar i vart och vartannat träd samt stjärnor och ljusstakar i alla fönster? Jag finner ingen mening med detta och tycker att det borde finnas bättre sätt att få människor att tänka på klimatet. Vi lever i ett industrisamhälle som kräver energi. Se till att vi har det och se till att vi får den genom ren energi från exempelvis kärnkraft.
Ikväll kommer jag göra precis likadant som alla andra kvällar om året då det är snö, mörkt och kallt ute; tända brasan, alla ljusen och krypa ner under min värmefilt och se något förhoppningsvis bra på teven innan jag sätter mig vid datorn för att uppdatera mig på dagens nyheter.

fredag 22 mars 2013

Politiker och socialtjänsten

Barn som far illa på olika sätt är det som gör att jag orkar syssla med allt vad politik heter. Tanken att jag ska kunna förbättra det för dem. Det har alltid varit det ämne som ligger mig varmast om hjärtat. Inga barn har bett om att finnas till utan de finns till för att vuxna människor, förhoppningsvis, tagit ett beslut om att de vill ha dem.

Tyvärr fungerar det inte alltid och då är det viktigt att samhället går in och stöttar upp. Då jag under många år har varit förtroendevald har det hänt mer än en gång att jag har kommit till ett möte för att se när någon sitter och sover eller öppnar sitt kuvert med sina papper när de kommer dit. Jag förstår om någon har haft en dåligt natt och inte klarar att vara vaken mer än att de visat ett sådant ointresse att de inte ens öppnat och läst sina papper när de kommer till mötet. Vissa möten är dock viktigare än andra.

Jag tycker inte att den livssyn eller den politiska inriktning en person har ska få påverka saker som kräver många års utbildning för att kunna bedöma. Med detta i tanken är jag väldigt tveksam till att politiker ska sitta och ta det slutgiltiga beslutet för exempelvis familjehemsplaceringar.
Hur ska de kunna bedöma vad som är bäst för barnet?
De ser siffror och bokstäver på ett papper. De får information från de som träffat barnet och föräldrarna. Familjehemmet. Sedan ska de bilda sin uppfattning utifrån det och ta ett beslut som ska vara rätt.
De har aldrig träffat någon av parterna!

För ett tag sedan hörde jag en skrämmande inställning av just en förtroendevald person med en beslutsposition i sådana här ärenden. Denne persons uppfattning var att de biologiska föräldrarna alltid var bäst för barnet och att barns kärlek inte kunde köpas genom pengar i ett familjehem. Denne tyckte att bioföräldrarna skulle få mer hjälp att visa sin kärlek för sitt barn. Sådant ska man inte behöva lära sig i min värld. Det kommer automatiskt och detta är för mig så felaktigt så det finns inte. Med den inställning denne person har så skulle ett adopterat barn aldrig kunna få rätt sorts kärlek av sina föräldrar. Det har hänt mer än en gång, och av flera olika parter som jag hört, att socialen vill barnet ska träffa sina föräldrar för att föräldern vill det. Barnets bästa?

Min uppfattning om vårt land är att vi har en övertro på biologiska föräldrar. I vårt land går det inte att förverka sin rätt att vara just förälder och jag tycker det är fel. Man kan inte bete sig hur som helst och ändå ha samma rättigheter. Så fungerar det inte någon annanstans. Arbetar du med någon du inte trivs med byter du jobb. Trivs du inte med någon som privatperson umgås du inte med den personen mer. Vad är det då som gör att barn ska tvingas att umgås med någon de uttrycklingen kan säga att de inte vill träffa?
Dett gäller inte bara familjehemsplaceringar utan även vid vårdnadstvister.
När barnet uttryckligen säger att det inte vill besöka den ene föräldern av olika anledningar.
Ska barnet då tvingas?
Jag kan inte se barnets bästa i detta.
Vi ska följa FN:s barnkonvention och barnens rättigheter ska alltid gå först.
Regler bestämda av vuxna för barn men som bestäms av vuxna.

Jag tror att barnen skulle få säga till om betydligt fler saker. Hänsyn ska alltid tas till dem i första hand och min tro är att de som jobbar med de familjer och barn som har problem bör ta beslut rörande dem och inte förtroendevalda med, många gånger, dåliga kunskaper inom ämnet.

http://www.barnensraddningsark.com/fn-barnkonvention.shtml

torsdag 21 mars 2013

Sär skrivning och Svensson polis

För många år sedan myntade en vän till mig ett uttryck som jag inte hört innan: Svenssonpolis.
En Svenssonpolis är en person som ska tillrättalägga andra. En person som rättar andra och tror att de själv alltid gör rätt. Anledningen han kom fram till detta uttryck var många människors förmåga att gasa när han försökte köra om dem. Gärna kom det ett hellyse, en knytnäve eller något annat trevligt när han väl kom om den andre bilen. Anledningen var att de tyckte de höll hastigheten och då behövde inte någon köra om. För att tillrättavisa den som vågade göra det kom då bland annat hellyset efter.
Väldigt vuxet.
Vill någon köra om mig så gör jag mitt bästa för att underlätta för dem. Kan jag flytta mig gör jag det. Jag skulle aldrig få för mig att varken bromsa för att hota den bakom eller sätta hellyset i nacken på dem.

Vad har då detta med särskrivning att göra?
Jo. Jag är en Svenssonpolis inom väldigt mycket inom svenskan. Inte så lite heller.
Facebook är bra många sätt men jag kan bli knäpp på alla de människor som inte förstår hur man skriver vissa saker. Jag är ingen expert på detta och utger mig inte från att vara det men när man skriver in att "vi har varit på lek platsen" undrar jag hur man tänker. Vissa ord kan hänga upp sig i ens huvud men andra bör aldrig vara ett problem. Exempelvis "lekplatsen" bör inte vara svårt att lära sig. Det är ju ingen som klättrar upp i skor stenen. Ett ord kan få en helt annan innebörd genom att det delas upp men många verkar inte ha insett det. Länken nedan är till några av de vanligaste felen som ses ute.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Lista_%C3%B6ver_vanliga_spr%C3%A5kfel

Jag har fått veta mer än en gång att jag är en bitch när jag rättar människor i min närhet med han/honom eller hon/henne. Jag vet att det är vår dialekt som ställer till det för vi pratar så men det gör det inte rätt.
Jag hade väldigt svårt för rättstavning när jag var yngre men det hjälptes av att jag läste desto mer.
Att få höra radioprogram där programledaren inte klarar av att prata korrekt svenska gör att jag stänger av kanalen. Jag tycker det är fruktansvärt att mina skattepengar ska anställa någon som inte klarar av att prata korrekt svenska i barnprogram som många ungdomar och barn lyssnar på.
En programledare ska inte kunna säga att "jag gick hem till hon". Det heter "henne"!
De som jobbar i media ska om några kunna detta.

Jag vet att jag inte kommer någon stans med detta in lägg och att jag för modligen bara ses som en tönt genom det men jag bjuder på den. För mig är det viktigt med så korrekt svenska det bara går på de platser där barn och ung domar befinner sig.

onsdag 20 mars 2013

Straffen i Sverige

Ibland undrar jag vart vårt land är på väg. Det känns som om jag tjatar vissa ämnen om och om igen utan att det spelar någon som helst roll. Flickan som tog sitt liv framför tåget i Kumla har inte passerat många obemärkt förbi. Att som trettonåring vara så trött på sitt liv att man inte orkar mer är fruktansvärt.
När nyheten sedan kommer att det är en medelålders man, som dessutom arbetar med barn, som utsatt henne för det som gör att hon inte orkar längre är hemsk.
Inga barn ska behöva gå igenom detta.

Då kommer nästa tanke. Att det är en medelålders man som arbetar med barn förvånar mig inte.
Om någon nu har läggning mot pedofili bör det vara en självklarhet att dessa personer söker sig till arbeten eller kontakter där barn finns. Är du intresserad av musik hittar du grupper i samhället som tycker om det.
Det fruktansvärda kommer när det visar sig att mannen med all sannolikhet hade fått ett högre straff om han lurat staten på några miljoner. Vilket är värst?

För mig är det en självklarhet att när det drabbar en enskild person ska straffet vara betydligt högre. En etta före eller en nolla efter alla straff i Sverige så hade jag varit nöjd. Främst då på våldsbrott av olika slag.

Längst ner är en artikel från Sydsvenskan som visar vad jag menar. Mannen har utsatt flickan för sexbrott och får då ett straff på åtta månader. Med tanke på att han förmodligen suttit häktad under tiden släpps han garanterat fri direkt när detta domslut från hovrätten kom. Är det ok?

Jag tror att det hade varit bättre att höja straffen för förstagångsförbrytarna och då speciellt om det är yngre människor. Skräm dem. Svenska fängelser är kanske inte det någon blir rädd för men lås in dem ett par veckor för att visa vilken framtid de går till mötes. Hellre att det fungerar avskräckande än att någon ska tycka synd om dem. De i min bekantskapskrets som har problem har haft dem sedan de tidigare tonåren men har inte fått ett straff förrän de kommit en bra bit över tjugo år. De har då varit aktiva i minst tio år. Jag tror att det hade varit bättre att markera för dem med en gång vad som är rätt och fel för det hjälper bevisligen inte att tycka synd om dem och skylla på deras trassliga bakgrund.

Jag hoppas verkligen mannen de nu tagit en för flickans självmord får ett straff med vård för som jag förstår det är det enklare att hålla en person inlåst en längre tid då. En man som gör såhär med barn bör inte vara ute i samhället och ska inte ha tillgång till en dator när han är inlåst.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5479258
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5475510
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5470302
http://www.sydsvenskan.se/lund/hovratten-sankte-straff-for-sexbrott/

tisdag 19 mars 2013

Vänner, bekanta och Facebook

Vår tid och sociala medier gör att gränserna flyttas. Det ser inte ut som det gjorde tidigare. Att hålla kontakt med människor har på ett sätt blivit lättare men på andra betydligt svårare. Tack vare de sociala medierna kan jag ha kontakt med mina vänner runt om i världen, det finns inga gränser längre. Det enda hindret är tidsskillnaden men med min normala dygnsrytm är inte det något problem.
Att få mig att svara i en telefon är dock inte lätt. Att försöka pricka in att ringa mig precis när jag kan ta det är i princip helt omöjligt. Jag har en hemtelefon som finns av en endaste anledning och det är min mormor. Lättast är alltid det skrivna ordet så svarar jag när jag kan och jag tror inte jag är unik i detta.

Jag beklagar om jag trampar någon på tårna men vännerna kan delas upp i olika grupper. En väldigt vis kvinna sa att skillnaden på sociala medier och verkligheten är vänner och bekanta. De flesta på exempelvis facebook är bekanta. Det betyder inte att jag bryr mig mindre om dessa människor. De riktiga vännerna är de jag skickar ett sms eller ringer till när det hänt någonting. Det händer dock inte så ofta det heller. Det är de människorna som jag aldrig behöver förklara ett problem för utan de förstår utan att jag säger någonting. Det är också de som skickar ett sms när de inte hört något på länge bara för att se att allt är ok.

Många gånger känns det som att det är de "gamla" vännerna som på något sätt etsat sig fast. På något sätt kom de in i en tid då man fortfarande var väldigt formbar och inte hade kommit fram till exakt vad man tycker och tänker om allting. De har sedan hängt med i många år även om vi varken träffas eller pratas vid så vet man var man har dem.

http://www.metro.se/halsa/professor-facebook-triggar-personlighetsstorningar/EVHlkn!y1imVaaXqACU/

Jag uppdaterar min facebook med jämna mellanrum. Ibland kan det komma väldigt många på en dag och ibland kan det ta veckor mellan gångerna. Jag skriver ytterst sällan om familjen eller hur bra allt är. Jag gnäller hellre. Jag har väldigt svårt att se varför jag skulle skryta, ljuga eller överdriva om mitt liv. Jag har tvärtom väldigt svårt för dem som alltid uppdaterar med vad bra de har det och har länge trott att de som alltid är så lyckliga på facebook är tvärtemot i verkligheten. Jag förstår inte varför jag skulle uppdatera någonting på facebook som är av mer privat natur. Är det någon jag vill något smsar, ringer eller mailar jag det till den personen. Speciellt inom familjen och de närmsta vännerna.

Det är rätt lätt att se hur tänket skiljer sig när man beaktar åldern på facebook.
Facebook är för mig en portal utåt när jag vill något. Jag överlever utan det men ser fler fördelar än nackdelar. Grupperna som kan göras gör det enkelt att ha koll inom olika områden. Jag godkänner i princip alla som vill vara min "vän".
Det finns dock gränser inom vissa saker. Den som plockar väck mig blir aldrig någonsin godkänd igen av rena principskäl. Jag är en väldigt envis person och i min värld har jag inte tid med "fjortisfasoner". Plockar du bort mig så fine. Det är helt ok men det går inte att ångra sig. De som läser vad jag skriver som fan läser bibeln blir blockerade och kommer få väldigt svårt för att få den bortplockad.
Under alla de år jag har haft facebook har jag tagit bort ett fåtal personer som vänner. Jag har blockerat fyra personer. Det är alltså inget jag gör lättvindigt utan det tar ett tag. En av dem varnade jag ett par gånger innan att jag skulle göra det om inte tonen skärptes. Jag kan inte tolerera att man skriver vad som helst då det är min sida och sannolikheten finns alltid att den som vill kan få det till att det är jag som tycker så. Vissa saker har jag fått lära mig med tiden.
De riktiga vännerna skulle aldrig göra så och hör av sig ändå.
Facebook är ett komplement till den riktiga världen där tiden inte räcker till för att åka hem och träffa alla jag vill. Så ser jag på det och tycker att det är precis lagom.

måndag 18 mars 2013

Journalistpriser

Självklart är det väldigt roligt för någon när de får ett pris!
Priser delas ut för att peppa människor till att bli ännu bättre inom ett område eller visa uppskattning för det arbete de redan har gjort. Detta behövs inom alla yrkeskategorier.
Alla kan behöva uppmuntran och ett tack för ett väl genomfört arbete.

Rätt och fel. Piska och morot. Rättigheter och skyldigheter.
Jag är väldigt glad för dessa journalisters skull men tänker åter igen ta upp diskussionen om journalisternas yrkesetiska nämnd.
Det går alltså att hitta journalister som kan prisas för sitt arbete varje år men inte en enda som gjort ett övertramp? Tillåt mig tvivla. Nedan är de personer som utreder när en anmälan kommer in.

YEN (Journalistförbundets yrkesetiska nämnd) består av:
Ordförande: Ulrica Widsell, vice förbundsordförande
Sara Stenman, TV4 och ledamot i förbundsstyrelsen
Mia Karlsvärd, Östgöta-Correspondenten
Karwan Tahir, Sveriges Radio Örebro
Per Lindelöw, frilans

Det är alltså så att journalister sitter och dömer kollegor som blir anmälda. Är det ok?
Det skulle kunna förklara varför ingen journalist blivit dömd på väldigt många år.
De är dessutom bara fem personer. Alla med journalistbakgrund som jag har förstått det.
Kanske det hade varit en bra ide att ta in någon utomstående i gruppen?

I kommunen fick jag säga upp mitt uppdrag som ledamot i Barn och utbildningsnämnden när jag blev färdig lärare. Anledningen var enkel. Jag kunde inte jobba i skolans värld inom kommunen och sedan sitta och bestämma över den. Det finns självklart både för och nackdelar med detta men jag förstår logiken. Jag fick veta saker innan min rektor visste det. Det blev en knepig sits.
Känner inte dessa journalister så?

Jag är övertygad om att det finns rätt många journalister som begått övertramp speciellt med tanke på hur många de är i Sverige. Inom alla yrkeskategorier finns det de som begår misstag.
Jag har svårt att tänka mig att det finns många andra yrkesgrupper där ingen blivit dömd för någonting.
Det kan vara jag som är skeptisk men jag betvivlar att jag har fel i detta tänket.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16411873.ab
https://www.sjf.se/taggar/yrkesetiska-namnden
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/11/yrkesetiska-namnden-for-journalister_20.html

söndag 17 mars 2013

Tweenies

I BLT denna vecka berättade de om tweenies precis som i artikeln nedan. Jag skrattar när jag läser den för det är så många ungdomar som känns igen i detta.
Detta är så vanligt och min erfarenhet säger att det är en övervägande del tjejer som är tweenies precis som artikeln påstår.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-kartlaggs-den-nya-tweenie-fasen

Jag har ingen universalmetod för att lösa några problem men som jag ser det ligger det alltid på föräldrarna och det värsta är när de inte har förmågan att hjälpa dem.
Skillnaden som jag ser det på då och nu är hur mycket snabbare information tar sig fram. Internet fanns inte i den utsträckning som nu när jag var barn även om det fanns andra sätt att få information. Takten har ökat betydligt och som förälder idag måste du ha bra uppsikt på vad de hittar på när de går online. Kommunikation är a och o.

I mina ögon är det alltid föräldrarnas ansvar, oavsett vad barnen gjort, så länge inte barnen är myndiga. Många har förmodligen inte en aning om vad de hittar på men det är inget skydd. Det är med jämna mellanrum, och har varit under många års tid för oss som arbetar i skolan, att elever kommer till skolan och är ovänner över saker som hänt på nätet. På fritiden.
De kan skriva de mest gräsliga saker till varandra på facebook, instagram och en hel hög till med sidor som jag knappt känner till. Helt plötsligt blir det skolans problem för eleverna fungerar inte i skolan. Detta är i mina ögon alltid ett föräldraansvar. De flesta av dessa sighter har trettonårsgräns vilket gör att barn inte kan ha facebook innan de börjat högstadiet. Det är föräldrarnas ansvar att ha koll på detta. Detta borde lösas på fritiden och inte under skoltid. Den tiden är dyrbar ändå.
Dessa tweenies följer såporna på tv och tror att det konstant alltid ska vara konflikter i vardagen för att det måste hända något spännande. Det är återigen föräldrarnas ansvar att förklara att det inte är så hur jobbigt och svårt det än kan vara.

Det ska bli väldigt intressant att se vad forskarna kommer fram till.

lördag 16 mars 2013

Mottagningsskolan Mosaik i Malmö

Varje vecka måste eleverna se nyheterna i klassrummet för att de som inte tittar på det hemma ska få en så bred uppfattning av vad som händer i samhället som möjligt. De nyheterna är inte alltid som de för vuxna och jag tycker att det många gånger är bra.
I veckan handlade ett inslag om mottagningsskolan Mosaik i Malmö.

Jag har ingen uppfattning om skillnader från då till nu men det faktum att flickan i inslaget pratar riktigt bra svenska efter ett halvår här ser jag som positivt.
De som kommer till Sverige ska enligt mig få de verktyg som behövs för att komma in i vårt samhälle. Jag vet inte exakt vad de gör eller hur de jobbar men att dessa elever, som förmodligen känner sig rätt vilsna, har varandra ser jag inte som ett fel så länge de lär sig det de ska.
I mina ögon kan det vara bra att de får gå i denna skola och lära sig vårt språk, vår karta och våra vanliga traditioner innan de börjar en vanlig skola.
Att ha en grund att stå på är aldrig fel för att sedan ta ett steg ut i "vår" värld.
Många av dessa elever har en helt annan bakgrund än vad de barn som är uppväxta i Sverige har.

Så länge detta fungerar ser jag det som positivt!

http://www.sydsvenskan.se/malmo/hard-kritik-mot-mottagningsskola/
http://www.svtplay.se/video/1080231/12-3-19-15
Cirka 2:30 in i inslaget.

fredag 15 mars 2013

Franciskus den förste

Tjoho! En ny påve har valts och han är minsann hela 76 år gammal.
Åldern spelar ingen roll sägs det och det tror jag inte alltid att det gör heller men kan de inte modernisera sig lite?
Jag har skrivit om detta tidigare och tänker återigen påpeka vad roligt det hade varit om de valde en påve som var under femtio år, kvinna och om möjligt hade en modernare syn då vi befinner oss på 2000-talet.
Vi får se det som ett gigantiskt kliv att han faktiskt är utomeuropeisk.
Det är verkligen ett steg i rätt riktning för detta betyder att de kan ändra sig.
Kanske, kanske innan jag dör kommer det hända fler större händelser.

"Världen bör välja en mer kärleksfull väg" sa han i sitt tal.
Helt ok så länge det inte inskränker på den enskilda individens val.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vit-rok-i-vatikanen-ny-pave-utsedd_7993404.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/argentinare-ny-pave_7994160.svd

torsdag 14 mars 2013

In(s)tämmer fullt ut!

Det finns få saker som jag är så blödig med som barn och ungdomar. Med detta menar jag inte att jag alltid håller med dem eller försvarar dem för det finns många som gör övertramp av olika slag.
Jag står dock stenhårt fast vid att de inte alltid vet sitt bästa och skulle det då vara så att föräldrarna inte klarar att ta sitt ansvar så måste någon annan instans göra det.

Jag håller med Markus Alexandersson i denna fråga oavsett om det är rätt enligt lagen eller inte. En femtonåring ska inte vara ute och springa på nätterna eller försvinna många dagar för att denne har drogproblem. Någonstans brister då ansvaret och jag tycker att det är väldigt lamt av polisen att inte ta denna ungdom dit där den behöver vara.
Jag har sett allt för många där det barkat helt fel för att samhället inte tog vid där föräldrarna brast. Varje enskild individ som hamnar i detta är en personlig tragedi utöver det faktum att det kommer bli en ofantlig kostnad för kommunen och landet att denna person inte får hjälp.
Samhället måste ta sitt ansvar när det brister någon annanstans.

Alexandersson har valt att JO-anmäla polisen för att de inte tar in denna pojk på behandlingshem. I mina ögon och i mitt förnuft är detta det enda rätta att göra.
När socialtjänsten väl tar ett sådant här beslut ligger det väldigt mycket bakom och det är det beslutet som bör följas.
Jag tycker det är viktigt att se till den enskilda individens eget ansvar men är inte personen myndig gäller inte detta. Detta är fortfarande ett barn hur stor killen än känner sig.
Hade jag ensam fått bestämma hade lagarna runt alla sociala saker hårdnat betydligt.
Det är aldrig ok att barn och ungdomar far illa.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5472943

onsdag 13 mars 2013

Totalt rökförbud, bra eller dåligt?

För mig är detta väldigt enkelt. Absolut nej. Jag tycker det får räcka med allt jagande av dem som röker. Förbud är för mig inget alternativ utan det måste vara upp till varje person som har denna last att försöka sluta.

När jag hörde detta på nyheterna gick mina tankar till den amerikanska depressionen och förbudstiden. Tanken var god att det inte längre skulle finnas alkohol, som ansågs skapa många problem, men effekten blev den helt motsatta.
Ett totalt förbud mot cigaretter i Sverige skulle öka smugglingen.
Det är i vilket fall min fasta övertygelse.

Alla vet att det inte är bra att röka. En tioåring vet det för det är inget nytt alls.
Efter det måste det egna ansvaret ta över. Vuxna människor måste ha rätten att bestämma över vad de vill göra med sitt liv. Jag är väldigt liberal i dessa frågor och tror egentligen inte att några förbud är bra. Fakta, information och ett besök på en kol-avdelning tror jag hade varit betydligt effektivare än ett förbud. Restriktioner har jag dock inget emot.

Att komma in till en läkare eller sköterska som rökt är ingen höjdare. Ingen parfym eller några halstabletter tar väck den lukten. Inte heller hos tandläkaren. Eller hos någon som arbetar med människor. För mig är det lika fruktansvärt med parfymen. Att det skulle bli hårdare restriktioner inom dessa yrkeskategorier skulle inte störa mig men vad de sen gör när de kommer hem från sitt arbete är upp till dem. Det är ingen annans problem.

Jag är inte själv rökare och har aldrig varit. Feströkandet går upp och ner men då det inte är så mycket fest ligger det helt nere. Det är upp till mig att göra som jag vill med det. Ingen annan kan säga någonting även om de får ha åsikter. Snus har jag testat för många år sedan men det är inget jag skulle kunna tänka mig att hålla på med. Jag har problem med allt som kan räknas som en last. Jag slutar och håller uppe med allt som jag känner håller på att ta över. Ingenting ska få bestämma över mig. Sockret är det absolut värsta men det är inte omöjligt att sluta, inte med någonting. Det är en viljesak.

http://www.dn.se/debatt/totalforbud-mot-rokning-bor-inforas-fran-ar-2025
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rbudstiden

tisdag 12 mars 2013

Jag är en rödblå person.

Jag har gått så mycket utbildningar inom retorik i olika former att jag har svårt att särskilja dem. Vissa saker sitter dock väldigt hårt. Jag är en väldigt skeptisk person till mycket av det som finns inom psykologi och om människor beteenden men ibland känns det klockrent.

Elias Porter var en man med mycket teorier om hur relationerna mellan olika männsikor fungerar. I ett avsnitt av Solsidan pratade Fredde om kompensatinsfaktorer till varför två personer var ihop och varför de så ofta var olika. En ful person kunde få en snygg respektive genom att kunna kompensera sitt utseende med exempelvis pengar. Det är mycket möjligt att det är så.
Om jag aldrig hade träffat andra människor hade jag kanske inte varit någon då alla är någon i sitt förhållande till andra. Mycket skumma tankar.

Porter har i vilket fall utvecklat Freud och Fromms teorier om samspelet mellan männsikor. Jag skulle vilja påstå att han är den person som sett till att det blivit lite modernare. Jag har aldrig gillat Freud och desto mer jag läser om honom desto säkrare blir jag på min sak.
Porter delade upp människor i tre till fyra fack och då efter färger; röda, blå och gröna personer. Han trodde inte att man ändrades något större under en livstid utan man föddes in i detta.
Nedan kommer en förklaring till vem som är vilken färg:

En blå person:
Tycker det är viktigt att vara omtyckt. Är hjälpsam, varm, empatisk, tycker inte om tävlingar, trivs inte ensam och ogillar starkt konflikter. En blå person vill att alla ska må bra och skulle aldrig trampa på någon annan för att själv ta sig framåt.
Dessa personer blir ofta utnyttjade av andra och utbrända. De har dessutom en förmåga att kväva andra människor då de ringer för att kolla att allt är ok hela tiden. En blå person skulle kunna jämföras med en ambulans som alltid rycker ut och hjälper till. Dessa personer finns ofta inom vård och skola.

En röd person:
Tycker det är viktigt att vara framgångsrik. Utmarnar och tävlar gärna. Sätter upp mål för allting och skulle trampa över vilka tår som helst för att ta sig fram. En röd personer avskyr långsamhet, är orädd och en ledare. De vill gärna bestämma. En röd person upplevs ofta egoistisk, envis och aggresiv då den ofta går till strid så fort något händer. De chansar ofta.
Denna person skulle kunna ta en enkelbiljett vart som helst utan packning med tanken att de kommer klara sig i vilket fall som helst. Dessa personer beskrivs som snöplogar. Flyttar du inte på dig hjälper de dig att göra det. Säljare och företagsledare finns ofta här.

En grön person:
Tycker det är viktigt att ha rätt. De är logiska, självständiga och tänker igenom allting innan de handlar. De är väldigt självständiga och vill organisera allting. De är inte spontana utan vill ha allt ordnat innan. De skulle aldrig ta en enkelbiljett någonstans utan vill veta var de ska bo och hur de ska komma hem. De är ofta tysta och drar sig undan om någon annan tar komandot.
Ekonomer, revisorer och tekniker av olika slag brukar förekomma i denna grupp.
En grön person beskrivs som en ubåt som dyker så fort det upplevs lite jobbigt.

Navpersoner:
Är de personer som är en blandning av dessa tre. De är ofta teamledare och chefer för samarbete är viktigt för dem. De kan vara bra ledare men upplevs väldigt ofta som otrygga av andra då de aldrig sätter ner foten riktigt.

Mellan dessa färger finns sedan kombinationer och då oftast mellan två färger. I den utbildning jag läste om detta gjorde vi det för att lära oss hur vi skulle bemöta människor från de olika grupperna. Tänker jag tillbaka så har jag varit rödblå i hela mitt liv.
Jag skulle aldrig trampa på någon annan och vill att alla runt mig ska må bra. Det får dock inte kosta vad som helst. Jag vill inte vara i konflikter men går någon över min gräns så säger jag ifrån. Jag avskyr långsamma och ineffektiva männsikor. Jag såg lite av programmet Ullared förra veckan och fick då se Morgan flytta det han grillade till en tallrik. Han flyttade en sak åt gången och de som var med mig skrattade rakt ut och sa att där skulle jag varit. Jag hade slängt grillen efter honom eller tagit grilltången och gjort det åt honom. Istället för att flytta tallriken så gick han fram och tillbaka och la en sak åt gången på tallriken. Det kryper i hela min kropp när jag ser det.
Jag kan resa utan att veta var jag ska sova på natten. Det oroar mig inte alls. Jag sätter upp mål som ska genomföras och sedan gör jag det oavsett vad det gäller. Jag älskar utmaningar och hade hellre dött än förlorat om någon utmanar mig. Jag skulle dock kunna släppa allt för att hjälpa andra och först då familjen och nära vänner.
Hamnar jag i en grupp där ingen tar en ledarroll gör jag det. Jag avskyr när det inte händer någonting. Skulle jag hamna i en grupp där det finns någon annan som vill göra detta kommer jag dock luta mig tillbaka och inte göra mer än precis det jag blir tillsagd att göra.

Vilken person är du?

http://en.wikipedia.org/wiki/Elias_Porter
http://se.personalstrengths.com/sdi.php?id=165

måndag 11 mars 2013

För Kinas fria folk

Ibland händer det saker som gör att jag verkligen stannar upp. Vissa saker är så självklara att jag tar dem för givet och jag tror inte att jag är ensam om att vara på det sättet. När det mönstret bryts sköljer det en hel chock över en när det väl går in. Ingenting är beständigt. Plötsligt upptäcker man saker som påminner och känslan som kommer då är obeskrivlig.
 
Jag har skrivit tidigare om att jag inte alltid är så duktig på att höra av mig. Barndomsvännerna kan det ibland gå år mellan gångerna jag hör av eller träffar men när man väl hamnar på samma ställe kan vi prata i evigheter. Vissa människor har hängt med länge. De barndomsvänner som flyttat härifrån träffar jag mest sommartid då det på grund av vädret går att umgås ute.
 
En vän som varit en vän tidigare än jag kunde formulera de orden själv finns inte längre. Vi har i princip aldrig tänkt likadant och det har kunnat gå lång tid mellan gångerna vi träffades men det blir tomt när det går upp för mig att han inte längre kommer stå och hjälpa till med grillen i sommar. Ingen kommer hjälpa till att dricka upp alkoholen och ge sarkastiska kommentarer om mina åsikter eller någon annans heller för den delen. En kritiker ut i fingerspetsarna som förgyllt så många fester. Inga fler snapsvisor med glimten i ögat, ingen som sjunger med i Fugees och ingen som drar gamla reklamsnuttar om det exotiska paprikapulvret. Inga fler fiskehistorier. Inga mer skämt från min sida om Amy Diamond.
Min fadder sedan lågstadietiden som jagade min granne när han återigen av någon anledning slagit mig. Du kommer att komma på tal ofta.
Hoppas du nu får den eviga vintern du så många gånger pratat om och önskat dig.
Livet är inte alltid rättvist.
 
"Kinas fria folk, slut nu upp i kör
Socialistiska partiet.
Kina är en förebild för socialism och frihet."

söndag 10 mars 2013

Skänka pengar till Postkodlotteriet?

Jag är en skeptiker till mycket. Mitt stora intresse har alltid varit historia men jag är skeptisk som en naturvetare ut i fingerspetsarna för det mesta. Mer nu än vad jag var förr. Det är förmodligen alla de gånger jag blivit bränd som gör att erfarenheten kommer in.

Det är över min döda kropp jag skulle gå med i något lotteri. I mina ögon är det ett effektivt sätt av människor att lura andra människor.
Postkodlotteriet skryter om att de skänker så mycket till välgörenhet och mindre grupper men länken nederst visar vilka förmånstagare de har. En av dem är Rädda Barnen som är högaktuella sedan Uppdrag Gransknings kontroll av dem.

Tänker jag rätt efter att ha läst på, betyder det att om jag betalar en lott går drygt en tredjedel fram till en förmånstagare. Låt säga att jag betalar etthundra kronor. Av de pengarna skänker Postkodlotteriet då 34 kronor. Säg att de pengarna går till Rädda Barnen där en av sju skänkta kronor går fram. Det skulle innebära att knappt fem kronor av de hundra jag skänkte kommer fram.
Meningsfullt?
Ok, du har även en liten chans att vinna pengar på detta.
Jag missunnar verkligen inte de som vinner dessa pengarna men jag anser inte att syftet med lotteriet är rätt. Jag uppmanar verkligen alla att göra vad de kan för samhället.
De flesta av oss jobbar och betalar skatt. Där hjälper vi till.
De som känner att de vill göra något ytterligare tycker jag kan titta sig omkring i sin omgivning istället för att lägga pengarna på något som verkligen ger uttryck som "ett piss i Mississippi" en mening.

http://www.testfakta.se/ekonomi/article14505.ece
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Postkodlotteriet
https://www.postkodlotteriet.se/Formanstagare/Vara-formanstagare.htm

lördag 9 mars 2013

Närminne som en guldfisk

Ofta kan jag reta upp mig fullständigt över att andra människor inte gör som jag förväntar mig att de ska göra. De följer inte mina normer och riktlinjer och gör iomed det fel.
Jag vet att det inte är så men mitt inne i frustrationen är det svårt att övertyga sig själv att alla åsikter behövs. Alla olika personligheter finns av någon anledning för att passa in i det mönster som finns i världen. Här kommer ett flummigt inlägg till.

Ofta förvånas jag över att människor inte minns sådant som för mig är självklart. Freden i Roskilde borde vara präntat inne i huvudet särskilt på oss som bor i södra Sverige. När människor jag av någon anledning diskuterar med inte vet detta blir jag konfys. Att veta vad vår nuvarande kung heter är basic precis som att en vuxen människa idag ska kunna berätta när första och andra världskriget var. Man ska veta att Gulag är kommunismens motsvarighet till koncentrationslägren. Man ska veta vad vår statsminister heter oavsett vilket parti som regerar. Sveriges tre största städer ska sitta där liksom att Vänern är vår största insjö. Detta är upprepat så många gånger under grundskolan att det bör vara omöjligt att glömma det.

Jag kan minnas exakt hur hela min klass satt under en lektion på högstadiet. Jag kan minnas exakt vad vi gjorde och vad jag lärde mig. Jag minns inte allt från varenda lektion men vissa specifika saker sitter helt enkelt bara där. Jag behöver aldrig upprepa det. Jag har ett riktigt bra sifferminne och kan räkna upp gamla kompisars telefonnummer och när de fyller år.
Vissa saker är dock stört omöjligt att minnas. Jag kan upprepa kungalängderna och våra forna regenters valspråk otaliga gånger utan att komma ihåg dem. Jag kan sitta och tjata in våra län och residensstäderna bara för att jag tycker att jag ska kunna det. När jag sen ska sätta ut dem glömmer jag ändå alltid någon. Det enda jag skyddar mig med där är att de gånger jag varit i Stockholm och någon frågat var jag kommer ifrån inte har haft en aning om vad Blekinge är för något. Skåne vet alla men inte Blekinge. Jag kan starta tvättmaskinen för att fem dagar senare upptäcka att den är igång och då är det bara att starta den igen. Jag är helt värdelös på att uppskatta hur mycket folk äter. Jag är livrädd för att jag ska göra för lite mat så det brukar finnas mat till minst tio personer mer än det kommer. Det är likdant varenda gång.

Mitt stora problem kommer till närminnet. Jag glömmer konstant var jag lägger mina nycklar. Min mobil. Ipaden. Väskan. Plånboken. Hade inte datorn suttit fast i väggen hade jag med all sannolikhet ställt den någonstans där jag inte hittat den heller. För att råda bot på detta har jag en bestämd plats till allting. Detta för att jag ska spara den ångest det skapar att inte hitta det jag vill ha. En miss räcker för att en katastrof ska vara ett faktum. Jag har hittat plånboken i kylskåpet efter att ha letat efter den ett bra tag. Mina elever i skolan får hålla koll på nycklarna till mig för det händer minst en gång i veckan att de bara är helt puts väck. Jag vet att detta är sådant som andra ser som självklart.

Jag kan kolla ytterdörren tre gånger. Efter att ha köpt induktionshäll kunde jag lägga ner oron om spisen. Jag glömmer matkassarna i bilen med jämna mellanrum. Ett tag satte jag postitlappar överallt för att minnas men glömde varför lappen satt där. Mitt sätt att lära mig är att alltid göra allt dagen innan. Jag lägger fram kläderna dagen innan för att vara säker på att jag verkligen kommer ihåg att ta på mig nästa morgon. Det har hänt att jag har gått hem utan skor när jag varit någonstans. Alarmet på mobilen är en räddning många gånger om jag minns att ta den med.

Det gäller att lära sig hur man ska göra för att minnas. När jag låser dörren blundar jag. Det gör att det är mer än ett sinne som minns att jag gjorde det. Samma gäller många andra saker jag gör. För att minnas blundar jag. Det ser förmodligen rätt dumt ut men det fungerar bättre än att bara förlita sig på ögonen. De kan luras.

Med detta vill jag komma fram till att mångfalden berikar. Jag retar förmodligen gallfeber på många i min omgivning över att jag glömmer saker precis som att jag kan få ett fullständigt spel över saker andra gör. Jag har varit sådan så länge jag kan minnas och det lär inte bli några större förändringar framöver. Tur att vi alla är olika. Tänk om alla hade varit som mig. Hemsk tanke.

fredag 8 mars 2013

Hästkött vs bajsbakterier

Jag skrattade rakt ut! De som nu tycker det är fruktansvärt med hästkött i maten.. är detta bättre?
Jag har väldigt svårt att se hur de på ett fint sätt ska skriva in i innehållsförteckningen att det inte bara kan finnas spår av nötter utan även av avföring i mandeltårtorna.

Jag är kvackelmagad. Jag har inga problem med att någon pratar om något som inte är rumsrent eller under bältet när jag äter. Det har jag blivit för van vid men minsta lilla sak i maten som jag inte känner igen så vänder sig hela magen och så har jag varit hela mitt liv. Jag vill veta vad jag äter. Det vill jag fortfarande och därför äter jag aldrig färdigmat.
Jag tycker om att göra min mat själv.
Vintern är bra ur en aspekt och det är att grönsakerna är i princip insektsfria. Sommartid kan det ta mig en halvtimme att göra en sallad för det får absolut inte vara något jag inte vill i den. Allting ska täckas ordentligt och det räcker att en fluga landar på maten så slänger jag den.
Jag är mycket väl medveten om att det inte är något jag dör av men det stör mig för mycket.
Ett hårstrå i maten är helt förödande.
Jag tvättar händerna så mycket att jag totalt torkar ut dem.
Det ska vara rent runt mig och jag vill ha det undanplockat.

Att det skulle vara hästkött i maten stör mig inte. Avföring låter inte så trevligt men logiken säger att mängderna är så små att det inte heller är någon fara även om det är mindre aptitligt.
Jag tycker det är bra att man börjar kolla upp vad som verkligen är i maten men någonstans går en gräns. Min gick vid hästköttet. Klart vi ska äta hästkött. I mina ögon finns det förmodligen få djur, förutom de vilda, som har det så bra som en häst när den lever och då tycker jag att vi kan äta upp den utan dåligt samvete efteråt.

Det ska bli intressant att se vad som hittas i ytterligare tester av maten vi konsumerar.

http://www.expressen.se/nyheter/bajs-i-ikea-tarta---nu-dras-den-tillbaka/

torsdag 7 mars 2013

Barnfria caféer?

Nellys i Stockholm bestämde sig för att förbjuda barn på sitt fik. De fick ändra sig. Nu tar jag ett jättekliv och hoppar: Tyvärr.
Egentligen är det inte barnen som är ett problem utan föräldrarna.
Alla känner eller vet någon i sin omgivning som har barn som överhuvudtaget inte går att ha inomhus. De är mer vilda än tama och efter att ha påpekat eller sagt till åtskilliga gånger utan resultat kan jag förstå att detta blir konsekvensen. Jag vet att det finns de som har ordning på sina barn och detta är jobbigt för dem men att som egenföretagare försöka driva ett matställe kan inte alltid vara det lättaste. Att som besökare tvingas lyssna till gapiga ungar är hemskt.
Det enda som är värre är egentligen när föräldrarna till barnen som skriker konstant och lever jäkel stolt och högljutt berättar vad bra just deras barn är på så mycket.
Detta är samma föräldrar som tycker att skolan ska ta ansvar för allt som händer när barnen kommer upp i skolåldern. De föräldrarna som tror att deras barn är änglar som aldrig gör så mycket som en fluga förnär. De föräldrarna som anser att just deras barn är en skänk från ovan och aldrig kommer att se vad barnen ställer till med då de aldrig satt några regler.
De föräldrarna som tycker väldigt mycket runt omkring men i princip aldrig kommer orka engagera sig eller komma på ett föräldramöte. Åsikterna har de i vilket fall.

I helgen hade jag förmånen att få en guidad rundtur av Tjolöholms slott i Kungsbacka och en stor eloge till damen som visade oss runt. I sällskapet var det en familj med två barn. När de låtit ett par minuter bad hon dem vänligt men bestämt att ta ut dem för att inte störa alla andra. Jag kunde applåderat henne och gett henne en kram. Barn kan ta över en föreställning och förstöra för så många andra inom loppet av några minuter.

Jag menar med detta inte att barn ska sitta helt stilla, säga "herrn" eller gå i givakt men de ska kunna visa respekt för att andra människor med får existera på denna jord och det är föräldrarnas roll att se till att de gör det. Inte skolans. Inte grannarnas. Inte kommunens. Inte samhällets.
Skaffar man barn ska man se till att de sköter sig. Barn behöver regler för att må bra.

Jag tycker Nellys är på rätt väg. Markera. Några dagar utan barn på fiket är inget någon dör av och skulle jag varit i Stockholm utan barn med mig hade jag mycket väl kunnat tänka mig att gå in och äta där av den enkla anledning att det är barnfritt. Jag tror inte Nellys förlorar på detta.

http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-fiket-som-forbjuder-barn/
http://www.dn.se/sthlm/barnforbud-pa-kafeer

onsdag 6 mars 2013

En uråldrig avgift!

TV-licensen ska nu även kunna tvingas ur människor som har smarta telefoner eller surfplattor. Vissa saker är så stenåldersmässiga att jag undrar hur de överhuvudtaget uppdateras alls.

Jag är en av de som utnyttjar SVTplay och den teknik som används genom nätet väldigt mycket. Jag har i princip aldrig tid att titta på tv dag eller kvällstid vilket gör att jag ägnar nätterna åt att se repriserna. Jag betalar en avgift för varje uppkoppling jag har. I vårt hushåll finns det förutom tvapparater, iphones och ipad. Ipaden har jag genom kommunen och betalar därför ingen uppkoppling på den. TV-licensen betalas. Jag skulle inte våga något annat. Jag är även en person som utnyttjar radiotjänst väldigt mycket och tycker det är bra att det finns även om jag tycker att de kunde omfördelat många av programmen och gjort bland annat en egen sportkanal för att vi andra ska slippa höra deras galande allt som oftast.
Enligt radionyheterna betalar cirka 90 procent redan idag den avgift som finns. Nu är det de andra tio procenten som ska jagas. För att ha någon roligare kanal då det på fredag och lördagskvällar inte alltid prioriteras att se nyheterna betalas det för Viasat. Boxer är omöjligt här på landet.

Om det nu är så viktigt med denna licens, varför inte låta den ingå i den andra skatten?
Tänk så mycket pengar som kunde sparas genom att folk inte blev trakasserade i sitt hem via dörren eller telefonen. Gör tvärtom mot vad det är idag. Har du ingen tv så får du anmäla det. Jag har vänner som inte har någon apparat med sändare i och jag har haft elever som inte har tv. De har spelat mycket spel istället. Det är helt ok och dessa personer ska inte betala.

Ett sätt kunde varit att program fick betalt för hur många tittare det fick. Jag inser också att det inte alltid hade fungerat men detta kunde gjort att vi tittare hade fått mer att bestämma över. Risken finns alltid att vi tappar något som är bra. Jag kunde åtminstone påverkat på det sättet att jag inte tittat på några vänstervridna program. Då hade det också märkts när jag protesterar mot att barnkanalen i radio sänder vinklade barnprogram om Israel och Palestina.
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/05/israel-och-palestina-vs-barnprogram.html
Det kom aldrig något program om Israel.

Jag har ingen genial omedelbar lösning på problemet men jag tycker inte att det fungerar och är effektivt som det är idag.

http://www.radiotjanst.se/
http://www.svd.se/naringsliv/branscher/teknik-och-telekom/nytt-gigantiskt-smithal-for-tv-licensen_7964580.svd
http://www.expressen.se/nyheter/miljoner-till-radiotjanst---efter-nya-licensregler/

tisdag 5 mars 2013

Naturens sätt att skapa balans

Jag kommer förmodligen låta som en väldigt negativ människa nu men det får jag ta!
I tidig ålder får eleverna lära sig om näringskedjan i olika former. Är det många rävar ett år försvinner smågnagarna till nästa år då rävarna äter upp dem. Detta i sin tur gör att året därefter blir det väldigt mycket gnagare då rävarna svultit ihjäl av gnagarbristen året tidigare. Låter krångligare än det är. Det handlar om att naturen själv alltid hittar en medelväg för att bli så optimal det går.

Igår uppmärksammades det att en flicka med HIV blivit botad.

wikipedia.se
Jordens befolkning uppdelat i världsdelarna.
Fantastiskt!
Det är ett stort steg för en framtid åt många människor och jag är väldigt glad för flickans skull för att inte tala om alla de som går i samma fotspår. Problemet som jag ser det är att när vi nu hittat botemedlet mot den sjukdom som förmodligen räknas som en av de värsta så kommer vi drabbas av något annat. Vi kommer bli för många människor på jorden om alla som föds överlever till vuxen ålder.
Med detta menar jag självklart inte att det är ok att människor dör i sjukdomar som möjligtvis kan botas. Vi ska rädda så många det går.
Det jag tänker med detta är att naturen nu kommer se till att något ännu värre kommer att dyka upp för att kompensera för att fler överlever denna sjukdom.
NDM-1 är redan på frammarsch och beräknas skörda en hel del människors liv då det inte finns något botemedel alls mot detta.

Nu är det ju så att människan står högst upp i näringskedjan men sjukdomar kan vi inte alltid göra någonting åt. Min tro är att naturen kommer finna en väg för att se till att jorden inte blir överbefolkad. Till slut kommer det bli så att alla inte kan äta sig mätta varje dag om vi alla överlever. Då är vi plötsligt inne i den cirkel som gör att naturen tar hand om det såvida inte människan inte själv sköter det. Det må fortfarande vara långt dit men kurvan går uppåt.

http://emiliepilthammar.blogspot.se/2012/12/ndm-1-nasta-hiv.html
http://www.aftonbladet.se/halsa/article16348669.ab

måndag 4 mars 2013

Med ålder kommer vishet

Saker jag lärt mig under de senaste veckorna:

  • Bli inte för självsäker med hammaren. Det gör riktigt ont.
  • Behöver jag tips så fråga innan jag gjort det jag ska fråga om.
  • Prata inte i telefon samtidigt som jag tapetserar för tapeten är torr innan jag är klar.
  • Töm rummet som ska fixas innan jag börjar greja.
  • Täck allting innan spacklet börjar slipas bort.
  • Spackeldamm är riktigt jobbigt att ta bort och det borde ingå i föräldrars roll att berätta för sina barn hur gamla de än råkar vara.
  • Dammsugaren klarar inte av spackeldamm trots att den är specialköpt för bland annat det ändamålet.
  • När jag tapetserar ska jag ta in papper och vatten innan jag börjar limma.
  • Gå inte på tapeten.
  • Ta lim på rätt sida av tapeten.
  • Akta tapeten när du väl fått upp den rakt på väggen. Rör jag den kan den gå sönder.
  • Sänk kraven på mig själv. Jag är inte gesäll i något av det jag ska göra.
  • Anlita någon till att tapetsera nästa gång. (Vilket förmodligen lett till att jag hade fått en kniv i ryggen)
  • Chansa inte att strömmen är av. Det gör för ont.
  • Mät allting två gånger för säkerhets skull.
  • Påminn mig själv om mitt låga blodtryck innan jag börjar klättra på något och allt blir svart.
  • Köp hem mer än en tumstock då de knäcks hur lätt som helst.
  • Lister behöver vara lite längre än de ska för att kunna giras rätt.
  • Innan möbler börjar inhandlas, gör en lista.
  • Kom ihåg listan när du åker och ska köpa möblerna.
  • Skruva inte ihop de möbler som behöver skruvas innan jag sovit.
  • När jag gjort fel tredje gången i sträck är risken stor att jag slår sönder något så gå då bara därifrån.
  • Varna alla runt omkring innan jag börjar att jag tänker börja och behöver vara ifred en stund för allas säkerhet.
  • Om du kommer och hälsar på, kritisera från behörigt avstånd. Var då saklig.
  • För alla andra: Vill jag ha hjälp, råd, tips.. så ber jag om det. Jag har internet.
  • Glöm inte denna lista nästa gång.

söndag 3 mars 2013

Jakten på de papperslösa

Alla människor är lika mycket värda. För mig är det en självklarhet. Det är även en självklarhet att vi alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Utöver detta ska enligt mig ett land med lag byggas precis som Karl XV så tjusigt myntade en gång i tiden.
Ett land utan lagar fungerar inte då anarki uppenbarligen inte finns fungerande på något ställe i världen. Åtminstone inte mig veteligen.

Sverige har lagar som säger att du inte får vistas i vårt avlånga land utan tillstånd. Har du inte fått uppehållstillstånd är du här olagligt och ska därmed återvända till ditt hemland. Det är svensk lag och det som gäller. Iomed detta ställer jag mig väldigt kluven till de rubriker som nu är i tidningarna. Svensk polis finns för att upprätthålla vår lag och gör sitt jobb när de kollar dessa människors id.
Jag kan inte riktigt se var reaktionerna kommer ifrån. Polisen gör sitt jobb. De gör det de blivit tillsagda att göra.

"Reva är ett samarbetsprojekt mellan polisen, Migrationsverket och kriminalvården, som syftar till att effektivisera utvisningar och avvisningar av personer ur landet."
Citat från:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/96683

Jag förstår att detta är ett känsligt ämne för många men svensk lag är svensk lag. Ska vi inte följa den lagen? Det enda jag har åsikter om är att det borde vara effektivare för jag tycker inte det är humant att låta männsikor vänta i år på att få veta om de får stanna här eller inte. Ett sådant beslut måste komma inom någon månad för att människorna som väntar på detta inte ska hinna rota sig i vårt land.

De som nu tycker att detta är fruktansvärt. Vilka andra lagar tycker de att vi ska strunta i?
Det är så att om någon inte får uppehållstillstånd är det för att de inte anses ha tillräckliga skäl till det. Därför får de inte stanna. Samma sekund de får veta att de inte får stanna ska de förbereda sig på att lämna vårt land. Gömmer de sig då har de i mina ögon gjort en brottslig handling. De bryr sig inte om svensk lag.
De begår ett brott.

Vad hade hänt om jag brutit mot en lag i Sverige? Jag hade blivit straffad.
De människor som uppehåller sig här utan tillstånd tar resurser från polisen och de resurserna kunde använts på andra ställen. Dessa männsikor gör att andra personer inte får den hjälp de kanske behöver. Dessa människor tar även tid från de som anses ha tillräckliga skäl för att stanna. För mig är det viktigast att de som verkligen har problem i sitt hemland ska få stanna här och inte att de som kommer hit och inte följer det beslut de fått får medömkan.
Jag tycker inte alltid besluten som tas är riktiga men då får de personerna som är missnöjda gå lagligt tillväga och överklaga. Hade de som får ett utvisningsbeslut lämnat landet precis som de blivit ålagda hade inte dessa problem funnits.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16335813.ab
http://sv.wikipedia.org/wiki/Illegal_invandring
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarki
https://lagen.nu/
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16334032.ab
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/96683

lördag 2 mars 2013

Meningen med kontaktförbud

En kvinna sköts ihjäl i Göteborg igår. Av mannen hon nyligen ansökt och blivit nekad kontaktförbud. Egentligen behövs det inte skrivas mer för sunt förnuft ser att något där är fel.
Varför hade inte mannen kontaktförbud?
Enligt åklagaren fanns det inte tillräckliga skäl till att verkställa ett beslut om kontaktförbud.

Min tanke är som såhär: Den dag någon ansöker om kontaktförbud har det hänt något. Jag tror det är ytterst sällsynt att detta är något någon kommer på över dagen. Som jag minns det när jag läste rättspsykologi är det som så att många drar sig för att göra alla slags anmälningar då de inte bara är rädda för konsekvensen av anmälningen utan även för att de måste bli offentliga med det.
De flesta skäms av olika anledningar.

När denna kvinna nu har anmält att hon vill ha kontaktförbud för att hon är rädd har det i min värld gått långt. Hon är riktigt rädd för att göra den anmälan och nu vet vi varför. Mannen var uppenbarligen farlig.

Åklagarmyndigheten menar att det är en inskränkning av mannen att han inte ska få vara i direkt närhet till kvinnan. Hans personliga integritet kan kränkas och det blir kanske ett intrång i hans vardag. Hallå?
Menar de att av all den yta jorden har måste han befinna sig inom hennes område för att må bra?
Av alla telefonnummer det finns i världen måste han ringa just hennes?
Sunt förnuft.
Det enda som hade hänt honom var att han inte fick ta någon som helst kontakt med henne. Hur skulle det på något sätt kränka honom eller beröva honom någon frihet?
Om mannen (eller kvinnan med för den delen) skulle vara oskyldig till någon anklagelse blir han på sin höjd kränkt av behandlingen att inte få gå riktigt fritt. Han dör inte av det.
Denna lag behöver helt uppenbarligen göras om och göras rätt.
När någon äntligen tar sig i kragen och går till polisen måste de tas på allvar.
De har med all sannolikhet tagit ett stort kliv för att överhuvudtaget ta sig över tröskeln till polisen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16337313.ab

fredag 1 mars 2013

Facket för den lilla människan?

Jag ska vara snäll. Alla kan göra fel.
Så är det faktiskt. Det är mänskligt att fela inom alla områden även om vissa områden är värre än andra. Jag har skrivit tidigare om hur viktigt det är för mig att leva som man lär även om jag själv tyvärr inte alltid är en stjärna på det.
Att som fackförbund fela i denna milda grad är dock inte helt ok. Det är inte bara en person som har felat utan en hel styrelse som vetat om detta utan att reagera.
Hur kan man tycka att det är ok att gå runt lagen och utnyttja fattiga och utsatta människor?

Jag är ingen hejare av facket och har aldrig varit. Jag tycker de olika fackförbunden är ok för de människor som behöver dem men för mig har facket mest ställt till med problem. Jag har blivit tvingad att ta rast fast jag inte velat, de har stoppat mig från att jobba så mycket som jag själv velat med ursäkten att det inte var mitt bästa. Tror de inte att jag vet det bäst själv?
Att facket ställde till det för egenföretagaren i Göteborg, tjejen som hade en salladsbar, störde mig in i själen och sitter djupt rotat.
Även de många fackutbildningar som vänner har gått på sätter spår. Facket gör inte alltid det de ska och detta är i grunden en förening för den lilla människan och inte en grupp för inbördes beundran.

Jag tänker nu göra en jämförelse som jag tycker är helt saklig.
Detta rör sig om en avdelning i ett fack som betett sig fel. Avdelningen är nu utestängd för att det stora förbundet i sig inte vill kännas vid det de har gjort. Helt ok.
För cirka ett år sedan uppdagades det om missförållandena inom Carema där äldre människor inte behandlades rätt. Det är några veckor sedan jag fick det slängt i halsen sist.
Ofta dyker det upp på olika möten av mina politiska motståndare.
Alla människor har samma värde och ska behandlas på samma sätt.

Vem tror att det hade varit ok att jag dragit upp denna skandal inom den politiska debatten om ett år?

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5459855
https://www.sac.se/Så-funkar-det/Bli-medlem/10-skäl-för-att-gå-med-i-SAC
http://sv.wikipedia.org/wiki/Syndikalism
http://www.svd.se/naringsliv/carema-skandalen-svartar-ner-branschen_6629316.svd