Den dag någon blir sjuk är den enda önskan de har, förmodligen, att man ska bli frisk igen. Det är helt plötsligt det viktigaste i hela världen. Inga pengar i världen hjälper. Vilka vänner du har hjälper inte. Du kan vara president men det hjälper inte om du får en sjukdom som det inte finns ett botemedel mot. Pengar är dock det enda som verkar vara viktigt i dagens samhälle.
Jag som moderat borde ju avguda dessa lappar och verkligen anse att det är det viktigaste.
Det är det inte. För mig är tiden det viktigaste. Tiden med familjen och vännerna betyder så mycket mer än vad jag får i lön.
Pengar gör mycket saker enklare men jag skulle offra vad som helst för att Lilleman inte ska växa upp och säga att jag var någon som fanns där ibland. Barnen är det viktigaste. Den dag jag sitter på ett hem ensam har jag med all sannolikhet bäddat för det själv. Jag tänker aldrig sätta mig i den sitsen. Jag slutade jobba heltid när Lilleman flyttade hem. Han är värd så mycket mer än de pengar jag förlorar på att inte jobba heltid. Vi klarar oss på grund av de val jag gjort tidigare i mitt liv. Jag tänkte till innan jag kom hit och såg till att jag skulle kunna ha det hyfsat.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/langa-dagar-och-dalig-lon-lararyrket-har-sjunkit-i-status
Läraryrket har dålig status. Det är lätt att komma in på utbildningen. Utbildningen är inte bra. En lärarlegitimation stjälper mer än den hjälper. Lönen är dålig. Dagarna är långa. Loven är inarbetad tid. Yrket har få ljuspunkter men om lönen höjs blir det så mycket bättre.
Allt ovan hör jag med jämna mellanrum och tillåt mig tvivla. Jag har jobbat inom vården, plockat jordgubbar, inom fiskindustrin, i olika affärer med allt som det innebär, på en bondgård, som florist, som musiker, i kyrkan, inom politiken, inom handikappomsorgen, inom förskolan och alla delar av skolan utom gymnasiet. Det ställe som helt klart ger sämst betalt med sämst arbetsvillkor och tider är musiken. Jag gnäller inte för det. Jag spelar av en annan anledning än pengarna. Jag trivs med att spela!
Det yrke där flest helt klart gnäller är inom skolan.
Jag älskar mitt jobb inom skolan.
Jag trivs med eleverna, byggnaden i sig och mina arbetskamrater.
Min arbetstid börjar strax innan åtta men jag kommer minst en timme innan för jag tycker det är lättare att koncentrera sig då. Jag är på skolan betydligt mer än vad jag ska vara men det gör inget för jag trivs med mitt jobb. Jag älskar det!
Den dag jag inte trivs längre eller ser fler nackdelar än fördelar så byter jag.
Visst, lönen är inte den bästa om man jämför med andra yrken men vad gör det när man trivs.
Jag är ledig alla helger, alla röda dagar, alla lov (jag vet, det är inarbetad tid) och jag trivs med det.
Jag har jobbat varannan helg i nästan tio års tid och det störde mig inte alls då.
Ska jag jämföra lönen jag har som lärare med den jag får för att spela skrattar jag.
Jag tror ingen skulle vilja byta de lönerna. Timpengen som musiker hamnar en bra bit under femtio kronor i timmen. Det är dessutom obekväma arbetstider och det finns inget obtillägg.
Jag tror att det bästa sättet att höja statusen för lärarna är att de som redan är i yrket talar om fördelarna istället för nackdelarna. Berätta att det är världens bästa jobb!
Har du inget att jämföra med så gör något annat ett tag för att sedan komma tillbaka.
Var jag än är berättar jag att jag älskar mitt jobb som lärare.
Jag framhäver fördelarna med att få vara ledig hela sommaren och att kunna vara hemma med familjen alla kvällar och helger. Jag skulle kunna gå ut och ta en debatt om hur bra det är att jobba som lärare när som helst och jag rekommenderar alla som trivs med människor, barn och ungdomar, att läsa till lärare. Det är det bästa yrke jag någonsin har haft och jag stortrivs med det.
