Danmark har nu hamnat i rampljuset efter att en 22-åring skjutit vilt runt sig på ett köpcentrum vid Kastrup utanför Köpenhamn.
Först kommer ryktena om en terrorist och att detta inte kan uteslutas, sen visar sig en annan sanning.
Som jag ser det har uppenbarligen vården misslyckats även i Danmark.
En terrorist är för mig någon som med sin religiösa tro, sin kultur eller sitt snedtänk kring människors olikheter, sedan går till attack.
Detta är inte terrorism.
Detta är frukten av en vård som är under all form av kritik.
Mannen som nu har skjutit är en känd patient på psyket.
Han äter medicin för sina vanföreställningar.
Två frågor måste då ställas:
1. Varför har han inte fått rätt vård?
2. Varför får han leva ute i samhället!?
Under åttiotalet stängdes merparten av alla mentalsjukhus ned i Sverige.
För många blev detta väldigt bra då de var inom fel vård, men för många blev detta också en katastrof för precis som inom skolan så är inte alla människor gjorda för att passa i samma form.
Vi är alla olika.
Att denna 22-åring sköt är självklart hans gärning, men i min värld är det ett misslyckande för vården. Jag anser att vården är fel och jag tycker att någon form av inläggningsform för dessa patienter behövs. De ska inte vara ute i samhället.
På liknande sätt var det i Malmö på skolan där två lärare dog.
Den killen var också känd inom vården och flera personer hade varnat.
Inget hjälpte.
Om man ser till hur många människor som suttit på dåtidens mentalsjukhus och sedan tänker på psykiatrireformen som genomfördes så måste de själv inse att det blev fel.
Plötsligt blev det fel att särskilja människor även inom denna kategori.
Istället för att tänka att vissa faktiskt är inlåsta för sin egen skull och för att de ska kunna må bra och inte göra illa andra människor, så tänker man att de ska vara en del av samhället.
De är inte det ändå.
Bara på rak arm kan jag nämna många som drabbats av detta:
Anna Lindh och barnet.
Pappan som högg sin två barn och kastade dem från femte våningen i våras.
Pappan som högg sin mamma och sina två barn förra året.
Killen på Malmö Latin.
Pappan/sambon som kastade frun och barnet ner i en ravin i Skåne för ett par år sedan.
Alla ungdomar som inte mådde bra och som tvingats isoleras under corona.
Vi är in i en uppförsbacke och ingenstans så tas dessa personer på allvar och får den hjälp som de faktiskt behöver. Trots pengar så blir det inte bättre och det är inte personalens fel för de kan inte hjälpa att det inte finns platser. Det är politikens fel.
Många års feltänk.
Mentalsjukhusen i den form de var, de var inte bra.
Vipeholm.
Idioten i Den enfaldige mördaren.
Gökboet.
Så vill ingen ha det igen, men någonstans så fungerar inte den så kallade psykiatrivården idag.
Alla tankar till offren, anhöriga och de som drabbats.
Människor ska få värdighet och inget av detta är värdigt.