Att sitta i regeringen eller riksdagen har för mig blivit en kapptävling kring dumma beslut.
Inga beslut som ligger rätt i tiden, utan som alltid är långt efter vad som är det normala.
När vi i södra Sverige berättade om bekymmer, så förstod inte Stockholm alls.
Så har det sedan fortsatt.
Alla skulle öppna sina hjärtan, men inga fick plats i de större städerna.
Nu ser man att den stora invandringen blev ett problem, för man satte inga krav.
När jag tyckte att det skulle vara krav på att lära sig svenska och att förstå allmänna saker i svensk kultur och samhället i sig för att bli svensk medborgare så var jag en rasist.
Flera år senare tycker inte bara de blå det, utan även de röda samma sak.
Skillnaden är att det nu är för sent.
Medborgarskapen har redan delats ut.
Jag varnade för att det skulle bli problem med den nya läroplanen för förskolan, men det tog många år innan det blev så. Problemet då är det är både röda och blå som anser att barn ska tvingas in i en institution. Vad blir då bäst?
Rött eller blått?
Hur långsamma och rent ut sagt efter den blå regeringen än är, med en massa röda tankar, så är det bättre än alternativet som finns.
Miljöpartiet lovar alltså att höja bränslepriserna om de vinner valet.
De lovar alltså, att vi som kör bil ska få ett ännu dyrare liv om de vinner.
VEM vill det!?
De hänvisar till klimatet.
För mig är klimatet självklart viktigt, men det ska inte styra mitt liv.
Någonstans måste man också vara logisk.
Om jag som enskild person slutar att köra bil.. blir det någon skillnad?
Nej.
Om alla i Sverige slutar att köra bil.. blir det då någon skillnaden?
Nej.
Storhetsvansinnet som driver många inom denna fråga är absurd och alla dessa rädda människor som tror att framtiden ska gå under är de som hörs mest.
De styr agendan och den är sjuk.
Vill du att bränslet ska bli dyrare?
Det vill absolut inte jag.