Adoption

Vi har efter många om och men bestämt oss för att vi ska adoptera. Jag har sagt sen jag var liten att jag vill hjälpa alla som behöver hjälp och adoption har jag velat hela mitt liv utan att för den delen välja bort "egna". Vi är överens om att hur det än blir så ska vi genomföra en adoption så fort vi kan. Efter att ha läst på en hel del blir jag mörkrädd. Jag visste att det fanns mycket regler, tog tid och att det kostade en hel del men jag förstod inte att det blir en klassfråga att ha adopterade barn. Kostnaderna är helt befängda i mina ögon och jag förstår att inte fler väljer att adoptera. Det "billigaste" barnet "kostar" 140.000 kronor sen kan man få bidrag från försäkringskassan på 40.000 efteråt. Självklart kostar inte barnet utan det är alla omkostnader. I de pengarna ingår resa och boende plus alla papper som ska skrivas men i endel länder ska man stanna i sex till åtta veckor och arbetsförtjänsten är inte borträknad. Man är dessutom inte garanterad att man får ett barn bara för att det sägs så, det tillkommer en straffavgift på mellan tio och femtiotusen om man skulle ångra sig och väntetiden är minst två år efter utredningarna är klara. Dessutom måste vi gifta oss. Vi har mycket att ta tag i. Vi har mycket att se fram emot.