På Lotta Brome idag hörde jag om hur en människa i Helsingborgstrakten var helt förstörd över att hennes hund inte fick följa m på makens begravning. Även om jag förstår att hennes brev till prästen var skrivet i affekt kan jag hålla med henne om det mesta. Prästen hänvisar till pälsförbud på grund av allergier och säger stopp till att ta in hunden. Kvinnan beskriver då att de aldrig fick några barn men har haft sina hundar istället och jag tycker prästen kunde gjort ett undantag. Vi är väl alla mänskliga!? Han förstör så mycket för denna personen. Den anställde som nu är allergisk kan väl vara ledig denna dag. Paragrafryttare finns det överallt.