Dö ska vi alla

Ja, dö ska vi alla men denna gången verkar jag klara mig. Igen. Efter läkarbesöket igår kom jag ut lycklig för cancer/tumörproverna var negativa så det är inget farligt men de vet ändå inte vad det är. Det kunde vara en cysta men såg inte ut som det och så länge jag inte lider av något så kommer jag slippa operation denna gången! Lycklig! Ville jag kunde de ta prover av det och kolla men jag vill inte ha nålar i magen så vi hoppar det. Jag litar på att det inte var något farligt denna gång! Jag tror inte jag har sovit på en vecka, magen är körd och hela jag känner mig nere men det är sjukt vad ångest kan förstöra. Tänk de som kommer ut från läkaren med ett positivt prov för cancer. Känns som om jag hade avlidit bara av tanken på det. Ångest är hemskt och det känns som om jag har haft det hela tiden sedan vi började med alla våra läkarbesök för provrörens skull. Det är alltid något att oroa sig för. Vi kommer nu få vänta tills augusti för att fortsätta våra försök så det blir en lugn sommar som jag ser fram emot väldigt mycket! Förra veckan var jag övertygad om att jag skulle dö innan jag hunnit fylla trettio men nu ser det betydligt ljusare ut. Med min tur krockar jag väl innan dess, som en Murphys lag eller en del från Final Destination-filmerna. Det går inte att lura döden. Denna gången gjorde jag det iallafall! Tjoho!