Så var det dax för nästa insats. Varje morgon injicerar jag en medicin som heter Puregon. Betydligt bättre än det hemska nässprayet. Lilleman skrek rakt ut första gången han såg det och trodde nog det gjorde ont på mig. Det är lite obehagligt första gångerna att sticka sig själv men så farligt är det inte. En diabetiker gör detta betydligt oftare än vad jag gör och jag vet att det är ett gott syfte. Det är skönt att beta av alla förpackningar i kylskåpet. Problemet är att jag känner mig som en uppblåst boll och är ännu mer känslig än vad jag brukar vara. Arg med. För allt och inget. Helt klart inte världens lättaste att umgås med för tillfället men det går över =)