fredag 26 oktober 2012

Ship to Gaza

Konflikten mellan Jesrusalem och Israel påbörjades redan på 1800-talet med Herzls tanke om att judarna skulle få en egen fristad. Ett ställe där de skulle kunna få leva i fred utan krig och de förföljelser de blivit utsatta för.

FN, USA och Sovjetunionen kom överens efter andra världskriget att Palestina skulle delas upp i två delar. En del för judarna och en del för araberna. Den 29 november 1947 hade FN en omröstning om detta och i samma stund de beslutade sig började de palestinska araberna strida.
Den 14 maj 1948 förklarades Israel som en självständig stat.
I samma stund förklarade Egypten, som då var den ledande arabnationen, krig mot Israel.
Detta sysslar de med än. De krigar fortfarande. (Inte Egypten som faktiskt har backat)
De är arga att det fördrevs (många av dem flydde) cirka 700.000 araber från den nya staten men de säger inget om att de innan detta hände fördrev cirka 900.000 judar från sina bostäder på arabisk mark.
Vad är skillnaden?
Palestina har svurit att de inte kommer sluta kriga förrän landet är deras och alla judarna är bortdrivna. I mina ögon är de helt sjuka. (De har inskrivet att Israel inte har rätt att finnas och ska utplånas)

Ok. Israel kom till genom hela världens dåliga samvete mot judarna men detta bestämdes för 74 år sedan. De som lever idag levde inte då och minns det inte. Det är som om jag skulle vara ovän med de människor mina mor och farföräldrar inte kom överens med.
Man kan inte hata människor man inte känner.

Det fínns idag inga israeler i Gaza. De sista rensades ut 2005. De flesta som bor där är flyktingar och räknas vara ändå upp till fjärde generationens flyktingar.

Inga konflikter är lätta och denna är kopplad till det Osmanska riket bak till 1800-talet. Det var dessa som var en del i första världskriget då de gick med i Centralmakterna (bland annat Tyskland). De var också en del i det arabisk-israeliska kriget i och med att det var deras före detta mark som sedan blev Israel. De förlorade den dock till Storbritannien redan under första världskriget.

Israel har gått ut och sagt att de inte orkar mer. De kommer bomba tillbaka när det smäller. Jag förstår dem. I mina ögon är det ofta så vridet i Sverige. Det är ytterst sällan någon pratar något gott om Israel här och skulle man säga något negativt om Palestina får man viska det.

Ship to Gaza är politiskt obunden och religiöst oberoende enligt dem själv. Eller hur?
De vill verka för de mänskliga rättigheterna. Eller hur?
Människorna på båtarna är inte, i mina ögon, partipolitiskt obundna.
(De står öppet för vilka partier de tillhör och vilka åsikter de har)
Om de nu är så obundna till allting. Varför pryder Palestinas flagga deras skepp?
Opartiskt?
Ärligt. Varför befinner man sig på ett skepp när man vet vad som kommer hända och sedan protestera mot det. Jag tycker det är så löjligt.

Om Danmark hade kommit och krävt sin gamla mark hade jag nog knappt brytt mig. Jag hade definitivt inte krigat mot dem. Vi i södra Sverige har varit mer danska än svenska de sista tusen åren och lever på nästan samma sätt. Vi lever jämte varandra. Många glömmer att Vasa som beskrivs som Sveriges kung aldrig var vår kung i södra Sverige då vi då tillhörde Danmark. Vi borde läsa den historia danskarna har innan 1658 då vi blev svenskar med freden i Roskilde. Jag hade i vilket fall inte krigat om det och hade det hänt 1948 hade jag till hundra procent inte brytt mig!
Deras hat är helt oförklarligt för mig.

De männsikor som är på dessa båtarna kunde engagerat sig i att det faktiskt är så att man skjuter gatubarn i Sydamerika som lösdrivande hundar. Gör en insatts där istället. Det är barn!
Det är förmodligen inte intressant då det inte ger samma politiska uppmärksamhet.