I söndags skildrade Unga radioteatern Moritz minnen av Lise Indahl. Boken handlar om nazismen, koncentrationslägren och hur de som levde i dessa läger hade det. Fruktansvärt!
Det finns inget som så snabbt kan få mig ledsen som boken "..Om detta må ni berätta.." som kom ut när jag var femton år gammal. Jag minns när vi hade detta i skolan och
vad dåligt jag mådde av det.
Bilderna kan hemsöka mig. Det är omöjligt att tänka sig in i dessa människors situation.
Jag hoppas det aldrig kommer hända något likande igen även om sannolikheten är stor trots att jag inte vill. Vi är ett land i fred som har haft det bra länge. När vår tids barn blir gamla är det över etthundrafemtio år sedan detta hände. Det är svårt att tänka sig in i det som hände när det inte längre finns någon som var med om det. Mina elever har svårt att föreställa sig den elfte september. De är födda året efter den händelsen.
Tidigare i år hade Sveriges radio P4 en skildring/berättelse om en pojke i Jerusalem som smet in i Israel för att titta på det hem som en gång varit hans. Det är helt ok.
Jag gjorde ett blogginlägg och kritiserade att man visade en sida och inte båda.
Såhär tänker jag än. Självklart ska det komma berättelser om hur det är för Jerusalem men i mina ögon är det då lika självklart att Israel ska få även sina historier i svensk radio.
Koncentrationslägrena var på tapeten i dagens Radioteatern. Jag hoppas verkligen jag får höra berättelserna om Gulag inom det snaraste.
Jag tror det har blivit bättre men när jag gick i skolan nämndes inte ett ord om detta. Inget om hur mycket Stalin och Lenin förstört för sitt eget folk men Hitlers namn präntades flitigt in.
Jag förringar inte på något sätt nazismen och dess smutsiga histora men vi får absolut inte glömma kommunsimens brott. Alla brott är fruktansvärda och bör få lika mycket uppmärksamhet. Det finns de som fortfarande lever som överlevde Gulag. Hur ofta har de varit i skolorna och berättat sin historia?
Jag hoppas Sveriges Radio tar sitt ansvar och visar alla sidor på alla historier oavsett om det är nazismen/kommunsimen, Hitler/Stalin/Lenin, Israel/Palestina, USA/Irak och så vidare.
Jag vill veta allt från alla håll för att kunna bilda min egen uppfattning.
Det finns inget som så snabbt kan få mig ledsen som boken "..Om detta må ni berätta.." som kom ut när jag var femton år gammal. Jag minns när vi hade detta i skolan och
vad dåligt jag mådde av det.
Bilderna kan hemsöka mig. Det är omöjligt att tänka sig in i dessa människors situation.
Jag hoppas det aldrig kommer hända något likande igen även om sannolikheten är stor trots att jag inte vill. Vi är ett land i fred som har haft det bra länge. När vår tids barn blir gamla är det över etthundrafemtio år sedan detta hände. Det är svårt att tänka sig in i det som hände när det inte längre finns någon som var med om det. Mina elever har svårt att föreställa sig den elfte september. De är födda året efter den händelsen.
Tidigare i år hade Sveriges radio P4 en skildring/berättelse om en pojke i Jerusalem som smet in i Israel för att titta på det hem som en gång varit hans. Det är helt ok.
Jag gjorde ett blogginlägg och kritiserade att man visade en sida och inte båda.
 |
| Antal fångar i Gulag 1930-53 |
Koncentrationslägrena var på tapeten i dagens Radioteatern. Jag hoppas verkligen jag får höra berättelserna om Gulag inom det snaraste.
Jag tror det har blivit bättre men när jag gick i skolan nämndes inte ett ord om detta. Inget om hur mycket Stalin och Lenin förstört för sitt eget folk men Hitlers namn präntades flitigt in.
Jag förringar inte på något sätt nazismen och dess smutsiga histora men vi får absolut inte glömma kommunsimens brott. Alla brott är fruktansvärda och bör få lika mycket uppmärksamhet. Det finns de som fortfarande lever som överlevde Gulag. Hur ofta har de varit i skolorna och berättat sin historia?
Jag hoppas Sveriges Radio tar sitt ansvar och visar alla sidor på alla historier oavsett om det är nazismen/kommunsimen, Hitler/Stalin/Lenin, Israel/Palestina, USA/Irak och så vidare.
Jag vill veta allt från alla håll för att kunna bilda min egen uppfattning.