Ungdomar mellan femton och sjutton ska kunna förses med en elektronisk handboja om helgerna och en ny 24-timmarsregel för tretton och fjortonåringar som gör att föräldrarna ska vara kontaktade inom tjugofyra timmar från det att deras telning begått ett brott.
Båda ovanstående förslag är enligt mig bra. Hade jag ensam fått sitta och bestämma, vilket inte innebär att jag vill ha diktatur om någon nu skulle kunna dra den slutsatsen, hade reglerna hårdnat betydligt även för ungdomar.
Det finns både för och nackdelar med att bo på ett litet ställa.
En fördel är att alla vet vilka alla är och en nackdel är exakt densamma.
Det går inte att göra någonting utan att alla får veta det. Positivt om det du gjort är något bra men negativt för dig om du är kriminell. De flesta börjar i mina ögon sin kriminella karriär tidigt.
Att jag bor på landet skyddar ingen. Här är lika lätt att få tag i precis vad någon skulle önska.
Jag skulle till och med gissa på att det är lättare för det är enkelt att veta vilken man kan "lita" på när samhälle inte är större. Alla vet någon och alla kan kolla att det inte är några problem.
Står det om ett brott i tidningen eller jag hör det i radion och kommer från min kära hemort räcker det att jag hör åldern på personen i fråga för att veta vilken det är.
Om de inte tagit gärningsmannen går det ändå att gissa sig till exakt vem som gjort det.
Min tro är att om man trycker till en ungdom som begår ett brott första gången är risken mindre att denne fortsätter i samma bana. För mig innebär det att det borde vara ett hårdare straff för den som är tretton, fjorton år. Åldern spelar iofs ingen roll bara de tittar på om det var första gången.
Skräm dem ordentligt. Lås in dem med de riktiga brottslingarna i ett par dagar och ge dem en riktig bild av var och hur det kan sluta. Jag har på relativt nära håll bekanta som varit brottslingar sedan innan de blev tonåringar och det problem jag ser är att första gången de får känna på hur det känns att sitta inspärrade är de över tjugo. Då är det för sent.
De har redan kontaktnätet och vännerna inom denna krets av människor som det är.
Anledningen att de fortsatt är att det jamsats med dem när de blivit tagna första gångerna.
Det har suttit någon och tyckt synd om dem istället för att rycka dem i kragen.
Se till att skolan och vården samarbetar mer med polisen och de socialarbetare som är ute på helgerna. Se till att det blir ett riktigt kontaktnär som kan hjälpa varandra.
Förslagen som står överst är ett bra steg i rätt riktning.
http://rod.se/moderaterna-satsar-mot-ungdomsbrottslingar
Båda ovanstående förslag är enligt mig bra. Hade jag ensam fått sitta och bestämma, vilket inte innebär att jag vill ha diktatur om någon nu skulle kunna dra den slutsatsen, hade reglerna hårdnat betydligt även för ungdomar.
Det finns både för och nackdelar med att bo på ett litet ställa.
En fördel är att alla vet vilka alla är och en nackdel är exakt densamma.
Det går inte att göra någonting utan att alla får veta det. Positivt om det du gjort är något bra men negativt för dig om du är kriminell. De flesta börjar i mina ögon sin kriminella karriär tidigt.
Att jag bor på landet skyddar ingen. Här är lika lätt att få tag i precis vad någon skulle önska.
Jag skulle till och med gissa på att det är lättare för det är enkelt att veta vilken man kan "lita" på när samhälle inte är större. Alla vet någon och alla kan kolla att det inte är några problem.
Står det om ett brott i tidningen eller jag hör det i radion och kommer från min kära hemort räcker det att jag hör åldern på personen i fråga för att veta vilken det är.
Om de inte tagit gärningsmannen går det ändå att gissa sig till exakt vem som gjort det.
Min tro är att om man trycker till en ungdom som begår ett brott första gången är risken mindre att denne fortsätter i samma bana. För mig innebär det att det borde vara ett hårdare straff för den som är tretton, fjorton år. Åldern spelar iofs ingen roll bara de tittar på om det var första gången.
Skräm dem ordentligt. Lås in dem med de riktiga brottslingarna i ett par dagar och ge dem en riktig bild av var och hur det kan sluta. Jag har på relativt nära håll bekanta som varit brottslingar sedan innan de blev tonåringar och det problem jag ser är att första gången de får känna på hur det känns att sitta inspärrade är de över tjugo. Då är det för sent.
De har redan kontaktnätet och vännerna inom denna krets av människor som det är.
Anledningen att de fortsatt är att det jamsats med dem när de blivit tagna första gångerna.
Det har suttit någon och tyckt synd om dem istället för att rycka dem i kragen.
Se till att skolan och vården samarbetar mer med polisen och de socialarbetare som är ute på helgerna. Se till att det blir ett riktigt kontaktnär som kan hjälpa varandra.
Förslagen som står överst är ett bra steg i rätt riktning.
http://rod.se/moderaterna-satsar-mot-ungdomsbrottslingar