The Grey och vargdebatten

Det händer men får räknas som ytterst sällsynt att en film stör mig till den milda grad att jag går och funderar på den en lång tid efteråt. Jag kommer skriva hur den slutar så vill du inte veta så läs inte vidare. The Grey med Liam Neeson handlar om en hel hög med män som jobbar inom oljeindustrin i norra Alaska. I början på filmen får man se att Liams karaktär tänker ta sitt liv men ångrar sig. Dagen efter går alla männen på ett flygplan och ska bege sig hem, söderut.

Planet störtar. Där kommer min första skräck in. Jag avskyr att flyga och då jag för många år sedan var med om en nödlandning förstår jag känslan de har. Skillnaden här är att de nödlandar inte utan störtar. Många dör med en gång men några av dem överlever.
De störtar alltså i Alaska vilket innebär snö, snö, storm och skog.
Hade det bara varit det så kunde det fungerat men det visar sig att de har störtat precis i närheten av ett stort vargrevir. Vargarna ser dem som fiender och går till attack.

Jag räknar mig som en djurvän. Verkligen. Jag dödar inga djur om jag inte måste för att de är en fara eller risk för Lilleman. Jag släpper ut alla djur och i den nu aktuella vargdebatten har jag inte haft npgra större åsikter mer än att jag tycker det är synd att skjuta djur. Jag förstår att man måste det ibland men samtidigt vet jag att naturen tar tag i det som blir ett problem. Hur en näringskedja fungerar går man igenom i fjärde klass och där får man veta att ett år kan det vara mycket räv vilket gör att nästa år blir det färre då maten inte räcker till alla. På samma sätt ökar och minskar gnagarbeståndet. Inget märkligt alls. Till slut hade vargarna i Sverige nåt den gräns där de var lagom många i förhållande till maten. Jag förstår dock att de som har dem runt knuten inte vill ha det.
Som yngre önskade jag mig aldrig varken kaniner, hundar, katter eller andra små pälsbeklädda djur utan spindlar, ormar eller ödlor av olika slag. Besvikelsen var ett faktum varje år. Jag tycker det är viktigt att djur har det bra och sköts även om människor alltid är viktigare. Jag hade trots att jag tycker om alla djur inte velat ha vargar i skogen utanför. Jag tror att många rädslor om detta djur är överdrivna men jag hade inte velat chansa.

Efter att ha sett The Grey var min första tanke att de kunde skjutit av varenda varg i Sverige. Fy för att få dem nära sig. (Nu menar jag inte att vi ska göra det) Vargarna i filmen tar överlevarna en efter en. Jag vet att det är en film och att det inte alltid stämmer med verkligheten.
Det som stör mig mest med filmen är det faktum att inte ens Liam Neesons karaktär överlever.
Vad var då meningen med filmen?
Jag hatar hemska slut och jag avskyr när alla dör.
De människor som överlever kraschen kämpar igenom hela filmen på två timmar för att överleva kylan, matbristen och vargarna och så dör de!
Det slutar med att Liam Neesons karaktär är ensam kvar och drömmer sig tillbaka till sin fru som lämnat honom. Hon upprepar för honom att han inte ska vara rädd och jag förstår när slutet visar sig att det är Hollywoods sätt att göra filmen lite gullig. Sista minutrarna ser man att frun säger till honom att inte vara rädd för hon ligger på sin dödsbädd och dör. Hon ska alltså vänta på honom. Jag förstår ändå inte meningen med denna hemska film.
Jag vill se fina filmer med lyckliga slut.