Anton Abele väljer till nästa val att inte ställa upp för en ny omgång i riksdagen. Anledningen är att han inte känner att det går att påverka, det är ett spel för gallerierna. Riksdagsledamöterna skriver mängder med motioner men ytterst få tar sig igenom. Han anser att det är hög brist på empati och positivitet inom politiken och att många istället ägnar tid åt att hitta fel på sina motståndare samt deras idéer. Han tycker inte att man ska klanka ner på andra människor och deras idéer.
I mina öron är detta en väldigt vettig människa.
Det han beskriver är det vi lär våra barn: Var mot andra som du själv vill bli behandlad.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte brukar lyssna på sommarpratarna så detta är ett undantag och killen har riktigt bra musiksmak. Jag är väldigt imponerad. Jag skulle vilja se hur han blir behandlad när riksdagen öppnar igen för det är inte lätt att kritisera ett ställe som du sedan måste fortsätta arbeta på även om det bara är ett år kvar.
Han kritiserar hur systemet ser ut och jag håller med honom. Rösta som ditt parti vill. Det är säkert bra på många sätt men vilken sorts demokrati är det? Du är vald för att du är du och att du vill något.
Jag hoppas att det i framtiden är 349 platser som inte är partibundna. Alla borde sitta som den person och för de åsikter den har. Hade alla politiker svarat på en mängd frågor kunde man röstat på den person som tyckte som du själv i flest frågor vilket hade gjort att det hade hänt mer. Inom alla partier finns olika tankar om samma sak trots att man har samma partibeteckning. Titta bara på minknäringsfrågan. Jag har tidigare kritiserat att det i princip alltid röstas efter vem som har lagt en motion eller inte. Hade vi tagit bort partibeteckningen och namnet på de motioner som skickas är jag väldigt säker på att många beslut hade sett annorlunda ut. Han tar även upp bristen på uppmuntran från toppen och jag hoppas verkligen att de tar till sig kritiken. Tänk om jag som lärare aldrig skulle uppmuntra mina elever utan bara påtala för dem när de gjorde fel. De hade hatat mig till slut. Alla behöver höra positiva ord ibland.
Jag försöker att alltid på något sätt höra av mig till den person jag tycker har gjort något bra. Det händer även att jag hör av mig till dem jag inte håller med men som ändå har gjort en bra insats.
Jag hoppas verkligen inte alla 349 ledamöter sitter med en piska om hur de ska bete sig eller vad de ska göra. Jag hoppas dessa 349 ledamöter kan skilja på sak och person. När han berättar att han fått positiv kritik från andra än partiet känner jag igen mig för så är det många gånger. Han berättar att på handelshögskolan berättar man att någon gör något bra. Då alla i samma parti vart fjärde år ska kriga mot varandra är det precis som att de inte får uppmuntras till att tro att de är något. Risken finns då att de får fler röster än du själv nästa val och det kan man inte acceptera. Personerna i de andra partierna har du dock inget krig att föra mot vilket gör att du kan vara trevligare mot dem. Jag minns i höstas när jag, varför minns jag inte, hade en stor artikel i en av tidningarna. Två personer kom på nästa möte fram och berättade vilken bra artikel det hade varit. Den ene är vänsterpartist och den andre socialdemokrat. Jag tycker inte som dem och de inte som mig men som medmänniska kan man uppmuntra. Måtte jag aldrig bli en sådan som aldrig säger någonting och skulle jag börja tänka så, så kommer jag sluta självmant.
 |
| aftonbladet.se |
Jag kan känna igen mig i mycket av det han berättar. Jag vill göra avtryck, blir aldrig någonsin nöjd med mig själv och har för det mesta helt ouppnåeliga prestationskrav på mig själv. Jag ligger ofta vaken på nätterna och kritiserar mig själv för allt jag inte hunnit med att göra. Han berättar att hans liv slutade vara som vanligt när han började med politiken och det är samma här. Jag kan inte bete mig hur som helst ute och det är femton år sedan jag började tänka på det. Min krock kommer oftast till att det sätt och språk vi har här hemomkring inte passar in i storstaden och jag har väldigt svårt för att inte hälsa på den jag möter eller säga precis vad jag tycker.
Anton berättar även om alla personangrepp och kränkningar han har fått stå ut med i olika medier och det är fruktansvärt. Alla som sysslar med politik känner igen det. Jag är säker på att alla politisk aktiva någon gång har råkat ut för detta och det är inte rätt. Det är inte ok inom något yrke att få stå ut med detta.
Jag hoppas att Anton ångrar sig och ställer upp i nästa val för människor som honom behövs för att det någon gång ska till en förändring i svensk politik. Nya tankar och engagemang är aldrig fel även om många av de som är gamla i gemet kan ha problem med det.