Provrörskarusellen sätter många tankar i snurr. Det finns de som trots dagens teknik aldrig kommer bli föräldrar trots att de vill och att de med all sannolikhet kommer att bli bra på det. En av de vanligaste frågorna vi har fått under tiden vi höll på var "Är det då era barn?".
För mig är det en konstig fråga men jag har ju förstått efter hand att det inte är självklart för alla hur det fungerar. Det finns två sätt att gå tillväga, IVF eller ICSI.
IVF innebär att ägg och spermier läggs i ett rör så att de själv sköter befruktningsprocessen. ICSI innebär att en spermie tas och sätts in i ägget för att sedan växa i rör
et. Det är alltså de som sökt som är biologiska föräldrar.
Hormonprocesserna är allt annat än roliga och att plocka ut äggen ligger precis efter att föda på smärtnivå. Det är väldigt obehagligt att känna hur de är med en nål, inne i kroppen medan du är vaken, för att ta ut äggen som bildats.
Sverige är som jag skrivit innan landet förbud och krångel till mycket och det är det jag tänker ta upp här. Vi har ett tvåsiffrigt antal befruktade fina embryon i en frys i Malmö. Där finns alltså potentiella barn. Väljer vi att inte skaffa fler barn kommer frågan komma vad vi ska göra med dessa och det blir en etisk fråga. Valen står idag mellan att kassera dem eller skänka dem till forskning.
Jag anser att man ska skänka dem till forskning då det kan vara ett sätt att hjälpa andra i samma situation.
Det finns dock ett alternativ till som är förbjudet i Sverige.
Andra länder har som möjlighet att man kan skänka dessa embryon till par som aldrig kommer kunna bli biologiska föräldrar. Det betyder alltså att man som biologiska föräldrar adopterar bort sitt ofödda barn till en annan familj. Det barnet behöver aldrig få veta att dennes föräldrar inte är dess "riktiga". Barnet har en möjlighet att när det fyllt arton begära ut sina papper för att hitta sina biologiska föräldrar om det är så att barnet vet om hur det ligger till. Ofta uppmärksammas sådant om det händer något i familjen, någon blir sjuk, och barnet inser att den inte har samma gener som föräldrarna och därför inte kan hjälpa dem.
Detta betyder att det finns familjer där ute som skulle kunna få barn med våra gener. Tanken är rätt mäktig och jag förstår om många tycker att det känns konstigt och inte vill.
Jag hade inte haft några problem med att denna lag ändrades i Sverige så fler skulle kunna få möjligheten att bli föräldrar. Jag har dock svårt att se att jag skulle klara att skänka våra embryon men det finns garanterat de som kan. Tanken på att kanske möta sitt biologiska barn och inte veta om det känns konstigt. Likadant att det faktiskt i så fall är "vårt" barn även om det inte är det.
Konstigt känns det också att den andra mamman på något sätt blir en slags surrogatmamma. Just att vara surrogatmamma har jag inget emot och hade inte själv haft några problem att vara det till någon nära vän men att det barnet genetiskt är jag. Mycket att tänka på.
Möjligheten finns också att det arton år senare knackar på dörren och det står en kopia av sig själv. Den delen har jag inga problem med och hade inte haft om det hänt heller. Då hade familjen bara blivit större och med min syn på vad som är familj hade jag älskat det "barnet" med. Även om det var ett snedsteg från den respektive. Barn kan aldrig hjälpa det.
Jag anser att de som vill skänka de barn de inte själv vill föda ska få den. Det finns många i Sverige och norden som hade blivit väldigt glada över de barnen och jag tycker att det ska vara upp till alla de par som nu har embryon i frysar runt om i landet att bestämma.
För mig är det en konstig fråga men jag har ju förstått efter hand att det inte är självklart för alla hur det fungerar. Det finns två sätt att gå tillväga, IVF eller ICSI.
IVF innebär att ägg och spermier läggs i ett rör så att de själv sköter befruktningsprocessen. ICSI innebär att en spermie tas och sätts in i ägget för att sedan växa i rör
et. Det är alltså de som sökt som är biologiska föräldrar.
.png) |
| villhabarn.se |
Sverige är som jag skrivit innan landet förbud och krångel till mycket och det är det jag tänker ta upp här. Vi har ett tvåsiffrigt antal befruktade fina embryon i en frys i Malmö. Där finns alltså potentiella barn. Väljer vi att inte skaffa fler barn kommer frågan komma vad vi ska göra med dessa och det blir en etisk fråga. Valen står idag mellan att kassera dem eller skänka dem till forskning.
Jag anser att man ska skänka dem till forskning då det kan vara ett sätt att hjälpa andra i samma situation.
Det finns dock ett alternativ till som är förbjudet i Sverige.
Andra länder har som möjlighet att man kan skänka dessa embryon till par som aldrig kommer kunna bli biologiska föräldrar. Det betyder alltså att man som biologiska föräldrar adopterar bort sitt ofödda barn till en annan familj. Det barnet behöver aldrig få veta att dennes föräldrar inte är dess "riktiga". Barnet har en möjlighet att när det fyllt arton begära ut sina papper för att hitta sina biologiska föräldrar om det är så att barnet vet om hur det ligger till. Ofta uppmärksammas sådant om det händer något i familjen, någon blir sjuk, och barnet inser att den inte har samma gener som föräldrarna och därför inte kan hjälpa dem.
Detta betyder att det finns familjer där ute som skulle kunna få barn med våra gener. Tanken är rätt mäktig och jag förstår om många tycker att det känns konstigt och inte vill.
Jag hade inte haft några problem med att denna lag ändrades i Sverige så fler skulle kunna få möjligheten att bli föräldrar. Jag har dock svårt att se att jag skulle klara att skänka våra embryon men det finns garanterat de som kan. Tanken på att kanske möta sitt biologiska barn och inte veta om det känns konstigt. Likadant att det faktiskt i så fall är "vårt" barn även om det inte är det.
Konstigt känns det också att den andra mamman på något sätt blir en slags surrogatmamma. Just att vara surrogatmamma har jag inget emot och hade inte själv haft några problem att vara det till någon nära vän men att det barnet genetiskt är jag. Mycket att tänka på.
Möjligheten finns också att det arton år senare knackar på dörren och det står en kopia av sig själv. Den delen har jag inga problem med och hade inte haft om det hänt heller. Då hade familjen bara blivit större och med min syn på vad som är familj hade jag älskat det "barnet" med. Även om det var ett snedsteg från den respektive. Barn kan aldrig hjälpa det.
Jag anser att de som vill skänka de barn de inte själv vill föda ska få den. Det finns många i Sverige och norden som hade blivit väldigt glada över de barnen och jag tycker att det ska vara upp till alla de par som nu har embryon i frysar runt om i landet att bestämma.