En "normal" person ska ligga på ett kaloriintag på runt 2000 (kcal) om dagen. Halverar du det går du ner i vikt. Punkt. Du behöver inte ens halvera det. Det räcker att du helt enkelt tar bort lite eller bara rör dig mer. Det gäller, att personen som ska banta själv bestämmer sig för att göra det. 5:2, Viktväktarna, GI.. visst. Det fungerar garanterat ett tag men är ingen lösning i längden om du inte tänker leva efter det hela livet.
Jag är nog en av världens lataste människor. På radion häromdagen var det en man som fick frågan om han brukade motionera. Svaret blev en fråga: Räknas det när man springer till bussen?
Jag skrattade rakt ut för det kunde varit jag. Jag tycker inte om att sporta av något slag och är inget för att ställa mig i ett rum med en massa andra människor och svettas. Dock är det så att jag är fruktansvärt rastlös och väldigt tävlingsinriktad oavsett vad det är. Jag tänker inte förlora utan en kamp. Har jag väl bestämt mig så kommer jag att ge allt.
Enligt tabellen nedan behöver jag ett intag av 1670 kcal om dagen för att inte tappa i vikt. Jag hade en period då jag åt mellan 4000 och 4500 kcal om dagen men ligger nu runt 3000 kcal om dagen. Trots detta går jag inte upp i vikt utan tvärtom. Det är med all sannolikhet så att jag inte har generna för att bli stor men utöver det sitter jag aldrig någonsin still. Jag hade en stegräknare på mig ett par veckor för några år sedan. Hade någon frågat mig innan så skulle jag gissat på att jag gick en knapp kilometer om dagen men jag låg mellan fem och tio kilometer en vanlig dag när jag inte jobbade. Jobbade jag blev det dubbelt upp. Min uppskattning av mig själv stämde inte alls och uppenbarligen rör jag mig betydligt mer än vad jag själv tror att jag gör.
Det kan vara anledningen till att jag inte går upp i vikt utan istället rasar så fort jag gör något utöver det vanliga.
Vart vill jag då komma med detta då jag förstår att detta är ett ämne som retar många människor, särskilt med tanke på att jag då inte är överviktig och inte har några större problem med det. Jo. Jag tror att mindre fastor kan vara bra som ett sätt att "rena" sitt system men jag tror inte att det är en bantningsmetod. Att helt börja ändra sitt protein eller kolhydratintag tror jag inte heller på. Om någon börjar med en "metod" för att leva efter den ett tag, innan de går tillbaka till sina gamla vanor, kan de lika gärna hoppa över det. Till sist måste det ju ändå vara så att du går ner i vikt när du rör dig mer än du äter. Att tro att det finns genvägar förstår jag inte.
http://matkalkyl.se/berakna-energibehov-kcal.php
Jag är nog en av världens lataste människor. På radion häromdagen var det en man som fick frågan om han brukade motionera. Svaret blev en fråga: Räknas det när man springer till bussen?
Jag skrattade rakt ut för det kunde varit jag. Jag tycker inte om att sporta av något slag och är inget för att ställa mig i ett rum med en massa andra människor och svettas. Dock är det så att jag är fruktansvärt rastlös och väldigt tävlingsinriktad oavsett vad det är. Jag tänker inte förlora utan en kamp. Har jag väl bestämt mig så kommer jag att ge allt.
 |
| djurungar.blogspot.com |
Det kan vara anledningen till att jag inte går upp i vikt utan istället rasar så fort jag gör något utöver det vanliga.
Vart vill jag då komma med detta då jag förstår att detta är ett ämne som retar många människor, särskilt med tanke på att jag då inte är överviktig och inte har några större problem med det. Jo. Jag tror att mindre fastor kan vara bra som ett sätt att "rena" sitt system men jag tror inte att det är en bantningsmetod. Att helt börja ändra sitt protein eller kolhydratintag tror jag inte heller på. Om någon börjar med en "metod" för att leva efter den ett tag, innan de går tillbaka till sina gamla vanor, kan de lika gärna hoppa över det. Till sist måste det ju ändå vara så att du går ner i vikt när du rör dig mer än du äter. Att tro att det finns genvägar förstår jag inte.
http://matkalkyl.se/berakna-energibehov-kcal.php