Jag har en förmåga att trampa människor på tårna när jag har en åsikt så jag tänker be om ursäkt i förskott för dem jag nu gör det på denna gång.
Ny forskning visar att kvinnor som blivit opererade för fetma, alltså opererat sig så att de inte längre kan äta så mycket eller känner mättnad snabbt, får för tidigt födda barn som många gånger är undernärda. Frågan är ju då om detta verkligen är det bästa?
Jag är inte glad för operationer över huvud taget och fetmaoperationer är inget undantag. Jag har alltid undvikit allt vad sjukvård heter fram tills dess att jag inte hade något val. Just fetmaoperationerna har jag varit skeptisk till från första början då jag ansett att det oftast handlar om ett kost och livstilsproblem. Möjligheten finns också att det är som Eric Cartman säger i South Park: "I´m not fat. I´m just big boned."
Jag tror dock inte alltid att så är fallet.
Jag har sett ett program från USA som jag tror hette "Bootcamp". Det var liknande programmet vi har i Sverige där människor tävlar om att gå ner i vikt med den stora skillnad att dessa inte hade något val. De blev satta på ett tufft militärläger där de tvingades ändra sina vanor, tvingades träna en hel del och avvandes från sina beroenden. Främst socker.
Det var visserligen några av dem som var grova i kroppen men alla gick ner i vikt och mådde sedan bättre. Jag inser att det inte går att sätta alla människor som lider av fetma på ett tre månader långt militärläger men tanken kanske ändå inte är så fel i grunden.
Det kanske hade varit bättre att prova andra vägar innan en operation bestäms?
Jag är fullt medveten om att dessa många gånger görs för att det blir billigare än att operera alla knän som inte klarar den tyngd de utsätts för. Jag tror säkert de som söker denna hjälp försökt mycket innan men någonstans har det fallerat.
Terapi? Personlig tränare? Dietist?
Det kanske hade blivit billigare att erbjuda alla en personlig tränare ett tag istället för att opereras. Kanske en kombination med terapi och en dietist?
Hjälp med viljan och uthålligheten?
För några år sedan när jag läste en kvällskurs berättade tjejen som satt jämte mig att hon var med barn. Hon berättade därefter hur rädd hon var för att bli tjock igen och jag minns att jag tittade på henne. Att vara tyst och försynt har aldrig varit min sak och jag kunde inte låta bli att fråga varför denna tunna människa var rädd för det. Hon tog då upp en bild på sig själv. Hon hade varit gigantisk. Hon hade på egen hand gått ner över sextio kilo.
Hon sa att hon en dag hade bestämt sig. Hon hade testat alla bantningsmetoder och hade aldrig orkat fullfölja dem eller gått upp igen så fort de slutat. Hon bestämde sig och startade ett nytt liv.
Uppenbarligen går det om viljan bara blir tillräckligt stark.
Att barn föds för tidigt och är undernärda är inte bra.
Jag har ingen lösning men jag är säker på att den finns där ute.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5702184
Ny forskning visar att kvinnor som blivit opererade för fetma, alltså opererat sig så att de inte längre kan äta så mycket eller känner mättnad snabbt, får för tidigt födda barn som många gånger är undernärda. Frågan är ju då om detta verkligen är det bästa?
Jag är inte glad för operationer över huvud taget och fetmaoperationer är inget undantag. Jag har alltid undvikit allt vad sjukvård heter fram tills dess att jag inte hade något val. Just fetmaoperationerna har jag varit skeptisk till från första början då jag ansett att det oftast handlar om ett kost och livstilsproblem. Möjligheten finns också att det är som Eric Cartman säger i South Park: "I´m not fat. I´m just big boned."
Jag tror dock inte alltid att så är fallet.
Jag har sett ett program från USA som jag tror hette "Bootcamp". Det var liknande programmet vi har i Sverige där människor tävlar om att gå ner i vikt med den stora skillnad att dessa inte hade något val. De blev satta på ett tufft militärläger där de tvingades ändra sina vanor, tvingades träna en hel del och avvandes från sina beroenden. Främst socker.
Det var visserligen några av dem som var grova i kroppen men alla gick ner i vikt och mådde sedan bättre. Jag inser att det inte går att sätta alla människor som lider av fetma på ett tre månader långt militärläger men tanken kanske ändå inte är så fel i grunden.
Det kanske hade varit bättre att prova andra vägar innan en operation bestäms?
 |
| sr.se |
Terapi? Personlig tränare? Dietist?
Det kanske hade blivit billigare att erbjuda alla en personlig tränare ett tag istället för att opereras. Kanske en kombination med terapi och en dietist?
Hjälp med viljan och uthålligheten?
För några år sedan när jag läste en kvällskurs berättade tjejen som satt jämte mig att hon var med barn. Hon berättade därefter hur rädd hon var för att bli tjock igen och jag minns att jag tittade på henne. Att vara tyst och försynt har aldrig varit min sak och jag kunde inte låta bli att fråga varför denna tunna människa var rädd för det. Hon tog då upp en bild på sig själv. Hon hade varit gigantisk. Hon hade på egen hand gått ner över sextio kilo.
Hon sa att hon en dag hade bestämt sig. Hon hade testat alla bantningsmetoder och hade aldrig orkat fullfölja dem eller gått upp igen så fort de slutat. Hon bestämde sig och startade ett nytt liv.
Uppenbarligen går det om viljan bara blir tillräckligt stark.
Att barn föds för tidigt och är undernärda är inte bra.
Jag har ingen lösning men jag är säker på att den finns där ute.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5702184