Jag är som en pommes frites enligt min syster. Smal men flåtig inuti. Forskning visar nu att generna kan rädda människor ifrån kräksjukan. Generna kan göra att någon klarar sig och förblir frisk.
Jag har sedan min barndom varit sjukt ytterst få gånger.
Jag är visserligen lite allergisk men det är oftast inget jag lider av. Jag kan bli förkyld ibland men jag avskyr när jag inte gör det som jag tänkt från början vilket har gjort att jag ytterst sällan känner efter. Om jag inte känner att jag är totalt sängliggande så är jag inte sjuk. Jag har haft en hel del udda sjukdomar och råkat ut för saker få i Sverige någonsin får. Jag har haft påssjuka trots att jag är vaccinerad och har lyckats få med mig bakterier från utlandet som gav mig bölder över hela kroppen. Inte helt kul men bättre än kräksjukan, även om jag aldrig har haft den.
Jag är i princip aldrig sjuk.
Det sägs att Gud är barmhärtighet och rättvis, om han nu finns. Gör han det har han satt mig på undantag för allt som de flesta tycker räknas som rättvist.
Jag har en helt otrolig ämnesomsättning.
Jag kan äta vad jag vill utan att gå upp så mycket som ett gram.
Jag kan äta på konstiga tider och dricka mängder med socker och ändå ställa mig på vågen för att ha gått ner i vikt utan att jag vill det.
Jag har problem att gå upp i vikt och har alltid haft.
Jag är medveten om att det kan förändras men jag betvivlar det.
Jag ser inte så gammal ut, vilket visserligen har både för och nackdelar.
Jag tycker inte om att motionera i onödan men har ändå aldrig problem med att röra mig.
När jag gjorde löpningen till polistestet kom jag dit utan att över huvud taget ha rört mig en millimeter med en julmust i handen och sprang sträckan utan problem.
Jag tror att mycket av detta sitter i huvudet och då möjligtvis generna då jag är så fruktansvärt envis att jag aldrig ger upp. När jag läste idrott simmade jag ikapp med en annan tjej under vatten och vann men jag hade förmodligen drunknat innan jag gav upp.
På grund av allt musicerande har jag en otrolig lungkapacitet som då förmodligen bidrog till detta. Att få en klar ton i tenorsaxofonen, och sedan hålla den, tar sin kraft.
Skulle jag beskriva mig själv rör jag mig inte alls men de gånger jag har haft en stegräknare på mig visar den att jag rör mig betydligt mer än vad jag tror. Jag gör det dock utan att tänka på det. Med barnen har det kommit mycket fastare rutiner, mattider och sockret läggs till kvällarna när de sover då jag inte vill att de ska äta det i onödan. Jag har alltid älskat att vara ute och anser fortfarande att man ska vara ute varje dag för att må bra och förhoppningsvis kunna sova när det är dags för det. Det är bara så självklart att jag inte räknar det som något märkligt utan bara gör det.
Artikeln säger att det är viktigt att tvätta händerna och att ha tur, förutom detta med generna.
Så oroa ni er, för utan att egentligen veta, kan jag säga att jag är en av dem som inte kommer bli sjuk i kräksjukan i år heller! =)
http://www.svt.se/nyheter/sverige/ratt-gener-kan-radda-dig
Jag har sedan min barndom varit sjukt ytterst få gånger.
.png) |
| wikipedia.com |
Jag är i princip aldrig sjuk.
Det sägs att Gud är barmhärtighet och rättvis, om han nu finns. Gör han det har han satt mig på undantag för allt som de flesta tycker räknas som rättvist.
Jag har en helt otrolig ämnesomsättning.
Jag kan äta vad jag vill utan att gå upp så mycket som ett gram.
Jag kan äta på konstiga tider och dricka mängder med socker och ändå ställa mig på vågen för att ha gått ner i vikt utan att jag vill det.
Jag har problem att gå upp i vikt och har alltid haft.
Jag är medveten om att det kan förändras men jag betvivlar det.
Jag ser inte så gammal ut, vilket visserligen har både för och nackdelar.
Jag tycker inte om att motionera i onödan men har ändå aldrig problem med att röra mig.
När jag gjorde löpningen till polistestet kom jag dit utan att över huvud taget ha rört mig en millimeter med en julmust i handen och sprang sträckan utan problem.
Jag tror att mycket av detta sitter i huvudet och då möjligtvis generna då jag är så fruktansvärt envis att jag aldrig ger upp. När jag läste idrott simmade jag ikapp med en annan tjej under vatten och vann men jag hade förmodligen drunknat innan jag gav upp.
På grund av allt musicerande har jag en otrolig lungkapacitet som då förmodligen bidrog till detta. Att få en klar ton i tenorsaxofonen, och sedan hålla den, tar sin kraft.
Skulle jag beskriva mig själv rör jag mig inte alls men de gånger jag har haft en stegräknare på mig visar den att jag rör mig betydligt mer än vad jag tror. Jag gör det dock utan att tänka på det. Med barnen har det kommit mycket fastare rutiner, mattider och sockret läggs till kvällarna när de sover då jag inte vill att de ska äta det i onödan. Jag har alltid älskat att vara ute och anser fortfarande att man ska vara ute varje dag för att må bra och förhoppningsvis kunna sova när det är dags för det. Det är bara så självklart att jag inte räknar det som något märkligt utan bara gör det.
Artikeln säger att det är viktigt att tvätta händerna och att ha tur, förutom detta med generna.
Så oroa ni er, för utan att egentligen veta, kan jag säga att jag är en av dem som inte kommer bli sjuk i kräksjukan i år heller! =)
http://www.svt.se/nyheter/sverige/ratt-gener-kan-radda-dig