Total lycka! Den musikal som ger mig rysningar återuppstår! Tyvärr inte med de artister som var med i den första omgången men det ska säkert bli bra med de nya med. Jag är helt klar med att jag kommer boka biljetter till denna föreställning på Göteborgsoperan i höst i vilket fall!
Älskade Kristina från Duvemåla!
Jag var och såg den det första året den kom och var inte helt begeistrad i början men skyller det på att jag faktiskt inte var speciellt lastgammal på den tiden. Musikalen har efter hand blivit den som jag spelar mest hemma och sedan jag fick veta att den kommer dyka upp igen spelas delar av den varje dag. Med tanke på att jag inte klarar av tv eller datorn så värst bra ännu är det ett väldigt bra alternativ. Jag älskar radion och främst då musiken!
Det här med svenskhet är något som dyker upp med jämna mellanrum och jag är stolt för att vara svensk. Åtminstone i de allra flesta fall. Tyvärr anses man många gånger ha något problem när man säger så men ärligt talat vet jag få människor som skäms så mycket för sin nationaldag och sitt ursprung som just vi svenskar. Jag är inte ursvensk utan släkten kommer ursprungligen från Beneluxländerna. Stora delar av släkten emigrerade, precis som så många andra, till USA när det var som svårast i vårt land och denna musikal är helt fantastisk på att berätta hur de måste ha känt. Jag tror få människor frivilligt vill lämna sitt hemland men gör det ändå för att de tror att de någon gång ska antingen få återvända hem eller finna sin plats på det nya stället.
Denna musikal får tårarna att spruta med jämna mellanrum och texten nedan har jag under många års tid tänkt tatuera in på ryggen. Det är inte främst Gud jag tänker på utan den jag har i mina tankar vet om det och det är denne person jag anser viktigast. Det finns förmodligen ingen som någonsin kommer kunna framföra den som Helene Sjöholm som är helt fantastisk!
Jag är förmodligen en estet ut i fingerspetsarna och har alltid varit. Nu tror jag i och för sig inte tatueringar och just esteter hänger ihop men det är den sidan med mitt många gånger flummiga tankesätt som gör att jag innan jag blir alldeles för lastgammal tänkt tatuera större delar av kroppen. Inga tillfälligt moderna tatueringar i svanken, armen eller benet med tribaler, fiskar, landskap, namn eller kinesiska tecken som var modernt ett tag, utan vad jag känner ligger mig väldigt varmt om hjärtat. De som har gjort det tycker säkert att det betyder något för dem men för mig har det aldrig varit aktuellt. Saker som betyder mycket för mig men inga större saker är vad jag vill tatuera. Jag tycker det är fint och har alltid gjort även om jag inte har så många själv.
Musik har alltid varit viktigt och då speciellt texterna så det är det som många gånger fastnar. Jag tror att valet av musik många gånger kan visa vilken sorts person du är.
Har du inte sett Kristina från Duvemåla?
Se den! Det är helt omöjligt att vara oberörd efteråt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristina_fr%C3%A5n_Duvem%C3%A5la
http://sv.opera.se/press/2013/kristina-fran-duvemala-pa-goteborgsoperan-2014/
Älskade Kristina från Duvemåla!
Jag var och såg den det första året den kom och var inte helt begeistrad i början men skyller det på att jag faktiskt inte var speciellt lastgammal på den tiden. Musikalen har efter hand blivit den som jag spelar mest hemma och sedan jag fick veta att den kommer dyka upp igen spelas delar av den varje dag. Med tanke på att jag inte klarar av tv eller datorn så värst bra ännu är det ett väldigt bra alternativ. Jag älskar radion och främst då musiken!
Lilla skara, resan är farlig och lång
men efter jämmerdalen når du
till himlen en gång
Lilla skara, Gud är barmhärtig och vis
efter din jordavandring går du
i Hans paradis
men efter jämmerdalen når du
till himlen en gång
Lilla skara, Gud är barmhärtig och vis
efter din jordavandring går du
i Hans paradis
/Lilla Skara
Det här med svenskhet är något som dyker upp med jämna mellanrum och jag är stolt för att vara svensk. Åtminstone i de allra flesta fall. Tyvärr anses man många gånger ha något problem när man säger så men ärligt talat vet jag få människor som skäms så mycket för sin nationaldag och sitt ursprung som just vi svenskar. Jag är inte ursvensk utan släkten kommer ursprungligen från Beneluxländerna. Stora delar av släkten emigrerade, precis som så många andra, till USA när det var som svårast i vårt land och denna musikal är helt fantastisk på att berätta hur de måste ha känt. Jag tror få människor frivilligt vill lämna sitt hemland men gör det ändå för att de tror att de någon gång ska antingen få återvända hem eller finna sin plats på det nya stället.
Jag minns en dag på Oceanen
emot oss kom ett ensamt skepp
Jag stod och tittade vid relingen
i skeppets akterstäv
fladdrade en fana
Där vinkade den svenska flaggan
Då tänkte jag, att dessa män
och kvinnor där på skeppet far vår väg tillbaks
Vi seglar bort - de seglar hem
emot oss kom ett ensamt skepp
Jag stod och tittade vid relingen
i skeppets akterstäv
fladdrade en fana
Där vinkade den svenska flaggan
Då tänkte jag, att dessa män
och kvinnor där på skeppet far vår väg tillbaks
Vi seglar bort - de seglar hem
/Hemma
Denna musikal får tårarna att spruta med jämna mellanrum och texten nedan har jag under många års tid tänkt tatuera in på ryggen. Det är inte främst Gud jag tänker på utan den jag har i mina tankar vet om det och det är denne person jag anser viktigast. Det finns förmodligen ingen som någonsin kommer kunna framföra den som Helene Sjöholm som är helt fantastisk!
Du måste finnas,
Du måste, jag lever mitt liv genom Dig
Utan Dig är jag en spillra,
på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans,
jag vore ingenting om Du inte fanns
/Du måste finnas
Jag är förmodligen en estet ut i fingerspetsarna och har alltid varit. Nu tror jag i och för sig inte tatueringar och just esteter hänger ihop men det är den sidan med mitt många gånger flummiga tankesätt som gör att jag innan jag blir alldeles för lastgammal tänkt tatuera större delar av kroppen. Inga tillfälligt moderna tatueringar i svanken, armen eller benet med tribaler, fiskar, landskap, namn eller kinesiska tecken som var modernt ett tag, utan vad jag känner ligger mig väldigt varmt om hjärtat. De som har gjort det tycker säkert att det betyder något för dem men för mig har det aldrig varit aktuellt. Saker som betyder mycket för mig men inga större saker är vad jag vill tatuera. Jag tycker det är fint och har alltid gjort även om jag inte har så många själv.
Musik har alltid varit viktigt och då speciellt texterna så det är det som många gånger fastnar. Jag tror att valet av musik många gånger kan visa vilken sorts person du är.
Har du inte sett Kristina från Duvemåla?
Se den! Det är helt omöjligt att vara oberörd efteråt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristina_fr%C3%A5n_Duvem%C3%A5la
http://sv.opera.se/press/2013/kristina-fran-duvemala-pa-goteborgsoperan-2014/