Få saker gör så ont som när någon drabbas av en sjukdom. Är personen i fråga äldre är det lättare att förlika sig med det än om det är barn. Det finns inget värre och alla vet eller känner till någon som förlorat sitt barn i cancer eller någon annan sjukdom.
Det är svårt att se en mening med det och helt oförståeligt, många gånger, hur resten av familjen orkar leva vidare.
Jag är överkänslig med vissa saker och just döden är en av dem. Jag inser att det inte går att leva sitt liv och vara rädd för alla sjukdomar som kan drabba dem man håller av men ibland går det inte att låta bli. Tårarna sprutar bara jag ser reklamen för barncancerfonden där en stol är tom för jag tycker det är helt fruktansvärt att det får vara så.
Jag tror att anledningen till att jag läser väldigt mycket är just detta. Jag läser dessutom väldigt mycket religion och historia och på något sätt känns det som en viss tröst att personen du saknar kanske dyker upp igen. Jag vill inte gå ur svenska kyrkan men anser mig i mångt och mycket vara hindu. Jag tror på ett liv efter döden och jag tror på reinkarnation. Jag tror på att själen kan finna sådant tycke för varandra att de följs åt genom de olika liven.
Genom åren jag har levt finns det många människor som har passerat och många av dem har gjort just det. Passerat. Andra sitter kvar och en del människor minns jag väldigt tydligt medan andra är bortsuddade. Min övertygelse är att de som på något sätt sitter kvar, kommer åter.
Jag har under hela mitt liv varit intresserad av denna fråga och det har förmodligen med att göra att jag, tyvärr, under mina år i livet upplevt alldeles för många människor i min närhet som lämnat detta livet så funderingarna har alltid funnits där. Jag har alltid känt att så kan det inte vara, men vem känner inte så?
Jag minns varenda film som tagit upp ämnet, alla böcker jag läst och allt jag funderat kring detta. Min fasta övertygelse är att jag den dag jag lämnar detta livet kommer finna de jag saknat, samt vänta på de jag saknar som fortfarande stannar kvar här.
Cancer är fruktansvärt men jag har en rädsla för att innan jag lämnar detta livet kommer något ännu värre dyka upp då chanserna för att överleva denna sjukdom blir större för varje år det forskas. Förra året såg jag ett program om det nya viruset som dödar allt i sin väg, NDM-1. Den dag det kommer hit har vi inte en chans utan en smitta innebär döden.
Fram tills dess så tycker jag att just du ska göra en insats för alla de människor, och främst barn, som drabbas av cancer. Forskning är det enda som hjälper och varenda krona kan hjälpa!
www.barncancerfonden.se
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2280196-petra-tander-en-fackla-for-sin-dotter
http://www.expressen.se/kvallsposten/hans-felicia-forlorade-kampen-mot-cancern/
Det är svårt att se en mening med det och helt oförståeligt, många gånger, hur resten av familjen orkar leva vidare.
Jag är överkänslig med vissa saker och just döden är en av dem. Jag inser att det inte går att leva sitt liv och vara rädd för alla sjukdomar som kan drabba dem man håller av men ibland går det inte att låta bli. Tårarna sprutar bara jag ser reklamen för barncancerfonden där en stol är tom för jag tycker det är helt fruktansvärt att det får vara så.
Jag tror att anledningen till att jag läser väldigt mycket är just detta. Jag läser dessutom väldigt mycket religion och historia och på något sätt känns det som en viss tröst att personen du saknar kanske dyker upp igen. Jag vill inte gå ur svenska kyrkan men anser mig i mångt och mycket vara hindu. Jag tror på ett liv efter döden och jag tror på reinkarnation. Jag tror på att själen kan finna sådant tycke för varandra att de följs åt genom de olika liven.
.png) |
| tillvaron.se |
Jag har under hela mitt liv varit intresserad av denna fråga och det har förmodligen med att göra att jag, tyvärr, under mina år i livet upplevt alldeles för många människor i min närhet som lämnat detta livet så funderingarna har alltid funnits där. Jag har alltid känt att så kan det inte vara, men vem känner inte så?
Jag minns varenda film som tagit upp ämnet, alla böcker jag läst och allt jag funderat kring detta. Min fasta övertygelse är att jag den dag jag lämnar detta livet kommer finna de jag saknat, samt vänta på de jag saknar som fortfarande stannar kvar här.
Cancer är fruktansvärt men jag har en rädsla för att innan jag lämnar detta livet kommer något ännu värre dyka upp då chanserna för att överleva denna sjukdom blir större för varje år det forskas. Förra året såg jag ett program om det nya viruset som dödar allt i sin väg, NDM-1. Den dag det kommer hit har vi inte en chans utan en smitta innebär döden.
Fram tills dess så tycker jag att just du ska göra en insats för alla de människor, och främst barn, som drabbas av cancer. Forskning är det enda som hjälper och varenda krona kan hjälpa!
www.barncancerfonden.se
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2280196-petra-tander-en-fackla-for-sin-dotter
http://www.expressen.se/kvallsposten/hans-felicia-forlorade-kampen-mot-cancern/