Jag läste igenom denna debattartikel och funderade sedan en stund. Jag ser både för och nackdelar med den och blir lika "road" varje gång det finns kommentarer till en sådan här artikel. De flesta kommentarerna lyser okunskap långa vägar men tyvärr är det oftast de som klagar högst som märks mest.
En utredning sattes igång efter att många avslöjanden hade gjorts om att placerade barn fortfarande utsätts för hemska saker. Jag är den första att skriva under på hur hemskt detta verkligen är. Barn som redan är utsatta, har fått byta miljö och allt i sin närhet behöver lugn och trygghet. Att då komma till ett hem där den ene vuxne utnyttjar dem sexuellt, det finns inte ord för hur fruktansvärt det är.
Hur ska de barnen någonsin kunna lita på en vuxen igen?
Utredningen har kommit fram till vissa saker, enligt artikeln, som jag tänker kommentera.
De har tagit upp att de vill att familjehemmen ska utsättas för fler oanmälda besök för att se hur det verkligen är i miljön där barnet bor. Jag välkomnar detta! Allt som kan hjälpa barnet och se till att det verkligen stämmer. Ett barn förtjänar att få en trygg uppväxt.
Jag anser inte att detta är att kolla hemmet på det sättet och jag tror att de flesta lever under ordnade former. Med oanmälda besök tänker jag inte att det ska vara kliniskt rent utan att föräldrarna ska vara vettiga. Kommer socialen oanmälda en onsdag och det exempelvis luktar sprit är något fel.
Att införa en utbildning anser jag meningslöst. Har det blivande familjehemmet inte förstått vad som ska hända eller hur man ska bete sig i en familj kanske de inte är lämpade för detta. Att det nya familjehemmet istället hade fått en kontakt och stödperson hade jag sett som betydligt bättre. Någon som opartiskt kan svara på alla frågor som dyker upp eller oron man kan känna för den nya situation man har framför sig.
Att en bestämmelse skulle införas för att det regelbundet skulle utövas tillsyn över hur kommunerna planerar och genomför all vård i dessa ärenden tycker jag låter bra. Skräckexempel pratar om hur anmälningar och ärenden kunnat ligga på någons skrivbord i månader och år utan att något händer. Det får absolut inte gå till så!
De vill att det ska finnas fler familjehem att välja mellan. Ja. Vad ska jag säga där. Självklart hade det varit bra om det funnits en uppsjö av familjehem att välja mellan men med det system och de regler som finns idag kommer det inte att hända. Många har en uppfattning om att man blir rik på att bli familjehem. Det finns säkert specialfall som kan plocka ut stora summor men för det mesta är det inte så och jag tror att få blir familjehem för pengarnas skull. Desto fler backar nog när de inser att deras liv helt plötsligt kommer övervakas och kollas av andra människor. När de inser att de inte längre kan åka på semester som de vill eller ta några beslut runt barnet. Som jag ser det borde det bästa vara att flytta det övergripande ansvaret, vårdnaden, till socialen den dag ett barn blir placerat. Det är för det första inte lätt att få ett barn omhändertaget idag och när det händer måste det anses finnas en stark anledning till det. Att då samtidigt omhänderta barnet, men låta de biologiska föräldrarna ha kvar all makt, blir fel. Varken familjehemmet eller socialen kan påverka en så enkel sak som ett pass och trots att familjehemmet blir tillsagda att leva sina liv som vanligt, fast med barnet, så går det inte. Vill Sverige ha så många familjehem att de kan välja och vraka, får de helt enkelt se till att ändra reglerna för det är få som är beredda på att säga upp allt vad semestrar och insynskydd heter.
Vad det gäller brottsregistret kunde de begärt ut ett nytt en gång i halvåret.
Att få ett barn omhändetaget är idag svårt. Det krävs mycket innan socialen går in och flyttar ett barn till ett familjehem och det måste alltid ske med barnets bästa för ögonen. Jag tycker att detta är en av de absolut viktigaste frågorna som kan drivas då det alltid är barnets bästa jag har framför ögonen. Som lärare ser jag med jämna mellanrum hur barn råkar illa ut och anmäler. Socialen har jag då många gånger upplevt som en bromskloss och ingenting har hänt trots upprepade anmälningar. De måste reagera omedelbart och utan föranmälning ska ett hembesök göras.
Jag tror även en viktig del för att hitta de barn som far illa, är civilkurage.
Få människor går in och gör en anmälan trots att de med egna ögon sett hur barn far illa.
Hellre anmäla en gång för mycket än en för lite.
För ett tag sedan stod jag i kö i en affär. Paret framför hade en liten son i en sulky, de betalade sina kläder och vände sig sedan om. Förutom att de uppträdde allmänt märkligt, utan att jag såg framsidan på dem, gick det inte att ta miste på vad de hade i kroppen när de vände sig om. De var höga som hus både två, med sitt barn framför sig. Jag tittade på expediten som då sa till mig att "De brukar vara här och handla och ser alltid ut sådär". Jag frågade om hon mindes namnen, för jag hade anmält. Hon såg alltså detta ofta, men gjorde inget trots att hon hade ett gyllene tillfälle då de betalade med kort.
Civilkurage. Barn ska alltid sättas i det främsta rummet, oavsett hur jobbigt det är för alla de inblandade.
Detta är min hjärtefråga och en av de saker jag hade velat jobba med i riksdagen.
http://www.dn.se/debatt/skarp-kontrollen-over-familjehem-och-jourhem/
En utredning sattes igång efter att många avslöjanden hade gjorts om att placerade barn fortfarande utsätts för hemska saker. Jag är den första att skriva under på hur hemskt detta verkligen är. Barn som redan är utsatta, har fått byta miljö och allt i sin närhet behöver lugn och trygghet. Att då komma till ett hem där den ene vuxne utnyttjar dem sexuellt, det finns inte ord för hur fruktansvärt det är.
Hur ska de barnen någonsin kunna lita på en vuxen igen?
Utredningen har kommit fram till vissa saker, enligt artikeln, som jag tänker kommentera.
De har tagit upp att de vill att familjehemmen ska utsättas för fler oanmälda besök för att se hur det verkligen är i miljön där barnet bor. Jag välkomnar detta! Allt som kan hjälpa barnet och se till att det verkligen stämmer. Ett barn förtjänar att få en trygg uppväxt.
Jag anser inte att detta är att kolla hemmet på det sättet och jag tror att de flesta lever under ordnade former. Med oanmälda besök tänker jag inte att det ska vara kliniskt rent utan att föräldrarna ska vara vettiga. Kommer socialen oanmälda en onsdag och det exempelvis luktar sprit är något fel.
Att införa en utbildning anser jag meningslöst. Har det blivande familjehemmet inte förstått vad som ska hända eller hur man ska bete sig i en familj kanske de inte är lämpade för detta. Att det nya familjehemmet istället hade fått en kontakt och stödperson hade jag sett som betydligt bättre. Någon som opartiskt kan svara på alla frågor som dyker upp eller oron man kan känna för den nya situation man har framför sig.
Att en bestämmelse skulle införas för att det regelbundet skulle utövas tillsyn över hur kommunerna planerar och genomför all vård i dessa ärenden tycker jag låter bra. Skräckexempel pratar om hur anmälningar och ärenden kunnat ligga på någons skrivbord i månader och år utan att något händer. Det får absolut inte gå till så!
 |
| dn.se |
Vad det gäller brottsregistret kunde de begärt ut ett nytt en gång i halvåret.
Att få ett barn omhändetaget är idag svårt. Det krävs mycket innan socialen går in och flyttar ett barn till ett familjehem och det måste alltid ske med barnets bästa för ögonen. Jag tycker att detta är en av de absolut viktigaste frågorna som kan drivas då det alltid är barnets bästa jag har framför ögonen. Som lärare ser jag med jämna mellanrum hur barn råkar illa ut och anmäler. Socialen har jag då många gånger upplevt som en bromskloss och ingenting har hänt trots upprepade anmälningar. De måste reagera omedelbart och utan föranmälning ska ett hembesök göras.
Jag tror även en viktig del för att hitta de barn som far illa, är civilkurage.
Få människor går in och gör en anmälan trots att de med egna ögon sett hur barn far illa.
Hellre anmäla en gång för mycket än en för lite.
För ett tag sedan stod jag i kö i en affär. Paret framför hade en liten son i en sulky, de betalade sina kläder och vände sig sedan om. Förutom att de uppträdde allmänt märkligt, utan att jag såg framsidan på dem, gick det inte att ta miste på vad de hade i kroppen när de vände sig om. De var höga som hus både två, med sitt barn framför sig. Jag tittade på expediten som då sa till mig att "De brukar vara här och handla och ser alltid ut sådär". Jag frågade om hon mindes namnen, för jag hade anmält. Hon såg alltså detta ofta, men gjorde inget trots att hon hade ett gyllene tillfälle då de betalade med kort.
Civilkurage. Barn ska alltid sättas i det främsta rummet, oavsett hur jobbigt det är för alla de inblandade.
Detta är min hjärtefråga och en av de saker jag hade velat jobba med i riksdagen.
http://www.dn.se/debatt/skarp-kontrollen-over-familjehem-och-jourhem/