Vill vi ha fler barn som dör i sitt familjehem?
Fler barn som mår dåligt?
Varför lär sig ingen av historia som varit?
Jag blir mörkrädd när jag läser dessa artiklar och inser att de personer som jobbar för detta anser att de gör det för barnets bästa. Hur i hela världen kan de anse att det är så?
De skriver att familjehem kontrolleras för dåligt. Jag tänker inte säga emot det. För min del kunde de/vi kollas varje månad och ständigt jagats med oanmälda besök. Saken är dock om det spelar någon roll? Om det är så att ett familjehem uppenbarligen inte klarar av sitt uppdrag och blir av med det, hur kan då ett barn placeras tillbaka dit?
Varför ska de då kontrolleras?
För att ett barn ska omhändertagas krävs väldigt mycket fel. Det är inte lätt att omhänderta ett barn men det är vad dessa barn har blivit. Det rör sig om tre syskon som blivit placerade vilket betyder att de inte har haft det lätt innan, de är redan utsatta. Nu ska ett syskon, då de blivit splittrade, placeras tillbaka i ett hem som är utdömt?
Ett hem som inte längre får vara familjehem.
Hur tänker kommunen?
Vad betyder "barnets bästa"?
Är det vad som är bäst för barnet eller för kommunen?
De biologiska föräldrarna?
Detta är barn som inte längre har någon mamma då hon omkommit och nu splittrats syskonskaran i tre delar för att spridas ut. Jag förstår att det kan vara svårt att ta sig an ett syskonpar och svårt att hitta ett hem till det men det kanske är så att reglerna för att vara ett familjehem då bör ses över?
Det finns många skyldigheter men få rättigheter.
Barnets bästa ska vara i centrum men exakt vad som är det är upp till socialförvaltningen för den kommun som tillhandahåller pappersarbetet för barnet.
Det kanske är dags att se över både skyldigheter och rättigheter för de hem som finns.
Idag är det fullt möjligt att bli underkänd eller förbruka sin rätt som familjehem i en kommun för att sedan söka vidare i andra kommuner eller hos anlitade förmedlare. Det borde vara omöjligt. För barnets bästa bör inte detta gå. För mig borde det vara en självklarhet att ett nationellt register borde finnas med ett system som sätter en röd flagg på de hem som inte klarar de kriterier som finns. I Stockholmstrakten var det för ett tag sedan ett familjehem där pappa utnyttjat barnen sexuellt. Med dagens regler kan han söka jobb i andra kommuner med enda behåll att domen finns med i ett visst antal år. För mig är det så, att kan du inte sköta andras barn idag, så kommer du inte heller kunna det om fem, tio, femton år. Du bör inte ens skaffa egna men det går det inte att sätta upp regler för.
Om det sedan ska vara så att samma familj kan ta emot fem barn för att sedan missköta sig och återigen bli anlitade, kanske det hade varit bättre med barnhem som finns i andra länder?
Jag hoppas verkligen att dessa barn hamnar någonstans där de blir väl omhändertagna.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/barn-kan-bli-placerat-i-kritiserat-familjehem
http://www.svt.se/nyheter/sverige/bo-familjehem-kontrolleras-for-daligt
Fler barn som mår dåligt?
Varför lär sig ingen av historia som varit?
Jag blir mörkrädd när jag läser dessa artiklar och inser att de personer som jobbar för detta anser att de gör det för barnets bästa. Hur i hela världen kan de anse att det är så?
De skriver att familjehem kontrolleras för dåligt. Jag tänker inte säga emot det. För min del kunde de/vi kollas varje månad och ständigt jagats med oanmälda besök. Saken är dock om det spelar någon roll? Om det är så att ett familjehem uppenbarligen inte klarar av sitt uppdrag och blir av med det, hur kan då ett barn placeras tillbaka dit?
Varför ska de då kontrolleras?
För att ett barn ska omhändertagas krävs väldigt mycket fel. Det är inte lätt att omhänderta ett barn men det är vad dessa barn har blivit. Det rör sig om tre syskon som blivit placerade vilket betyder att de inte har haft det lätt innan, de är redan utsatta. Nu ska ett syskon, då de blivit splittrade, placeras tillbaka i ett hem som är utdömt?
Ett hem som inte längre får vara familjehem.
.png) |
| favs.se |
Vad betyder "barnets bästa"?
Är det vad som är bäst för barnet eller för kommunen?
De biologiska föräldrarna?
Detta är barn som inte längre har någon mamma då hon omkommit och nu splittrats syskonskaran i tre delar för att spridas ut. Jag förstår att det kan vara svårt att ta sig an ett syskonpar och svårt att hitta ett hem till det men det kanske är så att reglerna för att vara ett familjehem då bör ses över?
Det finns många skyldigheter men få rättigheter.
Barnets bästa ska vara i centrum men exakt vad som är det är upp till socialförvaltningen för den kommun som tillhandahåller pappersarbetet för barnet.
Det kanske är dags att se över både skyldigheter och rättigheter för de hem som finns.
Idag är det fullt möjligt att bli underkänd eller förbruka sin rätt som familjehem i en kommun för att sedan söka vidare i andra kommuner eller hos anlitade förmedlare. Det borde vara omöjligt. För barnets bästa bör inte detta gå. För mig borde det vara en självklarhet att ett nationellt register borde finnas med ett system som sätter en röd flagg på de hem som inte klarar de kriterier som finns. I Stockholmstrakten var det för ett tag sedan ett familjehem där pappa utnyttjat barnen sexuellt. Med dagens regler kan han söka jobb i andra kommuner med enda behåll att domen finns med i ett visst antal år. För mig är det så, att kan du inte sköta andras barn idag, så kommer du inte heller kunna det om fem, tio, femton år. Du bör inte ens skaffa egna men det går det inte att sätta upp regler för.
Om det sedan ska vara så att samma familj kan ta emot fem barn för att sedan missköta sig och återigen bli anlitade, kanske det hade varit bättre med barnhem som finns i andra länder?
Jag hoppas verkligen att dessa barn hamnar någonstans där de blir väl omhändertagna.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/barn-kan-bli-placerat-i-kritiserat-familjehem
http://www.svt.se/nyheter/sverige/bo-familjehem-kontrolleras-for-daligt