Om jag tycker att alla med rosa hår är smått tappade, får jag tycka det då?
Var går gränsen för vad som är ok?
Är det ok så länge jag tycker det men inte säger någonting?
Eller får jag säga det öppet, till personen ifråga eller till alla andra utom just den personen?
Är kanske det bästa helt enkelt att jag knyter näven hemma och muttrar över hur märkliga människor är som inte anser att exakt samma hårfärg som jag tycker är den bästa, bör vara ok?
Om jag tycker något och står för det utan att någonsin gå till angrepp. Är det ok?
Om jag istället går till angrepp, hotar samma person om och om igen. Är det ok?
Många gånger känns det som om vi lever i ett töcken i vårt avlånga land.
Jag älskar Sverige. Egentligen är det nog inte Sverige i sig för det svenska folket är enligt mig väldigt tafatta och lama utan det jag älskar är mitt Hällevik. Världens finaste ställe med närhet till allt. Staden har aldrig intresserat mig och jag har i hela mitt liv varit en människa som kunnat spendera all tid i den natur som omger byn. Jag har rest mycket men längtar alltid hem. Det räcker med en weekend för att inse hur bra det verkligen är hemma. Jag trivs med att bo i en liten by där alla vet ungefär vilka alla andra är för enligt mig är det en trygghet.
Jag tycker dock att mycket har blivit väldigt märkligt.
Jag är lärd att man inte kan älska alla människor men att de ändå ska respekteras.
Även den som inte respekterar andra för en människas värde sitter inte i vilken åsikt de har utan i handlingarna och hur de lever sitt liv.
Om en person då begår handlingar som strider helt och hållet mot vad kotymen säger är fel?
Hotar någon och blir dömd. Hotar igen.
Är det då rätt alternativt fel beroende på vilket håll hatet riktas?
Sebbe Staxx och Kartellen har kopplingar till Revolutionära Fronten, extremvänstern, och har bland annat hotat en partiledare. De skulle spela på Peace and Love-festivalen men då den största sponsorn, Dalarnas tidning, vägrade sponsra detta drogs uppträdandet in. Helt rätt enligt mig.
Nu ska de få spela i alla fall vilket har gjort att sponsoravtalet brutits upp.
Hur tänker de då?
Ponera att Staxx inte hotat just denna partiledare utan en annan. Att han hotat en ledare för ett religiöst samfund. Att killen hade varit nazist! Hade han behandlats likadant då?
Tänk om han visade sig tillhöra extremhögern istället för extremvänstern.
Rubrikerna hade då skrikit: "Peace and Love låter nazist uppträda!".
Är det då skillnad på vilken kant av extremismen någon tillhör?
Uppenbart. För mig är det samma sorts människor i båda dessa grupper och jag tycker det är anmärkningsvärt att en artist som honom, får uppträda utan några större protester.
Var är egentligen skillnaden?
Det finns band som står till höger men med klara besked säger att de inte står för något våld alls, mot någon. Sedan finns det band som Kartellen som förespråkar våld mot oliktänkande.
En av kategorierna kan uppträda, den andra inte.
Varför?
All heder åt Dalarnas Tidning som står på sig!
http://www.svt.se/kultur/musik/peace-och-love-backar-kartellen-far-spela
Var går gränsen för vad som är ok?
Är det ok så länge jag tycker det men inte säger någonting?
Eller får jag säga det öppet, till personen ifråga eller till alla andra utom just den personen?
Är kanske det bästa helt enkelt att jag knyter näven hemma och muttrar över hur märkliga människor är som inte anser att exakt samma hårfärg som jag tycker är den bästa, bör vara ok?
Om jag tycker något och står för det utan att någonsin gå till angrepp. Är det ok?
Om jag istället går till angrepp, hotar samma person om och om igen. Är det ok?
Många gånger känns det som om vi lever i ett töcken i vårt avlånga land.
Jag älskar Sverige. Egentligen är det nog inte Sverige i sig för det svenska folket är enligt mig väldigt tafatta och lama utan det jag älskar är mitt Hällevik. Världens finaste ställe med närhet till allt. Staden har aldrig intresserat mig och jag har i hela mitt liv varit en människa som kunnat spendera all tid i den natur som omger byn. Jag har rest mycket men längtar alltid hem. Det räcker med en weekend för att inse hur bra det verkligen är hemma. Jag trivs med att bo i en liten by där alla vet ungefär vilka alla andra är för enligt mig är det en trygghet.
Jag tycker dock att mycket har blivit väldigt märkligt.
.png) |
| fanpop.se |
Även den som inte respekterar andra för en människas värde sitter inte i vilken åsikt de har utan i handlingarna och hur de lever sitt liv.
Om en person då begår handlingar som strider helt och hållet mot vad kotymen säger är fel?
Hotar någon och blir dömd. Hotar igen.
Är det då rätt alternativt fel beroende på vilket håll hatet riktas?
Sebbe Staxx och Kartellen har kopplingar till Revolutionära Fronten, extremvänstern, och har bland annat hotat en partiledare. De skulle spela på Peace and Love-festivalen men då den största sponsorn, Dalarnas tidning, vägrade sponsra detta drogs uppträdandet in. Helt rätt enligt mig.
Nu ska de få spela i alla fall vilket har gjort att sponsoravtalet brutits upp.
Hur tänker de då?
Ponera att Staxx inte hotat just denna partiledare utan en annan. Att han hotat en ledare för ett religiöst samfund. Att killen hade varit nazist! Hade han behandlats likadant då?
Tänk om han visade sig tillhöra extremhögern istället för extremvänstern.
Rubrikerna hade då skrikit: "Peace and Love låter nazist uppträda!".
Är det då skillnad på vilken kant av extremismen någon tillhör?
Uppenbart. För mig är det samma sorts människor i båda dessa grupper och jag tycker det är anmärkningsvärt att en artist som honom, får uppträda utan några större protester.
Var är egentligen skillnaden?
Det finns band som står till höger men med klara besked säger att de inte står för något våld alls, mot någon. Sedan finns det band som Kartellen som förespråkar våld mot oliktänkande.
En av kategorierna kan uppträda, den andra inte.
Varför?
All heder åt Dalarnas Tidning som står på sig!
http://www.svt.se/kultur/musik/peace-och-love-backar-kartellen-far-spela