Fyra fjärdedelar i en.

Svensk, spansk, indisk och irländsk i något sånär lika stora delar. Det är jag.
Det finns få saker som får mig att må så bra som att komma i bilen över Havelidabacken i Hällevik och se hela Hanöbukten oavsett vilken årstid det är. Jag är en höstmänniska som älskar värmen så från nu till oktober-november stormtrivs jag. Finns få saker som är så rogivande för själen som att promenera i bokskogen när hösten har kommit med alla sina färger och dofter.
Sverige, som land, betyder annars inte speciellt mycket för mig.
Jag bryr mig inte något vidare om våra traditioner och har satt i system att fira saker fel. Julen är betydligt roligare att fira mitt i sommaren och kräftorna är riktigt goda i februari.
För mig spelar det ingen roll. Jag är inte speciellt "svensk".
Mina rötter är inte svenska och hade de tvingat oss i södra Sverige att bli danskar igen hade jag inte protesterat. Sverige är för mig en landsgräns som inte är så viktig.
Viktigt är dock de fria former vi har.
Vi låter alla människor tycka och tänka (åtminstone nästan) som de vill och vi värnar friheten även om det görs självklart då ingen längre minns krigen landet har varit i.
Sverige älskar jag för detta och naturen.
Typiskt svensk är jag dock inte då jag pratar konstant för mycket och för högljutt, har en åsikt om nästan allting, viftar och har ett hätskt temperament även om jag oftast är glad. Jag knyter sällan näven i fickan och muttrar över att något inte är bra utan försöker istället förändra det.

I mitt älskade Spanien passar jag dock in för mitt sätt stämmer betydligt bättre in på hur jag skulle beskriva en spanjorska även om det inte spelar någon roll. Spanien är mitt älskade land det med och jag har sammanlagt spenderat år av mitt liv i detta underbara land. Sol, värme och en helt annan kultur fast att det är så nära. Jag kan på rak arm inte säga någonting negativt om det förutom att det är alldeles för mycket turister där men det är ju positivt för landet i sig. Jag har genom åren som gått tänkt mer än en gång att flytta ner och studera eller att helt enkelt bosätta mig där vinterhalvåret när jag blir äldre. Vintern i Sverige är det värsta jag vet.

Att resa har alltid varit något av det viktigaste i mitt liv och i början på detta millenium besökte jag bland annat både Indien och Irland. Indien med sin smuts överallt men med sin fantastiska kultur och människosyn, även om det inte känns så med de artiklar som funnit i media om våldtäkter sista månaderna, fångade mig direkt. Jag har alltid känt mig som någon form av hippie som skulle kunna bosatt mig långt iväg för att hjälpa andra människor. När taxichauffören stannade för en hund som lagt sig mitt på vägen frågade jag varför han inte schasade bort den varpå han frågande tittade på mig och sa att den låg där för ett syfte även om han inte visste vilket. När jag sa att vi i Sverige sköt djur som sprang fritt som denna hund blev han förskräckt och påpekade att det kunde vara min släkting. Han fångade mig direkt. Det finns på något sätt ett syfte med allt, på något konstigt sätt.
Jag älskar Indien. Besöket här fick mig verkligen att börja tänka över det här med religion och världsåskådning.

Irland vann mitt intresse genom en bok jag läste som yngre och jag har alltid gillat deras historia även om den är totalt fruktansvärd. När jag fick frågan om att spela i det irländska band som jag fortarande spelar i hade jag redan besökt landet och insett hur mycket jag älskade den platsen med. Irland som har så många olika sidor, som har så mycket fantastisk natur och så mycket svält och krig bak sig är ett otroligt land. Jag har besökt hela ön för även om Dublin är så mysigt, är det fortfarande bara en storstad och jag vill se hela landet. Västra och norra Irland är det jag uppskattade mest. I framtiden kommer det bli fler resor dit. Intressant är även all musik som finns runt IRA och de missöden som drabbat många människor och ibland, när vi står och spelar inför en glatt hoppande folksamling, undrar jag hur många som vet vad musiken verkligen handlar om.

Jag tror att alla människor på olika vis känner sig delaktiga i många olika sorters kulturer, religioner och länders sätt att vara. Jag önskar bara att alla kunde försöka tillvarata det och försöka se allt med öppna ögon. Det är kanske inte som det brukar vara hemma, men det kan vara bra ändå.
Det kan till och med vara bättre så ta det bästa från olika ställen och bygg ditt eget.
En Kingfisher till tapas och irländsk musik i bakgrunden, tittandes på bokskogen bak huset.
Livet kan inte bli mycket bättre än så.