Lägre löner till lärare? Eller högre?
Vad tycker facket? Hög arbetsbelastning?
Mycket pappersarbete. Låga löner.
Stora klasser. Mycket press. Ständigt stressade.
Överför jag detta på ett annat populärt ämne låter det såhär:
Mycket stress. Tunga lyft. Aggressiva äldre. Dementa.
Mycket vikarier. Hög arbetsbelastning. Lönen är dålig.
Vården har ungefär samma dilemma.
Jag är lärare. Jag har arbetat inom vården men inte så pass länge att jag anser mig få ha en större åsikt om det. Läraryrket och exempelvis sjuksköterskor har dock mer gemensamt än vad man tänker direkt. Det är båda yrken som finns till för någon annan.
Det är yrken som har som uppgift att serva sin kategori: elever eller vårdtagare.
I förgår hörde jag ett program om skolan på P1. En väldigt lång stund om allt jag skrev överst. Hur utmattade de är. Slutkörda. Hela programmet handlade om hur hemsk lärarnas situation är men det skulle, som jag förstod det, handla om skolan ur allas synvinkel.
Hela programmet handlade dock om hur hemskt det är att vara lärare.
Som jag ser det är det såhär:
Varför finns det lärare?
-Jo, för att eleverna ska kunna lära sig någonting.
Vad diskuteras och görs för barnets bästa?
Jag anser den debatten vara väldigt liten. Nu i valtider lovas allt i till alla och det ska in fler lärare i skolan trots att undersökningar som har gjorts visar att det är ovidkommande hur många lärare det finns i ett klassrum om personen/personerna i fråga inte är duktiga på att lära ut.
Om de inte kan fånga sina elever.
Facket och lärarna klagar ständigt på saker som egentligen inte påverkar eleverna.
Jag tror inte att en lärare blir bättre av höjd lön.
Jag tror inte att en lärare blir bättre på att lära ut av få extra personal i klassrummet.
De som klagar på att tiden inte räcker till. De äldre lärarna har fått det till sig men de som utbildar sig nu vet vad som gäller när de kommer ut. Det finns många som klagar på att just tiden inte räcker till men när det infördes stämpelklocka på vissa skolor i norra Sverige blev det ett ramaskri. Varför?
Det är fullt möjligt att införa det överallt så får alla betalt för alla minuter de arbetar.
De måste dock stämpla ut när de har rast precis som alla andra arbeten.
Jag vet att skolan ska vara inkluderande men vänder mig ändå mot att alla elever ska vara i samma klassrum för att de råkar vara lika gamla och i en perfekt värld skulle skolstarten, om jag fick som jag ville, vara kunskapsbaserad. Du börjar skolan när du är mogen för det och inte för att du fyller sex det året. Du går kanske inte med vänner som har samma ålder, men ni ligger på samma nivå.
Ska man se till elevens bästa är min övertygelse att det inte alltid är att vara i den stora klassen då det finns många som inte klarar det. Om de barn som behövde det fick gå i en liten grupp skulle både de och den stora klassen få arbetsro på ett annat sätt.
För mig är det viktigaste i skolan, att eleverna får de bästa förutsättningarna för att klara sin studiegång. Det ska göras genom att se till varje elevs bästa och då vi inte är stöpta i samma form kan vi inte tro att allt blir lugn och frid om det finns trettio elever i en klass med tre lärare. De flesta kommer klara sig bra utan hjälp. Det kan vara tio lärare i den klassen och ändå inte bli någon ro.
Under de år jag själv har gått i skolan och sen arbetat som lärare har jag stött på fyra lärare som skulle klarat av att undervisa i vad som helst med i princip hur många elever som helst för de har det där extra. En på högstadiet i naturkunskap, en historielärare på gymnasiet och två när jag arbetat varvid en tyvärr går i pension och en bytt arbete. Hade alla varit som dem hade problemen i skolan varit lösta. Jag hörde aldrig någon av dem klaga på sitt jobb och de jag hade när jag själv var elev, upplevdes som om de trivdes med sitt arbete.
Efter allt flum här är det jag vill komma fram till detta:
Jobbar du inom skolan eller vården kan du alltid skylla på eleven eller vårdtagaren för att ge bättre förmåner till sig själv. Jag vill dock hellre att fokus ska vara på att just dessa får det bättre.
Fokus i skolans värld ska vara på att eleverna får det så bra som möjligt.
Självklart ska lärarna ha det bra men det är inte viktigast.
Det är just den delen, eleven i fokus, som jag anser vara det viktigaste.
Vad tycker facket? Hög arbetsbelastning?
Mycket pappersarbete. Låga löner.
Stora klasser. Mycket press. Ständigt stressade.
Överför jag detta på ett annat populärt ämne låter det såhär:
Mycket stress. Tunga lyft. Aggressiva äldre. Dementa.
Mycket vikarier. Hög arbetsbelastning. Lönen är dålig.
Vården har ungefär samma dilemma.
Jag är lärare. Jag har arbetat inom vården men inte så pass länge att jag anser mig få ha en större åsikt om det. Läraryrket och exempelvis sjuksköterskor har dock mer gemensamt än vad man tänker direkt. Det är båda yrken som finns till för någon annan.
Det är yrken som har som uppgift att serva sin kategori: elever eller vårdtagare.
I förgår hörde jag ett program om skolan på P1. En väldigt lång stund om allt jag skrev överst. Hur utmattade de är. Slutkörda. Hela programmet handlade om hur hemsk lärarnas situation är men det skulle, som jag förstod det, handla om skolan ur allas synvinkel.
Hela programmet handlade dock om hur hemskt det är att vara lärare.
Som jag ser det är det såhär:
Varför finns det lärare?
-Jo, för att eleverna ska kunna lära sig någonting.
Vad diskuteras och görs för barnets bästa?
Jag anser den debatten vara väldigt liten. Nu i valtider lovas allt i till alla och det ska in fler lärare i skolan trots att undersökningar som har gjorts visar att det är ovidkommande hur många lärare det finns i ett klassrum om personen/personerna i fråga inte är duktiga på att lära ut.
Om de inte kan fånga sina elever.
Facket och lärarna klagar ständigt på saker som egentligen inte påverkar eleverna.
Jag tror inte att en lärare blir bättre av höjd lön.
Jag tror inte att en lärare blir bättre på att lära ut av få extra personal i klassrummet.
De som klagar på att tiden inte räcker till. De äldre lärarna har fått det till sig men de som utbildar sig nu vet vad som gäller när de kommer ut. Det finns många som klagar på att just tiden inte räcker till men när det infördes stämpelklocka på vissa skolor i norra Sverige blev det ett ramaskri. Varför?
Det är fullt möjligt att införa det överallt så får alla betalt för alla minuter de arbetar.
De måste dock stämpla ut när de har rast precis som alla andra arbeten.
.png) |
| gp.se |
Ska man se till elevens bästa är min övertygelse att det inte alltid är att vara i den stora klassen då det finns många som inte klarar det. Om de barn som behövde det fick gå i en liten grupp skulle både de och den stora klassen få arbetsro på ett annat sätt.
För mig är det viktigaste i skolan, att eleverna får de bästa förutsättningarna för att klara sin studiegång. Det ska göras genom att se till varje elevs bästa och då vi inte är stöpta i samma form kan vi inte tro att allt blir lugn och frid om det finns trettio elever i en klass med tre lärare. De flesta kommer klara sig bra utan hjälp. Det kan vara tio lärare i den klassen och ändå inte bli någon ro.
Under de år jag själv har gått i skolan och sen arbetat som lärare har jag stött på fyra lärare som skulle klarat av att undervisa i vad som helst med i princip hur många elever som helst för de har det där extra. En på högstadiet i naturkunskap, en historielärare på gymnasiet och två när jag arbetat varvid en tyvärr går i pension och en bytt arbete. Hade alla varit som dem hade problemen i skolan varit lösta. Jag hörde aldrig någon av dem klaga på sitt jobb och de jag hade när jag själv var elev, upplevdes som om de trivdes med sitt arbete.
Efter allt flum här är det jag vill komma fram till detta:
Jobbar du inom skolan eller vården kan du alltid skylla på eleven eller vårdtagaren för att ge bättre förmåner till sig själv. Jag vill dock hellre att fokus ska vara på att just dessa får det bättre.
Fokus i skolans värld ska vara på att eleverna får det så bra som möjligt.
Självklart ska lärarna ha det bra men det är inte viktigast.
Det är just den delen, eleven i fokus, som jag anser vara det viktigaste.