Jag saknar vitala delar i hjärnan, ögon och öron. Allt enligt Sanna Lundell då jag envist vägrar kalla mig för feminist. Jag är en kvinna med skygglappar som förnekar könsmaktordningen. Jag är utöver det ett oknullbart fortplantningskärl då jag fött barn, en skam, och mitt värde sitter i hur jag anpassar mig till mannens värld.
Sanna Lundell drog verkligen livet till sin spets. Min enda tanke efter hennes sommarprat är att hon måste vara oerhört ensam, liten och bitter inuti. Hur i hela världen kan man tycka att livet är så orättvist? Hur kan man se livet från den sämsta tänkbara vinkeln?
Ett sådant hat hon har mot män är oerhört märkligt och måste grunda sig i en väldigt tragisk barndom.
Hon beskriver hur kvinnor inte kan befinna sig någonstans utan att riskera att bli våldtagna. Hon drar alla män över en kam och säger att för en kvinna är en promenad på gatan en promenad för att möta sina gärningsmän. Detta på grund av att samhället är orättvist och att kvinnokampen går för långsamt.
Intressant för mig är att hon tar upp hur kvinnan har det överallt i världen, att svenskar som påstår att vi har världens mest jämställda samhälle har fel då det till största delen är män som sitter inne för alla sorters brott. Män våldtar, mördar och misshandlar.
Min fråga blir då; vilka män?
Då hon vägrar att se sig som en del i den stora kvinnoklumpen antar jag att hon inte, på riktigt, vill att alla män ska räknas som en klump. Därför undrar jag då vilka män hon menar. Äldre män? Yngre? Tjocka? Etniska svenska män eller invandrade män? Kristna män? Långhåriga män?
Det enda jag visste om Sanna Lundell tidigare var att hon har en pappa som är en oerhört duktig musiker och artist. En man som skriver fantastiska texter. Han klarade uppenbarligen inte att ge sin dotter det hon behövde med tanke på hur bitter hon är.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576705?programid=2071
 |
| sr.se |
Ett sådant hat hon har mot män är oerhört märkligt och måste grunda sig i en väldigt tragisk barndom.
Hon beskriver hur kvinnor inte kan befinna sig någonstans utan att riskera att bli våldtagna. Hon drar alla män över en kam och säger att för en kvinna är en promenad på gatan en promenad för att möta sina gärningsmän. Detta på grund av att samhället är orättvist och att kvinnokampen går för långsamt.
Intressant för mig är att hon tar upp hur kvinnan har det överallt i världen, att svenskar som påstår att vi har världens mest jämställda samhälle har fel då det till största delen är män som sitter inne för alla sorters brott. Män våldtar, mördar och misshandlar.
Min fråga blir då; vilka män?
Då hon vägrar att se sig som en del i den stora kvinnoklumpen antar jag att hon inte, på riktigt, vill att alla män ska räknas som en klump. Därför undrar jag då vilka män hon menar. Äldre män? Yngre? Tjocka? Etniska svenska män eller invandrade män? Kristna män? Långhåriga män?
Det enda jag visste om Sanna Lundell tidigare var att hon har en pappa som är en oerhört duktig musiker och artist. En man som skriver fantastiska texter. Han klarade uppenbarligen inte att ge sin dotter det hon behövde med tanke på hur bitter hon är.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576705?programid=2071