Jag tror att grunden till att allt ska fungera är planering. Planering, planering och planering. Barn som flyttar till Sverige ska lära sig svenska och nu vill regeringen att de ska in i vanliga skolklasser snabbare vilket jag tror är väldigt bra. Problemet är dock lärare. Det finns inte tillräckligt med lärare som har rätt utbildning och de lärare som har de olika modersmålen är inte heller tillräckligt många.
Jag anser att anledningen till att det ser ut såhär är dålig planering.
Vi har tagit hit så mycket människor på så kort tid att vi inte kan ge dem det mest basala. Vad som är bäst för varje vuxen och elev må vara olika då alla människor inte är stöpta i samma form, men om mottagandet hade anpassats bättre?
Specialisera en kommun till dem som kommer från Somalia, en för dem som kommer från Syrien och så vidare. Det går inte att tvinga människor till de kommunerna men om föräldrarna till barnen fick veta att om ni flyttar till kommunen XX så finns det maximala möjligheter för att hjälpa ert barn, och er, med det svenska språket. Som det ser ut idag behöver varenda kommun lärare i ungefär samma språk. Ingen borde bli förvånad att det inte fungerar så som det ser ut idag.
Barnen är det jag alltid har framför ögonen, deras bästa. Ser man till deras bästa borde många saker förändras. Asylformen som den ser ut idag anser jag inte vara för barnets bästa och jag tänker exakt likadant om processen där de ska börja i skolan.
Oavsett vad man anser om flyktingmottagandet så är det inte barnens fel. Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och jag kan ta min egen kommun som ett exempel på att det inte fungerar.
När vi fick ett asylboende i kommunen skulle alla de, då, åttio barn som kom ha allmän förskola och de äldre skulle börja i skolan. Av de yngre bestämdes det att de barnen skulle vara på ett av de befintliga dagisen där det då var fyra avdelningar. Tre förskoleavdelningar och en för alla dagbarn i närområdet. Beslutet togs av någon att barnen från asylboendet skulle in i dagbarnens lokal. Lokalen fick dock max ha trettio personer inne samtidigt av brandsäkerhetsskäl vilket gjorde att dessa barn var inomhus när alla andra barn på dessa avdelningar var ute och när de gick ut gick alla andra barn in. Integration? Enda anledningen att barnen tvingades gå dit var för att träffa andra barn men de träffade aldrig några vilket hade gjort att deras tid med all sannolikhet hade varit betydligt mer effektiv om de var kvar i en lokal på asylboendet. Barnens bästa sattes alltså, i min värld, i andra hand av vuxna som sa att de tänkte på dem men agerade efter sitt eget tänk. Den sista tiden var det så få barn att de var inne på en avdelning. Kanon! Det var så det borde ha varit från början.
I Sverige säger vi att vi tänker på barnets bästa, men vi agerar utefter vad som är bäst för de vuxne.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyanlanda-barn-ska-snabbare-ut-i-vanliga-klasser
Jag anser att anledningen till att det ser ut såhär är dålig planering.
Vi har tagit hit så mycket människor på så kort tid att vi inte kan ge dem det mest basala. Vad som är bäst för varje vuxen och elev må vara olika då alla människor inte är stöpta i samma form, men om mottagandet hade anpassats bättre?
 |
| svt.se |
Barnen är det jag alltid har framför ögonen, deras bästa. Ser man till deras bästa borde många saker förändras. Asylformen som den ser ut idag anser jag inte vara för barnets bästa och jag tänker exakt likadant om processen där de ska börja i skolan.
Oavsett vad man anser om flyktingmottagandet så är det inte barnens fel. Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och jag kan ta min egen kommun som ett exempel på att det inte fungerar.
När vi fick ett asylboende i kommunen skulle alla de, då, åttio barn som kom ha allmän förskola och de äldre skulle börja i skolan. Av de yngre bestämdes det att de barnen skulle vara på ett av de befintliga dagisen där det då var fyra avdelningar. Tre förskoleavdelningar och en för alla dagbarn i närområdet. Beslutet togs av någon att barnen från asylboendet skulle in i dagbarnens lokal. Lokalen fick dock max ha trettio personer inne samtidigt av brandsäkerhetsskäl vilket gjorde att dessa barn var inomhus när alla andra barn på dessa avdelningar var ute och när de gick ut gick alla andra barn in. Integration? Enda anledningen att barnen tvingades gå dit var för att träffa andra barn men de träffade aldrig några vilket hade gjort att deras tid med all sannolikhet hade varit betydligt mer effektiv om de var kvar i en lokal på asylboendet. Barnens bästa sattes alltså, i min värld, i andra hand av vuxna som sa att de tänkte på dem men agerade efter sitt eget tänk. Den sista tiden var det så få barn att de var inne på en avdelning. Kanon! Det var så det borde ha varit från början.
I Sverige säger vi att vi tänker på barnets bästa, men vi agerar utefter vad som är bäst för de vuxne.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyanlanda-barn-ska-snabbare-ut-i-vanliga-klasser