Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Vad man inte ser har man inte ont av.
När media inte längre driver en kampanj om de utsatta barnen i bland annat krigets Syrien, då slutar människor att skänka pengar. Glömska eller godhet?
Min logik säger att om man ska skänka pengar ska man göra det dit där behovet är som störst, inte här i Sverige. Man ska även se till att skänka genom organisationer som inte tar den största delen av pengarna själv.
Rädda Barnen har i mina ögon helt spelat ut sin roll som några som ska få del av andra människors ekonomi och alla sådana här föreningar som tar ut stora arvoden borde skylta med det öppet.
Alla Sveriges godhjärtade människor borde nu dra sitt strå till stacken. Ofta är det så att de som anses vara godhjärtade är de som, förutom röstar rött, berättar hur fantastisk invandringen är men det är helt klart lättare att dela ett inlägg om invandringens förträfflighet istället för att skänka en peng till de som behöver det. Det blir ju dessutom inte så synligt och det är inte lika "fint" att lägga upp en skrytbild på hur mycket pengar man har skänkt jämfört med en åsikt.
Jag anser dock att man måste försöka ha lite perspektiv. Den normala kostnaden för ett endaste barn placerat på ett HVB-hem ett dygn är runt 2000 kronor. Det betyder cirka 60 000 kronor i månaden, för en ungdom och cirka 730 000 kronor för samma ungdom på ett år. I fjol tog vi emot cirka 35 000 ungdomar. Räkna på det!
För pengarna en endaste ungdom kostar Sverige och skattebetalarna skulle vi kunna se till att föda i princip alla barn som är kvar i krigets Syrien. Det kanske är fel att jämföra men jag skänker hellre mina skattepengar till små barn som inte har flytt än till ankarbarn som utsätts för fruktansvärda saker för att sedan sätta resten av familjen i någon form av säkerhet.
Korrespondenternas program om synen på kulturkrockar och religionens betydelse visar på ett helt annat synsätt än det vi är vana vid. Det är ok att offra ett barn för att de begår ett fel. Religioner ska i många delar av världen inte korsas och det barn som bryter det utesluts ut familjen.
Oavsett vad barnen någonsin kommer göra kommer det aldrig att hända!
Barnen är mitt allt och skulle det hända något hade jag aldrig skickat iväg dem från oss. Aldrig.
Alla erfarenheter av de finska barnen som kom visar på en oerhörd psykisk ohälsa hos de barn som blev ivägskickade och detta trots att de slapp kriget. Barnen som var kvar och fick se allt hemskt mådde bättre för att de fick vara med sin familj.
Min tanke med detta är: Hjälp så många som möjligt att få stanna kvar i sina hemtrakter!
Hjälp länderna i krig att hantera situationen och försök få et stopp på kriget. Detta görs inte genom att flytta alla människor därifrån utan genom att hjälpa dem där med några skänkta slantar.
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/langa-och-krangliga-krig-da-skanker-svenskarna-mindre-pengar
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/tiotals-miljarder-fattas-for-hjalp-till-syrier-pa-flykt
Vad man inte ser har man inte ont av.
När media inte längre driver en kampanj om de utsatta barnen i bland annat krigets Syrien, då slutar människor att skänka pengar. Glömska eller godhet?
Min logik säger att om man ska skänka pengar ska man göra det dit där behovet är som störst, inte här i Sverige. Man ska även se till att skänka genom organisationer som inte tar den största delen av pengarna själv.
Rädda Barnen har i mina ögon helt spelat ut sin roll som några som ska få del av andra människors ekonomi och alla sådana här föreningar som tar ut stora arvoden borde skylta med det öppet.
 |
| aftonbladet.se |
Alla Sveriges godhjärtade människor borde nu dra sitt strå till stacken. Ofta är det så att de som anses vara godhjärtade är de som, förutom röstar rött, berättar hur fantastisk invandringen är men det är helt klart lättare att dela ett inlägg om invandringens förträfflighet istället för att skänka en peng till de som behöver det. Det blir ju dessutom inte så synligt och det är inte lika "fint" att lägga upp en skrytbild på hur mycket pengar man har skänkt jämfört med en åsikt.
Jag anser dock att man måste försöka ha lite perspektiv. Den normala kostnaden för ett endaste barn placerat på ett HVB-hem ett dygn är runt 2000 kronor. Det betyder cirka 60 000 kronor i månaden, för en ungdom och cirka 730 000 kronor för samma ungdom på ett år. I fjol tog vi emot cirka 35 000 ungdomar. Räkna på det!
För pengarna en endaste ungdom kostar Sverige och skattebetalarna skulle vi kunna se till att föda i princip alla barn som är kvar i krigets Syrien. Det kanske är fel att jämföra men jag skänker hellre mina skattepengar till små barn som inte har flytt än till ankarbarn som utsätts för fruktansvärda saker för att sedan sätta resten av familjen i någon form av säkerhet.
Korrespondenternas program om synen på kulturkrockar och religionens betydelse visar på ett helt annat synsätt än det vi är vana vid. Det är ok att offra ett barn för att de begår ett fel. Religioner ska i många delar av världen inte korsas och det barn som bryter det utesluts ut familjen.
Oavsett vad barnen någonsin kommer göra kommer det aldrig att hända!
Barnen är mitt allt och skulle det hända något hade jag aldrig skickat iväg dem från oss. Aldrig.
Alla erfarenheter av de finska barnen som kom visar på en oerhörd psykisk ohälsa hos de barn som blev ivägskickade och detta trots att de slapp kriget. Barnen som var kvar och fick se allt hemskt mådde bättre för att de fick vara med sin familj.
Min tanke med detta är: Hjälp så många som möjligt att få stanna kvar i sina hemtrakter!
Hjälp länderna i krig att hantera situationen och försök få et stopp på kriget. Detta görs inte genom att flytta alla människor därifrån utan genom att hjälpa dem där med några skänkta slantar.
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/langa-och-krangliga-krig-da-skanker-svenskarna-mindre-pengar
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/tiotals-miljarder-fattas-for-hjalp-till-syrier-pa-flykt