Idag för 22 år sedan packade min syster, jag och mina föräldrar ihop oss och satte oss i bilen ner till stranden som vanligt. Vi var i vårt älskade Torrevieja och stranden vi skulle till var redan innan dess ökänd på grund av alla drunkningsolyckor men vi visste om det och fick inte bada här.
Vi plaskade i vattenbrynet men var inte tillåtna att gå ut i vattnet då det var mycket strömmar där. Varje dag hörde vi ambulanserna som körde dit och varje gång hoppades vi på att det inte var någon som drunknat.
Den 7 juli 1994 satt vi på stranden La Mata och såg två pojkar på en badmadrass. Emil var åtta år och Viktor fem år. Strömmen tog madrassen och drog ut dem men deras pappa som de var på semester med såg detta, simmade ut och lyckades putta madrassen så att de kom iland sen fastnade han i strömmen. Han stod med vatten upp till midjan så det var nog ingen som riktigt förstod varför han stod kvar och bästa Sammy, som var en välbyggd man som var en duktig simmare, simmade ut för att dra in honom men fick ge upp för strömmarna var så starka.
Redan tidigare på dagen berättade han att flaggningen denna dag var fel. Då han själv var född och uppväxt i ett av Medelhavets länder sa han att strömmarna var betydligt värre denna dag än vad flaggningen indikerade.
Vi stod och såg när strömmen sög ner pappan och en lång stund var han försvunnen.
Han hann i alla fall se att hans barn klarade sig.
Badvakterna som var på stranden var sommarjobbare som trivdes i sina röda shorts men som inte gjorde någonting. Många sprang och letade i vattenbrynet. Min syster och jag fick ta hand om pojkarna för de var svenskar så vi kunde prata med dem. Jag minns bara hur ledsna de var där de satt på handduken. De hittade pappan efter en stund, drog upp honom och mamma gjorde HLR medan badvakterna tittade på med en hel flock av nyfikna människor som kacklade i mun på varandra runt omkring. Detta är än idag det värsta jag vet, alla de människor som bara står där som gamar.
När det konstaterades att pappan inte längre levde tog pappa pojkarna med sig i bilen och körde gata upp och ner tills de kände igen sig och som tur var så kom precis en av grannarna, som också de var svenska, ut. De hade något telefonnummer till anhöriga i Sverige och de tog hand om pojkarna.
På grund av att jag skrev dagbok vet jag att det var denna dag. Jag vet att de var på semester för att föräldrarna precis hade skilt sig, jag vet att pappan var 39 år gammal och att pojkarnas morbror flög ner och hämtade dem för han kom inom och pratade med oss innan de åkte. Jag minns inte var de kom ifrån men det var från de övre delarna av Sverige.
Jag var själv elva år när detta hände och sedan dess har jag undrat vad som hände med dem och hur det blev. Jag minns bara dessa ledsna barn och det måste ha varit helt surrealistiskt för dem. De visste inte hur strömt det var, flaggningen var fel och ändrades direkt efter att detta hade inträffat och sedan den händelsen har vi konsekvent vägrat att besöka denna strand.
Förra veckan drunknade en svensk man på samma ställe, vid samma strand trots att de har gjort om den sedan 1994. Jag undrar dock fortfarande hur det blev med dessa pojkar och min önskan är att det har blivit så bra det har kunnat och att de har sluppit leva med skuldkänslor över att det var deras fel, för det var det inte.
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svensk-man-har-drunknat-i-spanien
Vi plaskade i vattenbrynet men var inte tillåtna att gå ut i vattnet då det var mycket strömmar där. Varje dag hörde vi ambulanserna som körde dit och varje gång hoppades vi på att det inte var någon som drunknat.
Den 7 juli 1994 satt vi på stranden La Mata och såg två pojkar på en badmadrass. Emil var åtta år och Viktor fem år. Strömmen tog madrassen och drog ut dem men deras pappa som de var på semester med såg detta, simmade ut och lyckades putta madrassen så att de kom iland sen fastnade han i strömmen. Han stod med vatten upp till midjan så det var nog ingen som riktigt förstod varför han stod kvar och bästa Sammy, som var en välbyggd man som var en duktig simmare, simmade ut för att dra in honom men fick ge upp för strömmarna var så starka.
Redan tidigare på dagen berättade han att flaggningen denna dag var fel. Då han själv var född och uppväxt i ett av Medelhavets länder sa han att strömmarna var betydligt värre denna dag än vad flaggningen indikerade.
Vi stod och såg när strömmen sög ner pappan och en lång stund var han försvunnen.
Han hann i alla fall se att hans barn klarade sig.
 |
| La Mata, Torrevieja. |
Badvakterna som var på stranden var sommarjobbare som trivdes i sina röda shorts men som inte gjorde någonting. Många sprang och letade i vattenbrynet. Min syster och jag fick ta hand om pojkarna för de var svenskar så vi kunde prata med dem. Jag minns bara hur ledsna de var där de satt på handduken. De hittade pappan efter en stund, drog upp honom och mamma gjorde HLR medan badvakterna tittade på med en hel flock av nyfikna människor som kacklade i mun på varandra runt omkring. Detta är än idag det värsta jag vet, alla de människor som bara står där som gamar.
När det konstaterades att pappan inte längre levde tog pappa pojkarna med sig i bilen och körde gata upp och ner tills de kände igen sig och som tur var så kom precis en av grannarna, som också de var svenska, ut. De hade något telefonnummer till anhöriga i Sverige och de tog hand om pojkarna.
På grund av att jag skrev dagbok vet jag att det var denna dag. Jag vet att de var på semester för att föräldrarna precis hade skilt sig, jag vet att pappan var 39 år gammal och att pojkarnas morbror flög ner och hämtade dem för han kom inom och pratade med oss innan de åkte. Jag minns inte var de kom ifrån men det var från de övre delarna av Sverige.
Jag var själv elva år när detta hände och sedan dess har jag undrat vad som hände med dem och hur det blev. Jag minns bara dessa ledsna barn och det måste ha varit helt surrealistiskt för dem. De visste inte hur strömt det var, flaggningen var fel och ändrades direkt efter att detta hade inträffat och sedan den händelsen har vi konsekvent vägrat att besöka denna strand.
Förra veckan drunknade en svensk man på samma ställe, vid samma strand trots att de har gjort om den sedan 1994. Jag undrar dock fortfarande hur det blev med dessa pojkar och min önskan är att det har blivit så bra det har kunnat och att de har sluppit leva med skuldkänslor över att det var deras fel, för det var det inte.
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/svensk-man-har-drunknat-i-spanien