Vad är ett liv värt?
Är det skillnad på ett barns liv eller en vuxen människas?
För mig är det självklart att barnens liv går före mitt. Hade det varit slutgiltigt så hade de fått göra vad de ville med mig så länge barnen hade det bra. För mig är det inte något märkligt utan den sunda tanken hos varenda frisk förälder.
Tyvärr är dock inte alla föräldrar friska och Sveriges lagar är ett hån mot de barn som är utsatta.
Två spädbarn dog förra veckan för att lagen håller hårdare på föräldrarnas integritet än barnets bästa.
Föräldrarna till de två barnen som nu inte lever längre hade nämligen barn tidigare som var familjehemsplacerade. De var alltså redan tidigare utdömda men denna gång skulle de få en ny chans och den chansen gjorde att barnen miste livet.
I Sverige är det nämligen som så att det ska göras en ny utredning för varje barn. Utöver det finns det ingen kontakt mellan olika myndigheter vilket gör att arbetet blir väldigt tungrott. Barnen som nu dog hade redan fått ett familjehem valt och dessa väntade på barnen men socialen bestämde då att föräldrarna skulle få en chans till. De kanske hade förändrats sedan de andra barnen omhändertogs!?
Vårt land fungerar alltså såhär:
Föräldrar döms ut som föräldrar till ett av sina barn och får barnet omhändertaget. Strax därefter blir de med barn igen men då ska en helt ny orosanmälan för det barnet in, antingen från MVC, BVC eller någon annan. Den ska sedan behandlas som en egen och allt ska göras om igen. Med tanke på den tyngd socialen har på sina axlar tar detta väldigt lång tid och som i detta fallet var de inte klara när barnen föddes. Om detta föräldrapar inte klarade ett barn innan, hur trodde då socialen att de skulle kunna klara av två på en gång?
Ett annat scenario är detta:
En anonym anmälan kommer in om att ett barn far illa i en familj. Vad händer då?
Jo, det barnet kollas upp men inte eventuella syskon då de inte är i fokus för utredningen. En ny ska då startas.
Skulle exempelvis en tonåring omhändertas efter att ha hittat på en hel del saker man inte ska, så får inte dennes syskon kontrolleras på något sätt. Varför?
Får socialen en anmälan om att ett barn är dåligt klädd för årstiden kontrolleras inte övriga syskon utan bara det barnet även om en överblick görs.
Tyvärr är det så att det är barn från samma familjer som far illa. Syskon far alltså illa men det ska då in en gemensam anmälan eller separata för att det ska utredas fullt ut. Och åter igen, med den tyngd som vilar på socialens axlar kan de omöjligt hinna med allt.
Vilka drabbas då?
Jo, barnen.
Två små barn fick inte leva längre för att svensk lag anser att allt ska utredas igen. Som jag ser det borde det finnas ett samordnat register, självklart inte med åtkomst för vem som helst, men som varnade när det hade hänt något.
Exempel på detta kan vara familjer där polisen ofta får göra besök. Den dag ett barn från den familjen söker vård ska det flaggas att detta är en familj med mycket problem i. Är barnet familjehemsplacerat borde det kontrolleras ännu mer. När en anmälan kommer in borde den per automatik leda till en anmälan för varje barn i denna familj. När en familjemedlem kommer in med skador som skulle kunna orsakats av våld i familjen ska barnen kontrolleras gentemot skola och socialtjänst. Upprepade besök av barn inom vården borde flaggas direkt.
Finns det redan ett placerat barn från en familj borde det säkra tas före det osäkra och omhänderta det nya barnet omedelbart om inte en ny koll visar att det inte finns några problem och att miljön är säker för barnet. Den förälder som är frisk kommer visa det genom att göra allt i sin makt för att få hem sitt barn.
Ok, jag förstår att den personliga integriteten kan vara jobbig i vissa lägen men som jag ser det: Kontrollera mig, familjen, barnen hur mycket ni vill. Jag har inget att dölja. Samkör vilka register ni vill så länge det är för barnets bästa.
Att ett enda barn överlever ett tragiskt öde är värt all personlig kränkning av statligt överförmynderi som kan finnas. Hade ett samordnat register mellan polis, skola, vård och eventuella andra instanser funnits hade kanske Yara levt idag. Dessa små barn hade kanske levt idag.
Flera barn som vi aldrig hör talas om hade fått en chans.
Viktigast av allt är att alla våras barn ska vara skyddade från ett öde ingen ens vill tänka på.
Hur i hela världen kunde man chansa med att dessa föräldrar skulle klara dessa barn när de inte klarat de andra de har?
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/socialen-kan-ha-varit-ovetande
Är det skillnad på ett barns liv eller en vuxen människas?
För mig är det självklart att barnens liv går före mitt. Hade det varit slutgiltigt så hade de fått göra vad de ville med mig så länge barnen hade det bra. För mig är det inte något märkligt utan den sunda tanken hos varenda frisk förälder.
Tyvärr är dock inte alla föräldrar friska och Sveriges lagar är ett hån mot de barn som är utsatta.
Två spädbarn dog förra veckan för att lagen håller hårdare på föräldrarnas integritet än barnets bästa.
Föräldrarna till de två barnen som nu inte lever längre hade nämligen barn tidigare som var familjehemsplacerade. De var alltså redan tidigare utdömda men denna gång skulle de få en ny chans och den chansen gjorde att barnen miste livet.
I Sverige är det nämligen som så att det ska göras en ny utredning för varje barn. Utöver det finns det ingen kontakt mellan olika myndigheter vilket gör att arbetet blir väldigt tungrott. Barnen som nu dog hade redan fått ett familjehem valt och dessa väntade på barnen men socialen bestämde då att föräldrarna skulle få en chans till. De kanske hade förändrats sedan de andra barnen omhändertogs!?
 |
| svt.se |
Vårt land fungerar alltså såhär:
Föräldrar döms ut som föräldrar till ett av sina barn och får barnet omhändertaget. Strax därefter blir de med barn igen men då ska en helt ny orosanmälan för det barnet in, antingen från MVC, BVC eller någon annan. Den ska sedan behandlas som en egen och allt ska göras om igen. Med tanke på den tyngd socialen har på sina axlar tar detta väldigt lång tid och som i detta fallet var de inte klara när barnen föddes. Om detta föräldrapar inte klarade ett barn innan, hur trodde då socialen att de skulle kunna klara av två på en gång?
Ett annat scenario är detta:
En anonym anmälan kommer in om att ett barn far illa i en familj. Vad händer då?
Jo, det barnet kollas upp men inte eventuella syskon då de inte är i fokus för utredningen. En ny ska då startas.
Skulle exempelvis en tonåring omhändertas efter att ha hittat på en hel del saker man inte ska, så får inte dennes syskon kontrolleras på något sätt. Varför?
Får socialen en anmälan om att ett barn är dåligt klädd för årstiden kontrolleras inte övriga syskon utan bara det barnet även om en överblick görs.
Tyvärr är det så att det är barn från samma familjer som far illa. Syskon far alltså illa men det ska då in en gemensam anmälan eller separata för att det ska utredas fullt ut. Och åter igen, med den tyngd som vilar på socialens axlar kan de omöjligt hinna med allt.
Vilka drabbas då?
Jo, barnen.
Två små barn fick inte leva längre för att svensk lag anser att allt ska utredas igen. Som jag ser det borde det finnas ett samordnat register, självklart inte med åtkomst för vem som helst, men som varnade när det hade hänt något.
Exempel på detta kan vara familjer där polisen ofta får göra besök. Den dag ett barn från den familjen söker vård ska det flaggas att detta är en familj med mycket problem i. Är barnet familjehemsplacerat borde det kontrolleras ännu mer. När en anmälan kommer in borde den per automatik leda till en anmälan för varje barn i denna familj. När en familjemedlem kommer in med skador som skulle kunna orsakats av våld i familjen ska barnen kontrolleras gentemot skola och socialtjänst. Upprepade besök av barn inom vården borde flaggas direkt.
Finns det redan ett placerat barn från en familj borde det säkra tas före det osäkra och omhänderta det nya barnet omedelbart om inte en ny koll visar att det inte finns några problem och att miljön är säker för barnet. Den förälder som är frisk kommer visa det genom att göra allt i sin makt för att få hem sitt barn.
Ok, jag förstår att den personliga integriteten kan vara jobbig i vissa lägen men som jag ser det: Kontrollera mig, familjen, barnen hur mycket ni vill. Jag har inget att dölja. Samkör vilka register ni vill så länge det är för barnets bästa.
Att ett enda barn överlever ett tragiskt öde är värt all personlig kränkning av statligt överförmynderi som kan finnas. Hade ett samordnat register mellan polis, skola, vård och eventuella andra instanser funnits hade kanske Yara levt idag. Dessa små barn hade kanske levt idag.
Flera barn som vi aldrig hör talas om hade fått en chans.
Viktigast av allt är att alla våras barn ska vara skyddade från ett öde ingen ens vill tänka på.
Hur i hela världen kunde man chansa med att dessa föräldrar skulle klara dessa barn när de inte klarat de andra de har?
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/socialen-kan-ha-varit-ovetande