måndag 26 september 2016

Att inte följa partipiskan.

Din vilja eller partiets?
Som jag ser det måste tänket förändras och för en av de första gångerna i mitt liv håller jag med en miljöpartist i att riksdagsledamöterna måste räta på ryggen för det de verkligen tror på samt göra det de lovat sina väljare. Annika Lillemets (bilden) sätter fingret exakt på hur jag tänker.

sr.se
Alla är visserligen valda till riksdagen för ett parti men för mig borde det vara en självklarhet att gruppen inte under några omständigheter äger din åsikt. Som jag ser det finns det garanterat endast väldigt få i varje parti som anser att toppen inom partiet har rätt i allting. Det syns dock inte och jag ska väl tacka någon lycklig stjärna till att jag aldrig kom in.

Tittar jag på partiet jag företräder, Moderaterna, har jag under ett par års tid haft väldigt svårt att förlika mig med en politik som är totalt verklighetsfrånvänd utöver det faktum att vi inte behandlar andra människor i riksdagen på samma sätt. För mig ska man inte göra skillnad och en olik åsikt är inte ett hinder för exempelvis vänskap utan tvärtom. Världen hade varit trist om alla fåglar sjöng likadant.

Efter Reinfeldts sommartal rasade det parti jag varit säker på att min tillhörighet fanns i. Det störtdök tillbaka till något flummigt som kunde sagts av miljöpartiets företrädare då det inte enbart handlar om hjärta utan även om plånbok. Allt kostar oavsett om man vill se det eller inte.
Kulturkrockarna som idag är ett faktum var då tabubelagt för vad är egentligen svenskt?
Anser du dig som "svensk" bättre än någon annan eller?

Hela den Moderata riksdagsgruppen stod enade med ett undantag och Finn Bengtsson är än idag den stjärna som lyser. Övriga ledamöter borde, som jag ser det, ha avgått när de insåg vilket snedsprång som togs. Jag tror att hela partiet styrdes i diket av en lite grupp som vägrade se verkligheten för vad den var. Alla som tyst höll med finns bara kvar. Idag är det annorlunda och lite jobbigt men icke sa Nicke. Vi kan inte ge någon cred till dem som faktiskt höll uppe vår usprungliga politik.

För mig hade det känts helt fel att sitta som en Nickedocka och säga "ja" till något som enligt mig är helt fel. Idag sitter samma människor och säger "nej" på samma sätt till samma saker för de har blivit tillsagda att göra det. Nu finns det plösligt problem!
Vad hände med egenkänslan?
Är någons åsikt verkligen så billig?

En landstingsfullmäktigeledamot här i Blekinge sa för många år sedan i ett möte åt den socialdemokratiska gruppen att de var som ett gäng lämlar likt råttorna i Råttfångaren från Hameln: Oavsett om deras ledare skulle gå rätt ut i havet så hade de alla gått rakt efter och drunknat utan ens en tanke på att de hade en egen fri vilja att rösta som de vill.

Min stora förhoppning står till den föryngring som succesivt kommer ske och förhoppningsvis finns det inget som ens kan kallas för en partipiska i framtiden.
Gruppen ska självklart jämka i mindre frågor men annars bör det stå alla fritt att tycka och tänka som de vill i ett parti som tror på att alla människor enskilt vet bäst.

En eloge till de, exempelvis Hanif (bilden), som faktiskt har stått på sig, mot partipiska och grupp, för något de verkligen tror på. Åsikter ska aldrig vara till salu.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6524039