Varför ökar gruppvåldtäkterna?
Vad är det som gör att media knappt orkar ta upp det längre?
Ann Heberlin sätter i sin ledare fingret rakt på:
"Vi måste också intressera oss för gärningsmännen. Vem är det som våldtar? Vems och vilka normer är det som ska förändras? Varför diskuterar vi inte det i någon större utsträckning? Varför väcker inte dessa förfärliga händelser – med gruppvåldtäkten på Gotland som det senaste i raden av horribla dåd – större uppmärksamhet?
Jag skriver ofta om bristen på stöd till alla de kvinnor som är utsatta. Vart tog alla feminister vägen? Kvinnoförbunden inom alla partier?
De är i princip tysta.
Varför?
Garanterat på grund av den rädsla som Ann Heberlein skriver om.
De vill inte trampa fel i åsiktskorridoren.
Hur gör man då istället?
Jo, man hänvisar till att det minsann var tafsande förr i tiden med.
Jajamen. Varenda kvinna har varit utsatt för någon av alla de hemska vita män som alltid betett sig illa. Grupptafsandet är inte alls något nytt. Inte gruppvåldtäkterna heller. Egentligen är det synd om förövaren och vi ska tänka på att de har haft en jobbig resa till Sverige.
Hur löser man sedan problemet på riksplan?
Jo, man låter BRÅ ta bort etniciteten i statistiken så kan man istället påstå att det gäller alla män när verkligheten är en annan. Media vill sedan inte se att det inte stämmer. Du är väl inte främlingsfientlig?
Än en gång ska förövaren skyddas.
Deras bilder och namn skulle kablats ut till hela världen istället för att gömmas!
"Hudson hänvisar till en rapport från BRÅ (2005) som slår fast att sannolikheten att begå brott som våldtäkt eller försök till våldtäkt är fem gånger högre hos utrikes födda. Eftersom BRÅ inte längre anger etnicitet i sin statistik, är det inte möjligt att säga något om den senare utvecklingen, men Hudson ser inga skäl till att tro att detta förhållande ändrats. Givet det stora antalet män som kommit till Sverige från andra länder under 2015 och 2016 – inte minst ensamkommande flyktingbarn – kan Sverige stå inför svåra problem med sexualbrott mot kvinnor. Inte bara det – rädslan för att utsättas begränsar kvinnors frihet och rörlighet. Därför berörs långt fler kvinnor än de som faktiskt blir utsatta. Sexuellt våld mot kvinnor är alltså ett problem att ta på allra största allvar, och om vi tar detta problem på så stort allvar som vi bör, så måste vi intressera oss för gärningsmännen. Det är inte kvinnorna som ska ändra sitt beteende. Det är männen som våldtar som ska ändra på sig."
Det är länge sedan jag läste en artikel som sätter fingret så rakt på sak och jag önskar att alla går in och läser vad hon skriver. Hela artikeln! (Länkad nederst)
Jag skulle aldrig gå ut själv i det lilla samhälle jag bor i och anledningen är precis den hon skriver. Jag känner mig inte säker. Jag känner mig inte trygg i det jag borde göra och rädslan är att barnen den dag de blir stora ska behöva bemöta den fruktansvärda kvinnosyn som sprider sig.
Jag tänker mig för innan jag går någonstans och skulle aldrig utsätta mig för någonting i onödan. Detta är nu för även jag har varit tonåring och levt det liv som var då.
Sverige var dock ett annat då.
Med den kvinnosyn som nu kommer hit och inte stoppas, kommer vårt land aldrig att komma tillbaka till det som en gång var och det är sorgligt att veta att alla i framtiden ständigt ska behöva vara på sin vakt.
http://ledarsidorna.se/2016/10/ann-heberlein-i-tystnaden-vaxer-misstron-och-hatet/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ann_Heberlein
Vad är det som gör att media knappt orkar ta upp det längre?
Ann Heberlin sätter i sin ledare fingret rakt på:
"Vi måste också intressera oss för gärningsmännen. Vem är det som våldtar? Vems och vilka normer är det som ska förändras? Varför diskuterar vi inte det i någon större utsträckning? Varför väcker inte dessa förfärliga händelser – med gruppvåldtäkten på Gotland som det senaste i raden av horribla dåd – större uppmärksamhet?
 |
| sr.se |
Svaret är lika enkelt som banalt: Sexualbrott, från tafsningar på musikfestivaler till gruppvåldtäkter, har efter massövergreppen i Köln nyåret 2016 kommit att förknippas med ensamkommande flyktingbarn, marockanska gatubarn och asylsökande. Att uppmärksamma sexualbrott, att kräva rättvisa för de utsatta, att insistera på ett samhälle som är lika tryggt för flickor och kvinnor som för män har därför blivit synonymt med att vara ”invandringskritisk”. Detta förlamar debatten – och medan vi tiger av rädsla för att trampa fel i åsiktskorridorren blir tillvaron allt mindre trygg för flickor och kvinnor."
För mig är det omöjligt att inte se det hon skriver för så självklart är det och människorna som praktiserar detta tänk är garanterat många. Många av dem är dessutom högljudda och ordet rasist är idag något som används när man inte får som man vill. Man skriver och säger det när människor har en annan åsikt.Jag skriver ofta om bristen på stöd till alla de kvinnor som är utsatta. Vart tog alla feminister vägen? Kvinnoförbunden inom alla partier?
De är i princip tysta.
Varför?
Garanterat på grund av den rädsla som Ann Heberlein skriver om.
De vill inte trampa fel i åsiktskorridoren.
Hur gör man då istället?
Jo, man hänvisar till att det minsann var tafsande förr i tiden med.
Jajamen. Varenda kvinna har varit utsatt för någon av alla de hemska vita män som alltid betett sig illa. Grupptafsandet är inte alls något nytt. Inte gruppvåldtäkterna heller. Egentligen är det synd om förövaren och vi ska tänka på att de har haft en jobbig resa till Sverige.
Hur löser man sedan problemet på riksplan?
Jo, man låter BRÅ ta bort etniciteten i statistiken så kan man istället påstå att det gäller alla män när verkligheten är en annan. Media vill sedan inte se att det inte stämmer. Du är väl inte främlingsfientlig?
Än en gång ska förövaren skyddas.
Deras bilder och namn skulle kablats ut till hela världen istället för att gömmas!
"Hudson hänvisar till en rapport från BRÅ (2005) som slår fast att sannolikheten att begå brott som våldtäkt eller försök till våldtäkt är fem gånger högre hos utrikes födda. Eftersom BRÅ inte längre anger etnicitet i sin statistik, är det inte möjligt att säga något om den senare utvecklingen, men Hudson ser inga skäl till att tro att detta förhållande ändrats. Givet det stora antalet män som kommit till Sverige från andra länder under 2015 och 2016 – inte minst ensamkommande flyktingbarn – kan Sverige stå inför svåra problem med sexualbrott mot kvinnor. Inte bara det – rädslan för att utsättas begränsar kvinnors frihet och rörlighet. Därför berörs långt fler kvinnor än de som faktiskt blir utsatta. Sexuellt våld mot kvinnor är alltså ett problem att ta på allra största allvar, och om vi tar detta problem på så stort allvar som vi bör, så måste vi intressera oss för gärningsmännen. Det är inte kvinnorna som ska ändra sitt beteende. Det är männen som våldtar som ska ändra på sig."
Det är länge sedan jag läste en artikel som sätter fingret så rakt på sak och jag önskar att alla går in och läser vad hon skriver. Hela artikeln! (Länkad nederst)
Jag skulle aldrig gå ut själv i det lilla samhälle jag bor i och anledningen är precis den hon skriver. Jag känner mig inte säker. Jag känner mig inte trygg i det jag borde göra och rädslan är att barnen den dag de blir stora ska behöva bemöta den fruktansvärda kvinnosyn som sprider sig.
Jag tänker mig för innan jag går någonstans och skulle aldrig utsätta mig för någonting i onödan. Detta är nu för även jag har varit tonåring och levt det liv som var då.
Sverige var dock ett annat då.
Med den kvinnosyn som nu kommer hit och inte stoppas, kommer vårt land aldrig att komma tillbaka till det som en gång var och det är sorgligt att veta att alla i framtiden ständigt ska behöva vara på sin vakt.
http://ledarsidorna.se/2016/10/ann-heberlein-i-tystnaden-vaxer-misstron-och-hatet/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ann_Heberlein