Fotboll, hockey, dans, konståkning, simning, friidrott, gympa, handboll..
Listan kan göras väldigt lång på de olika fritidsintressen som finns.
Samtidigt visar undersökningar att sexåringar upplever allt mer stress.
Min åsikt står klar och har gjort länge.
Den dag något av barnen själv säger att de verkligen vill något, så kanske.
Familjen som helhet är dock mycket viktigare än något intresse.
Studier har visat att sexåringar i Sverige känner sig stressade runt de situationer de sätts i. De upplever att föräldrarna ständigt jagar och tjatar på dem om allt möjligt.
De ska upp i tid, skynda till dagis eller fritids, vara där hela dagen, skynda sig hem och sedan skynda sig till dagens fritidsaktivitet för att sedan stressa hem, äta och lägga sig.
Samtidigt har många av dem inte tid med skolans läxor.
Prioriteringarna idag ser inte ut som i min ungdom.
Reglerna jag fick var väldigt tydliga.
1. Sköt skolan.
2. Sköt skolan. Din lärare bestämmer över dig och du gör som du blir tillsagd.
3. Sköt skolan.
Jag kunde fortsatt hur länge som helst. Skolan var ändå alltid prio ett.
Sköttes inte skolan blev det inga andra saker på fritiden.
I dagsläget är det många gånger tvärtom.
Först och främst ska fritidsaktiviteten genomföras och skulle det bli tid över så gör man läxorna.
Jag vet inte hur många gånger genom åren jag sagt till elever som säger att de inte hunnit göra läxorna, att då får de prioritera om fritidsaktiviteterna.
Ibland känns det nästan som om barnets status, av föräldrarna, hängs upp på hur mycket de hinner på fritiden. Våra barn har en fritidsaktivitet. Det blir en dag i veckan för vi är helt överens om att vi inte är villiga att offra all tid med familjen på att se matcher var och varannan helg.
Den tid vi är hemma så umgås vi.
Det blir utflykter eller mindre färder istället för att placera sig i en bil för att sedan sitta och titta på att en i familjen ska springa omkring. Jag är nog kommunist i den tanken men det gör inte mig något.
Familjer med barn berättar med nöje när de har varit i ett lekland men de har ingen aning om hur mycket det verkligen finns att se runt omkring.
Jag generaliserar. Jag vet, för det gäller inte alla.
Jag tipsar ändå om att åka till Wanåsparken, ringmuren i Kristianopel (glöm inte Brömsebro när ni ändå är där) eller ta en promenad vid Forsakar. Det behöver inte vara så avancerat.
Om sexåringar tycker att deras liv är inrutat och uppstyrt med en massa gnäll runt alla situationer, kommer det sluta med barn som blir trubbade ju äldre de blir. Det viktigaste i barndomen, enligt mig, är inte alla aktiviteter eller resor du gör med dina barn (glöm inte att blogga, facebooka eller instagramma hur otroligt lyckliga de är när de gör allt du som vuxen bestämt) utan den tid du spenderar med dem. Oavsett vad man då gör.
Utöver det är det faktiskt rätt sunt att barn får lära sig att "ha tråkigt" för om de inte blir uppstyrda hela tiden, så måste de faktiskt använda sin egen fantasi lite också.
Låt barnen vara barn.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/sexaringar-upplever-allt-mer-stressad-vardag
Listan kan göras väldigt lång på de olika fritidsintressen som finns.
Samtidigt visar undersökningar att sexåringar upplever allt mer stress.
 |
| svt.se |
Min åsikt står klar och har gjort länge.
Den dag något av barnen själv säger att de verkligen vill något, så kanske.
Familjen som helhet är dock mycket viktigare än något intresse.
Studier har visat att sexåringar i Sverige känner sig stressade runt de situationer de sätts i. De upplever att föräldrarna ständigt jagar och tjatar på dem om allt möjligt.
De ska upp i tid, skynda till dagis eller fritids, vara där hela dagen, skynda sig hem och sedan skynda sig till dagens fritidsaktivitet för att sedan stressa hem, äta och lägga sig.
Samtidigt har många av dem inte tid med skolans läxor.
Prioriteringarna idag ser inte ut som i min ungdom.
Reglerna jag fick var väldigt tydliga.
1. Sköt skolan.
2. Sköt skolan. Din lärare bestämmer över dig och du gör som du blir tillsagd.
3. Sköt skolan.
Jag kunde fortsatt hur länge som helst. Skolan var ändå alltid prio ett.
Sköttes inte skolan blev det inga andra saker på fritiden.
I dagsläget är det många gånger tvärtom.
Först och främst ska fritidsaktiviteten genomföras och skulle det bli tid över så gör man läxorna.
Jag vet inte hur många gånger genom åren jag sagt till elever som säger att de inte hunnit göra läxorna, att då får de prioritera om fritidsaktiviteterna.
Ibland känns det nästan som om barnets status, av föräldrarna, hängs upp på hur mycket de hinner på fritiden. Våra barn har en fritidsaktivitet. Det blir en dag i veckan för vi är helt överens om att vi inte är villiga att offra all tid med familjen på att se matcher var och varannan helg.
Den tid vi är hemma så umgås vi.
Det blir utflykter eller mindre färder istället för att placera sig i en bil för att sedan sitta och titta på att en i familjen ska springa omkring. Jag är nog kommunist i den tanken men det gör inte mig något.
Familjer med barn berättar med nöje när de har varit i ett lekland men de har ingen aning om hur mycket det verkligen finns att se runt omkring.
Jag generaliserar. Jag vet, för det gäller inte alla.
Jag tipsar ändå om att åka till Wanåsparken, ringmuren i Kristianopel (glöm inte Brömsebro när ni ändå är där) eller ta en promenad vid Forsakar. Det behöver inte vara så avancerat.
Om sexåringar tycker att deras liv är inrutat och uppstyrt med en massa gnäll runt alla situationer, kommer det sluta med barn som blir trubbade ju äldre de blir. Det viktigaste i barndomen, enligt mig, är inte alla aktiviteter eller resor du gör med dina barn (glöm inte att blogga, facebooka eller instagramma hur otroligt lyckliga de är när de gör allt du som vuxen bestämt) utan den tid du spenderar med dem. Oavsett vad man då gör.
Utöver det är det faktiskt rätt sunt att barn får lära sig att "ha tråkigt" för om de inte blir uppstyrda hela tiden, så måste de faktiskt använda sin egen fantasi lite också.
Låt barnen vara barn.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/sexaringar-upplever-allt-mer-stressad-vardag