Ett helt års längtan tar sin början i juni.
Sommarlov!
För vissa.
För andra barn kan det innebär kaos och oerhörda problem.
Att som tolvåring bli bortgift, det räknas nog som en katastrof för de flesta människor.
De flesta.
De i socialtjänsten tyckte att flickan inte var tillräckligt utsatt.
Tänk er flickan som går i årskurs sex.
Hon berättar för skolan att pappan slår henne och de yngre syskonen.
Hon berättar hur rädd hon är.
Skolan anmäler och socialen tar det med pappan.
Flickan får bo kvar och är nu försvunnen.
Hela familjen åkte tillbaka till sitt ursprungsland.
Vilket ansvar har man egentligen när man arbetar med dessa barn?
Varenda tecken som ska finnas fanns där men ändå var det svårt.
Vad har vi då en socialtjänst till?
Hur är deras samvete när de får veta detta?
För mig finns det arbeten som kräver oerhörd intelligens men även hjärta.
Man kan inte arbeta inom socialtjänsten och bara se det som vilket jobb som helst.
Man måste bry sig och jag tror det är där detta har fallerat.
Med tanke på den oerhört höga skattetyngd som ligger över allt våra arbetandes medborgare så kan man verkligen undra vad skatten går till. Malmö ska få nästan en MILJARD kronor av staten för att skapa integrationsprojekt. Ingår socialtjänsten i den integrationen eller man tänker som så att den ska klara sig själv?
Jag vågar inte ens tänka på hur många barn som har det såhär.
En tolvårig flicka är nu sannolikt bortgift.
Socialen visste att hon levde under hedersförtryck och hon vågade säga någonting.
De valde att inte göra någonting.
De är nu anmälda men vad och vem hjälper det!?
Hur ska flickan någonsin kunna lita på vuxna människor eller rättssystemet igen?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/12-aring-utsattes-for-hedersfortryck-socialtjansten-ingrep-inte
Sommarlov!
För vissa.
För andra barn kan det innebär kaos och oerhörda problem.
Att som tolvåring bli bortgift, det räknas nog som en katastrof för de flesta människor.
De flesta.
De i socialtjänsten tyckte att flickan inte var tillräckligt utsatt.
 |
| svt.se |
Tänk er flickan som går i årskurs sex.
Hon berättar för skolan att pappan slår henne och de yngre syskonen.
Hon berättar hur rädd hon är.
Skolan anmäler och socialen tar det med pappan.
Flickan får bo kvar och är nu försvunnen.
Hela familjen åkte tillbaka till sitt ursprungsland.
Vilket ansvar har man egentligen när man arbetar med dessa barn?
Varenda tecken som ska finnas fanns där men ändå var det svårt.
Vad har vi då en socialtjänst till?
Hur är deras samvete när de får veta detta?
För mig finns det arbeten som kräver oerhörd intelligens men även hjärta.
Man kan inte arbeta inom socialtjänsten och bara se det som vilket jobb som helst.
Man måste bry sig och jag tror det är där detta har fallerat.
Med tanke på den oerhört höga skattetyngd som ligger över allt våra arbetandes medborgare så kan man verkligen undra vad skatten går till. Malmö ska få nästan en MILJARD kronor av staten för att skapa integrationsprojekt. Ingår socialtjänsten i den integrationen eller man tänker som så att den ska klara sig själv?
Jag vågar inte ens tänka på hur många barn som har det såhär.
En tolvårig flicka är nu sannolikt bortgift.
Socialen visste att hon levde under hedersförtryck och hon vågade säga någonting.
De valde att inte göra någonting.
De är nu anmälda men vad och vem hjälper det!?
Hur ska flickan någonsin kunna lita på vuxna människor eller rättssystemet igen?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/12-aring-utsattes-for-hedersfortryck-socialtjansten-ingrep-inte