När jag var liten fanns det inget alternativ.
Antingen bjöd jag alla.
Antingen alla tjejer i klassen eller alla.
Det var det eller ingen.
Mina föräldrar var väldigt noga med att alla skulle få vara med och jag känner likadant själv idag. Alla eller ingen. Det kanske är lätt att tänka att jag nog gick i en liten klass men vi var tjugoåtta stycken och alla var välkomna.
Någon gång hade jag bara tjejerna i klassen hemma.
Fördelen var att jag fyller år i maj och att vi nästan alltid kunde vara utomhus eller i uterummet.
Som det ser nu har vi säkrat våra barns framtid gällande kalas genom att rent krasst bygga ett uterum. Jag förstår att alla inte kan göra så men ibland tänker jag att vi helt enkelt är för svenska.
Vi gör problem av saker som inte borde vara det.
Bowlingkalas.
Laserdoomkalas.
Randizkalas.
Biokalas eller varför inte ett badkalas?
I Spanien har man kalas i en park.
Man tar helt enkelt med sig det man vill bjuda på och sedan kommer alla dit.
Det kostar inget mer än det du tar dit och många gånger har vi suttit i parken i Guadamar och tittat på klasserna som träffats för att fira någon. En salig blandning med barn och vuxna, mor/farföräldrar och alla hjälps åt. Någon gång har de grillat och någon gång har de haft allt med sig.
Alla barn är uppklädda och leker i parken medan föräldrarna pratar med varandra.
För mig är det så det borde vara men jag är nog udda.
Här lämnas barnen av och sedan hämtar man dem två timmar senare.
Jag vet att jag är väldigt generaliserande nu och jag ber om ursäkt för de tår jag trampar på.
På något sätt känns det som om stressen för allt som ska göras och tiden man måste sitta stilla och umgås är för mycket begärt.
Elias är fyra år och var den ende på hela dagis som inte blev bjuden på kalaset.
För mig borde föräldrarna skämmas ihjäl.
Hur tänkte man där?
Finns det ingen självinsikt i hur det känns för ett barn?
Där jag jobbar får man lämna kalaslappar i skolan.
OM man lämnar till alla. Tänker man välja ut några får det göras på fritiden.
Det är dock ändå inte så att de får lämnas i klassrummet utan det läggs på platsen i korridoren eller ges i dörren. Att knäcka någons självkänsla kan gå på sekunder.
Tänk att vara den som inte blir bjuden!
Känslan av att vara förälder till barnet som inte blir bjudet.
Helt fruktansvärt.
Det är självklart så att man inte kan gå på alla kalas.
Det säger jag ingenting om.
Det är också så att det kan bli för mycket och att man väljer det med.
Jag har full förståelse för det med tanke på att vi i framtiden, om alla klasskompisar har kalas, får springa på runt hundra kalas om året. Jag förstår att man inte alltid kan men det måste vara så att man bjuder alla. Man kan inte göra skillnad på barn och barn.
Då är man som riksdagspartierna..
Jag hoppas att Elias aldrig ska behöva uppleva detta igen och att föräldrarna till barnet som ska ha kalas fått sig en riktig tankeställare. Barnkonventionen blir snart lag men föräldrar, som verkligen borde se till barnets bästa, väljer att sortera upp dem redan på dagis/förskolan.
En uppmaning till alla.
Alla eller ingen.
Finns det hjärterum finns det stjärterum.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/elias-4-fick-inte-komma-pa-kalas-pa-grund-av-sin-funktionsnedsattning
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-vill-sverige-bjuda-elias-4-pa-kalas
Antingen bjöd jag alla.
Antingen alla tjejer i klassen eller alla.
Det var det eller ingen.
Mina föräldrar var väldigt noga med att alla skulle få vara med och jag känner likadant själv idag. Alla eller ingen. Det kanske är lätt att tänka att jag nog gick i en liten klass men vi var tjugoåtta stycken och alla var välkomna.
Någon gång hade jag bara tjejerna i klassen hemma.
 |
| svt.se |
Fördelen var att jag fyller år i maj och att vi nästan alltid kunde vara utomhus eller i uterummet.
Som det ser nu har vi säkrat våra barns framtid gällande kalas genom att rent krasst bygga ett uterum. Jag förstår att alla inte kan göra så men ibland tänker jag att vi helt enkelt är för svenska.
Vi gör problem av saker som inte borde vara det.
Bowlingkalas.
Laserdoomkalas.
Randizkalas.
Biokalas eller varför inte ett badkalas?
I Spanien har man kalas i en park.
Man tar helt enkelt med sig det man vill bjuda på och sedan kommer alla dit.
Det kostar inget mer än det du tar dit och många gånger har vi suttit i parken i Guadamar och tittat på klasserna som träffats för att fira någon. En salig blandning med barn och vuxna, mor/farföräldrar och alla hjälps åt. Någon gång har de grillat och någon gång har de haft allt med sig.
Alla barn är uppklädda och leker i parken medan föräldrarna pratar med varandra.
För mig är det så det borde vara men jag är nog udda.
Här lämnas barnen av och sedan hämtar man dem två timmar senare.
Jag vet att jag är väldigt generaliserande nu och jag ber om ursäkt för de tår jag trampar på.
På något sätt känns det som om stressen för allt som ska göras och tiden man måste sitta stilla och umgås är för mycket begärt.
Elias är fyra år och var den ende på hela dagis som inte blev bjuden på kalaset.
För mig borde föräldrarna skämmas ihjäl.
Hur tänkte man där?
Finns det ingen självinsikt i hur det känns för ett barn?
Där jag jobbar får man lämna kalaslappar i skolan.
OM man lämnar till alla. Tänker man välja ut några får det göras på fritiden.
Det är dock ändå inte så att de får lämnas i klassrummet utan det läggs på platsen i korridoren eller ges i dörren. Att knäcka någons självkänsla kan gå på sekunder.
Tänk att vara den som inte blir bjuden!
Känslan av att vara förälder till barnet som inte blir bjudet.
Helt fruktansvärt.
Det är självklart så att man inte kan gå på alla kalas.
Det säger jag ingenting om.
Det är också så att det kan bli för mycket och att man väljer det med.
Jag har full förståelse för det med tanke på att vi i framtiden, om alla klasskompisar har kalas, får springa på runt hundra kalas om året. Jag förstår att man inte alltid kan men det måste vara så att man bjuder alla. Man kan inte göra skillnad på barn och barn.
Då är man som riksdagspartierna..
Jag hoppas att Elias aldrig ska behöva uppleva detta igen och att föräldrarna till barnet som ska ha kalas fått sig en riktig tankeställare. Barnkonventionen blir snart lag men föräldrar, som verkligen borde se till barnets bästa, väljer att sortera upp dem redan på dagis/förskolan.
En uppmaning till alla.
Alla eller ingen.
Finns det hjärterum finns det stjärterum.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/elias-4-fick-inte-komma-pa-kalas-pa-grund-av-sin-funktionsnedsattning
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-vill-sverige-bjuda-elias-4-pa-kalas