Besviken, ledsen och bedrövad.
Ensam och bitter.
Bortvald och irriterad.
Jag är upplärd med att man hejar.
Man buar aldrig.
Jag är upplärd med att man kan säga till kungen att han har fel.
Om man säger det på rätt sätt.
Vad är då rätt sätt?
För mig är karma oerhört viktigt och trots att jag aldrig har varit Guds bästa barn så skulle jag aldrig engagera mig i att bete mig illa mot någon annan. Jag har ett inbyggt center mot att bete mig illa mot människor som inte delar min åsikt och när jag ser saker jag inte instämmer med, så bläddrar jag vidare. Varför skulle jag gå i polemik med var och varannan?
Jag blir ofta tillskriven mig saker som enligt mig inte stämmer.
Jag inser att mitt eget beteende många gånger är en av anledningarna.
Jag är oerhört naiv gällande andra människor och om någon har sagt att de stöttar mig, tror på mig eller ska hjälpa mig, så antar jag att de gör det och dessutom utan att få någon personlig vinning av det. Sådan är nämligen jag. Jag hade skämts om jag blev värvad till ett parti för att sedan sväva upp på en topposition för att jag är nära släkt med den som bestämmer.
För mig är det viktigt att arbeta för det jag vill.
Sträva efter att det ska bli så och sedan söka nya mål.
Jag ler nästan alltid. Det bara är så och första gången jag läste Gardells bok Ett ufo gör entré så kände jag igen mig i killen som alltid fick stryk för att han skrattade. Han fick det tills de förstod att han inte kunde hjälpa att han skrattade. Jag viftar utöver det oerhört mycket med armarna för jag pratar med hela kroppen.
Jag är inte "typiskt svensk" i detta utan har väl adapterat beteendet i Spanien efter all tid där.
Idag ska jag väljas till personalutskottets ordförande.
Inget märkligt alls och när vi har diskuterat det så ska det inte var några bekymmer.
Bekymret blir att den nyblivna oppositionen anser att allt de själv gjorde är rätt.
De anser att allt de själv gjorde är rätt och allt annat är fel. Att man plockat arvoden, suttit på dubbla stolar och bestämt sin egen lön under alla år har man inga bekymmer med men när jag ska sitta på en stol som KAN innebära ett problem, DÅ skriker man.
Egentligen inte för att man ser ett bekymmer utan för att de inte sitter där.
Bittra.
Man har gett sig själv en gräddfil, haft åsikter om alla andra men ändå bara försett sig själv.
Tänk att man till och med ville ha ett betalt oppositionsråd.
Skattebetalarna skulle alltså ge vänsteroppositionen över 600 000 kronor om året för att sitta och klaga på allt. Försök förklara det för väljarna.
De förlorade.
Alla arvoden som finns idag har vänsteroppositionen satt ändå klagas det på dem.
När vi tog bort gräddfilen för politiker klagade man men människor ser.
Till och med de som ogillar Samstyret säger till mig att de tycker det är bra med en förändring.
En förändring som gör att inte samma vänskap och släktkrets sitter och styr och får anställningar.
Ja, jag ska sitta i Personalutskottet som ordförande.
Skulle det bli bekymmer så anmäler jag självklart jäv i den situationen.
Oppositionen menar att detta är omöjligt och media nappar på det men den stora frågan bör då bli:
Om jag inte kan sitta på den platsen i vår kommun utan att det är fruktansvärt och jagas upp av media. Varför har inte de röda plockat bort sin egen representant på samma post, i samma sits, i en annan av Blekinges kommuner?
Är det bara fel och jäv när det är en Moderat på platsen?
Jag önskar att alla kunde börja bete sig som vuxna och att media gjorde ett grundläggande arbete innan de tog upp alla "fantastiska" tips.
Detta kommer bli bra!
Ensam och bitter.
Bortvald och irriterad.
Jag är upplärd med att man hejar.
Man buar aldrig.
Jag är upplärd med att man kan säga till kungen att han har fel.
Om man säger det på rätt sätt.
 |
| svt.se |
Vad är då rätt sätt?
För mig är karma oerhört viktigt och trots att jag aldrig har varit Guds bästa barn så skulle jag aldrig engagera mig i att bete mig illa mot någon annan. Jag har ett inbyggt center mot att bete mig illa mot människor som inte delar min åsikt och när jag ser saker jag inte instämmer med, så bläddrar jag vidare. Varför skulle jag gå i polemik med var och varannan?
Jag blir ofta tillskriven mig saker som enligt mig inte stämmer.
Jag inser att mitt eget beteende många gånger är en av anledningarna.
Jag är oerhört naiv gällande andra människor och om någon har sagt att de stöttar mig, tror på mig eller ska hjälpa mig, så antar jag att de gör det och dessutom utan att få någon personlig vinning av det. Sådan är nämligen jag. Jag hade skämts om jag blev värvad till ett parti för att sedan sväva upp på en topposition för att jag är nära släkt med den som bestämmer.
För mig är det viktigt att arbeta för det jag vill.
Sträva efter att det ska bli så och sedan söka nya mål.
Jag ler nästan alltid. Det bara är så och första gången jag läste Gardells bok Ett ufo gör entré så kände jag igen mig i killen som alltid fick stryk för att han skrattade. Han fick det tills de förstod att han inte kunde hjälpa att han skrattade. Jag viftar utöver det oerhört mycket med armarna för jag pratar med hela kroppen.
Jag är inte "typiskt svensk" i detta utan har väl adapterat beteendet i Spanien efter all tid där.
Idag ska jag väljas till personalutskottets ordförande.
Inget märkligt alls och när vi har diskuterat det så ska det inte var några bekymmer.
Bekymret blir att den nyblivna oppositionen anser att allt de själv gjorde är rätt.
De anser att allt de själv gjorde är rätt och allt annat är fel. Att man plockat arvoden, suttit på dubbla stolar och bestämt sin egen lön under alla år har man inga bekymmer med men när jag ska sitta på en stol som KAN innebära ett problem, DÅ skriker man.
Egentligen inte för att man ser ett bekymmer utan för att de inte sitter där.
Bittra.
Man har gett sig själv en gräddfil, haft åsikter om alla andra men ändå bara försett sig själv.
Tänk att man till och med ville ha ett betalt oppositionsråd.
Skattebetalarna skulle alltså ge vänsteroppositionen över 600 000 kronor om året för att sitta och klaga på allt. Försök förklara det för väljarna.
De förlorade.
Alla arvoden som finns idag har vänsteroppositionen satt ändå klagas det på dem.
När vi tog bort gräddfilen för politiker klagade man men människor ser.
Till och med de som ogillar Samstyret säger till mig att de tycker det är bra med en förändring.
En förändring som gör att inte samma vänskap och släktkrets sitter och styr och får anställningar.
Ja, jag ska sitta i Personalutskottet som ordförande.
Skulle det bli bekymmer så anmäler jag självklart jäv i den situationen.
Oppositionen menar att detta är omöjligt och media nappar på det men den stora frågan bör då bli:
Om jag inte kan sitta på den platsen i vår kommun utan att det är fruktansvärt och jagas upp av media. Varför har inte de röda plockat bort sin egen representant på samma post, i samma sits, i en annan av Blekinges kommuner?
Är det bara fel och jäv när det är en Moderat på platsen?
Jag önskar att alla kunde börja bete sig som vuxna och att media gjorde ett grundläggande arbete innan de tog upp alla "fantastiska" tips.
Detta kommer bli bra!