Om 20 år kommer föräldrapenningen och vabb-dagarna att vara jämställda.
Är det Sveriges viktigaste mål?
För mig är det viktigast att barnen mår bra, inte vem som tar hand om dem.
Fördelningen ser ut så att kvinnorna är de som tar ut 70% och detta är då inte riktigt bra.
För mig är frågan egentligen helt ovidkommande och dessutom märklig i en tid då man pratar om vikten av att alla ska ha samma värde. Varför spelar det då roll vem som är hemma med barnen?
För min familj har det fungerat bäst att barnens pappa har varit hemma.
Jag började jobba ett par dagar efter att första flickan var född och enligt mig var det enkelt.
Jag hade en månad kvar till skolavslutningen och jag skulle skriva alla omdömen.
Det lättaste blev att jag jobbade och att maken var hemma.
När det kommer till Vab så är han inte hemomkring och har därmed svårare än jag för att komma ifrån varpå jag oftast är den som tar de dagarna.
Inget konstigt med det.
Om man vill ha total jämlikhet i uttaget av föräldradagar och vabb så måste man höja taket, vilket jag inte tror att så många tycker att vi egentligen ska.
Annars kunde man helt enkelt bara accepterat att det finns olika roller.
Det finns skillnader mellan könen och vi är olika.
Vi är bra på olika saker.
Kvinnor kanske helt enkelt är bättre på att vara hemma med barnen.
Det finns någonstans en biologisk klocka som en man inte har och det säger jag inte för att kränka någon, för er som nu lätt blir kränkta, utan jag skriver det här för att jag verkligen tror på det.
Jag kan höra att barnen gnäller genom sömnen och gå dit.
Jag vaknar oavsett och är där direkt.
Jag kan inte säga detsamma om min andra hälft och när jag pratar med andra får jag samma uppfattning där. Därmed inte sagt att män inte kan vara med sina barn, men det är något biologiskt band som är betydligt lättare att handskas med för kvinnan.
För mig är det viktigt att vara där med barnen när man kan.
Jag jobbar väldigt mycket men anser ändå att jag hinner med barnen så mycket det bara går och mycket har vi makens skiftande arbetstider att tacka för det.
Jag vill inte uppfattas som frånvarande för de är bara små en gång.
De växer dock snabbt och jag blir med äldre.
När barnen var små var jag hemma ett halvår ungefär.
Maken var hemma den övriga tiden och för oss brann dagar inne då jag inte kunde skänka mer till honom. Så såg det ut för min familj.
Jag vill därmed slå ett slag för slopade tvångsdagar inom föräldradagarna.
Alla klarar inte att ta ut dem och vem drabbar det då?
Jo, barnet.
Att mäta jämlikhet inom vabb är för mig främst en ekonomisk fråga som jag inte tror att något parti tänker ta tag i. Jag tycker det är bra att både mammor och pappor är hemma med sina barn men för mig ska det göras så bra som möjligt för barnets skull, och det är enligt mig inte att behöva lämna bort dem innan ett års ålder för att man inte har råd att ta ut den ene förälderns dagar.
http://www.sydostran.se/karlskrona/lang-vag-kvar-mot-jamstalldhet-i-blekinge/
https://www.metro.se/artikel/ny-rapport-f%C3%B6r%C3%A4ldrapenningen-kan-vara-j%C3%A4mst%C3%A4lld-f%C3%B6rst-%C3%A5r-2040
Är det Sveriges viktigaste mål?
För mig är det viktigast att barnen mår bra, inte vem som tar hand om dem.
 |
| svt.se |
Fördelningen ser ut så att kvinnorna är de som tar ut 70% och detta är då inte riktigt bra.
För mig är frågan egentligen helt ovidkommande och dessutom märklig i en tid då man pratar om vikten av att alla ska ha samma värde. Varför spelar det då roll vem som är hemma med barnen?
För min familj har det fungerat bäst att barnens pappa har varit hemma.
Jag började jobba ett par dagar efter att första flickan var född och enligt mig var det enkelt.
Jag hade en månad kvar till skolavslutningen och jag skulle skriva alla omdömen.
Det lättaste blev att jag jobbade och att maken var hemma.
När det kommer till Vab så är han inte hemomkring och har därmed svårare än jag för att komma ifrån varpå jag oftast är den som tar de dagarna.
Inget konstigt med det.
Om man vill ha total jämlikhet i uttaget av föräldradagar och vabb så måste man höja taket, vilket jag inte tror att så många tycker att vi egentligen ska.
Annars kunde man helt enkelt bara accepterat att det finns olika roller.
Det finns skillnader mellan könen och vi är olika.
Vi är bra på olika saker.
Kvinnor kanske helt enkelt är bättre på att vara hemma med barnen.
Det finns någonstans en biologisk klocka som en man inte har och det säger jag inte för att kränka någon, för er som nu lätt blir kränkta, utan jag skriver det här för att jag verkligen tror på det.
Jag kan höra att barnen gnäller genom sömnen och gå dit.
Jag vaknar oavsett och är där direkt.
Jag kan inte säga detsamma om min andra hälft och när jag pratar med andra får jag samma uppfattning där. Därmed inte sagt att män inte kan vara med sina barn, men det är något biologiskt band som är betydligt lättare att handskas med för kvinnan.
För mig är det viktigt att vara där med barnen när man kan.
Jag jobbar väldigt mycket men anser ändå att jag hinner med barnen så mycket det bara går och mycket har vi makens skiftande arbetstider att tacka för det.
Jag vill inte uppfattas som frånvarande för de är bara små en gång.
De växer dock snabbt och jag blir med äldre.
När barnen var små var jag hemma ett halvår ungefär.
Maken var hemma den övriga tiden och för oss brann dagar inne då jag inte kunde skänka mer till honom. Så såg det ut för min familj.
Jag vill därmed slå ett slag för slopade tvångsdagar inom föräldradagarna.
Alla klarar inte att ta ut dem och vem drabbar det då?
Jo, barnet.
Att mäta jämlikhet inom vabb är för mig främst en ekonomisk fråga som jag inte tror att något parti tänker ta tag i. Jag tycker det är bra att både mammor och pappor är hemma med sina barn men för mig ska det göras så bra som möjligt för barnets skull, och det är enligt mig inte att behöva lämna bort dem innan ett års ålder för att man inte har råd att ta ut den ene förälderns dagar.
http://www.sydostran.se/karlskrona/lang-vag-kvar-mot-jamstalldhet-i-blekinge/
https://www.metro.se/artikel/ny-rapport-f%C3%B6r%C3%A4ldrapenningen-kan-vara-j%C3%A4mst%C3%A4lld-f%C3%B6rst-%C3%A5r-2040