Sagan om de äldre bittra tanterna.

I det parallella landet hände en dag något..
I detta land lunkade till en början allting på i samma takt som tidigare.
Samma vänner och släktingar fortsatte styra detta landet föredömligt.
Kungen och drottningen satt orörda med klanen under sig.

Drottningens tantkompisar, som egentligen var det för att de inte hade några andra att vara med, fick egentligen inte tycka så mycket.
De gjorde som drottningen sa och var nöjda med att vara följare.
De sa aldrig något högt och ifrågasatte ingenting.
Undersåtarna som inte höll med hörde faktiskt aldrig någon annan än själva drottningen tala.
Drottningen var nämligen så unik och så fantastisk att alla såg upp till henne.

Drottningen själv hade dock börjat ana oro.
Två yngre prinsessor hade dykt upp och sa att de inte höll med drottningen varpå hon kände att hon var hotad och planerade sin flyktväg.
De båda prinsessorna var vänner och kunde potentiellt hota kungadömet då de även hade sina klaner med sig i tankarna. Vart hän prinsessorna gick fick de höra att människor var missnöjda med att alla inte kunde komma in i den gemenskap som kungafamiljen hade.
Allt som hände var explicit för just den familjen.

En dag får alla undersåtar säga sitt.
De väljer de två prinsessorna och deras vänner istället för drottningen varpå hennes farhågor besannas. Där kunde allting varit bra.
Drottningen och hennes tantkompisar kunde gratulerat och berättat att de tänkte utmana nästa gång men icke. Drottningen tar sig an ett annat kungadöme men tantkompisarna som är kvar..
De är bittra.
En av dem har bara servat drottningen och hennes gelikar tidigare.
Hon är väldigt bitter och försöker ständigt förstöra istället för att glädjas åt det hon har.
Tantkompisen som inte längre fick vara med i kungafamiljens gemenskap när hon inte längre behövdes, hon har tagit ton för första gången på många år och ser det nu som  sitt kall att bete sig illa.

Tantkompisarna känner sig trängda av de yngre prinsessorna och deras vänner då de alltid verkar så glada. De verkar trivas och många av landets undersåtar är väldigt glada för deras skull.
Personalen kungafamiljen hade är med glada för det som har hänt!
Alla är glada.
Utom tanterna som nu känner sig förbisedda.

Istället för att de behandlar prinsessorna och deras vänner som vänner eller åtminstone andra människor, så väljer de att kommentera prinsessornas klädsel och deras person.
Vad prinsessorna säger bryr de sig inte om.
Deras vänner och släkt är med utsatta då det är så den förra drottningen har regerat.
De stora tanterna har inte förstått att sak och person är två olika saker och trots att de själv, några av dem, har barn så förstår de inte bättre än hovfolket som inte blivit vuxet än.
Barnen är smartare än tanterna.

Tiden går och de stora tanterna fortsätter att sprida hat och dumma saker men prinsessorna har bestämt sig för att de och deras vänner är bra.
De tror på varandra och det de tillsammans vill skapa.
Kungadömet är skavankigt och slitet men de ger inte upp.
De kommer försöka så länge de kan och en dag så röstade undersåtarna igen och till allas glädje fick prinsessorna och deras vänner fortsatt förtroende att regera riket.

Stora bittra tanter finns det alltid överallt men det finns inte en enda saga där de någonsin har vunnit i slutet. Prinsessorna är alltid lyckliga och får sin prins och sitt kungadöme.
Slutet gott, allting gott.