Alla ska MED.

Jag var helt säker på att jag skulle hålla mig utanför politiken för tid och evighet då jag var så trött på det. Likt en sportintresserad eller musikintresserad person som sysslat med dylikt i hela sitt liv, är det dock svårt att bara sluta. Du kan inte sluta se sport eller musik för det finns alltid där.

Politiken finns alltid där.

Skillnaden är om du väljer att tycka något eller inte.

För mig är det oviktigt hur det går i handbollen men jag vurmar för de politiska frågor som är hela mitt jag. 

För några år sedan, precis när Medborgerlig samling hade startat upp i Blekinge, fanns det en artikel i lokaltidningen. Partiet blev utdömt av en professor men jag läste på partiets sida och tyckte redan då att värderingarna var rätt. Som aktiv sedan lång tid i ett annat parti läggs dock fokus på att förändra det partiet i den riktning som jag anser vara rätt, än att hoppa mellan olika partier.

Inför förra valet gick moderaterna ut med sin nya skolpolitik och den var enligt mig en katastrof. De skuldbelade de elever som inte klarade ämnena i skolan. Lösningen var att dessa skulle gå en extra timme i skolan varje dag och att loven skulle läggas på studier. 

Detta visade enligt mig på total okunskap om varför elever inte klarar studierna.

Värst av allt är den grupp inom partiet som med envishet menar att det är rätt politik för att gruppen i Stockholm tänkte så. Man valde att inte tänka och köpte vad som sades.

Jag tänker tvärtom.

Om en elev inte klarar skolgången så har skolan misslyckats.

Att skolan misslyckas är inte konstigt då målen är felsatta.

Runt 80% klarar den skolgång som finns men de övriga kommer inte göra det då skolan inte kan anpassas så mycket och klarar de det är det med nöd och näppe.

Tänk att aldrig känna att du är bra eller duger.

Enligt mig är hela skolsystemet låst i ett uråldrigt tänk kring vad som är rätt och fel.

ALLA elever ska läsa och helst i en halv livstid.

Detta trots att många inte är intresserade.

Samtidigt har vi en situation i Sverige där "vanliga" yrken har svårt att hitta människor som vill arbeta. Alla ska ju bli akademiker.

Det var detta jag hittade i Medborgerlig samling, MED.

Ett parti som ser verkligheten och eleven.

Som ser att det redan från tidig ålder ska förändras och jag tror på detta.

Alla som har ett barn som inte är skolintresserat ser detta.

Många barn mår dåligt i skolan och resultaten blir inte alltid vad som tänkts.

Vi har en skola som bygger på tänket att alla ska vara jämlika.

Ingen ska sticka ut och kunskapen värderas inte utan tanken om att du ska gå med jämnåriga är viktigare än vad du som individ faktiskt är bra på.

Jag vill förändra detta precis som MED vill.

Jag brukar säga att Sheldons behövs.

Sheldon är en av huvudrollsinnehavarna i serien The Big Bang Theory.

Han är otroligt smart men inte alls social utan tvärtom. Världen behöver Sheldons.

Världen behöver dock även den som vill skruva med bilar, den som bygger ställningar, arbetar i butik, klipper hår, städar eller sköter naturen. ALLA behövs.

Alla behöver dock inte läsa i en halv livstid för att göra det.

Många av dessa yrken blir du nämligen bäst på genom att ha ett brinnande intresse och att sedan få utbildning på plats. En frisör ska ha det i fingrarna, inte i ett betyg i matte E eller historia.

Självklart ska möjligheten att läsa senare i livet finnas, men vi måste se styrkan i att alla är olika för som det är nu har det blivit ett fint ord som upprepas i ett mantra, men det betyder ingenting.

Så fort skolorna slutade i somras åkte vi på semester. Välbehövliga veckor i värmen men det stod även klart redan då, att jag kunde inte stå utanför.

Min hjärna sprutar ut idéer och jag måste ha en plattform för att sprida dem.

Jag har en energi som är få förunnat för jag blir sällan trött och engagerar mig i det mesta. När vi kom hem igen hade jag redan tagit kontakt med Ilan och vi träffades en vecka senare i Malmö.

Jag ville först och främst försäkra mig om att partiet inte tyckte att jag skulle bli en belastning.

Så var inte fallet och sedan dess har jag bidat min tid.

Jag lovade familjen lugn och ro vilket jag känner var viktigt.

Barnen ska alltid komma först.

Frågan flest ställer är varför det inte blev Sverigedemokraterna. 

För mig har det aldrig varit ett alternativ på riktigt.

Även om partiet under sina landsdagar förändrade delar av politiken på pappret, så innebär inte det en förändring av partiet för mig. Det innebär bara att de har hållit upp fingret och sedan följt strömmen. Från att ha gått sin egen väg väljer de nu att bli som alla andra.

Jag ser många partier på samma sätt. Det är viktigare att behålla och främja sin egen makt än att förändra sakfrågan. SD offrade sina grundfrågor, vilket visserligen är logiskt med storleken, men det tappar för mig meningen.

Det är inte längre partiet utifrån utan börjar bli en del i etablissemanget. 

Det innebär tyvärr även att man blir rädd för att förlora sin makt.

Jag har all respekt för samtliga som väljer Sverigedemokraterna men det har jag även för dem i vänstern. Jag älskar människor utifrån vilka de är och inte utefter vilka partier de förespråkar. Det finns mycket inom SD jag tycker är bra och de har varit föregångare men det är för många saker som krockar med mitt inre jag. Mina tankar om individen och frihet hade förmodligen fått mig utkastad ur partiet på rekordtid.

Det är inte ett parti som har detta bekymmer, med att man anpassar sig åt makten, utan samtliga i riksdagen. 

När man blir stor, får en position och en lön så är man plötsligt livrädd för att säga emot vilket i slutändan gör att de som sitter där röstar med strömmen för att få behålla sin plats.

Många av dem har utöver sin riksdagsplats ingenting då de är politiska broilers. De är skolade inom politiken men har aldrig haft ett vanligt arbete och ingen yrkeskarriär vid sidan om.
De blir helt beroende av att sitta på sin plats.

Medborgerlig samling vill ta bort 100 riksdagsplatser.

Ingen jag känner kan räkna upp alla 349 personer som sitter i riksdagen och inte ens dem i det egna partiet så jag tycker det är helt logiskt. Varför ska skattebetalarna finansiera en demokrati som garanterat fungerar med en ren lönekostnad på cirka 50 miljoner mindre om året?

Det är nämligen vad dessa hundra personer kostar.
Varje år.

Jag är den jag är och det är fortfarande samma person som för ett år sedan eller två.

Jag äter ohämmat mycket oliver, tomater och godis.

Jag älskar saltlakrits, choklad och rött godis.

Jag sträcker inte upp min hand och viftar med fingret för att känna efter vad alla andra gör eller vilket håll de går på. Jag sträcker upp min hand för att visa min väg och den kommer jag gå oavsett om jag går ensam eller tillsammans med övriga på klotet.

Min själ och mitt jag är inte till salu och jag vägrar sälja ut mina värderingar för att andra människor ska känna sig bekväma eller nöjda. Jag passar helt enkelt inte in i en normal mall.

Det sista halvåret har jag verkligen fått känna efter vad jag vill.

Jag har börjat träna (det låter väldigt seriöst men rör sig om en timmes innebandy varannan vecka), ägnat massvis med tid åt min musik och hinner numera faktiskt umgås med människor.
Jag har fått kontakt med många både gamla och nya vänner.
Mitt engagemang i hembygdsgården har förstärkts och gårdagen spenderades med många av dessa underbara personer. Först och främst har jag dessutom fått mycket tid med barnen.

Vi är i ishallen, går i skogen, leker och bakar.

De får helt enkelt bestämma.

Jag arbetar kvar på min älskade skola men som musiklärare och jag har dessutom nöjet att få använda min utbildning i hemkunskap. (Hem och konsumentkunskap för dem som ska vara petiga.) Utöver det är jag tillbaka i skolbänken själv och ägnar tiden på Högskolan i Kristianstad där jag trivs förträffligt med Speciallärarprogrammet i matte. Jag som avskydde matte i skolan. Det är så befriande med alla nya erfarenheter och insikter!

Jag har dessutom med råge fått känna av vilka som verkligen finns och jag är så tacksam för min familj och mina vänner.

Jag trivs här i min lilla bubbla av världen och är nöjd.

Allt kunde nämligen alltid varit värre.

Jag låg utslagen med njursten i somras och det räknar jag som värre. Det kunde dock ha varit barnen och det kunde varit något livshotande. Jag lever och barnen är friska. Mer önskar jag mig inte.

När jag läste MEDs partiprogram visste jag att jag hade kommit rätt.

Jag gick med i moderaterna men det partiet svängde och förlorade sig, för att sedan bli efterapare. Jag vill ha ett parti med ryggrad. Inte ett parti som styrs av en liten elit som tror sig veta bättre än alla andra. Den oerhörda värme som vällde in igår är obeskrivlig och jag tackar alla för stödet!

Jag ska göra mitt absolut bästa men de lättklädda korten och nakenbilderna sparar jag tills nästa val så det blir lite uppståndelse.. ;) 

Jag är samma person, med samma sjuka humor, fruktansvärda svada och löjligt entusiastiska känsla för det som många andra inte ser tjusningen i.

Det får bära eller brista men jag ska göra mitt bästa för att sätta Medborgerlig Samling på kartan.

I´m back.

(Jag är tillbaka.)