Hemskolning är inte bra för barn.
Det är lätt att tänka så.
Jag gör det dock inte och det trots att jag är lärare.
Utbildningsministern tycker det är oroande.
Jag anser att utbildningsministern istället skulle oroa sig över det faktum att utbildningen till lärare är bristfällig. Inriktningarna efter är likadana.
Jag har ägnat veckoslutet på högskolan.
Jag vidareutbildar mig alltså till speciallärare i matte.
Det jag vill ha och förväntar mig är metoder för att lära barn som har svårigheter med matte, andra vägar. Efter nästan femton år i skolans värld som lärare så finns det redan en hel del metoder men jag vill ha fler. Jag vill veta hur det kan se ut för barn med olika bekymmer och svårigheter.
Min gissning är att det inte kommer något sådant.
Under hela min lärarutbildning för så många år sedan så kom det inget praktiskt alls. Vi fick teorier om hur man kanske, möjligtvis, i vissa fall kan göra.
Högskolan är som ett manifest för det vänsterorienterade tänket.
En värld där man tror att forskning är det ultimata för att världen ska fungera.
Jag har inget emot att människor forskar men jag vill inte.
Jag vill hjälpa barn med svårigheter i skolan.
Trots detta så ska jag lyssna på föreläsningar där Greta Thunberg tas som ett exempel där Malena Ernmans bok, som enligt psykologer visar en familj i totalt förfall, är boken som recenseras. Föreläsaren benämner sig själv som klimataktivist och hyllar Thunberg. Hon berättar om Wallraffande och hur detta skedde in i de högerpopulistiska leden. Genus nämns självklart.
Vygotski pratas det om och den sista dagen är det en tretimmarsföreläsning om hur man forskar.
Varför lyssnar jag då på det?
Jo, för precis som med arbetet jag precis lämnade in, så ska det in ett till.
När denna terminen är slut har jag läst i ett helt år där jag enbart har fått till mig olika metoder för att forska, skriva uppsatser och hänvisningar till litteratur.
Jag vill inte forska!
Jag vill arbeta med barn.
Utbildningsministern står och säger att dessa barns undervisning sker bäst genom utbildade pedagoger. Jo, det finns väldigt mycket bra pedagoger men de har i ytterst sällsynta fall fått det från sin utbildning. De har fått det från sunt förnuft.
Min uppfattning är att det finns nationella prov.
Klarar de hemskolade barnen dessa prov så finns det inga bekymmer.
De kan dessutom, många gånger, få en bättre utbildning i en tryggare miljö om det är någon i hemmet som sköter detta. Självklart ska det finnas kontroller men jag har inga bekymmer med det.
Barnen ska inte vara inlåsta eller må dåligt men det finns det myndigheter som har till uppgift att kolla.
Det är några som nu kommer argumentera emot att jag nämner Thunberg och Ernmans bok.
Faktum är att jag inte har några bekymmer att man väljer någon som öppet har en diagnos. Mitt bekymmer är mer att man väljer någon som är politiskt laddad.
Ernmans hat mot högerpartierna är välkänd.
Thunberg har blivit en symbol för miljöpartiet och innan jul gick studenter runt och delade ut gröna band för att det var klimatfredag.
Varför tog man inte exempelvis Morgan Allings bok?
Han är öppen med sitt liv och han har ingen politisk laddning.
Jockiboy?
Blondinbella?
Petter?
Jag är blå politiskt, väldigt intresserad av att barn ska få en bra skolgång och jag tvingas lyssna på väldigt mycket som enligt mig är helt meningslöst. Referenserna går sedan till vänsterfolk.
Låt den som vill forska göra det för om man hade gjort denna utbildning effektiv så hade den varat i ett år istället för tre. Detsamma gäller med lärarutbildningen.
Jag hyllar individen och de elever som får hemskolning.
Klarar de bara utbildningen och mår bra så är det upp till familjerna.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utbildningministern-orolig-over-en-situation-dar-barn-fick-undervisning-av-andra-an-larare
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-svenska-skolflyktingar-pa-aland
Det är lätt att tänka så.
Jag gör det dock inte och det trots att jag är lärare.
 |
| svt.se |
Utbildningsministern tycker det är oroande.
Jag anser att utbildningsministern istället skulle oroa sig över det faktum att utbildningen till lärare är bristfällig. Inriktningarna efter är likadana.
Jag har ägnat veckoslutet på högskolan.
Jag vidareutbildar mig alltså till speciallärare i matte.
Det jag vill ha och förväntar mig är metoder för att lära barn som har svårigheter med matte, andra vägar. Efter nästan femton år i skolans värld som lärare så finns det redan en hel del metoder men jag vill ha fler. Jag vill veta hur det kan se ut för barn med olika bekymmer och svårigheter.
Min gissning är att det inte kommer något sådant.
Under hela min lärarutbildning för så många år sedan så kom det inget praktiskt alls. Vi fick teorier om hur man kanske, möjligtvis, i vissa fall kan göra.
Högskolan är som ett manifest för det vänsterorienterade tänket.
En värld där man tror att forskning är det ultimata för att världen ska fungera.
Jag har inget emot att människor forskar men jag vill inte.
Jag vill hjälpa barn med svårigheter i skolan.
Trots detta så ska jag lyssna på föreläsningar där Greta Thunberg tas som ett exempel där Malena Ernmans bok, som enligt psykologer visar en familj i totalt förfall, är boken som recenseras. Föreläsaren benämner sig själv som klimataktivist och hyllar Thunberg. Hon berättar om Wallraffande och hur detta skedde in i de högerpopulistiska leden. Genus nämns självklart.
Vygotski pratas det om och den sista dagen är det en tretimmarsföreläsning om hur man forskar.
Varför lyssnar jag då på det?
Jo, för precis som med arbetet jag precis lämnade in, så ska det in ett till.
När denna terminen är slut har jag läst i ett helt år där jag enbart har fått till mig olika metoder för att forska, skriva uppsatser och hänvisningar till litteratur.
Jag vill inte forska!
Jag vill arbeta med barn.
Utbildningsministern står och säger att dessa barns undervisning sker bäst genom utbildade pedagoger. Jo, det finns väldigt mycket bra pedagoger men de har i ytterst sällsynta fall fått det från sin utbildning. De har fått det från sunt förnuft.
Min uppfattning är att det finns nationella prov.
Klarar de hemskolade barnen dessa prov så finns det inga bekymmer.
De kan dessutom, många gånger, få en bättre utbildning i en tryggare miljö om det är någon i hemmet som sköter detta. Självklart ska det finnas kontroller men jag har inga bekymmer med det.
Barnen ska inte vara inlåsta eller må dåligt men det finns det myndigheter som har till uppgift att kolla.
Det är några som nu kommer argumentera emot att jag nämner Thunberg och Ernmans bok.
Faktum är att jag inte har några bekymmer att man väljer någon som öppet har en diagnos. Mitt bekymmer är mer att man väljer någon som är politiskt laddad.
Ernmans hat mot högerpartierna är välkänd.
Thunberg har blivit en symbol för miljöpartiet och innan jul gick studenter runt och delade ut gröna band för att det var klimatfredag.
Varför tog man inte exempelvis Morgan Allings bok?
Han är öppen med sitt liv och han har ingen politisk laddning.
Jockiboy?
Blondinbella?
Petter?
Jag är blå politiskt, väldigt intresserad av att barn ska få en bra skolgång och jag tvingas lyssna på väldigt mycket som enligt mig är helt meningslöst. Referenserna går sedan till vänsterfolk.
Låt den som vill forska göra det för om man hade gjort denna utbildning effektiv så hade den varat i ett år istället för tre. Detsamma gäller med lärarutbildningen.
Jag hyllar individen och de elever som får hemskolning.
Klarar de bara utbildningen och mår bra så är det upp till familjerna.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utbildningministern-orolig-over-en-situation-dar-barn-fick-undervisning-av-andra-an-larare
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-svenska-skolflyktingar-pa-aland