"15-timmars"-barnen bör hållas hemma. Det är barnen till arbetslösa och föräldralediga. Jag har från dag ett tyckt att detta system är fel. Ett led i att få alla till att bli exakt likadana då samtliga ska tvingas in i det socialistiska tänket om vad som är rätt och fel.
Det har totalt undergrävt föräldrars tro på sig själv då uppfattningen är att barnen "missar" saker om de inte är på dagis/förskolan.
Den nya läroplanen förstärkte exakt samma sak.
Nu går kommunerna in och ber föräldrar till dessa barn, att hålla dem hemma, och hänvisningen är att det är för barnets bästa. Viruset är anledningen trots att barn i princip inte drabbas.
Som jag ser det ska barn som har en utsatt situation vara på dagis/förskola men kommer då placeras där av socialtjänsten då det anses vara ett behov för dem. Normala vuxna behöver inte lämna bort sina barn. Systemet vi har undergräver istället de fria krafter som finns för att göra saker då i princip alla barn uppfostras av samhället.
FNs barnkonvention är nu lag.
Om det är för barnens bästa som de nu ska hållas hemma, så kan man ställa om denna fråga. Vad är egentligen barnets bästa?
Rätten till båda sina föräldrar är en av dem.
Det svenska systemet har dock totalt underminerat detta genom det system som finns.
Har du dina barn inom barnomsorgen och får ett barn till, så kan du inte behålla din plats om du vill vara hemma med dem. Du måste helt enkelt lämna dem för att barnet ska slippa byta plats tills det är dags att börja igen.
Det kanske helt enkelt är dags att se över detta systemet, för som jag ser det handlar inte det om barnets bästa, utan om kommunens bästa.
Detta system har i sin tur gjort att det "normala" är att skaffa barn, men att sedan inte ha dem hemma.
Man väljer att lämna bort dem.
Tyvärr är det så att detta garanterat är svårt för många att se då detta faktiskt har blivit det "normala". Du ska helt enkelt lämna bort dina barn och den enda kraft som säger emot är den som kommer utifrån. Människor födda utanför vår kultur har nämligen väldigt svårt att förstå detta, och jag håller med dem.
Jag har fem barn under vårt tak. Fem stycken.
Det är inte guld och gröna skogar alltid utan det är ofta jobbigt på olika sätt.
Man är inte själv på topp och inte alltid barnen heller.
Man går varandra på nerverna.
För mig är det dock så det ska vara.
Syskon ska vara nära varandra och bråka för att lära sig att lösa konflikter.
Barnen ska känna sina föräldrar och tvärtom.
Min skräck är att jag ska missa deras uppväxt.
Jag vill träffa dem så mycket det går!
De dagar jag bara har två med mig och handlar är det "lyxigt".
En dusch helt ensam eller att gå på toaletten själv.
Det kommer dock andra tider, så det kommer förändras.
Varför skulle jag då lämna bort dem mer än jag behöver?
Detta kanske kan bli en vettig lärdom för både föräldrar och kommuner.
Föräldrar, ni kan ta hand om era barn själv för ni gör det bäst!
Kommunen och egentligen regeringen, alla andra skattebetalare ska inte behöva betala lyxpassning av barn till människor som inte arbetar.
Det finns annat att lägga skattepengar på.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/sa-gor-kommunerna-med-barn-till-arbetslosa-och-foraldralediga
Det har totalt undergrävt föräldrars tro på sig själv då uppfattningen är att barnen "missar" saker om de inte är på dagis/förskolan.
Den nya läroplanen förstärkte exakt samma sak.
 |
| svt.se |
Nu går kommunerna in och ber föräldrar till dessa barn, att hålla dem hemma, och hänvisningen är att det är för barnets bästa. Viruset är anledningen trots att barn i princip inte drabbas.
Som jag ser det ska barn som har en utsatt situation vara på dagis/förskola men kommer då placeras där av socialtjänsten då det anses vara ett behov för dem. Normala vuxna behöver inte lämna bort sina barn. Systemet vi har undergräver istället de fria krafter som finns för att göra saker då i princip alla barn uppfostras av samhället.
FNs barnkonvention är nu lag.
Om det är för barnens bästa som de nu ska hållas hemma, så kan man ställa om denna fråga. Vad är egentligen barnets bästa?
Rätten till båda sina föräldrar är en av dem.
Det svenska systemet har dock totalt underminerat detta genom det system som finns.
Har du dina barn inom barnomsorgen och får ett barn till, så kan du inte behålla din plats om du vill vara hemma med dem. Du måste helt enkelt lämna dem för att barnet ska slippa byta plats tills det är dags att börja igen.
Det kanske helt enkelt är dags att se över detta systemet, för som jag ser det handlar inte det om barnets bästa, utan om kommunens bästa.
Detta system har i sin tur gjort att det "normala" är att skaffa barn, men att sedan inte ha dem hemma.
Man väljer att lämna bort dem.
Tyvärr är det så att detta garanterat är svårt för många att se då detta faktiskt har blivit det "normala". Du ska helt enkelt lämna bort dina barn och den enda kraft som säger emot är den som kommer utifrån. Människor födda utanför vår kultur har nämligen väldigt svårt att förstå detta, och jag håller med dem.
Jag har fem barn under vårt tak. Fem stycken.
Det är inte guld och gröna skogar alltid utan det är ofta jobbigt på olika sätt.
Man är inte själv på topp och inte alltid barnen heller.
Man går varandra på nerverna.
För mig är det dock så det ska vara.
Syskon ska vara nära varandra och bråka för att lära sig att lösa konflikter.
Barnen ska känna sina föräldrar och tvärtom.
Min skräck är att jag ska missa deras uppväxt.
Jag vill träffa dem så mycket det går!
De dagar jag bara har två med mig och handlar är det "lyxigt".
En dusch helt ensam eller att gå på toaletten själv.
Det kommer dock andra tider, så det kommer förändras.
Varför skulle jag då lämna bort dem mer än jag behöver?
Detta kanske kan bli en vettig lärdom för både föräldrar och kommuner.
Föräldrar, ni kan ta hand om era barn själv för ni gör det bäst!
Kommunen och egentligen regeringen, alla andra skattebetalare ska inte behöva betala lyxpassning av barn till människor som inte arbetar.
Det finns annat att lägga skattepengar på.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/sa-gor-kommunerna-med-barn-till-arbetslosa-och-foraldralediga