Corona skördar liv och i Sverige läggs allt fokus på just Sverige.
För många år sedan hade jag en dispyt om just detta med ett stort medie men då rörde det sig om oväder. En stor storm drog in över New York samtidigt som en tyfon drog in över Filippinerna.
Det var uppdateringar konstant om NY men Filippinerna nämndes inte.
Anledningen var att det, enligt mediet, inte hade samma nyhetsvärde.
För mig blir detta absurt.
Människor ska ju vara värda lika mycket!?
I New York har nu över 5000 personer dött och detta basuneras ut.
Bårplatserna tar slut och begravningsplatserna har utökats.
Jag fick lära mig att det till och med finns en ö där fattiga och ensamma/okända människor begravs.. den du. De är i vanliga fall så pass många att detta behövs.
En hel ö.
Det begravs nu 25 personer om dagen, istället för 25 i veckan.
Det är skrämmande hur pass stor del av människorna som räknas hit i en så stor stad.
För det är just det.
New York är en stad med en befolkningstäthet på 10 432 invånare på varje kvadratkilometer.
I vårt land har vi 23 invånare på varje kvadratkilometer.
Det bor nästan lika många människor i NY som det gör i hela Sverige.
Samtidigt drar nu corona in i Yemen.
Det skrämmer mig.
Ett land som redan är fattigt, med en låg medelålder och brist på demokrati.
Människor kommer dö som flugor där, men ingen bryr sig.
Prickarna i Afrikas alla länder börjar växa och det skrämmer mig.
Inte nog med HIV, ebola, malaria och diverse sjukdomar, svält och fattigdom så drar nu corona in. De är hjälplösa de som bor där. Men, ingen bryr sig.
I Sverige diskuteras istället det som för Sverige är viktigt och kommunerna försöker lösa världsbekymmer för sig själv. Rykten går snabbt i en liten kommun och det finns inte mycket som inte florerar. Dödligheten för detta virus är inte så stort men ändå verkar det som om rädslor och känslor får styra mer än sunt förnuft.
Jag fick i helgen ett samtal med frågan om det verkligen var sant att kommunens ishall skulle göras om till bårhus. Bårhus?
Jag får ju svara att jag inte vet, för det vet jag inte, men jag har ytterst svårt att se varför vi skulle skaffa ett bårhus i form av en ishall i en kommun med 17 500 invånare. Med en dödlighet på 3% skulle det röra sig om strax över 500 personer men det är då räknat på att samtliga blir drabbade och att de flesta ligger i en riskzon, vilket inte är fallet. De absolut flesta känner ingenting och med tanke på att antalet döda i hela Sverige inte ens uppgår till 1000 personer så kan vi känna oss lugna.
Det blir lite storhetsvansinne om det är såhär man tänker.
Utöver det så ligger det ansvaret på regionen och inte kommunen.
Någon sans måste det finnas.
Det ska bli så skönt när detta har lugnat sig lite och det går att återgå till en något sånär normal vardag utan hysteri. Tankarna går idag till alla de stackars människor som bor i länder som redan innan detta låg på katastrofens rand.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/brist-pa-begravningsplatser-i-new-york
https://www.arcgis.com/apps/opsdashboard/index.html#/bda7594740fd40299423467b48e9ecf6
För många år sedan hade jag en dispyt om just detta med ett stort medie men då rörde det sig om oväder. En stor storm drog in över New York samtidigt som en tyfon drog in över Filippinerna.
Det var uppdateringar konstant om NY men Filippinerna nämndes inte.
Anledningen var att det, enligt mediet, inte hade samma nyhetsvärde.
För mig blir detta absurt.
Människor ska ju vara värda lika mycket!?
 |
| svt.se |
I New York har nu över 5000 personer dött och detta basuneras ut.
Bårplatserna tar slut och begravningsplatserna har utökats.
Jag fick lära mig att det till och med finns en ö där fattiga och ensamma/okända människor begravs.. den du. De är i vanliga fall så pass många att detta behövs.
En hel ö.
Det begravs nu 25 personer om dagen, istället för 25 i veckan.
Det är skrämmande hur pass stor del av människorna som räknas hit i en så stor stad.
För det är just det.
New York är en stad med en befolkningstäthet på 10 432 invånare på varje kvadratkilometer.
I vårt land har vi 23 invånare på varje kvadratkilometer.
Det bor nästan lika många människor i NY som det gör i hela Sverige.
Samtidigt drar nu corona in i Yemen.
Det skrämmer mig.
Ett land som redan är fattigt, med en låg medelålder och brist på demokrati.
Människor kommer dö som flugor där, men ingen bryr sig.
Prickarna i Afrikas alla länder börjar växa och det skrämmer mig.
Inte nog med HIV, ebola, malaria och diverse sjukdomar, svält och fattigdom så drar nu corona in. De är hjälplösa de som bor där. Men, ingen bryr sig.
I Sverige diskuteras istället det som för Sverige är viktigt och kommunerna försöker lösa världsbekymmer för sig själv. Rykten går snabbt i en liten kommun och det finns inte mycket som inte florerar. Dödligheten för detta virus är inte så stort men ändå verkar det som om rädslor och känslor får styra mer än sunt förnuft.
Jag fick i helgen ett samtal med frågan om det verkligen var sant att kommunens ishall skulle göras om till bårhus. Bårhus?
Jag får ju svara att jag inte vet, för det vet jag inte, men jag har ytterst svårt att se varför vi skulle skaffa ett bårhus i form av en ishall i en kommun med 17 500 invånare. Med en dödlighet på 3% skulle det röra sig om strax över 500 personer men det är då räknat på att samtliga blir drabbade och att de flesta ligger i en riskzon, vilket inte är fallet. De absolut flesta känner ingenting och med tanke på att antalet döda i hela Sverige inte ens uppgår till 1000 personer så kan vi känna oss lugna.
Det blir lite storhetsvansinne om det är såhär man tänker.
Utöver det så ligger det ansvaret på regionen och inte kommunen.
Någon sans måste det finnas.
Det ska bli så skönt när detta har lugnat sig lite och det går att återgå till en något sånär normal vardag utan hysteri. Tankarna går idag till alla de stackars människor som bor i länder som redan innan detta låg på katastrofens rand.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/brist-pa-begravningsplatser-i-new-york
https://www.arcgis.com/apps/opsdashboard/index.html#/bda7594740fd40299423467b48e9ecf6