onsdag 6 maj 2020

Plötsligt händer det!

Vissa människor är lite före i tänket och tyvärr är det så att det inte alltid uppskattas.
Jag känner själv att jag är en av dem som ständigt har pumpat ut förslag som kasserats, för att sedan tas upp fem till tio år senare. Aldrig att någon skulle säga något.
Jag tänker nu skriva om en person som enligt mig, trots hur kontroversiell han många gånger räknades vara, låg före i vissa frågor.

En ny regel är uppe på mattan: Den som har fått avslag ska inte kunna göra en ny asylansökan på tio år. Inget dumt förslag alls enligt mig. De flesta partier är överens men Mp tycker det är förfärligt och SD anser att det ska bli på livstid.
Livstid tänker jag är fel då vi faktiskt inte vet hur världen ser ut i framtiden.
Förfärligt anser jag det inte vara utan tvärtom, helt sunt.
Tio år kan vara en förnuftig tid för att slippa skapa merjobb för staten och de myndigheter som är inblandade.
svt.se

Då kommer vi då till slutklämmen.
Det framkommer en stark oro att människor som får ett avslag, inte lämnar landet. Detta händer nämligen hela tiden och det är dessa som lever gömda i Sverige.
De skaffar sedan barn, barnen har rätt till skolgång och sen hittas familjen och ska utvisas.
DÅ reagerar människor och säger att de ska stanna, trots att de har varit här olagligt hela tiden.
Bekymret blir då att barnen är svenska medborgare, men inte föräldrarna.
Hur skulle man då göra för att inte det ska läggas resurser på detta!?
Att låta människor stanna med förhoppningar och drömmar är helt fel när avslaget redan är klart.

Ja, då kommer vi då till personen som jag faktiskt vill lyfta i detta.
Kent Ekeroth.
Han föreslog för många år sedan att människor som kom till Sverige och sökte asyl, inte skulle släppas in i Sverige som helhet utan bara i någon form av tillfällig stad/by/etc tills beslutet var klart. Det hade frisläppt mycket resurser från polis och myndigheter och vi hade vetat vilka som kom till Sverige. Processen skulle då självklart ha kortats ner betydligt för tanken var ju inte att de skulle sitta där i flera år.
Ramaskriken kom direkt.
Så kunde man inte göra med människor!

Nu, många år senare, så anser jag fortfarande att Kents sätt hade varit det mest humana för alla dessa människor. De som hade fått asyl hade varit välkomna in i hela Sverige, de som fått avslag hade vänts direkt. De hade därmed aldrig kommit in i samhället, aldrig känt vad de missade och de hade aldrig kunnat utnyttja systemet.
Hade detta införts för länge sedan hade subkulturerna som växer fram i Sverige förmodligen inte kommit fram på det sätt som det har varit nu.

Om människor hade stoppats från att komma in i Sverige hade vi direkt sett vilka som behövde vändas. Om vi hade gjort detta kunde vi samtidigt satt ett krav: Du kommer in som asylsökande, men för att bli svensk medborgare ska du klara av att tala vårt språk, ha lite normal allmänbildning och veta hur vi lever i Sverige. Därefter skulle medborgarskapet kopplats till de förmåner vi har varpå det hade varit en morot att bli en del av vårt samhälle. Som det ser ut idag är det bara befängt.
Människor kan bo här i ett helt liv utan att lära sig vårt språk.
Utan att förstå vår kultur.
Med inställningen att vi är mindre vetande och otrogna.

Kent var en föregångare i detta och jag tycker att det är synd att detta förslag inte togs om hand. Det hade sparat skattebetalarna enorma summor varje år, samtidigt som det hade sparat väldigt mycket lidande för dessa individer.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ingen-ny-asylansokan-pa-tio-ar