Min uppfattning är att historia är ett av de absolut viktigaste ämnena i skolan, av den enkla anledning att du kan slippa misstag genom att känna till det förflutna.
I vissa fall är jag tacksam för att man inte har läst i historien för misstagen som exempelvis Hitler gjorde under andra världskriget i Operation Barbarossa, när han trodde att han skulle ta makten i Ryssland, hade kanske inte skett om han tittat i backspegeln och studerat Napoleons ryska fälttåg.
Tyvärr verkar människan inte vara benägen att se bakåt för att blicka framåt.
Den sista tiden är ett misslyckande av sällan skådat mått, men ändå någon form av rättkänsla då jag kan se att det inte bara är jag. Emma la inte ut någon bild, men då fabricerar man bekymmer istället och det är exakt vad som hade hänt med mig med om jag inte hade varit så smidig att jag hade försökt mig på att skämta.
För 199 år sedan så föddes en kvinna som förändrade livet för massvis med människor.
Araminta gjorde sig känd som Black Moses.
Black för sin hudfärg och sedan Moses för att ett manligt namn gjorde det lättare att ta sig själv.
Harriet Tubman, född Araminta, räddade helt osjälviskt massvis med människor.
Hon räddade dem från slaveriet i en tid där svarta människor inte var värda någonting och när hon började föra människor i säkerhet genom den underjordiska järnvägen, så satte hon sig själv på kartan.
Hon förstod det nog aldrig själv men nästa år är det 200 år sedan hon föddes och om några år kommer hon pryda sedlar i USA.
Hon anses nämligen vara en frihetshjälte.
En kvinna som stod på sig, hade skinn på näsan och gjorde precis det hon själv ansåg var rätt.
Hon stod på sig och genom det agerandet så räddade hon hundratals människors liv.
Nu, nästan 200 år senare, så utsätts människor - och tyvärr, många gånger fortfarande kvinnor - för översitteri och förminskningsprocesser.
När man nagelfar och ändå inte hittar några fel, då hittar man på dem.
Jag har så länge jag kan minnas jämfört det med att hoppa.
Säger någon till mig att hoppa, så undrar jag inte hur högt utan varför.
Självklart kan jag hoppa, men inte utan att förstå anledningen.
Tyvärr är politik motsatsen.
En stark person skriker HOPPA och alla hoppar.
Jag har alltid stått en bit ifrån och undrat vad det är som är fel för jag vägrar vara en död fisk i strömmen. Emma har också stått på sig för det hon har tyckt varit rätt, vilket också skapar fiender.
När hon då inte begår direkta misstag så säger man att det är samarbetsproblem och vill förflytta henne någonstans dit ingen kan se. Sedan hade hon dammats av till valet och satts på en piedestal inför valet, för hennes röster vill man verkligen ha.
I min värld hoppar bara mähän på kommando.
Ingen som följer strömmen finns kvar för eftervärlden, utan det behövs människor som tänker själv och som tänker annorlunda. Den kulturen förs dock inte fram utan kvävs.
Precis som man försökte tysta och jaga Harriet Tubman för 200 år sedan.
Historien fortsätter att upprepa sig men ändå står människor där och förstår inte vad som sker framför deras ögon. För där, där får man bara plus i kanten om man hejar på rätt person.
Harriet hade inte fått något plus, men vi vet vem hon är nu.
Emma, du är välkommen MED.