70 år idag!

Han har flytt för att slippa bli firad men detta kan han inte göra något åt!
Idag fyller min pappa år!

70 år! 

En lång, stor, mörk, man med utländskt utseende som aldrig glömmer.

En av mina stöttepelare i livet även om vi inte alltid varken kommer överens eller tycker likadant och genom åren har det visat sig tydligt att ett mynt kan ha två sidor.
Trots att vi kan vara på samma plats och uppleva samma sak så är det två sidor efteråt och ingen av oss ger sig. Vi är lika in i döden envisa med vad vi tycker och tror på, vilket förmodligen både är jobbigt och enerverande för många andra.

Av någon anledning trivs vi ändå ihop.

För många år sedan bestämdes det att vi skulle åka till Spanien tillsammans.

Jag minns inte längre varför - men jag vet att det var hans fel - så satte vi oss i bilen för att köra till Kastrup och vi var som hund och katt på toppen av Havelidabacken.

Det rör sig alltså om mindre än en kilometer tillsammans innan det brakade ihop.

Sen spenderades det en vecka ihop på semester, vilket passerade betydligt lättare.

Mitt envisa kommer från honom och själva "piltgenen" gör att pannbenet är betydligt tjockare än hos andra individer. Utmana mig så dör jag hellre än att förlora... och han är likadan.

Jag sprang en halvmara på pannben. 

Han hade gjort detsamma om vi inte stoppade honom då risken för en massiv hjärtattack när en 120 kilos tung man ska börja springa är helt överhängande. 

Mitt temperament kommer från honom, precis som mitt flödesrike vokabulär när det kör någon för långsamt framför mig. Jag gillar när det går undan och ett minne är när han hysteriskt skriker i bilen på någon tysk autobahn:

"BARN! VAKNA! Titta på pricken i horisonten!"

Två minuter senare kör det förbi en sportbil som sedan bara försvinner och pappa jublar av glädje då bilen vi färdades i inte gick i några 100km/timmen men ändå blev omkörd.

Under samma bilresor förhördes vi om slag i Europa och kungalängderna till tonerna av Evert Taube och Uggla. Jag älskar fortfarande historia och musik över allt annat!

Jag behövde aldrig vara med på idrotten i skolan om jag inte ville.

Far min ansåg nämligen att det ämnet var onödigt och inget som behövdes för att bli smart som vuxen. 

Normala människor går - helst tar de bilen-, rädda människor springer.

Enkelt och logiskt.

Pappa tar fortfarande bilen hem till mig om inte mamma stoppar honom.

Till saken hör då att vi bor med ett hus emellan varandra men mitt emellan på vägen står det betongsuggor som gör att han måste köra runt kvarteret för att komma hit.

Sven Olof Thomas Pilthammar, som har lika många alias på Facebook som han har namn. Så många gånger människor har försökt kasta skit på mig för vad han skriver och tycker.

Små människor i min värld, för jag är uppfostrad att alla står för vad de själv gör.

Vad han tycker och tänker, det spelar ingen roll för han är min pappa oavsett och det han skriver - det står för honom. När man är över arton år i Sverige så är man myndig och andra vuxna borde då förstå att det är man själv som har problem om man anser att arvsynden ska infalla för att någon tycker något i sociala medier. 

Han är kanske inte perfekt, men vem är det!

Min störda gen kommer garanterat från honom och det sägs ju att ADHD är genetiskt så grattis.. du blir diagnosticerad lagom tills nu! Vi har båda känslospannet utanpå och åker berg och dalbana kring allt.
Han är totalt galen med ett tjockt pannben som alltid kommer sätta familjen före allt annat och jag älskar honom helt villkorslöst för det.

Pappa - det var ditt fel i bilen.

Bara så att du vet.

(Och nu har jag skrivit det på internet och då är det sanningen).

Du fick en 70-årsfest på slottet så sitt du där du sitter och tro att du sitter lugnt, för du har ingen aning om hur planerna ser ut när du är på plats igen!

Stort grattis på 70-årsdagen!