Ebba Busch.
En i mina ögon rakryggad person som säger vad hon tror och tänker.
Att hon vill ha ett hus nära sina barn kan inte vara konstigt för någon och när då ett hus som stött i princip öde i tre år finns i närheten är det väl bra att hon kan bo där.
Allt fungerade smort tills släktingar fick nys om att huset var sålt.
Sedan dess har problemen hopat sig.
Sedan dess har problemen hopat sig.
I vilket annat fall som helst så hade ingen brytt sig men när det nu rör en partiledare så jagas livet av allihop. Häromdagen kom äntligen beskedet att allting var klart.
Mannen på över 80 år var nöjd och Busch med.
Nu har han ångrat sig.
Igen.
Det är helt grundläggande på alla plan: Skriv inte under något du inte känner till eller vet om.
Dagens generation har tappat detta då detta inte görs längre men en man på över 80 år kan detta.
Det är min fasta övertygelse.
Jag är lika säker på att detta görs ur en politisk synvinkel där man tänker att man kan mjölka pengar på någon för att den är känd. Det blir nämligen väldigt känsligt.
Att Busch har rätt i sak spelar ingen roll när media drar igång.
Hur hade just du gjort?
Ni har mötts, pratat, gått runt på gården tillsammans.
Ni är överens och skriver under pappren.
Dagen efter ångrar sig personen i fråga då släktingar plötsligt har tagit kontakt.
Allt körs en omgång till och en förlikning är nådd.
Då ångrar han sig igen..
Som jag ser det har det varit god ton av henne att ens dra det vidare då hans namnteckning faktiskt sitter på kontraktet.
Jag känner ingen av dem men det luktar död hund hur lång väg som helst och det är enligt mig tragiskt att människor gör såhär. Skriver man under pappret så måste man sedan stå för det oavsett vem den andre parten är.
Är man över 80 år kanske man ska ta alla de där miljonerna och leva riktigt bra de sista åren istället för att jaga något som enligt grannarna har varit ett förfallet ödehus under decennier.